Avsändare:
Mats Lönnerblad
Blekingegatan 28
118 56 STOCKHOLM


European Court of Human Rights
Council of Europe

FR-67000 Strasbourg
France
Fax 00933 388 412791 alt 6




Mats Lönnerblad m f l mot Sverige.

Den 17.12. 1990 inlämnades stämning i Stockholms tingsrätt mot Skaraborgsbanken för att banken i strid med ingångna avtal sagt upp krediter och garantier mot mina bolag.

Den 24.9. 1992 meddelades dom i Stockholms tingsrätt i ärendet, utan att tingsrätten hade tagit ställning till alla grunder i målet T 8-605-92. Referenten i målet, Lars Ivarsson, tillät inte att jag vittnade om uppsägning av garantierna. Han stängde t o m av bandspelaren, när jag skulle vittna på vilket sätt bankgarantierna felaktigt sagts upp.

Målet överklagades därför till Svea Hovrätt som meddelade dom i målet T 1339-92 den 28.12. 1994. I samband med huvudförhandlingen åberopades på nytt den felaktiga uppsägningen av bankgarantier, som hovrätten inte tog ställning till, utan meddelade att detta var en "ny grund" trots att grunden återfanns i stämningsansökan och att jag hade vägrats vittna om denna grunden i första rättsinstansen. Målet överklagades till Högsta domstolen som inte beviljade prövningstillstånd.

Jag har sedan begärt resning i Högsta domstolen vid ett flertal tillfällen och Högsta domstolen har trots detta inte återförvisat målet till Stockholms tingsrätt. Jag har därför tvingats stämma om i målet vid Stockholms tingsrätt den 22 februari 1999. Sedan dess har målet inte åtgärdats. Trots att jag ringt för att påskynda handläggningen har fortfarande inte motparten efter sju månader inte fått ta del av stämningsansökan i mål 2412 - 1999.

Jag har därför endast en fråga som jag vill ställa till Europadomstolen. Det är om det kan vara rimligt att en process skall kunna fortgå i nästan 9 år utan att domstolen i någon rättsinstans bryr sig om att ta ställning till alla grunderna i målet.

Frågan om uppsägning av bankgarantier, där banken dessutom olagligt beslagtog mina medel i annan bank är fortfarande inte avgjord i någon rättsinstans, vilket torde strida mot 6 artikeln 1§ i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

Jag är därför tacksam att erhålla formulär från Europadomstolen så att jag närmare kan utveckla min talan i detta ärende.

Stockholm 1999-10-22