Det ligger nära till hands att som uppdragsgivare - i varje fall som en uppdragsgivarna - utpeka Enskilda Bankens dåvarande överhuvud Marcus Wallenberg senior, som en av uppdragsgivarna till mordet på Ivar Kreuger, skriver författaren och journalisten Jan Gillberg, apropå mordet på Ivar Kreuger, som nyligen presenterades på en presskonferens på Svenska Klubben i Paris.

Jan Gillberg hävdar att Ivar Kreuger blev mördad den 12 mars 1932 i sin lägenhet i Paris av en av svenska finansintressen köpt agent vid namn Leon Birthschansky, som två år senare i sin tur mördades. Gillberg säger också att Marcus Wallenberg senior har låtit bekräfta mordet på Birthschansky, i ett brev per den 30 mars 1934.

Gillberg hävdar också att "det står utom allt rimligt tvivel att familjen Wallenberg varit underkunnig om att Ivar Kreuger fallit offer för en mordkomplott". Det är korrekt att Sverige har varit med om två allvarliga finanskriser under det förra seklet. Det är också riktigt att den första allvarliga krisen uppkom i samband med Kreugerkraschen 1932 .

Att denna kris aldrig blivit ordentligt utredd, beror på att Sverige mer än 60 år, mörklagt alla händelser, kring vad som hände i samband med Kreugerkraschen.

Sverige har varit med om två allvarliga finanskriser. Den andra krisen orsakades av de svenska bankerna ( 1987 - 1993 ) när de inte längre kunde uppfylla sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad. Den senaste krisen skrev jag om så sent som den 11 september på Aftonbladets debattsida. Det jag beskrev var hur Wallenberg ännu en gång vann - medan folket förlorade, i den största bankrisen i Sveriges historia.

Bilden av den första finanskrisen och hur Ivar Kreuger mördades kring middagstid den 12 mars 1932 i sin lägenhet vid 5, Avenue Victor Emmanuel III har sakta vuxit fram. Hur det hela skedde har förmedlats i olika dokument, dels via författarens Lars-Jonas Ångströms efterforskningar och dels via författaren och journalisten Jan Gillbergs arbete.

Ångström har sedan länge forskat på temat hur själva mordet gick till. Gillberg har tagit vid där Ångström slutar, för att också kunna avslöja de skyldiga till denna mordkomplott. De slutliga ledtrådarna om hur Ivar Kreuger mördades fann jag i Ångströms bok "Kreuger-mordet ( DSM Dokument nr 2 ) som publicerades så sent som den 30 maj i år.

Ångströms samarbete med rättsläkaren Olle Lindquist i Uppsala, visar att Kreuger först blev drogad i sin lägenhet i Paris, sedan stacks han ihjäl, för att därefter bli skjuten med ett löst skott på det ställe han blivit stucken, så att det skulle se ut som ett självmord.

Redan vid den preliminära granskningen av Ivar Kreugers kropp som gjordes i kryptan i Gustav Vasa Kyrka i Stockholm kunde docenten Erik Karlemark konstatera att det inte kunde ha varit frågan om ett självmord utan om ett mord. Men när han ville gå vidare med undersökningen fick han aldrig slutföra sin undersökning. Det var den dåvarande landshövdingen i Stockholm Nils Edén, som snabbt beslutade efter påtryckningar, att kroppen omgående skulle kremeras.

Jan Gillbergs efterforskningar visar att Ivar Kreugers mördare var ryss. Vid denna tid bodde denne på rue Saint Honoré i Paris. För uppdraget att mörda Ivar Kreuger fick han ett arvode på 16.000 francs, vilket i dagens penningvärde motsvarar 400.000 francs. Order om arvodets utbetalning telegraferades från Stockholm cirka 24 timmar före Kreugers avrättning.

I sin utredning om hur mordet beordrades, har Gillberg kommit fram till att det var Carl Frisk - tidigare Handelsbankschef och därefter egen förtagare, som gav order om att mörda Ivar Kreuger på uppdrag av b l a svenska finansintressen. Frisk företrädde på den tiden bland annat Wallenbergarna, i de intrikata förhandlingarna som gällde samarbete mellan dåvarande Enskilda Banken och Handelsbanken, i emissionsfrågor.

Med den position som Carl Frisk hade inom den dåtida svenska bankir- och finansvärlden hade han många möjligheter att motarbeta Ivar Kreuger. Enligt både Gillberg och Ångström skedde detta också genom manipulerad massförsäljning av Kreuger-papper, som syftade till att sätta hela Kreugerkoncernen i gungning. På så sätt först försökte man först sätta bolagen i konkurs.

När sedan detta misslyckades, valde man mordet på Ivar Kreuger som en sista utväg, eftersom man då bundit upp alldeles för stora summor och riskerade stora förluster på sina manipulationer. Det var först sedan man riskerade att misslyckas med sina avsikter att sätta Kreugerkonernen i konkurs som man beslutade sig för att mörda Ivar Kreuger

Konsekvenserna av mordet var att konkurrerande finansintressen kunde berika sig på ett sätt som saknar varje historisk jämförelse.

När man läser både Gillbergs och Ångström teorier om hur mordet gick till och vilka som tjänade på mordet, blir man övertygad om att det verkligen var ett mord som begicks. Motiven var uppenbara och förlorarna var precis som vid den senaste finanskrisen, den svenska allmänheten. Med den stora skillnaden, att vid den första finanskrisen var det både allmänheten, utländska och svenska aktieägare som förlorade stort på att Ivar Kreuger blev mördad.

Medan det både är de svenska företagen och den svenska allmänheten, som i dag får betala dyrt för att räddningen av krisbankerna, som skedde under den sista finanskrisen ( 1987 - 1993 ).