[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Trots skyldigheten att dra in krisbankernas tillstånd att verka informerade aldrig Finansinspektionen vare sig företagen eller allmänheten om krisbankerna Gota och Nordbankens obeståndssituation 1989 och 1990. Inte heller informerades domstolarna, trots att bara Nordbanken befann sig i tvist med över 2000 företag i början av 90-talet, i Stockholms tingsrätt.

Eftersom bankerna i slutet av 80-talet och i början av 90-talet fick man automatiskt alla finansbolag på "knä". Ett av de första finansbolagen som försvann var Nyckeln, tätt följd av Gamlestaden. Det uppenbara felet som bankerna gjorde var att man missbedömde utvecklingen, alltså den alltför stora lånestocken mot krisbankernas alltför ringa kapital !

Att ingen av våra politiker reagerar på denna misskötsel och förstörelse av vårt lands dynamik som slutligen gjorde oss rejält fattiga, beror på att hanteringen av bankkrisen sköttes över partigränserna, även om respektive regering självfallet får ta på sig fullt ansvar för vad som hände under "deras" regeringsperiod.

Men våra politiker har heller aldrig brytt sig om att sätta sig in i ärendet ordentligt. Eftersom de flesta av våra politiker helt saknar ekonomisk skolning, förstår många politiker inte heller vad som händer, vare sig i företagsvärlden eller i finanskretsar.

Underlåtenheten att informera domstolarna betyder att domstolarna dömt fel i de flesta av rättegångarna mot drabbade bankkunder. Finansinspektionens underlåtenhet att informera allmänheten och företagen betydde att dessa heller aldrig hann skydda sina intressen ordentligt och försvara sitt ägande och kapital.

Samtidigt som man beskyllde fastighetsägarna för att tillhöra "Sveriges största skurkar" placerade man om fastigheterna i de bankägda "skräpkreditföretagen". Att Nordbanken samtidigt fick miljardstöd vid flera tillfällen berodde på att banken inte längre hade någon kontroll över de korta valutalånen och vad det skulle kosta att omvandla dessa till svenska lån.

Det bankledningarna dessutom helt hade missat var "valutatillståndet" avseende korta lån som följer bankernas egenkapital. På grund av detta fick krisbankerna sedan blankt avslag från internationella banker, när de korta valutalånen skulle förlängas.

Bankledningarna fick känna av hur prestigen föll ner till fotknölarna. Men ingen bankdirektör ställdes till ansvar för den uppenbara misskötsel som bankerna gjorde sig skyldiga till under den svenska bankkrisen 1987 - 1993.

Sedan utbröt paniken ! Den svenska kronan fick nedjusteras och de kunder som vägrade att överföra sina korta valutakrediter till svenska lån satte bankerna snabbt i konkurs, för att banken senare själv skulle kunna göra denna omvandling.

Det var så den generella "bankgarantin" tillkom när de stora internationella långivarna knackade på Moder Sveas "kassakista" och ville ha tillbaka sina pengar vilket dom också fick. Det var bara företagen som inte fick tillbaka sina företag och allmänheten som nu får betala notan, för den största ekonomiska skandalen i Sveriges historia.