[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I dagens Sverige tillåter man att det bedrivs två slags tvångsvård. Den ena vården består av fängelsestraff eller psykiatrisk tvångsvård för begångna brott. I det andra fallet rör det sig många gånger om rent förtal som gör att de som drabbas vare sig kan försvara sig eller gå till motangrepp, eftersom de mycket grova men anonyma anklagelserna, sanktioneras av den socialdemokratiska regeringen.

I bägge fallen kan det röra sig om att helt oskyldiga människor drabbas. Jag känner till flera ärenden där helt oskyldiga människor kastats i fängelse, eller tvingats till långvarig rättspsykiatrisk tvångsvård, trots att de är helt friska. 

Det mest kände fallet när det gäller felaktigt utdömda fängelsestraff handlar om Joy Rahman, hemvårdaren som i åtta år suttit oskyldigt fängslad, för att han påstods ha mördat en 72 –årig kvinna i Sätra. Fredagen den 17 september 2004 bestämde Svea hovrätt att Rahman skulle ha ytterligare två miljoner i skadestånd, till de sju miljoner kronor som staten tidigare tvingats betala.

Skadeståndet som är det största i svensk rättshistoria, visar hur lite skadestånd den svenska regeringen anser att enskilda, som oskyldigt drabbas, är berättigade till. Därför funderar hans advokat Peter Althin att överklaga till Högsta domstolen (HD) för att ytterligare höja nivån.

Joy Rahman har, sedan han frisläpptes för två år sedan, förgäves försökt få polisen att arbeta med fallet för att ta reda på vem som är den verklige mördaren. Polisen som inte längre vill befatta sig med ärendet, har svarat Rahman att förundersökningen är nedlagd. Joy Rahman har också begärt en ursäkt från svenska staten för sitt långa lidande. Någon sådan har han inte fått.

Polisens inställning till ouppklarade brott visar tydligt, att man i vårt land har man fått så stora problem att man själva inte orkar ta itu med alla som orättfärdigt drabbas. Det har den kände läkaren Alf Enerström  (72) ,  fått erfara som fortfarande sitter inspärrad för psykiatrisk tvångsvård på obestämd tid, för brott som han inte begått. Medan de som på olika sätt genom olika våldshandlingar provocerat och trakasserat honom, så att han handgripligen tvingats försvara sig,  fortfarande går fria.

Andra som drabbats av straff är många de som finns med i det s k IB registret som på ett förtjänstfullt sätt avslöjades av journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou. För sitt avslöjande tvingades Jan Guillou att sitta i fängelse, under nästan ett helt år, när det var upphovsmännen rill IB-registret som borde ha fängslats. Dessa register borde redan ha förstörts redan vid avvecklingen av IB/03 år 1969. Men efter återupptagandet av inrikesverksamheten år 1971, tog facket och socialdemokraterna över en stor del av denna olagliga hantering.

När de svenska bankerna var på obestånd perioden 1987 – 1993 använde sig krisbankerna av samma smutsiga metoder. Nordea och Gota Bank i spetsen upprättade olika ”kränkarregister” för att förtala de kunder man av någon anledning befann sig i  tvist med. Dessa register känner rikspolischefen Sten Heckscher mycket väl till, både i sin egenskap av näringsminister i den dåvarande socialdemokratiska regeringen oktober 1994 t o m februari 1996,  och i sin egenskap av rikspolischef.

Vad som gör dessa ”kränkarregister” trovärdiga är att man blandar och ger. Verkliga skurkar, mördare och banditer, blandas med helt oskyldiga människor i de värsta förtalsregister jag någonsin tagit del av.

Har man inte något konkret att anföra mot bankkunderna använder man sig ändå av  så kallade ”kontaktregister” som visar vilka olika affärskontakter som bankkunderna har. Dessa kontakter behöver inte  resulterat i några som helst affärer. Ändå tillåter sig både Gota Bank och Nordea att smutskasta sina kunder på detta sätt, för att dölja sina egna smutsiga affärer under bankkrisen.

Resultatet för de som hamnat i IB –registret eller i någon av bankernas ”kränkarregister” är detsamma. Följden blir i de flesta fall att det blir omöjligt att skaffa sig någon varaktig utkomst. Människor som utpekas som säkerhetsrisk,  eller utpekade ”skurkar” som många gånger är helt oskyldiga drabbas av de osynliga murar som registren ger upphov till. De blir uppsagda från sina jobb, har mycket stora svårigheter att finna nya arbetsuppgifter och betraktas därefter som samhällets fiender.

Därför är det viktigt att alla uppgifter som finns i bankernas kränkarregister och IB-registren  snarast offentliggörs. Även om det sker mot rikspolischefens Sten Heckschers (s)  uttryckliga önskemål.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt
 

Bankrättsföreningen