[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

USA:s "finansinspektion" använder hårda nypor
Av Mats Lönnerblad - Gefle Dagblad, 16 sept. 1999

Mats Lönnerblad ordförande i Bankrättsföreningen och skribent i finansrätt, skriver att Finansinspektionen i Sverige inte är beredd att hantera fifflare och finansbusar på samma hårdhänta sätt som i USA.
- SEC betyder egentligen United States Securities and exchange commission och har samma uppgift som den svenska Finansinspektionen (FI). Men medan Finansinspektionen i huvudsak, vakar över bankerna och fondkommissionärerna i Sverige, hårdbevakar SEC också de finansiella förehavandena hos börsmäklarna och i de amerikanska börsbolagen. En uppgift som FI också har, men som man hittills inte ägnat tillräcklig omsorg åt.
- Vad som skiljer SEC från Finansinspektionen är dess större befogenheter. SEC kan bötfälla tjänstemän som missbrukar sin ställning. I Sverige kan i princip de större finansiella aktörerna kan "agera ostört" på marknaden. Här hemma togs tjänstemannaansvaret bort redan 1976. Den svenska finanskrisen (1987-1993 ) visar ingen bankanställd som behöver vara orolig för att bli fälld i domstol eller bötfälld av Finansinspektionen, vilka grova fel som än begås.
- Finansinspektionens nuvarande generaldirektör har uttalat sig i affärspressen och sagt att "det amerikanska systemet inte passar för Sverige." Hans försvar är att "bara för att USA har ett bloddrypande system, är det ju inte säkert att systemet passar oss". Att hantera fifflare och finansbusar på samma hårdhänta sätt som i USA är generaldirektören Claes Norgren bestämd motståndare till.
- Claes Norgren hänvisar till att den svenska opinionen fortfarande inte är mogen för "ett nytt system som på ett mera hårdhänt sätt, än vad som sker idag, förhindrar fiffel och båg" på den svenska finansmarknaden.
- Vad är det då som har hänt i Sverige och där Finansinspektionen inte har reagerat över huvud taget. Jag återkommer, naturligtvis, till den största rättsskandalen i Sveriges historia där Finansinspektion aktivt deltagit i spelet och till och med godkänt bankernas bokföringsfiffel, under den svenska finanskrisen. Under denna period upphörde Finansinspektionen att vara kontrollorgan. I stället fungerade FI som rådgivare åt bankerna.
- Vad jag åsyftar är den uppenbart oegentliga redovisning av intäkter i syfte att klara bankernas bokslut. Värdet av bankernas utlåning till fastigheter skrevs upp internt inom bankerna, för att bankerna inte skulle gå i konkurs redan per den 1 februari 1990. Det var det datum när de svenska bankerna inte längre klarade av att redovisa sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad, på det sätt som krävdes.
- Jag tänker på Nordbankens överdrivna omstruktureringskostnader som innebar att banken fick skattebetalarna att skjuta 60 miljarder kronor, i stället för att begära sig själv i konkurs som man varit skyldig att göra. Samtidigt sade banken upp krediter efter "löpandebandprincipen" för sina kunder och slumpade bort många av sina kunders panter i fastigheter och företag till underpriser.
- Ledningen i Nordbanken, passade på att salta skattebetalarnas nota ordentligt. Den direkta orsaken var att ledningen i banken senare skulle kunna redovisa en fin resultatförbättring i banken. Mot detta förfaringssätt, som SEC aldrig skulle kunna godkänna, har den svenska Finansinspektionen hittills inte reagerat alls, eftersom FI var förhandsinformerad, och därmed medansvarig till finanskrisen.
- De svenska bankerna som var på fallrepet under perioden 1987- 1993 redovisade alla vinster i slutet av 80-talet, som inte överensstämde med verkligheten och som vilseledde aktieägarna, utan att någon reagerade.
- När VD:n i Underwriters Financial Group i USA försökte sig på samma bokföringstricks, som de svenska bankerna gjorde under finanskrisen, genom att rapportera vinst i bolaget där han borde redovisat förlust, fick han 12 års fängelse för att han grovt vilselett aktieägarna. I Sverige har ännu ingen dömts för bankernas felaktiga årsredovisningar.
- I Sverige tilläts Finansinspektionen med hjälp av moderaterna och Bo Lundgren, att försätta hela marknaden ur spel. Det skedde genom den lagändring som infördes i oktober 1991. (FFFS 1991:10 ).
- Lagstiftningen innebar att bankerna tilläts att nedvärdera sina panter med över 50 procent ( ! ) med det enda syftet att säga upp krediter och ta hem panterna från fastighetsbolag och företag.
- Lagstiftningen infördes också för att alla banker skulle kunna tillämpa samma modell som Gota och Nordbanken införde redan under slutet av 80-talet, för att den vägen ostraffat kunna hämta in panter från fastighetsbolag och företag.
- Systemet utnyttjades framför allt av Gota och Nordbanken som var tvungna att genom en lagändring, rättfärdiga sina olagliga åtgärder mot alla kunder som drabbades och som slog tillbaka mot dessa banker genom rättsprocesser i domstol.
- Att systemet för värderingar var helt orimligt, hur man än tolkar det, visar att lagstiftningen nu har ändrats tillbaka igen! Från och med 1998 gäller på nytt de regler som gällde innan FFFS 1991:10 kom till, initierad av Hans Dalborg och Lars Thunell på Nordbanken. Systemet genomfördes av dåvarande skatteminister Bo Lundgren genom Finansinspektionens försorg. Detta kan man kalla "politiskt anpassad lagstiftning" för att tillgodose vissa särintressen.
- Handelsbanken var den bank som bäst klarade sig under denna period genom att helt enkelt kringgå lagstiftningen i vissa fall. Det gjorde man genom att tillämpa den påtvingade värderingsnedskrivningen (FFFS 1991:10) som blancokredit. Därigenom räddade banken många av sina kunder från ekonomisk ruin.
- Den strypta likviditeten samt ändrade principerna för värdering av fastigheter och företag gjorde att man kunde anse att många av kunderna var på obestånd ganska snabbt. Det tar bara 3 - 6 månader för en bank att konstruera ett obestånd för en hälsosam kund i ett banksystem, som inte har någon likviditet, och därför får kunden svårt att byta bank.
- Slutresultatet är 60000 helt onödiga konkurser bara för att bankerna var på obestånd. Mellan 250-300000 permanent arbetslösa med en kostnad av cirka 75 miljarder per år helt i onödan.
- Skillnaden mellan det amerikanska systemet och det svenska visar att amerikanarna trots allt månar om investerare som investerar kapital i företag och olika riskprojekt.
- Medan finanspoliserna på SEC inte daltar med fifflande bankdirektörer och ser till aktieägarnas och bankkundernas bästa, visar svenska kontrollen av bankerna att den svenska aktieägarnas och bankkunderna är satta på undantag, vilken regering som än har makten.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida