Besparingskraven på domstolarna leder till en
farlig urholkning av en grundsten i rättsstaten. Situationen är
allvarlig. Vi vädjar till politikerna om förståelse, skriver 28 oroade
lagmän i en gemensam debattartikel.
Hovrättspresidenten i Svea hovrätt Johan Hirschfeldt har i en artikel på
SvD Brännpunkt den 1 september på ett utmärkt sätt beskrivit det
orimliga i de besparingskrav som i dag ställs på domstolarna. Vi - lagmän
i tingsrätter runt om i landet - vill genom detta gemensamma inlägg
markera att vi instämmer i hans beskrivning av domstolarnas situation. Vi
delar Hirschfeldts uppfattning om att Domstolsverket i sina skrivelser
till regeringen väl beskrivit de allvarliga konsekvenserna för
medborgarna om ytterligare medel inte tillförs domstolarna och att den
nuvarande kortsiktiga och ryckvisa hanteringen av ekonomin för domstolsväsendet
är oacceptabel och ställer stora värden på spel.
Samtidigt som omfattande organisationsförändringar och
utvecklingsinsatser genomförts inom domstolsväsendet, har domstolarna
under de senaste tre åren genomfört ett besparingspaket som inneburit
kostnadsminskningar med i genomsnitt sju procent. Härtill kommer de nu
aviserade besparingskraven som av Domstolsverket beräknas till175
miljoner kronor, motsvarande ytterligare sju procent, för perioden
2004-2006. Som Domstolsverket påpekat i sina skrivelser till regeringen i
april och i augusti i år skall till detta läggas att det system som
finns i dag för finansiering av myndigheterna innebär bl a en
underkompensation för löneökningar och ingen kompensation för
lagstiftningsförändringar som medför ytterligare arbete för
domstolarna. Detta betyder ytterligare rationaliseringskrav med 1-1,5
procent årligen.
Dessa ekonomiska nedskärningar skall ställas mot de allt större krav
som ställs på domstolarna. Vi skall klara högt ställda verksamhetsmål
som syftar till kortare omloppstider. Vi förväntas tillgodose ökade
krav på tillgänglighet och service med fokus på medborgarperspektivet.
Men framför allt medför samhällets allt större komplexitet att vi måste
klara att hantera allt mer omfattande och komplicerade mål och ärenden.
När det gäller brottmål har begreppet rättskedjan myntats för att
betona vikten av samordning och gemensamt ansvar mellan rättsväsendets
olika myndigheter. Men en kedja är inte starkare än sin svagaste länk.
De ekonomiska satsningar som gjorts på polis- och åklagarsidan kommer
att bli meningslösa om tingsrätterna inte får tillräckliga resurser
ens för att på ett godtagbart sätt klara att hantera nuvarande antal
inkomna mål och ärenden. Det är de anställda i domstolarna som har att
möta alla dessa krav och det är uppenbart att vi som domstolschefer också
känner stor oro för att vår personal skall drabbas av sjukdom och utbrändhet
när arbetsmängden ökar samtidigt som resurserna krymper. Arbetstempot
är redan i dag högt uppdrivet och det är inte realistiskt att driva upp
arbetstakten ytterligare. I domstolsverksamhet - på alla nivåer - måste
kvalitet värnas i lika hög grad som kvantitet! Det är svårt att
uttrycka sig måttfullt när sparkraven framstår som så helt orimliga.
Man kommer osökt att tänka på den gamla historien om bonden som för
att spara slutar utfodra den häst som är grunden för hela hans
jordbruksverksamhet och som sorgset konstaterar att om hästen bara levt
litet längre så skulle han även vant den av med att dricka vatten...
Att genomföra de kortsiktiga "besparingar"
som domstolarna nu ställs inför är inte någon besparing.
Vi står i stället inför ett ansvarslöst slöseri med våra gemensamma
resurser som riskerar att rasera inte bara de senaste årens reformarbete
i domstolsväsendet utan även den stadiga grund för vårt demokratiska
samhälle som domstolarna fortfarande utgör. Vi vädjar till våra
politiker att inse allvaret i den uppkomna situationen och låta
domstolarna få de resurser som krävs för att vi skall kunna fortsätta
det för alla medborgare viktiga och långsiktiga arbetet med att skapa
ett väl fungerande domstolsväsende.
Jan Alvå lagman Lunds tingsrätt, Lars Annerén lagman Kalmar och
Oskarshamns tingsrätt, Lena Berke lagman Stockholms tingsrätt, Bengt Björklund
lagman Mölndals tingsrätt, Bertil Bondesson lagman Borås tingsrätt,
Hans Brusewitz lagman Luleå och Gällivare tingsrätt, Lars Dahlstedt
lagman Norrköpings tingsrätt, K-G Ekeberg lagman Norrtälje tingsrätt,
Bengt-Åke Engström lagman Göteborgs tingsrätt, Lars Fallenius lagman
Lindesbergs tingsrätt, Hans Heimer lagman Umeå tingsrätt, Sigurd Heuman
lagman Helsingborgs tingsrätt, Rolf Holmgren lagman Katrineholms tingsrätt,
Per Kjellsson lagman Västmanlands tingsrätt, Lars-Göran Klemming lagman
Värnamo tingsrätt, Lars Lindhe lagman Eskilstuna tingsrätt, Lars
Lindström lagman Solna tingsrätt, Krister Nordberg lagman Eksjö tingsrätt,
Anders Nordström lagman Jönköpings tingsrätt, Håkan Nyberg lagman
Varbergs tingsrätt, Peter Rosén lagman Blekinge tingsrätt, Henrik Ruhe
lagman Skövde tingsrätt, Urban Sandén lagman Örebro tingsrätt, Anna
Skarhed lagman Linköpings tingsrätt, Erik Sundström lagman Lycksele
tingsrätt, Göran Svensson lagman Karlstads tingsrätt, Barbro Thorblad
lagman Göteborgs tingsrätt, Claes Werdinius lagman Ystads tingsrätt
