Som skribent i finansrätt har jag all anledning i världen att i nästan varje ärende som jag får i uppgift att granska och skriva om, först kontrollera vad EG-rätten och Europakonventionen har att säga i ärendet, innan jag går vidare för att dra mina egna slutsatser.

Orsaken är förstås att EG-rätten gäller i Sverige med direkt effekt från och med den 1 januari 1995 samtidigt som Europakonventionen numera ingår i den svenska lagstiftningen. Principen om direkt effekt inom EG-rätten innebär kortfattat att EG-rätten inte bara kan åberopas av medlemsländerna och institutionerna i EU, utan även av enskilda personer och företag under vissa förutsättningar.

Ibland händer det också att en nationell domstol inte vet hur en regel i EG-rätten ska användas i en viss situation eftersom den är osäker på hur regeln skall tolkas. En mycket viktig del av EG-domstolens verksamhet är därför att till nationella domstolar i EU:s medlemsländer, på förfrågan, lämna s k förhandsavgöranden om hur EG-rätten skall utläsas och förstås.

Principen om EG-rättens företräde innebär att när det blir konflikt mellan EG-rätten och nationella lagar och regler är det EG-rätten som gäller. Det här gäller alla slags lagar i ett land, även grundlagar, och oavsett om de nationella reglerna tillkommit före eller efter en viss EG-regel.

Den Europeiska Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ( i det följande Europakonventionen ) utarbetades inom Europarådets ram och undertecknades den 4 november 1950 och trädde i kraft den 3 september 1953. Alla Europarådets 21 medlemsstater har ratificerat Konventionen - Sverige den 11 januari 1952.

Europakonventionen innefattar en kollektiv garanti, upprättad på europeisk nivå, för respekterandet av ett antal principer som upptagits av FN:s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna. Garantin är byggd på ett internationellt domstolsväsen , vars avgörande måste respekteras av de fördragsslutande staterna.

Den fråga som jag ställer mig är varför den svenska regeringen då inte vill ha fullt genomslag i svensk rätt för minoritets- och individualskyddet enligt EG-rätten och Europakonventionen ? Det här genomslaget finns fortfarande inte hos oss,  trots att det här minoritets - och individualskyddet numera är gällande rätt i Sverige !

Regeringens inställning kring europarätten framgår tydligt av en dom från EFTA-domstolen från den 20 juni 1995 i samband med avgörande kring prövning av direktiv 80/987 EEG - Nationella åtgärder för att förhindra missbruk - Proportionalitet. I målet påstod den svenska regeringen på fullt allvar, att svensk rätt går före europarätten ! ( mål E1/95 )

Genom den uteblivna tillämpningen av EG-rätten och Europakonventionens tydliga och klara bestämmelser i våra domstolar orsakar detta enskilda och företag en mängd rättsförluster, särskilt i förhållande till vad som är felaktig myndighetsutövning enligt dessa bestämmelser.

Orsaken till att genomslaget av EG-rätten och Europakonventionen i Sverige fortfarande inte fungerar är att den svenska regeringen gör gällande att svenska domstolar och svenska myndigheter är skyldiga att följa svensk lagstiftning, som den anser vara klar och precis, även om den utgör en oriktig implementering av ett EG-direktiv.

Den grundläggande svenska uppfattningen är alltså att lagstiftning grundad på ett parlamentariskt majoritetsstyre får åsidosätta eller i vart fall har tolkningsföreträde till författningsregler.

Detta uttrycks bland annat i den s k uppenbarhetskravet i 11:14 regeringsformen ( se även 3:2 om skadestånd vid myndighetsutövning ) Uppenbarhetskravet är inte tillämpligt på EG-rätten och Europakonventionens rättighetskatalog, men finns fortfarande kvar i den svenska lagstiftningen !

På grund av uppenbarhetskravet och brister i den rättsliga kontrollen av att lagstiftning  och föreskrifter överensstämmer med författningen, innehåller fortfarande den svenska lagstiftningen föreslagen av regeringsmakten och sanktionerad av riksdagen, rena åsidosättande av EG-rätten och konventionsrätten.

Medan domstolarna fortfarande,  i solidaritet med lagstiftningsmaktens tolkningsföreträde enligt uppenbarhetskravet, inte tillrättalägger felaktigheterna utan åsidosätter sin skyldighet att ge EG-rätten och Europakonventionen det genomslag på svensk nationell nivå som svarar mot fördragstexterna och andra regler med direkt effekt här i Sverige.

En metod från domstolarnas sida är att undvika inhämta de förhandsbesked från EG-domstolen som man är skyldiga att inhämta !

Mot bakgrund av demokratiutredningens förslag, syns det i dag vara de etablerade politikerna understödda av Dagens Nyheter och den befintliga domarkåren, som inte inser att det svenska förhållningssättet är rättsvidrigt och en fara för demokratin.

Den felaktiga svenska tillämpningen av såväl EG-rätten som Europakonventionen i Sverige betyder att svenska rättssubjekt lider rättsförluster vid svensk myndighetsutövning, som inte har någon rättslig grund i det överstatliga system vilket vi nu har anslutit oss till genom EU-medlemskapet. Det kan inte accepteras. En enskild svensk eller ett svenskt företag ska kunna påräkna EG-rättens och Europakonventionens fulla genomslag också i svensk domstol.