Avsändare:
Mats Lönnerblad
Blekingegatan 28
118 56 STOCKHOLM


European Court of Human Rights
Council of Europe

FR-67000 Strasbourg
France
Fax 00933 388 412791 alt 6




Mats Lönnerblad Holding AB m f l mot Sverige.

I dom från 1994-12-09 i b l a mål nr T 8-507-92, T 508-92 och mål nr T 8-509-92 framgår att domstolen b l a fått i uppgift att ta ställning till "likhetsprincipen" avseende 3 bostadsrättslägenheter L1, L2 och L3 som innebär att avgifterna i en bostadsrättsförening, skall debiteras lika för såväl kommersiella som icke kommersiella bostadsrättsinnehavare. Inom EG-rätten kallas denna princip för "Likabehandlingsprincipen."

Likhetsprincipen för bostadsrättsföreningar, innebär att avgiften för alla lägenheter i en bostadsrättsförening skall beräknas efter samma kvadratmeterpris i samma fastighet, oavsett läge och oavsett om den är avsedd som bostadslägenhet eller annan typ av lokal, under förutsättning att lägenheterna har samma standard i fastigheten.

För att kunna fastställa standarden i fastigheten och jämföra denna standard mellan de kommersiella bostadsrätterna och de icke kommersiella yrkade Holdingbolaget att syn i fastigheten skulle vidtagas, för att tingsrätten på plats kunna fastställa avgifternas storlek.

Tingsrätten i likhet med hovrätten fann det vara uppenbart att likhetsprincipen inte gällde, utan att verkställa någon besiktning. Hovrätten avgjorde t o m målet utan någon huvudförhandling där parterna fick vara närvarande. Domstolen fann också, att likhetsprincipen inte har den strikta innebörd som Holdingbolaget gjort gällande. Högsta domstolen beviljade aldrig prövningstillstånd i något av målen.

Likaså skulle domstolen fastställa att ytan för en av lägenheterna inte motsvarade den debiterade ytan genom att på plats mäta upp lägenhetsytan. Någon sådan mätning företogs aldrig av domstolen.

Holdingbolaget m f l hävdar att det är fullständigt orimligt för en domstol att kunna fastställa avgifternas storlek och pröva likhetsprincipen, utan att göra syn på platsen. Lika orimligt som det är av domstolen som i ett av fallen kunna uppskatta lägenhetsytan, utan att på plats mäta upp ytan.

Konsekvenserna, av att frångå likhetsprincipen i en bostadsrättsfastighet, gör de kommersiella bostadsrätterna värdelösa. De kommersiella bostadsrätterna i fastigheten, blev genom att domstolen aldrig prövade målet som man borde, också värdelösa. Holdingbolaget förlorade genom domens dom, hela sin insats på över 4 miljoner kronor. Följden blev att bostadsrättsföreningen kunde köpa in alla tre bostadsrätterna för mindre än 100.000 kronor, eftersom det inte fanns någon annan köpare.

De tre rådmännen i målet: Leif Carbell, Karin Kussak och Gunnar Lundin har genom att låta bli att pröva målet efter sina förutsättningar åsidosatt sitt ämbetsmannaansvar. I domstolens protokoll från huvudförhandlingen framgår inte heller Holdingbolagets m f l yrkanden ordentligt. Genom att aldrig pröva målet genom syn på plats, har domstolen också brutit mot 6 artikeln 1§ i Europakonventionen.

I ett av målen Ö 3854 i Högsta domstolen har återvinning begärts genom att bolaget inte varit rätt part i målet utan att denna frågan prövats som den borde i någon rättsinstans. I målet mot holdingbolaget förekom ej heller någon förberedelse varför målet inte var förberett som det borde, vid tidpunkten för huvudförhandlingen, vilket utgör rättegångsfel enligt 50 kap 28 paragrafen.

Alla målen lottades om från Fastighetsdomstolen där målen ursprungligen var placerade på uppmaning av motparten. Den dåvarande Lagmannen vid Stockholms tingsrätt, Carl - Anton Spaak intervenerade, trots att han befann sig i en jävsituation, i samliga mål och fråntog de ursprungliga domarna målen dit målen lottats, vilket också strider mot lottningsförfarandet i svensk domstol.

Inget av målen har således blivit prövade i enlighet med Europakonventionens bestämmelser om "a fair trial".

De värderingsprinciper som gäller för en bostadsrättslokals marknadsvärde grundas på att avgälden till föreningen är lägre än marknadsmässig hyra för likvärdig lokal. Ett företag i behov av lokaler kan därför välja att köpa en bostadsrättslokal, varefter en del av lokalkostnaden består av avgälden till bostadsrättsföreningen och en del av ränta /avkastningskrav på köpeskillingen för lokalen.

Om marknadshyrorna stiger ökar också bostadsrättslokalen i värde, medan värdet sjunker om marknadshyrorna sjunker. Om avgälden till bostadsrättsföreningen stiger så sjunker bostadsrättslokalen i värde, och om avgälden sjunker så stiger lokalen i värde.

Genom att frångå likhetsprincipen för kommersiella bostadsrätter i en fastighet blir i princip dessa lokaler värdelösa. Eftersom icke kommersiella bostadsrättsinnehavare i regel innehar majoriteten i en bostadsrättsförening, kan dessa fastställa oskäliga avgifter för minoriteten av Föreningens medlemmar.

För att dessa mål skulle kunna avgöras på ett korrekt sätt lottades målen först på Fastighetsdomstolen som är expert på dessa frågeställningar. Genom att Lagmannen avbröt förberedelserna i målen och lotta om alla målen på en annan avdelning har inget av målen fortfarande blivit prövade efter 9 års processande. Efter att åskilliga gånger begärt resning i Högsta domstolen, tvingas jag nu stämma om i alla målen. Min fråga till Europadomstolen om det är rimligt att processa under 9 år utan att kunna få dessa frågor klarlagda ordentligt i någon rättsinstans.

Jag är därför tacksam om Europadomstolen vill skicka mig ett formulär så att jag närmare kan utveckla min talan i dessa mål.

Stockholm 1999-10-24