Arbetet med att reformera domstolarna har nu pågått under snart 15 år. Startskottet för reformarbetet, under ledning av dåvarande justitieministern Laila Freivalds, var en liten departements- promemoria från justitiedepartementet år 1989 som kom att kallas "idéskissen."

Men vägen framåt visade sig vara besvärlig. Trots ett intensivt utredningsarbete i organisationsfrågorna under 1900-talet gick det inte att i riksdagen nå enighet över blockgränsen om färdriktningen.

År 1998 kapitulerade regeringen inför uppgiften att nå politiskt samförstånd och överlät i stället åt Domstolsverket (DV) att definiera problemen och arbeta fram lösningar. Den politiska kraften i reformarbetet har därefter varit svag.

I det politiska tomrum som uppstått har tjänstemän inom regeringskansliet, generaldirektören för DV och ett antal inflytesrika domstolschefer fått ökat manöverutrymme. Referensramarna för förändringsarbetet har därmed förlorat en nödvändig politisk dimension. Medborgarperspektivet på verksamheten har kommit att försvagas.

Hans-Jörgen Anderssons och Sigurd Heumans artikel på SvD Brännpunkt (17/9) om framtidsgruppens verksamhet ger en god bild vad det handlar om. Det är inte regeringen som har de politiska visionerna om domstolarnas framtid utan DV och framtidsgruppen. Det är nu angeläget att regeringen återtar initiativet och skaffar sig en domstolspolitik värd namnet.

Strukturproblemen på domstolsområdet är många. När det gäller för demokratin så viktiga frågor som reformeringen av landets domstolar finns det också starka skäl att söka en bred politisk uppslutning i riksdagen.

Det är inte rimligt att lägga stora delar av ansvaret för reformarbetet på DV och i övrigt i riksdagen förlita sig på samarbete med politiska partier vars omsorg om rättsväsendet inskränker sig till att kräva längre straff för vissa särskilt uppmärksammade brottstyper.

Det som behövs just nu på domstolsområdet är paradoxalt nog inte mindre politik utan mer politik. Erfarenheterna från senare år är att antalet stora mål i domstolarna ökar, att målen blir alltmer komplicerade och att förhandlingstiderna genomsnittligt sett förlängs. Det kan av olika skäl antas att den utvecklingen på sikt kommer att förstärkas.

Arbetsläget i våra domstolar kommer därför med stor sannolikhet att ytterligare skärpas under åren framöver.

En bred samsyn i riksdagen, grundad på förståelse och insikt i rättsväsendets frågor, kan vara en ovärderlig tillgång för de politiska grepp som då kan behövas tas.

Håkan Lavén
Hovrättslagman

Svenska Dagbladet