I Sverige är det okej att kritisera politiker. Göran Persson kallas ofta buffel och ibland för skitstövel, men har du någonsin hört någonting liknande om Pirre Wallenberg? Eller Gyllenhammar? Eller Percy Barnevik? Eller någon av de "stora" i näringslivet?
- Nej, sanningen är att de stora grabbarna i business (tjejer existerar ju knappast där!) slipper undan alldeles för lätt. Det vi får är mest glättade idolporträtt, huvudsakligen byggda på uppgifter från "informationschefer" (som egentligen borde tituleras "propagandister"). Kanske är bakgrunden att vi svenskar som tjafsar så orimligt mycket om jämlikhet i själva verket dyrkar pengar. Makt också, givetvis, men framför allt pengar, det där att kunna skryta med ett sjusiffrigt tal i kvällstidningarnas upphetsade hundra-i-topp-listor.
- Helt nyligen kom en bok om just Percy Barnevik. Jag läste den onekligen rätt slarvigt, men tillräckligt noga för att göra följande reflexioner:

I såväl boken som i en rad recensioner höjs Barnevik till skyarna. Om svenska affärsjournalister fick bestämma skulle han nog ha goda chanser att bli vald till Gud ( ja, naturligtvis bara om Wallenberg tillstyrker). Ser man något mera kritiskt på den skäggige bohuslänningens prestationer blir bilden emellertid helt annorlunda.
- Som Dagens Nyheter visade i söndags har Investor, där Barnevik är styrelseordförande, tappat 18 procent av sitt värde sedan krisen började, huvudsakligen därför att de svenska "stjärnföretag" som man behärskar har sett sina aktiepriser rusa mot sydpolen. ABB där samme man är styrelseordförande har tappat 9 procent - vilket påminner om att lönsamheten aldrig varit lysande och verksamheten tungt konventionell.

Det taskiga resultatet påminner också och osökt om att Barnevik i åratal predikat investeringar i Asien och Östeuropa, framför allt Ryssland. Okej - Asien tappade flåset och har nu knappt styrfart; Ryssland kollapsade helt och hållet. Helt nyligen tvingades SEB (tidigare S-E-Banken) erkänna att man tappat 1,2 miljarder på spekulationer i ryska "värdepapper". Barnevik har med självklarhet ett betydande inflytande också över banken. Han har ju ansetts som experten med stort E. Säkert har hans rykte som superstjärna hjälpt bankens ivriga fondförsäljare att locka (jag borde kanske skriva lura?) tusentals småsparare ut i träsket.
- Kort sagt måste slutsatsen bli att det svenska näringslivets viktigaste så kallade sextontaggare, alltså Barnevik, visat precis lika dåligt omdöme som den dummaste och mest godtrogna småsparare. Med öppna ögon dammade han rätt in i väggen. Ja, såvida han inte sagt ett och gjort ett annat, vilket det inte finns någon anledning att förmoda.

Jag är frestad att sluta med ett replikskifte (möjligen uppdiktat) mellan den romantiske F. Scott Fitzgerald och den betydligt tuffare Ernest Hemingway.
"De verkligt rika är annorlunda än vi, sa Fitzgerald drömmande."
- Till vilket Hemingway svarade:
"Ja, Scott. De har mer pengar."
- Märkvärdigare än så är det faktiskt inte även om en massa ekonomijournalister jobbar hårt för att få oss att tro att maktens korridorer och styrelserum är befolkade av idel övermänniskor.

Ulf Nilson
Journalist

Brf Styrelse