Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) håller för närvarande på med en utredning om Nordbanken och Securums agerande i samband med den svenska finanskrisen. Utredningen fokuseras kring skräpkreditbolagets Securums verksamhet och bekostas av Nordbanken och f.d. Securum som numera bytt namn och kallar sig för Venantius.
- Den fråga som därför måste beaktas är huruvida denna utredning kan bli opartisk när det är de som granskas som själva finansierar utredningen och bestämmer vad utredningen ska innehålla. Orsaken till utredningen är all den kritik som riktats mot såväl Nordbanken som Securum från Bankrättsföreningen för Nordbankens och Securums sätt att behandla låntagarna under finanskrisen (1987 - 1993).
- Många frågetecken har också rests kring urvalet av forskare som ska ansvara för utredningen. Bland annat är en av de tre utvalda forskarna, Clas Bergström, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, som även tidigare anlitats av Nordbanken som ”sakkunnig” i det pågående målet mot finansmannen Erik Penser. För sitt agerande i detta mål har han redan erhållit närmare en halv miljon av Nordbanken, för att i tingsrätten vittna i rätten till Nordbankens fördel.

"Det är naturligvis inte bra, att bankerna tillåts granska sig själva"

Det är naturligtvis inte bra, att bankerna tillåts granska sig själva, när det för första gången görs en utredning om bankernas olagliga agerande under finanskrisen. Det bör i så fall vara någon annan som initierar, utser ledamöter och betalar utredningen för att utredningen skall kunna bli trovärdig. Från bankkundernas sida har hittills ingen av de två oberoende organisationerna som representerar bankkunderna (Bankrättsföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund) tillfrågats av SNS om de vill medverka till utredningen.
-Men om det inte är bra att bankerna tillåts utreda sig egen verksamhet måste det betraktas som synnerligen försvårande omständigheter när juridiska representanter från bankerna, tillåts byta sida, i samband med alla processerna mot bankerna. Men i Sverige sker det faktiskt att bankernas representanter tillåts att i domstol bevaka bankernas intressen, t.o.m. som domare och utan några som helst påföljder.
- Securums chefjurist Anna-Lena Järvstrand bytte sida, när målen mot bankerna hopade sig och anslöt sig själv till domarkåren i Stockholms tingrätt, för att på plats försvara bankernas intressen i mål, som hon självfallet inte borde åtagit sig. I tingsrätten har hon hittills obehindrat som rotelchef och referent kunnat försvara bankerna, i sin egenskap av domare. Dessutom har hon sett till att målen inte fått den prövning, som man har rätt till i enlighet med Europakonventionens bestämmelser. Hon har t.o.m. gjort sig skyldig till att avvisa bevisning mot bankerna, i de mål där hon varit referent.
- Min uppfattning om hennes roll delas inte av Svea hovrätt som inte anser att jävsfrågor har någon större betydelse i de lägre rättsinstanserna. Vad Högsta domstolen anser återstår att få svar på. Men det som inträffat i tingsrätt och hovrätt visar klar och tydligt att styrningen varit ytterst medveten från bankerna och utgör en del i ett system i våra svenska domstolar, som på ett uppenbart sätt strider mot regeringsformen.
- Europa-domstolen har ett antal grundförutsättningar för att en ”fair and impartial hearing” ska anses äga rum. Det gäller först domarens oberoende och jäv. Nyckelorden är jäv och beroende till stat och part. I de aktuella fallen är Anna-Lena Järvstrands jäv helt parallellt med fallet Piersack mot Belgien, där sägs det att det är tillräckligt att det är möjligt att hysa tvivel om domstolens objektivitet för att jäv/beroende ska anses föreligga på objektiva grunder. Trots detta reagerar vare sig tingsätt eller hovrätt på det uppenbara jävsförhållandet i dessa mål där Anna-Lena Järvstrand eller andra jurister från bankerna som återgått till sina befattningar som domare är inblandade.
- Sammanfattningsvis föreligger såväl jäv och beroende som brott mot kravet på lika rätt till bevisning, att relevant bevisning ska tillåtas och att parterna även i övrigt ska behandlas ”fair och impartial” Samtliga dessa fel är var för sig tillräckliga för att resningsgrund skall anses föreligga, utan att Högsta domstolen hittills reagerat.

"Sedan tjänstemannaansvaret togs bort redan 1976, är det också svårt att beivra uppenbara lagöverträdelser, mot tjänstemännen i våra domstolar."

Om Högsta domstolen (HD) finner den minsta tvekan inför dessa uppenbart korrekta resonemang är HD skyldig att inhämta EG-domstolens förhandsbesked i dessa frågor, då det är uppenbart att Romfördragets och övriga regler sammanhängande med Sveriges medlemskap i EU innebär att Sverige är skyldig att följa det som kallas ”fundamental rights” och ”natural justice”, huvudsakligen motsvarande det rättsområde Europadomstolen värnar om.
- Den fråga som jag därför gärna vill ställa till alla våra tjänstemän i svenska domstolar är vad ni själva föreslår för åtgärder mot de fall, som innebär uppenbara jäv och lagtrots, där ni numera fälls i både EG-domstolen och Europadomstolen, för att ni inte följa gällande svensk rätt? Orsaken till att jag frågar är att svenska domare inte har någon svensk granskande myndigheter, värd namnet som granskar domares göranden och låtande. Sedan tjänstemannaansvaret togs bort redan 1976, är det också svårt att beivra uppenbara lagöverträdelser, mot tjänstemännen i våra domstolar.