Mats Lönnerblad ordförande i Bankrättsföreningen, skriver att om Sverige kortsiktigt tjänade pengar på att sälja kulor och krut till nazi-Tyskland så vinner landet nu ingenting på att motarbeta sina företagare som väljer att flytta utomlands.

- I AKTUELLT den 3 mars intervjuades utrikesminister Anna Lindh, kring regeringens handlande under andra världskriget då man tillät sig att ta in stulet guld i Sverige, som tagits från tyska judar. Anna Lindh, som själv är jurist, ansåg att den moraliska frågan kring den dåvarande regeringens handlande var den viktigaste frågan och att detta är någonting som regeringen borde lära sig av. Detta var någonting som varje kommande regering borde tänka på i framtiden, menar Anna Lindh.
- Jag delar till fullo hennes synpunkter, men tyvärr visar det sig att svenska regeringen inte lärt sig något av sina egna misstag. I denna artikel vill jag visa på hur dessa misstag upprepas hela tiden, fast på olika sätt.
- Det var finansministern i den dåvarande samlingsregeringen, Ernst Wigforss själv, som godkände de misstänkta guldaffärerna som skedde med nazi-Tyskland så sent som 1944. Den svenska riksbanken tog under åren 1942-44 emot 16,4 ton guld från Tyskland, som delvis kan ha varit rövad judisk egendom.
- Det är förbryllande att samtidigt som dåvarande finansministern medverkade i denna affär med de tyska bödlarna var Ernst Wigforss själv känd för att vara en glödande anti-nazist. Han medverkade också till att exportera kulor, krut och järnmalm till dåvarande nazi-Tyskland vilket bidrog till att förlänga det onödiga lidandet för alla inblandade under andra världskriget.
- Ernst Wigforss såg aldrig något motsatsförhållande i sina gärningar. Den dåvarande samlingsregeringen backade också upp hans omoraliska handlande. Sverige som land tjänade kortsiktigt på hans agerande.
- Omoral fick gå före rätt, om bara Sverige tjänade på affärerna. Finansminister Ernst Wigforss hemligstämplade den dåvarande samlingsregeringens handlingar för att slippa ifrån ansvaret för sina . Samtidigt som samma regering aktivt bidrog till att Hitler kunde slutföra förintelsen och att skadorna från andra världskriget blev större än som var nödvändigt.
- Under slutet av krisåren 1991-1993 i efterdyningarna av den svåraste finanskrisen i Sveriges historia (1987-1993) var Bo Lundgren (m) skatte- och bankminister i den dåvarande borgerliga samlingsregeringen. Bo Lundgren säger sig företräda det företagsvänligaste politiska partiet i Sverige.
- Under hans medverkan nedvärderades värdena kollektivt för panter och säkerheter i fastigheter och företag med över 50 procent. Bo Lundgren beordrade finansinspektionen att godkänna dessa nedvärderingar. Sedan lät han hemligstämpla hela regeringens agerande i samband med den svenska finanskrisen. Tidigare hade också krisbankerna sagt upp bankgarantier, checkkrediter och utlandslån för tusentals företagare, utan att vare sig be dåvarande Bankinspektionen eller regeringen om lov.
- Självfallet är inte handlingarna att medverka till att utrota sex miljoner judar och att sätta skötsamma företag i konkurs i sig jämförbara, men den svenska regeringens agerande innebar att främja orätt i bägge fallen. Nedvärderingarna av panter och säkerheter bidrog till att den dåvarande regeringen kunde godkänna den största bolagsplundringen i Sveriges historia. Resultatet blev att 60000 svenska framtidsföretag gick i konkurs. Sverige fick en ökad permanent massarbetslöshet på mellan 250-350000 personer. Finanskrisen har hittills kostat Sverige över 500 miljarder kronor.
- I den svenska finanskrisens spår följde självmord, dödsfall och personliga tragedier i en utsträckning som Sverige tidigare aldrig varit med om. Landet tjänade inte på finanskrisen som några opportunister vågar påstå.
- Sverige förlorade i stället majoriteten av sina framtidsföretag, vilket fortsätter än i dag i en aldrig sinande ström. Småföretagen i Sverige har minskat från 80000 för 25 år sedan till 400000 i dag. Antalet medelstora företag har i praktiken minskat med mer än hälften och storföretagen flyttar utomlands.
- Vad Ernst Wigforss och Bo Lundgren har gemensamt är att bägge har medverkat till att främja orätt och att de därefter hemligstämplat sina handlingar. Att hemligstämplingen kring den svenska finanskrisen består beror på att även vår nuvarande statsminister Göran Persson och justitieminister Laila Freivalds satt på första parkett och följde vad som hände i bankstödsnämnden. Ingen av dem vidtog några åtgärder för att förhindra företagsslakten. Att Sverige fortfarande hemlighåller de flesta detaljer kring turerna i finanskrisen är en rättsskandal, eftersom drabbade bankkunder härigenom aldrig får någon upprättelse. Dessutom skyddar de svenska domstolarna bankerna, genom att inte ens godkänna bevis att bankernas handlande beror på deras egen obeståndssituation.
- Skillnaden mellan då och nu är att nyheter sprids snabbare. Det tar inte längre ett halvt sekel att få fram sanningen i känsliga frågor, även om regeringen gör sitt bästa för att dölja sanningen. Den desinformation som hittills skett har varit bedövande, på bekostnad av stora delar av den svenska företagsamheten.
- Från bankernas sida hävdas det att det är bankkunderna som bär ansvaret till den svenska bankkrisen.
- Politikerna tror sig fortfarande genom sitt "resoluta" handlande ha räddat landet från en finansiell kollaps. Sanningen är att det är politikernas agerande under den svenska bankkrisen som leder Sverige allt närmare ett ekonomiskt förfall!
- När Ernst Wigforss gav grönt ljus för betalning med naziguld, för export av kulor och järnmalm 1944 trodde han sig säkert handla med landets bästa för ögonen på samma sätt som Bo Lundgren trodde sig främja landet genom att hjälpa krisbankerna att störta svenska företagare i fördärvet i slutet av finanskrisen.
- På ett liknande sätt som Ernst Wigforss med sitt agerande hjälpte den dåvarande nazi-regimen i Tyskland att förlänga kriget, hjälpte Bo Lundgren krisbankerna att beslagta egendomar från kunderna under spekulationsvågen. Självfallet är bägges agerande lika förkastligt och bör fördömas. Anne Wibble som var Bo Lundgren behjälplig och under denna period innehade finansministerposten har redan tagit konsekvenserna av sitt agerande, genom att avgå som folkpartiets ekonomiska talesman, medan Bo Lundgren fortfarande tillåter sig att sitta kvar i from förhoppning att man ska glömma hans fadäser.
- En sanningskommission bör snarast tillsättas för att utreda vad som har hänt och alla handlingar i samband med finanskrisen bör omgående släppas fria. Det kan inte vara rimligt att Sverige helt förstörs som företagarland och ekonomin ska fortsätta urholkas bara för att man tillåtit sig att plundra svenska företagare på deras tillgångar!
- Om Sverige kortsiktigt tjänade pengar på att sälja kulor och krut till nazi-Tyskland så tjänar Sverige ingenting på att motarbeta sina egna företagare, som nu väljer att flytta utomlands.
- Om Anna Lindh menar någonting med vad hon säger bör hon nu själv ta initiativet till att släppa hemligstämplingen kring Sveriges genom tidernas största ekonomiska kris och rättsskandal!
- Jämförelsen mellan nazismens uppträdande under kriget och bankkrisen i slutet av 80-talet och i början av 90-talet, har ingen relevans vad gäller brottens omfattning, utan bara i den delen har regeringen i bägge fallen har försökt hemlighålla vad som skedde. Regeringen har ju heller inte heller lärt sig något kring IB-affären som ju ligger i modern tid och som även denna hemligstämplats fram till nu.
- Sverige borde också reagera för vad som sker nu, när företagen lämnar landet. Sverige utarmas ekonomiskt eftersom svenska företag är rättslösa när det gäller att försvara sina rättigheter mot politiker och bankers godtycke.