Frågan om Arbetsdomstolens ( ADs ) ställning i Sverige har under årens lopp diskuterats och blötts fram och tillbaka utan att det skett några förändringar. Vad motionärerna i riksdagen med rätta har ifrågasatt, är om inte arbetsrättsliga tvister i stället borde överföras till allmän domstol.
   Motionärerna har uttryckt starka betänkligheter mot att en partssammansatt domstol avgör mål som rör förhållanden mellan en enskild och någon eller båda de parter som är representerade i AD. För den som är insatt i EG-rätten framstår det som i det närmaste självklart att det inte kan vara lämpligt att det vid ADs avgörande deltar ledamöter som kan uppfattas som representanter för vissa särintressen.
   Motståndet mot Arbetsdomstolen bottnar också i att domstolens domar inte kan överklagas, vilket numera också strider mot Konventionen för de mänskliga rättigheterna enligt artikel 6.1. Inom EG-rätten och Europakonventionen är det också en självklarhet att mål skall kunna prövas i minst två rättsinstanser !
   Måltillströmningen till Arbetsdomstolen har under lång följd av år varit våldsam och domineras numera av arbetstagare som av olika anledningar känner sig diskriminerade, såväl i lönehänseende som vid utebliven befordran eller i andra avseenden.
   Följden av ADs partssammansättning betyder att de mål som avgjorts efter 1995 nu riskeras att tas om på nytt då det fortfarande inte vidtagits några åtgärder mot den uppenbara diskrimineringen som partssammansättningen i AD utgör, med en politiskt vald ordförande och ledamöter som representerar "särintressen".
   För arbetstagare och företagare som felaktigt drabbats av ADs domar, öppnas därför nya möjligheter att "stämma staten" för att domstolen inte följer de regler som EG-domstolen kräver. Dessutom kräver EG-rätten att AD begär "förhandsbesked" i vissa mål, vilket AD helt enkelt struntar i.
   I de lägre rättsinstanserna är det så att om part påstår att någonting strider mot EG-rätten bör domstolarna begära förhandsbesked och de högsta svenska rättsinstanserna har en ovillkorad skyldighet att begära förhandsbesked.
   Är det så att part påstår att en rättsregel eller rättsprincip strider mot EG-rätten är således Arbetsdomstolen tvingad att via EG-domstolen ta reda på vad som är rätt eller fel. Detta tvång är föranlett av svårigheterna för konsument eller företag, att själv erhålla talerätt vid EG-domstolen.
   Vad jag därför efterlyser är en saklig debatt om AD, där debatten handlar om hur sammansättningen av ledamöterna av en domstol skall se ut, enligt vedertagna juridiska principer som numera gäller efter påskriften av EES-avtalet och efter Sveriges inträde i den europeiska unionen den 1 januari 1995. Debatten bör också skapa klarhet i varför AD inte följer EG-rätten och begär förhandsbesked.
   Min bestämda uppfattning är att det är helt förkastligt om en domstols ledamöter domineras av vad som måste uppfattas som representanter för vissa särintressen, som för närvarande är fallet i Arbetsdomstolen. Genom Sveriges medlemskap i EU och vår anpassning till Europakonventionen, är därför numera denna domstol "olaglig".
   Det räcker således att någon som känner sig tillräckligt förfördelad av Arbetsdomstolen, gå vidare med frågan om partssammansättning i Arbetsdomstolen till EG-domstolen, genom att begära förhandsbesked i tingsrätten för att få ett klargörande svar på frågan. Svar kan också erhållas genom att överklaga ärendet till Europadomstolen, senast 6 månader efter dom i AD.
   Låt mig därför också slutligen få berätta om ett upprörande fall av könsdiskriminering som nyligen varit upp i AD, där också AD var skyldig att begära förhandsbesked men inte gjorde det.
   För några år sedan beslutade AD att återförvisa ett ärende, som handlar om uppenbart fall av könsdiskriminering till tingsrätten. Målet handlar om hur regeringen brutit mot "likabehandlingsdirektivet". Det var vid tillsättningen av Sveriges första domare vid EG-domstolen i Luxemburg.
   Brita Sundberg - Weitman, aktiv medborgarrättskämpe och doktor i EG-rätt, behärskar tyska, engelska och franska, fick inte jobbet hon sökt, till förmån för regeringens val: en manlig domare som tidigare varit verksam i regeringskansliet. Han besatt inte några kunskaper i vare sig EG-rätten eller behärskade domarspråket i EG-domstolen, som är franska.
   Självfallet fordras det grundläggande kunskaper i EG-rätten för att på bästa möjliga sätt kunna verka i EG-domstolen. Sveriges val till Europas högsta domarämbete, besattes således av en svensk tjänsteman, som vare sig var juridiskt sakkunnig i EG-rätten och tillräckligt kvalificerad för sin befattning och som dessutom inte behärskade språket.
   I detta ärende är det uppenbart att AD, som högsta svenska rättsinstans, skulle ha begärt förhandsbesked från EG-domstolen. I stället fick frågan stå öppen och målet återförvisades till tingsrätten. Det är inte bara grovt rättegångsfel, det strider också mot lagen. Ty EG-rättens likabehandlingsprincip gäller som svensk lag redan från 1994 i och med att Sverige skrev på EES-avtalet. Jämställdhetslagen är alltså direkt tillämplig med EG-rättslig tolkning från den 1 januari 1994.
   Vad jag nu väntar på är att detta och andra ärenden slutligen kommer att avgöras, så att Sverige äntligen slipper ifrån att den äldsta av landets specialdomstolar som hittills kunnat verka på ett, i svenska sammanhang synnerligen diskriminerande sätt ända sedan 1929, utan att någon på allvar försökt göra någonting åt saken.
   Hur många småföretagare som tvingats i konkurs p.g.a. jäv och felaktiga domar i AD, kan jag bara gissa mig till. Därför är det hög tid att göra någonting år ADs sammansättning samtidigt som de som för närvarande i tvistar i AD ser till att domstolen följer EG-rätten genom att begära förhandsbesked.
   Och om det sedan är någon som i dessa sammanhang önskar påstå att EG-rätten inte är överordnad den svenska lagstiftningen, i dessa sammanhang, får han eller hon gärna komma med ett upplysande genmäle i debatten.