[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort] [Tipsa ditt nätverk]
AD, ett fall för
EG-domstolen
Av Mats Lönnerblad - 4 december 2000
Frågan om Arbetsdomstolens ( ADs )
ställning i Sverige har under årens lopp diskuterats och blötts fram
och tillbaka utan att det skett några förändringar. Vad motionärerna i
riksdagen med rätta har ifrågasatt, är om inte arbetsrättsliga tvister
i stället borde överföras till allmän domstol.
Motionärerna har uttryckt starka
betänkligheter mot att en partssammansatt domstol avgör mål som rör
förhållanden mellan en enskild och någon eller båda de parter som är
representerade i AD. För den som är insatt i EG-rätten framstår det
som i det närmaste självklart att det inte kan vara lämpligt att det
vid ADs avgörande deltar ledamöter som kan uppfattas som representanter
för vissa särintressen.
Motståndet mot Arbetsdomstolen bottnar
också i att domstolens domar inte kan överklagas, vilket numera också
strider mot Konventionen för de mänskliga rättigheterna enligt artikel
6.1. Inom EG-rätten och Europakonventionen är det också en
självklarhet att mål skall kunna prövas i minst två rättsinstanser !
Måltillströmningen till
Arbetsdomstolen har under lång följd av år varit våldsam och domineras
numera av arbetstagare som av olika anledningar känner sig
diskriminerade, såväl i lönehänseende som vid utebliven befordran
eller i andra avseenden.
Följden av ADs partssammansättning
betyder att de mål som avgjorts efter 1995 nu riskeras att tas om på
nytt då det fortfarande inte vidtagits några åtgärder mot den
uppenbara diskrimineringen som partssammansättningen i AD utgör, med en
politiskt vald ordförande och ledamöter som representerar
"särintressen".
För arbetstagare och företagare som
felaktigt drabbats av ADs domar, öppnas därför nya möjligheter att
"stämma staten" för att domstolen inte följer de regler som
EG-domstolen kräver. Dessutom kräver EG-rätten att AD begär
"förhandsbesked" i vissa mål, vilket AD helt enkelt struntar
i.
I de lägre rättsinstanserna är det
så att om part påstår att någonting strider mot EG-rätten bör
domstolarna begära förhandsbesked och de högsta svenska
rättsinstanserna har en ovillkorad skyldighet att begära
förhandsbesked.
Är det så att part påstår att en
rättsregel eller rättsprincip strider mot EG-rätten är således
Arbetsdomstolen tvingad att via EG-domstolen ta reda på vad som är rätt
eller fel. Detta tvång är föranlett av svårigheterna för konsument
eller företag, att själv erhålla talerätt vid EG-domstolen.
Vad jag därför efterlyser är en
saklig debatt om AD, där debatten handlar om hur sammansättningen av
ledamöterna av en domstol skall se ut, enligt vedertagna juridiska
principer som numera gäller efter påskriften av EES-avtalet och efter
Sveriges inträde i den europeiska unionen den 1 januari 1995. Debatten
bör också skapa klarhet i varför AD inte följer EG-rätten och begär
förhandsbesked.
Min bestämda uppfattning är att det
är helt förkastligt om en domstols ledamöter domineras av vad som
måste uppfattas som representanter för vissa särintressen, som för
närvarande är fallet i Arbetsdomstolen. Genom Sveriges medlemskap i EU
och vår anpassning till Europakonventionen, är därför numera denna
domstol "olaglig".
Det räcker således att någon som
känner sig tillräckligt förfördelad av Arbetsdomstolen, gå vidare med
frågan om partssammansättning i Arbetsdomstolen till EG-domstolen, genom
att begära förhandsbesked i tingsrätten för att få ett klargörande
svar på frågan. Svar kan också erhållas genom att överklaga ärendet
till Europadomstolen, senast 6 månader efter dom i AD.
Låt mig därför också slutligen få
berätta om ett upprörande fall av könsdiskriminering som nyligen varit
upp i AD, där också AD var skyldig att begära förhandsbesked men inte
gjorde det.
För några år sedan beslutade AD att
återförvisa ett ärende, som handlar om uppenbart fall av
könsdiskriminering till tingsrätten. Målet handlar om hur regeringen
brutit mot "likabehandlingsdirektivet". Det var vid
tillsättningen av Sveriges första domare vid EG-domstolen i Luxemburg.
Brita Sundberg - Weitman, aktiv
medborgarrättskämpe och doktor i EG-rätt, behärskar tyska, engelska
och franska, fick inte jobbet hon sökt, till förmån för regeringens
val: en manlig domare som tidigare varit verksam i regeringskansliet. Han
besatt inte några kunskaper i vare sig EG-rätten eller behärskade
domarspråket i EG-domstolen, som är franska.
Självfallet fordras det grundläggande
kunskaper i EG-rätten för att på bästa möjliga sätt kunna verka i
EG-domstolen. Sveriges val till Europas högsta domarämbete, besattes
således av en svensk tjänsteman, som vare sig var juridiskt sakkunnig i
EG-rätten och tillräckligt kvalificerad för sin befattning och som
dessutom inte behärskade språket.
I detta ärende är det uppenbart att
AD, som högsta svenska rättsinstans, skulle ha begärt förhandsbesked
från EG-domstolen. I stället fick frågan stå öppen och målet
återförvisades till tingsrätten. Det är inte bara grovt
rättegångsfel, det strider också mot lagen. Ty EG-rättens
likabehandlingsprincip gäller som svensk lag redan från 1994 i och med
att Sverige skrev på EES-avtalet. Jämställdhetslagen är alltså direkt
tillämplig med EG-rättslig tolkning från den 1 januari 1994.
Vad jag nu väntar på är att detta
och andra ärenden slutligen kommer att avgöras, så att Sverige
äntligen slipper ifrån att den äldsta av landets specialdomstolar som
hittills kunnat verka på ett, i svenska sammanhang synnerligen
diskriminerande sätt ända sedan 1929, utan att någon på allvar
försökt göra någonting åt saken.
Hur många småföretagare som tvingats
i konkurs p.g.a. jäv och felaktiga domar i AD, kan jag bara gissa mig
till. Därför är det hög tid att göra någonting år ADs
sammansättning samtidigt som de som för närvarande i tvistar i AD ser
till att domstolen följer EG-rätten genom att begära förhandsbesked.
Och om det sedan är någon som i dessa
sammanhang önskar påstå att EG-rätten inte är överordnad den svenska
lagstiftningen, i dessa sammanhang, får han eller hon gärna komma med
ett upplysande genmäle i debatten.
|