I Nordbankens styrelseprotokoll den 1 oktober 1991 står: ”Banken har förvärvat samtliga aktier i Yggdrasil, gyllenkamme och Expo Nord. Vidare har banken, i enlighet med bankrörelselagens regler om skyddande av fordran övertagit de aktier i Nobelindustrier som varit pantsatta för ovannämnda bolags krediter i Nordbankskoncernen”

Vad som skedde var att två veckor före detta övertagande av nobelaktier från Yggdrasil utsåg Nordbanken ny styrelse i det Penserägda bolaget Yggdrasil. Till styrelseordförande utsågs advokat Göran Ekdahl, en välkänd affärsjurist med lång erfarenhet, och som sedan 15 år hade samarbetat med Nordbankens dåvarande ordförande Björn Wahlström. Det måste hållas för säkert att Ekdahl kände till vad begreppet pantrealisation innebär.

I Yggdrasils styrelseprotokoll den 10 april 1992 står det bland annat: ”Ordförande (här avses advokat Göran Ekdahl) poängterade att i förvaltningsberättelsen måste noga anges bevekelsegrunderna för att försäljningen av aktier i Nobel Industrier till Nordbanken varvid skall tydligt framgå att aktierna varit pantsatta för diverse skulder i Nordbanken, att Nordbanken övertagit aktierna i Nobelindustrier AB och att övertagande av aktierna skedde genom pantrealisation enligt banklagen”

Ekdahl har i hovrätten bekräftat att protokollet rätt återger vad som skett och att pantsättning ej upphört före det att Nordbanken överförde panten till sig. Protokollet har justerats av Ekdahl och styrelseledamoten Jan Blomberg.

Överföringen av aktier föregicks ej av någon förhandling, inget nytt avtal ersatte pantavtalet för överförandet, ingen värdering föregick överförandet, ingen offentlig auktion eller motsvarande genomfördes före överföringen. Yggdrasils ordförande har under ed vittnat om att dessa förutsättningar förelåg vid överförandet.

I strid mot Ekdahls utsaga har hovrätten kommit till en annan slutsats i sin dom; att det var ”ordinära köp” trots att ordet ”köp” ej återfinns i någon av Nordbankens åberopade skriftliga bevisning. Svenska domstolar har tydligen fortfarande inte lyckas lära sig att de svenska bankerna inte har någon som helst rätt att bara lägga beslag på alla de företag som skedde under krisen, utan att vidtaga ordentliga pantrealisationer, som lagen kräver.

Av Yggdrasil åberopad skriftlig dokumentation och vittnesmål bekräftar också att överförandet av de pantsatta Nobelaktierna till Nordbanken innefattade pantrealisation.

Vad Högsta domstolen borde vara skyldig att göra, med utgångspunkt från att sättet man realiserade panten på, aldrig prövats i hovrätten, Högsta domstolen borde därför antingen skicka tillbaka målet till hovrätten, eller på nytt pröva målet med utgångspunkt för hur en pant skall realiseras. Annars kommer aldrig Erik Penser att få en ”rättvis rättegång” som stipuleras i Europakonventionens bestämmelser som numera (sedan 1995) är svensk lag.

Det får självfallet inte vara på det sättet att de svenska bankerna, när de själva hamnar i en obeståndssituation, tillåts förtala och lägga beslag på sina kunders tillgångar som skedde under bankkrisen.

Fortfarande har heller vare sig rikspolischefen eller riksåklagaren beivrat bankernas svarta lista, där bankerna utpekar några av sina största kunder som banditer och skurkar, som jag personligen överlämnat till polisen för åtgärder.

Det var Sten Heckscher (s) som var rikspolischef när så skedde. Att vare sig han eller ledande politiker, som blivit informerade av mig hur det gick till under bankkrisen, reagerat på de falska beskyllningar som framförts mot ledande befattningshavare inom det svenska näringslivet måste också betraktas som anmärkningsvärt.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund