Mats Lönnerblad ordförande i Bankrättsföreningen, skriver att kränkta och misshandlade företagare anser att svenska företag behandlas som paria, både i samband med den svenska finanskrisen och idag.

"ALLA SKA ha rätt att växa och fara väl", sade näringsminister Björn Rosengren när han nyligen invigde det nya näringsdepartementet, som har till uppgift att få Sverige på fötter igen, efter den kräftgång landet uppvisat under de senaste 25 åren, när mer än hälften av alla företag gått i konkurs eller försvunnit från Sverige.
- Att situationen i Sverige är alarmerande beror också på att Sverige ensidigt gynnat de "mogna" storföretagen, som redan köpts upp av utländska storföretag eller som nu är på väg att lämna Sverige, samtidigt som Sverige fortsätter att diskriminera alla landets småföretag.
- Det är inte bara jag som ger denna dystra bild av Sverige i mina inlägg i Gefle Dagblad. De internationella affärstidningarna Business Week och The Economist har nyligen synat den allvarliga situationen som för närvarande råder i Sverige. Tidningarnas slutsats är densamma som min egen. "Svenskarna kommer troligtvis att se fler företag följa exemplen Volvo, Astra och Ericsson - och skicka ut välfärd, jobb, idéer till utlandet," skriver Business Week i sitt senaste nummer.
- Affärstidningen Business Week talar om framtidens Sverige som "en era av trauma". "Man måste ta ännu radikalare steg för att förbättra företagsklimatet dramatiskt", skriver tidningen.
- Jag är övertygad om att alla de 60000 skötsamma företagare, som under den svenska finanskrisen (1987-1993) fick sina krediter uppsagda helt i onödan, instämmer i Björn Rosengrens yttrande och med tidningarna Business Week och The Economists analys av Sverige av i dag. Alla dessa kränkta och misshandlade företagare anser att svenska företag behandlas som paria, både i samband med den svenska finanskrisen och i dag.
- Frågan som man därför måste börja ställa sig är: Varför tillåts inte företagen "växa till och fara väl" i Sverige?
- Jag skulle vilja påstå att en av orsakerna till att tillväxten hämmas, beror till stor del för att kontrollen av de svenska bankerna fortfarande inte fungerar tillfredsställande. När det brister i en bank är det Finansinspektionens styrelse som ska få del av kritiken för att kunna åtgärda felen. Normalt är det inte revisorns roll att larma utåt.
- Frågan som både företrädare för krisbankerna och revisorerna därför måste besvara snarast är: Hur låg det till med revisorernas kontroll av krisbankerna under den svenska bankkrisen? Hur ligger det till med revisorernas kontroll av bankerna i dag?
- Var det så att styrelsen fick del av kritiken från revisorerna, utan att åtgärda felen, är såväl styrelsen som ledningen personligen ansvariga för att man inte vidtog några åtgärder genom att försätta bankerna i konkurs, som man var skyldiga att göra. Därför måste nu hela hemligstämplingen äntligen genast släppas kring den största finansskandalen i Sveriges historia. Görs inte detta snart kommer flyttlassen från Sverige att öka markant under de närmaste åren.
- Det blir allt vanligare att revisorer stäms för bristande granskning. Skadeståndsprocesserna, för revisorerna granskning av krisbankerna, har dock uteblivit.
- Betyder det att revisorerna redan på ett tidigt stadium var uppmärksammade på krisbankernas fallissemang som skedde redan den 1 februari 1990, eller tidigare utan att dessa banker därefter vidtog rättelser och åtgärder genom att begära sig själva i konkurs? Vad som redan är klarlagt är hur dåvarande Bankinspektionen blev neutraliserad av regeringen, genom att Anders Sahlén avskedades.
- Därefter kunde regeringen diktera villkoren hur säkerheterna och panterna i alla Sveriges företag skulle kunna nedvärderas med över 50 procent som skedde under den dåvarande skatteministern Bo Lundgrens, m, ledning.
- Staten försöker genom det nya näringsdepartementet skapa mer sysselsättning, men tillåter fortfarande bankerna att slå ihjäl företagen, genom ett annat agerande. I min egenskap av ordförande för Bankrättsföreningen och styrelsemedlem i Sveriges Bankkunders Riksförbund under fem år skrivit artiklar i både dags- och fackpress i syfte att skydda företagen mot bankernas godtyckliga uppsägningar av krediter och annan rättsvidrig behandling, som fortfarande tillåts ske.
- Vare sig regeringen eller näringsdepartementet har fortfarande inte genomfört en enda åtgärd som förbättrat företagens skydd i detta avseende. Detta trots att den europeiska bankrätten numera gäller i Sverige, Europakonventionen ingår i den svenska lagstiftningen och Sverige numera är fullvärdig medlem i den europeiska unionen.
- Staten var dessutom med och agerade på bankernas sida under bankkrisen och tillät att krisbankerna slog ihjäl friska företag för att skydda sitt eget skinn. De dåliga företagen fick vara i fred, då de inte hade något realiserbart kapital. Konkurser i dessa företag skulle orsakat alltför stora förluster för krisbankerna.
- Bara i ett företag som hade cirka 40 anställda och som har processat mot Nordbanken under tio år, har staten hittills förlorat 200 miljoner i skatteintäkter och avgifter under de senaste tio åren. Det måste vara något fundamentalt fel, när tusentals företagare tvingas att processa mot bankerna och staten, i stället för att driva företag! Bara i Stockholms tingsrätt har det funnits 2000 processer mot Nordbanken enbart på grund av finanskrisen.
- Uppskattningsvis har staten under de sista tio åren förlorat mer än 500 miljarder på grund av finanskrisen. Pengar som staten tvingades att låna upp i stället. Detta kunde ha förhindrats, om inte staten från början tagit bankernas parti mot företagen.
- Systemfelet uppstod, när staten konstaterade Nordbanken och de andra krisbankernas obeståndssituation. I stället för att låta Nordbanken och de andra krisbankerna gå i konkurs, efter det att Nordbanken visat att banken behövde minst 60 miljarder för att rekonstruera banken, tillät man Nordbanken och de andra krisbankerna att slå ihjäl de skötsamma företagen.
- Vad som nu väntar krisbankerna är ytterligare skadeståndsmål för oaktsamhet i samband med att de begärde de skötsamma förtagen i konkurs eller tvingade företagarna att begära sina företag i konkurs genom att säga upp krediter och lån. När man begär skadestånd måste man bevisa att banken varit oaktsam.
- Man måste också kunna visa på att en skada har uppstått och att det är oaktsamheten som banken gjort sig skyldig till när man begärt företagen i konkurs, som orsakat skadan. Det är därför som staten hittills hemlighållit krisbankernas egen obeståndssituation och när denna inträffade, per den 1 februari 1990 eller tidigare i vissa fall.
- Men hur rimmar detta med "att alla ska ha rätt att växa och fara väl" borde inte det nya näringsdepartementet kunna häva hemligstämplingen på dessa grunder, för att åtminstone några av de företagare som oskyldigt drabbats ska kunna hjälpa till med att få Sverige på fötter igen?
- Business Weeks omslagssida där analysen av Sverige, vad som händer i Sverige i dag, dominerar tidningens innehåll, talar i klartext. "Busting up Sweden Inc" (fritt översatt: "Aktiebolaget Sverige faller samman") är rubriken.
- Vad gör näringsdepartementet för att skapa ett näringsvänligt klimat och för att skydda företagen mot bankerna i dag? Är det inte snart dags att redovisa några konkreta åtgärder?