Kännetecknande för den politik som de senaste 25 åren har styrt Sverige är att den till stor del letts av personer som kommit underfund med att den bästa vägen till andra människors rikedomar inte går över att spränga kassavalv utan över det politiska besittningstagandet av regeringsmakten och därmed disponerandet av hela statsmakten och dess undersåtar för genomförandet av plundring av utvalda medborgare och medborgargrupper,

Till skillnad mot de ekonomiska brottslingar vars handlingar strider mot lagen vinner politiska brottslingar framgång med stöd av lagen genom att stifta egna lagar som legaliserar deras brottsliga gärningar.

Bankrättsföreningen har visat att medborgare kan tvingas avstå egendomen till andra när myndigheterna anser att så krävs. Politisk makt består i att under politiskt godtycke omfördela medborgarnas egendom för att tjäna sina egna politiska intressen och goda vänner.

Under bankkrisen i slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet var bankerna enligt gällande svensk lag skyldiga att begära sig i konkurs när bankernas egna kapital hade förbrukats. Gällande svensk lag skall följas.

Eftersom inte uttrycket ”privat äganderätt” finns intaget i svensk grundlag valde Sveriges riksdag och regering istället att låta banker, samvetslösa bankmän och finansmän plundra 60.000 friska företag samt sätta mellan 250 000 och 350.000 medborgare i långtidsarbetslöshet på skattebetalarnas bekostnad för att fylla bankerna med nya pengar. Många privatpersoner och företag blev förmögna medan andra plundrades av sina egna landsmän, likt fienden gör i krig.

En tjänsteman på Finansinspektionen besvarade förra året följande fråga: "Godkände regeringen de regler för fastighetsvärdering som Finansinspektionen utfärdade 1991?

Svar: Regeringen har bemyndigat Finansinspektionen att utfärda föreskrifter som kompletterar redovisningsreglerna i lag. Med stöd av detta bemyndigande utfärdar Finansinspektionen föreskrifter i en rad viktiga redovisningsfrågor. Beslutande instans är Finansinspektionens styrelse. Föreskrifterna går inte upp till regeringen för godkännande.

Att 60.000 friska små och medelstora företag plundrats av händelser som hör samman med 1993 års bankkris visar att Sverige i modern tid utvecklats till ett land där en samling förbrytare tagit hand om makten.

Under sken av att Sverige är ett normalt välståndsland, med folkvald riksdag, regering, försvarsmakt, polis och andra inrättningar gör landet också gällande att det är en rättsstat och demokrati som ger alla lika värde, delaktighet och inflytande. Men Sverige är inget normalt land när det tillåter att 60.000 företag plundras och närmare en halv miljon arbetstagare blir långtidsarbetslösa och samhällets ekonomi slås sönder för att rädda de banker som enligt gällande svensk lag var skyldiga att gå konkurs när de förbrukat sitt eget och aktieägarnas kapital. Det är väl trots allt så att gällande lagar skall följas.

De politiska brottslingarna utmärks av att de särskilt gynnar vissa dem närstående personer, företag och intressen - på övriga medborgares bekostnad.

Den pågående nedmonteringen och fusioneringen av svenska storföretag med åtföljande flyttning av huvudkontor till ny jurisdiction måste analyseras. Företag som lämnar landet återfinns främst inom verkstads- och pappersindustri, finans- och bank samt läkemedel. Det är främst de kapitalintensiva, forskningsintensiva, transaktionsintensiva och kooridnationsintensiva företagen som flyr landet och drar med sig en svärm av minde kompetensintensiva företag.

Utflyttning av storföretagen leds av personer av vilka många idag måste klassas som nationell säkerhetsrisk. De innehar höga politiska och administrativa tjänster inom samhällsförvaltningen.

Näringslivets ledningsfunktioner flyttas och en nedmontering av Sverige som industristat utarmar landet på ett sätt som får Säpos avstängning av vanliga medborgare från strategiska arbetsuppgifter på grund av politisk tillhörighet att framstår som löjeväckande och barnsligt oskyldiga.

Det rör sig idag om en ny typ av brottslighet som sker på hög politisk och industriell nivå där utländska intressen köper upp svenska företag, flyttar ut landets främsta forskningsresultat och lämnar politikerna att lösa de sociala problem företagen lämnat efter sig. Storföretagen kan alltid hävda att de flyttat av omsorg om aktieägarna. Sverige är ett av världens få länder som vägrat att grundlagsskydda den privata äganderätten, är däremot ägaren utlänning skyddas ägandet av internationellt ingångna avtal som Sverige ratificerat.

Att vara svensk betyder sämre rätt

Särskilt stort ansvar vilar idag på alla de som på riksdagens och regeringens order under 1990-telet tagit aktiv del i de nya formerna av ekonomisk brottslighet där begreppet trångmålsfinansiering blivit allt vanligare. Denna finansieringsform innebär att banklån sägs upp och säkerheterna beslagtas efter det att låntagaren underfinansierats eller nekats finansiering med avsikt att plundras.

Som medborgare, offentliganställd eller politiskt ansvarig har man alltid ansvar för sina egna gärningar. Tjänstemän befrias inte från ansvar i att ha medverkat i plundringen av sina egna landsmän, därför att de anser att de bara lytt regeringens order.

Även den som en gång valt att stödja det parti och den regering som gjort sig skyldig till brott är medskyldig. Det åligger därför alla och envar att ta avstånd från brottslingarna och inte längre stödja dem.

Den som plundrat sina medmänniskor på deras egendom i strid mot Romfördraget och FN:s regler om skydd för de mänskliga rättigheterna begår brott, inte bara regeringen. Ingen kan komma undan ansvaret för vad han själv gör. Det räcker inte med att hänvisa till att han bara lydde order, ty det är i alla fall den som lytt order och utfört gärningen som är ansvarig.

Ingen, varken du själv eller de andra har rätt till ansvarslöshet. Ansvarslöshet är av det kriminella slaget och kan inte befria någon från ansvar. Den som medverkar till att plundra sina medmänniskor och använder lagen som stöd för sina gärningar är likväl den som utför brottet. På samma sätt är den ansvarig som genom att förhålla sig passiv medverkar till att brott begås.

Den statliga brottsligheten måste idag övervinnas för att brottsoffren skall få hjälp och brottslingarna kunna straffas.

När poliser, indrivningsmän och domstolar på godtycklig eller brottslig grund under åberopande av gällande lag och domstolsbeslut beslutar att delge, utmäta och frånta enskilda och företag deras egendom gör sig såväl myndighet som enskilda tjänstemän och domare sig skyldiga till brott.

Föreskriver regering och riksdag lagar som strider mot god etik och moral eller lag som utgör brott mot mänskligheten är det likväl du som bär ansvaret när du utövar lagen.

När domare och statliga ämbetsmän varit blinda för de brott mot mänskligheten som begås och staten bestämmer att samhällsmedlemmar skall plundras, utsättas för våld och tortyr, berövas frihet eller t.o.m. tvingas gå ut i krig, gör sig också rättsväsendet till medbrottsling. Det är varje medborgares skyldighet att förhindra brott och bidra till att brottslingar får svara för sina gärningar.

Medbrottsling är också den som bidragit till att skapa en för brottets gärning lämplig miljö hos medborgarna genom indoktrinering med lögner och tal som felaktigt ger medborgarna övertygelsen att det är deras oavvisliga plikt att medverka i politiskt initierad brottslighet.

Det svenska folket kan endast undvika den ekonomiska brottsligheten och plundringen av hederliga medborgare genom att bygga upp ett motstånd som sanerar det politiska systemet och som ersätter de etablerade samvetslösa politiska partier, statsapparat och regering vars beslut missgynnat en del av det egna landets medborgare får att gynna andra medborgare, företag och organisationer..

När alla svenskar krävde lika del i Sveriges välstånd valde många storföretag att lämna landet med de tillgångar som byggts upp av folket. Bankernas ägare tillåts berika sig med att beslagta andra människors egendom. Banker finner inte längre låneverksamhet tillräckligt lönsam. De förmår inte längre ge lönsam avkastning på att utföra tjänster trots momsbefrielse. Nu bör även banker omfattas av skyldighet att erlägga moms på all sin verksamhet.