Mats Lönnerblad ordförande i Bankrättsföreningen, påpekar i en färsk Gallupundersökning säger en majoritet av de människor som är viktiga för att skapa framtidens företag att de överväger att lämna Sverige. Det huvudsakliga motivet till utvandring var att förutsättningarna för personlig utveckling är för dåliga här.

"I KRIG finns det ingenting som kan ta igen förlorad tid" (Napoleon). Samma sak gäller i affärer. På 25 år har antalet småföretag halverats från 800000 företag till i dag 400000. De medelstora svenska företagen har i praktiken försvunnit och ägandet i våra storföretag som finns noterade på Stockholmsbörsen, har övergått till institutionerna, som i dag äger strax under 50 procent av det samlade svenska börsvärdet. På ett kvarts sekel har Sverige förlorat hälften av alla företag.

Storföretagen köps upp av multinationella företag eller lämnar landet. Astra, BTL (före detta Bilspedition), Pharmacia, PLM och Volvo Personvagnar (som håller på att köpas upp av Ford) är bara några av de företag som är på väg att lämna Sverige. Kvar i Sverige blir de olönsamma och lågkompetenta som under en övergångsperiod får uppbära A-kassa, vilken så småningom övergår till socialbidrag. Sverige håller på att tömmas på sin kommersiella kompetens, utan att regeringen förstår varför.

Den nya generationens svenska "broilerpolitiker", oavsett partifärg, som aldrig varit verksamma utanför sin egen politikersfär, har aldrig lärt sig tillvarata all den kreativitet som finns i Sverige. De känner inte ens till att den finns. Det är därför de ledande svenska företagen nu försvinner utomlands och lämnar ett tomrum efter sig som inte går att fylla. Det är förvånansvärt att man inte vill sätta sig ner med erfarna och kompetenta människor och analysera vad som gått snett.

I min egenskap av arbetande styrelseordförande i Bankrättsföreningen fick jag efter flera månaders påstötningar, på nåder, äntligen träffa två ansvariga handläggare i det nya näringsdepartementet den 29 januari 1999. Styrelsen i Bankrättsföreningen hade fått i uppgift av medlemmarna att försöka förklara för näringsdepartementet vad som måste göras för att skydda de företagare som fortfarande finns kvar och som vill verka i Sverige.

Bakgrunden till Bankrättsföreningens tillblivelse var att 60000 friska företag fått sina bankgarantier, checkkrediter och utlandslån uppsagda under den svenska bankkrisen. Som "grädde på moset" hade dessa företag dessutom fått se sina panter och övriga säkerheter nedvärderade med över 50 procent av den då borgerliga regeringen, under ledning av skatteministern Bo Lundgren.

Det inledande sammanträdet på departementet Jakobsgatan 26, avbröts redan efter en halvtimme (!). De ledamöter vi stämt träff med på näringsdepartementet, var inbokade i ett annat möte i anslutning till en fredagskonferens.

Eftersom näringsdepartementet på den korta stund som stod till vårt förfogande, aldrig kan ha fått klart för sig vidden av vad som inträffat och de verkliga problem som drabbat sextiotusen svenska företagare, vill jag gärna berätta vidare om vad som skedde i Sverige under denna period. Skrivandet av denna artikel sker i förhoppningen att någon på det nya "superdepartementet" tar sig tid att läsa artikeln, mellan alla inbokade viktiga sammanträden.

Rättslösheten i våra svenska banker och de nedvärderingar av säkerheter som på nytt kan ske utan förvarning, gör att företagen helt enkelt inte vågar vara kvar i Sverige. Vare sig med sina huvudkontor eller som ägare. De bolag som genom sina familjestiftelser tvingas vara kvar, väljer ändå att förlägga huvudkontoren utomlands. De företag vars ägare inte vill riskera konfiskation av sin egendom, väljer i stället att flytta ut själva ägandet utanför Sverige.

Bankerna har heller inte lärt sig av sina egna misstag. Det framgår av Nordbankens i förra veckan redovisade spekulationsförlust på 290 miljoner kronor. Den Nordbanksanställde, som spekulerade bort miljonerna för Nordbanken, är gripen av polis och delgiven misstanke om grov trolöshet mot huvudman.

Men i likhet med tidigare liknande "affärer" dementerar Nordbanken kraftfullt, att vare sig VD, ledning eller styrelse har något ansvar för vad som inträffat!

Det gjorde även VD, ledningen och styrelsen i Nordbanken när man svindlade bort hela Nordbankens aktiekapital, plus den nätta summan av 60 miljarder (!) under den svenska bankkraschen. (1987-1993). Ingen av dessa personer är fortfarande vare sig gripna av polisen eller delgivna någon misstanke för den grova förskingring som det då var fråga om. I stället blev de som tvingades lämna banken rikligt belönade med olika fallskärmsavtal.

Regeringen har hemligstämplat allt material som är komprometterande för bankerna, eftersom även regeringen var inblandad i utredningen kring krisbankernas skumraskaffärer. Inte ens domstolarna har ännu idag tillgång till dessa handlingar! Och alla de begärda editionsförlägganden (upplysningsplikt) som begärts och som begärs i domstolar i samband med pågående processer mot bankerna, beviljas som regel aldrig.

Det är många som orättfärdigt fått sina krediter uppsagda och panter nedvärderade, som nu processar mot bankerna. Detta sker i förhoppningen om skadestånd, eller för att få tillbaka fastigheter och företag.

Dessa processer har pågått i svenska domstolar under tio år, utan att massmedierna reagerar. Bara i Stockholms tingsrätt har Nordbanken varit involverad i 2000 processer. Många företagare i Sverige tvingas processa i stället för att driva företag. Bankerna vill fortfarande inte erkänna de brott de gjort sig skyldiga till och regeringen skyddar bankerna från all insyn.

En nyligen genomförd Gallupundersökning visar att en majoritet av de människor som är viktiga för att skapa framtidens företag överväger att lämna Sverige. Så många som 3200 personer intervjuades i undersökningen.

Det huvudsakliga motivet till utvandring var att förutsättningarna för personlig utveckling är för dåliga i Sverige. Det svenska skattesystemet i kombination med de krångliga regler som omgärdar företagen, bidrar till ett utomordentligt dåligt företagsklimat. Lägg till den rättslöshet som entreprenörer och företagare är utsatta för så förstår alla varför så många av dem för närvarande flyr från Sverige.

Domare i svenska domstolar - som är vana vid "normala" mål där förhandlingar i regel bara sker i en eller två instanser (civilmål) och att det sedan är slut - står förvånade och bestörta över allt processande. De tvingas också inse att entreprenörer är ett segt släkte, som vill ha rätt i sak när de vet att de har rätt.

Nyligen hörde den administrative chefen i Högsta domstolen (HD) av sig till en företagare som begärt resning i sitt ärende fem (!) gånger i HD utan att få ändring och bad honom att förklara sig genom att ringa upp. Företagaren svarade i stället skriftligen, genom att be om ett snabbt skriftligt besked från HD avseende sakfrågan, som bland annat handlade om jäv och uppsägning av bankgarantier. Den administrative chefen har fortfarande inte svarat!

Uthålligheten hos alla de företagare, som oskyldigt drabbades av den svenska finanskrisen, är något som tydligen varken våra domstolar eller politikerna räknat med.

De är helt enkelt trötta på att höra alla utgjutelser från företagare och vill begrava allt som hänt, i den hemligstämplade tystnaden kring bankernas rättsstridiga förfaranden under bankkrisen. Samtidigt väljer det nya näringsdepartementet att ensidigt föra dialogen med facken och storföretagen.

Vem bryr sig om entreprenörerna, framtidsföretagen och de företagare som redan har plundrats på sina tillgångar?