[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det är alldeles för många skötsamma entreprenörer och företagare som blivit plundrade och fått alla sina tillgångar beslagtagna under den svenska bankkrisen 1987 – 1993 , trots att de haft rätt i sak när de processat mot bankerna. Domstolarna verkar fortfarande inte vilja förstå, att det var krisbankerna och inte deras kunder som var på obestånd under denna period.

Bidragande orsak till domstolarnas felaktiga beslut, var förstås bankernas många förtals- och kränkarregister som cirkulerade i domstolarna i samband med prövningen av de många målen, ( 2.000 mot dåvarande statliga Nordbanken i Stockholms Tingsrätt när krisen var som värst ) där många bankkunder anklagades för allvarliga ekonomiska brott de aldrig begått. Både jag och bankdirektören Lars Traneflykt har protesterat våldsamt mot bankernas olagliga svarta listor, utan att det blivit några ändringar.

Vi har också namngett flera av de skyldiga till hanteringen av dessa register inom både bank – och domstolsväsendet och hos polisen. Lars Traneflykt i direktkontakt via mejl med både ansvariga politiker och ämbetsmän. Jag själv i flera tidningsartiklar i Svenska Dagbladet (SvD Synpunkt ) och i mina många böcker om bankkrisen.

Fortfarande har ingen av de skyldiga ställts till ansvar för den felaktiga och kränkande informationen som betytt att många företagare dömts på felaktiga grunder av jäviga domare.

Nu håller även Justitiekanslern Göran Lambertz med mig om att det blivit alldeles för många felaktiga domar sedan bankkrisen under de senaste 15 åren. Hans förslag är att ”forma en resningskommission” (SvD 2006-10-16) som gör det möjligt för alla de som utsatts för uppenbart godtycke från våra domstolar att kunna få en slutlig juridisk upprättelse.

En sådan ”resningskommission” finns sedan några år i Norge, där ett stort antal felaktiga domar avslöjades under 90-talet. Resningskommissioner finns också i England och Skottland.

I boken ”Felaktigt dömda” föreslås också att åklagarmyndighetens roll i resningsmål ska bli en renodlad åklagarroll och att en fristående instans borde inrättas för att ta emot alla resningsansökningar. I likhet med mig anser också Lambertz att detta förslag bör övervägas på allvar. Kanske finns det rentav skäl att, som i Norge gå ännu längre och låta den fristående instansen besluta om resning.

Att något måste göras för att skydda företagarna i Sverige är en självklarhet. Innan svenskt näringsliv hinner utarmas fullständigt. Själv anser jag att vi efter fransk modell snarast borde införa en Kassationsdomstol. Mönstret för denna art av domstol kommer från Frankrike i det franska justitiepalatset (Palais de justice) finns sedan länge den franska Kassationsdomstolen (Cour de Cassation) som fungerar alldeles utmärkt. Domstolen är till för att upphäva felaktiga domstolsutslag.

Vad Sverige mest av allt behöver är en domstol som kan sörja för en riktig och enhetlig lagtillämpning i ”lagens intresse”. En domstol som kan kritisera domar som anses strida mot uttrycklig lag. Det är hög tid införa nolltolerans mot felaktiga domar och se till att domare som dömer politiskt i stället för juridiskt, snarast kan söka sig till andra arbetsområden, där de gör mindre skada.

Kassationsdomstolen har ju också andra viktiga uppgifter som att pröva frågor om domares maktmissbruk mm. – Det franska kassationsförfarandet har med större eller mindre ändringar blivit antaget i flera Europeiska länder.

Så varför inte också i Sverige ?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen