Både Carl Bildt och Bo Lundgren drev en småföretagarfientlig politik

Den 6/8 1999 tog Carl Bildt äntligen beslutet att avgå som partiledare. Men han är inte ensam om att gå. Lars Tobisson fick redan i juni besked från valberedningen att han inte skulle bli omvald. Mycket talar för attäven partisekreteraren Gunnar Hökmark byts ut. Även Gun Hellsvik, partiets andre vice ordförande, väljer sannolikt att avgå. Att Carl Bildt inte skött sig i sin roll som oppositionsledare och sitt uppdrag som inrikespolitiker framgår i de flesta offentliga reaktioner på Carl Bildts avgång.
- Att Carl Bildt inte gärna vill medge den verkliga orsaken varför hannu vill avgå, är naturligt eftersom den svenska finanskrisen fortfarande tillstora delar är hemligstämplad och det rättsliga efterspelet är långt ifrånavslutat. Den moderatledda regeringen tillät bankerna att gå för långt under finanskrisen. Både genom överdebitering av räntor och genom att bankerna tilläts taut för höga avgifter av sina kunder och säga upp krediter på löpande band.

"något som företagarna aldrig kommer att förlåta"

Carl Bildt är dessutom fortfarande hårt sargad efter besluten att tillåta Riksbanken att höja reporäntan till 500 procent 1992 för ett hopplöst kronförsvar. Under denna period tilläts ju bankerna också att säga upp lånen för friska företag, så inte mindre än 60.000 företag gick i konkurs alldeles i onödan. Besluten om att nedvärdera säkerheterna med över 50 procent i välskötta fastigheter, som Finansinspektionen godkände, är något som företagarna aldrig kommer att förlåta den dåvarande moderata partiledningen och dess ekonomiske ansvarige,Bo Lundgren.
- Moderaterna har nu möjlighet att reparera skadan genom att välja enny partiledare, som inte i likhet med Bo Lundgren, Per Unckel och hans närmaste medarbetare också är belastade av sina tidigare ageranden underfinanskrisen.
- Det är därför som ordföranden i MUF, Gunnar Strömmer skriver i SvD den 10 augusti, att status quo inte är något alternativ för moderaterna, ompartiet vill ha tillbaka väljarnas förtroende.
- Thomas Idergard, tidigare ordförande i Moderata ungdomsförbundet skrev i SvD den 9 augusti att nu är det tid för generationsskifte. Jag kan även hålla med honom. Hans analys att det ända sedan 1995 rått en fullständigstiltje i det moderata partihögkvarteret är alldeles riktig. Sedan Bildt tvingades lämna landet efter partiets katastrofala mandatperiod 1991-1994 är ingenting sig längre likt i den moderata partitoppen.
- Bo Lundgrens bok "När bubblan brast" (DN förlag 1998), där han lyckas övertyga sina moderata partikamrater om sin egen förträfflighet i samband med finanskrisen, har väckt berättigad uppmärksamhet utanför de egna leden på grund av dess historieförfalskning. Vad som är säkert, är att om Bo Lundgren blir vald till moderaternas nya partiledare kommer populariteten hos landets största oppositionsparti att sjunka ytterligare till förmån för de övriga borgerliga partierna.

"inte tillräckligt många företag kvar som kan rädda sysselsättningen"

Carl Bildt, som anser att "all politik är internationell" (Dagens Industri den 7/8), menar på fullt allvar att det förhåller sig på detta sätt och att detta också under en lång följd av år har präglat moderaternas näringslivspolitik, som i huvudsak varit inriktad på de exporterande storföretagen. Men han glömmer då att förutsättningarna för småföretagen måste vara de rätta för att det skall kunna gå bra för ett glest befolkat land som Sverige. När sedanstorföretagen lämnar Sverige finns det inte tillräckligt många företag kvar som kan rädda sysselsättningen och återskapa ekonomin i Sverige, som fortfarandehar en statsskuld på astronomiska ettusenfyrahundra miljarder kronor.

"en förnyelse nödvändig inom partiet"

När Carl Bildt utsågs till statsminister 1991 i den borgerliga fyrpartiregeringen tvingades han att vidta sådana drastiska lagstridiga åtgärder, som jag fortfarande inte troratt vare sig han eller hans partikamrater förstått vidden av! Vare sig det gäller lagligheten i besluten eller vilka konsekvenser besluten fått för hela det svenska näringslivet.
- Sedan bankkrisen är i dag 40 procent av de tio största börsbolagen dominerade av utländska ägare. Ökningen kommer att fortsätta om inte Sverige vill inrätta en ny näringspolitik, som på ett bättre sätt skyddar rättssäkerheten för ägarna till svenska bolag.
- Men så har näringspolitiken aldrig varit någon som den moderatapartistyrelsen prioriterat på det sätt som man borde när man haft tillfälle att ta makten.
- "Medborgare i vårt samhälle har rätt att förvänta sig av moderaterna att partiet är den politiska kraft, som är mest målmedveten i sina ansträngningar att öka enskilda människors frihet" skriver Gunnar Strömmer i sindebattartikel i SvD. Ansvaret för att denna frihet beskars och slog ut företag på löpande band under den förra borgerliga mandatperioden, måste till stor del tillskrivas den gamla partiledningen inom moderaterna. Därför är en förnyelse nödvändig inom partiet om moderaterna skall ha någon som helst möjlighet att forfarande vara det största borgerliga partiet och genomföra de drastiska förändringar som kan få fart på Sverige igen!