Svar till Advokat Lennart Hane

Advokat Lennart Hanes artikel 2003-10-31 innehåller flera väl inlindade godbitar. Men det är som att skala en lök:

När man väl har strippat dess många skal, så gråter man krokodiltårar. Allt som allt skulle Hanes artikel förtjäna en hel bok till svar, och jag skulle gärna vilja skriva den.

Visserligen har jag inte blivit rik som Stenbeck, men intellektuellt inbillar jag mig att kunna ge Hane en match även på hans hemmaplan, trots min så framgångsrika karriär som rättshaverist.

Men visst har jag haft det långt mera ”svårt med den  idoga utbildnings- och karriärstegen” än vad både Stenbeck och Hane har haft:

Formellt har jag bara folkskola, är jag autodidakt. Det är dock lätt för mig att ha överseende med Hanes nedlåtande översittarefasoner.

Kort-kort sagt

Här vill jag bara påpeka, att Hane bl. a. gör sig skyldig till historieförfalskning: Var människa med god allmänbildning och nutidshistorisk erfarenhet vet, att domarekåren och advokaterna, att juristerna av ohejdat vana funnit det som bäst förenligt med sina intressen, att vända kappan efter högborgerliga ideologier.

RÖDASPÖKEN

För övrigt hade jag för c:a tre veckor sedan ett samtal med en f.d. juridikstuderande. Han berättade för mig, att en bidragande orsak till hans avhopp var det faktum, att om man inte hade ”ett fint namn”, så hade man heller ingen framtid inom något av juristsamfunden.
 
Tumregeln är kanske inte allmängiltig utan undantag, men hans påstående duger lika väl att belysa den reala verkligheten, som vad Hanes RÖDASPÖKEN helt vilseledande tillåts skymma samma verklighet. Det är bara löjligt att ta 68-års studentparantesen till intäkt för så långt gående slutsatser som Hane tillåter sig.

Hane: ”Trosföreställningarnas makt över hemsökta individer framgår exempelvis av att Berlinmurens fall och den ruskiga mentalitet och människohantering som därmed dolts lämnar dessa trosanhängare oberörda.” Verkligheten:

Berlinmurens fall var slutet på den ryska revolutionen som började 1917. Den orsakades av orätt, av den sociala orättvisa som Tsarregimen stod för. Miljontals människor dog därför att ”det vita Ryssland” försvarade sina positioner med kulor och granater, ivrigt påhejad med råd och dåd av Västeuropa.

När Berlinmuren föll, då föll den ryska revolutionen. Den gav upp i sann demokratisk anda. På röda torget mötte pansarfordonen människomassorna med blommor i kanonrörens mynning.

Torgen i Polen täcktes med blomstermattor och levande ljus. Lech Walensas rörelse kunde ta över utan blodbad. (Tänk, vad som skulle ha hänt på Sergels Torg, glöm ej Göteborg och Schillerska!)

Så vitt jag minns, var det bara i Rumänien som det förekom något litet, som kan kallas blodigt försvar av kommunism. Detta är den historiska verkligheten!

Jämför med nutid och t.ex. förhållandena i stora delar av Afrika eller i Irak, den palestinensiska konflikten inte att förglömma: Var än människor reser sig mot orätt orsakad av så kallade demokratiska regimer liksom av obskyra diktatorer, så finns det inget mera repressivt förtryck och blodbad, än vad ”representativa demokratier” åstadkommer i sina dödsryckningar.

Mr. Hane: Det är förlegad och ute, det är en bumerang att tänka i höger-vänster-banor. Det är dags att avskaffa alla politiska partier som statsbärande organ: De är ALLA komprometterade.

Mindre allvarlig men nog så viktig

Det är sant, att t.ex. socialvetenskap och journalistik har påverkats av studentparantesen, men mest på ett helt annat plan än det ideologiska som Hane vill gör gällande. 68-ttorna var långt mera pragmatiska än så, och själva lärosäten var inte sena att anpassa sig:

Det gällde att skapa nya eller att förändra befintliga utbildningslinjer så att de kunde ”svälja” de stora studentkullar med erbarmlig svenska och matematik, med rudimentär humanoria och naturvetenskap.

Juristerna klarade sig mycket väl ifrån den sortens degradering, även om jag måste medge att de smittades. Dagens mogna jurister är dock långt ifrån så dumma, ovetande, oförstående eller misstagsbenägna som vad somliga vill göra gällande. Som bekant, hävdar jag att det i stället är fråga om moraliska brister. Men det är inte i den vinklingen jag vill läsa Hanes artikel, och här kommer Brf, Mats Lönnerblad (ML) m.fl., in i bilden:

Domaredebatten i SvD visade på maktambitioner med en så stark antidemokratisk prägel att forna tiders feodal- och ståndsvälde eller den nutida högborgerligheten kunde blivit/bli gröna av avund.

I domaredebatten visade och bevisade jag även de verkliga skälen till rättsförfallet, juristernas girighet och arbetslöshetsspöke. Denna verklighet tycks var helt TABU, inte bara hos Hane, utan även hos Brf-debattörer.

ML m.fl. påpekar och kritiserar i stället ständigt ”politisering av domstolarna” m.m.. Som den enda konkretiseringen anför ML de ”politiska” förarbeten till lagar och deras inflytande på den dömande funktionen. Det har varit helt omöjligt för mig att hyfsa debatten i detta:

Den sortens politisering som förarbeten till lagstiftningen speglar är ett uttryck för i demokratisk ordning av medborgarna skapat lag.
 
Det är den rådande politiska majoriteten som färgar lagstiftningen, och så skall det vara så länge som politiska partier fungerar som statsbärande organ i den representativa demokrati så som den stadgas i vår konstitution.

Visst tycker även jag att rättsväsendet har spårat ur, och det mer långtgående än vad någon annan på Brf-sidan hittills har tyckt. Det vet alla läsare. Men DET är inte skäl nog att bli osaklig.

Jag saknar nu ML:s och övrigas reaktion på advokat Hanes artikel:

Den är ett uttryck för och en förklaring till ideologisk politisering av rättsväsendet i ordens egentliga innebörd! Äntligen finns det lite substans för ML & Co:s påståenden om politiserade domstolar. Men OBS att det är fråga om historieförfalskning.

Hur som helst: Är det verkligen den sorts politisering, den verkliga politiseringen som onekligen finns inom domstolsväsendet, som vi skall diskutera? Eller är det bara en fint, kanske den mest vanliga juristfinten,  för att leda oss bort ifrån det som saken verkligen gäller, nämligen rättsrötan och dess orsaker?

 Är det då ingen som fattar vad det är fråga om? Är det ingen som ser sambanden mellan t.ex. bankrättsskandalen, försäkringsskandalen, börskrascher, devalveringar, fastighetsspekulationer och liknande luftballonger, etc. å ena sidan, och å andra sidan juristernas roll i rättsväsendets förfall som gör all denna orätt möjlig?

Mera dikt och verklighet

Hane skriver i sin artikel: ”Snattaren fick ingen försvarsadvokat, ett resultat av socialistpartiernas besparingsiver som faktisk visar deras indolens för rättssäkerheten som sådan.”

Jämför med min situation och verkligheten:  Jag fick ingen advokat fast jag var beredd att förskottbetala hundratusen kronor. Redan har jag betald nästan 150 000:- SEK åt motpartens advokat m.m. trots att jag vägrades advokathjälp för egen del. Men jag har aldrig haft känslan att slåss mot RÖDASPÖKEN:

Juristernas beteende var exakt detsamma under borgerliga regeringar, möjligen ännu lite mera maktfullkom-ligt och översittande. I verkligheten finns det helt andra förklaringar än politiska till advokaternas beteenden , och jag har funnit samma tendenser med bevis från Sverige i Norr till Gibraltar i Söder.

Tills det svenska Advokatsamfundet har tagit ställning till  min anmälan med anhållan om uteslutning av viss advokat vill jag inte orda mera därom, ej idka ”otillbörlig påverkan”.

Det är sant att politikerna i gemen är indolenta till begreppet ”rättssäkerhet”, socialistpartierna
är inget undantag. Men det är ett intet mot den förakt för rättssäkerhet som juristerna, både domare och advokater, visar i sina dagliga ogärningar.

I senaste tidens debattflora har ”grupptalan” dykt upp igen och hyllats som en frälsare ifrån allt ondo:

I gångna tider hade vi något som kallades ”pilotmål”. Det fungerade rätt så hyfsat. Grupptalan är ett mycket mera sofistikerat sätt: När det passar så kan man beröva ett stort antal människor sin rätt på ett relativt enkel sätt.

(OBS att det är domstolarna som avgör om grupptalan skall tillåtas!) Hittills i internationell jämförelse skandalöst låga skadestånd kan vid grupptalan bli helt obefintliga. Mitt inlägg GRUPPTALAN 2003-06-07 här på denna sida redovisar mest termen insatt i sitt sammanhang. I övrigt: Se t.ex. hur Estonia-skandalen hanteras juridiskt!

Har jag hamnat fel?

Så här står det som programförklaring på Brf-sidan i högra marginalen:
 
”Bankrättsföreningen värnar om det svenska rättssamhället.
Vi är politiskt fristående och vi tar avstånd från ytterligheterna till såväl vänster som höger.”

Det kanske skall förstås så, att Brf genom demonstrativa missnöjesyttringar bevisar att vi har ett rättssamhälle med mycket högt i taket? Där man får gnälla hur mycket som helst bara man inte gör något som kan åstadkomma en förändring till det bättre? Jag vill inte gärna tro det.

Brf utgår ifrån att det finns ett svenskt rättssamhälle att värna om. Jag påstår att  det inte finns något rättssamhälle att värna om. För det andra:

Som bekant räknas var och en som ifrågasätter det politiska samhällsskicket till ”ytterligheter”. Men en reform av rättsväsendet förutsätter just  sådana ”ytterligheter”: Jag påstår att det är nödvändig att skrota den representativa demokratin och att införa direktdemokrati för att få ett rättvist och bättre samhälle.

Att vi har passerat ”Punkten utan återvändo”, inte längre kan korrigera rättssektorn. Därmed tillhör jag ytterligheterna.

Jag har tydligen hamnat på fel nätsida?  

Walter Kölzer

Bankrättsföreningen