NÄR JACOB Palmstierna nu avgår som styrelseordförande i Nordbanken framgår någonting nytt om den svenska bankkrisen 1987-93; nytt, och sensationellt! För vad Palmstierna nu öppet erkänner är vad banken tidigare förnekat: att Nordbanken var på obestånd redan för tio år sedan, när Palmstierna tillträdde sin post i bankledningen.

Men nu berättar alltså Palmstierna i intervjuer bland annat att han aldrig glömmer sin tacksamhet mot Björn Wahlström, som julen 1990 bad honom hjälpa till med den då konkursfärdiga Nordbanken: "Och vi fick totalt stöd av finansminister Allan Larsson att göra vad vi ville."

Larssons stöd den gången betydde att finanskrisen fick betydligt större proportioner än vad Sverige orkade med.

KRISEN KOSTADE Sverige närmare 1000 miljarder kronor och 60 000 friska företag försattes i konkurs, alldeles i onödan.

Ja, hela Sverige höll på att gå i konkurs genom att Palmstierna och ledningen för Nordbanken fick fria händer – när banken i stället var skyldig att begära sig i likvidation redan den 1 februari 1990!

Då uppfyllde Nordbanken inte längre sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad och var skyldig att upprätta kontrollbalansräkning, för att därefter begära banken i likvidation.

Palmstiernas erkännande pekar på två viktiga frågor som nu måste besvaras:

• Vilken rätt hade den likvidationspliktiga Nordbanken att begära nyemission från sina aktieägare 1991 – med 5,2 miljarder och med staten som garant – när banken i själva verket var likvidationspliktig redan 1990?

• Vad var det som gjorde att den dåvarande styrelseordföranden i Nordbanken, Björn Wahlström, inte upprättade en kontrollbalansräkning i Nord-banken redan 1990, när banken var likvidationspliktig?

DET VAR JU FÖRST 1992 som riksdagen beslutade att Nordbanken skulle räddas till varje pris.

Men en finansminister har ingen rätt att blanda sig i en banks inre angelägenheter och att utan vidare utlova obegränsat kreditstöd.

Visar det sig att Allan Larsson ställt ett sådant löfte så bör han inte tillträda posten som styrelseordförande i Sveriges Television (SVT). Ledningen och styrelsen för Nordbanken måste också ställas till svars för att man lät staten som huvudägare i Nordbanken garantera en nyemission på 5,2 miljarder – när det visar sig att staten, enligt Jacob Palmstierna år 2000, i stället fick gå in som bidragsgivare med 41 miljarder.