[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Domstolens huvudsakliga uppgift är att tolka EU-ländernas gemensamma regelverk och att döma i tvister om tillämpningen av EG-rätten. Domstolen skall säkerställa att de gemensamma reglerna följs.

EG-domstolens arbete har mycket stor betydelse för att systemet med gemensamma regler hålls samman i EU-länderna. Domstolen har utvecklat flera principer som påverkar tillämpningen av EG-rätten.

De två mest omtalade principerna handlar om EG-rättens företräde framför nationell rätt och de gemensamma reglernas möjlighet till direkt effekt.

Principen om direkt effekt innebär kortfattat att EG-rätten inte bara kan åberopas av medlemsländerna och institutionerna i EU utan även av enskilda personer och företag under vissa förutsättningar.

Problemet för tillämpningen av EG-rätten är att det är de nationella domstolarna som är skyldiga att begära förhandsbesked i frågor där EG-rätten går före nationell rätt. De lägsta instanserna bör fråga EG-domstolen genom att begära förhandsbesked, och de högsta rättsinstanserna är skyldiga att fråga EG-domstolen, när det finns EG-direktiv med direkt effekt som strider mot den nationella lagstiftningen.

I min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen har jag således vidarebefordrat mål till Högsta domstolen för prövning av EG-rättsliga frågor i samband med "falska annuitetslån", där såväl svensk lagstiftning som EG-direktiv talar till konsumentens fördel, utan att Högsta domstolen brytt sig om att begära förhandsbesked, som man är skyldig att göra.

Nu visar det sig att även Regeringsrätten i ett uppmärksammat mål som beskrivs i Dagens Industri ( 2002-01-08 ) som handlar om att momsen på kostnader vid nyemission inte skall få vara avdragsgill i Sverige, - utan att inhämta EG-domstolens tolkning, trots att sådan moms redan förklarats avdragsgill i både Finland, Österrike och Frankrike.

Den fråga som jag därför gärna vill ställa är, varför våra domare när det gäller ekonomiska mål, inte begär förhandsbesked från EG-domstolen när dom är skyldiga att göra det ?

När det gäller folkrätten var det ju så att Den Europeiska Konventionen Om De Mänskliga Rättigheterna inte införlivades i svensk rätt förrän Sverige gick med i den Europeiska Unionen 1995, trots att avtalet skrevs på redan 1952 !

Tänker Sverige dröja lika länge, med att införliva EG-rätten i svenska rätt som man gjorde med Europakonventionen, lär Sverige få dröja länge till innan EG-rätten tillämpas fullt ut i Sverige som vi är skyldiga att göra !

Och när tänker svenska domare i våra högsta rättsinstanser börja begära förhandsbesked i ekonomiska mål ?