När statliga myndigheter som Datainspektionen skall granska oegentligheter går det mycket snabbt undan, om det gäller områden där bankerna och staten har felat. Det fick Bankrättsföreningens webmaster Börje Ramsbro erfara när han blev anmäld för brott mot datalagen för att han redogjort för verkliga förhållanden och fick kämpa i tre år för att bli helt frikänd i högsta rättsinstans.

Åtal väcktes mot Bankrättsföreningens webbmaster för publicering av integritetskränkande och andra personuppgifter på Internet. Fråga om behandlingen av personuppgifterna skett uteslutande med journalistiska ändamål och därför inte kan föranleda straffansvar enligt bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204)

Dessutom var det en fråga om tolkningen av övergångsbestämmelse till personuppgiftslagen i förhållande till den generella regleringen av strafflags tillämplighet i tiden i 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.

Vad det hela handlar om är Bankrättsföreningens välbesökta hemsida som startades av de tre egna företagarna Ingvar Axelsson, undertecknad, och Börje Ramsbro. Hemsidan blev från början mycket uppskattad, inte minst av alla som orättfärdigt drabbats av krisbankernas uppsägning av krediter och beslagtagande av egendomar, som skedde under den förra svenska bankkrisen och som fortfarande sker under denna globala kris.

Orsaken till att Håkan Nordquist kände sig uppmärksammad och avslöjad var för att Börje Ramsbro på vår hemsida lämnat en grundlig redogörelse för hur han hade tvingats lämna ifrån sig sitt företag, System 3R utan någon som helst ersättning. I ett försök att tysta Ramsbro polisanmälde Håkan Nordqquist honom för brott mot datalagen, trots att det inte fanns och fortfarande inte finns något dataregister på vår hemsida.

Vad Ramsbro menar, är att Håkan Nordquist tillsammans med bulvaner genom en organiserad stöld tagit över Ramsbros företagsgrupp genom att i hemlighet träffa avtal med bankerna och därefter under hot om konkurs tvingat Ramsbro att underteckna ett avtal där han tvingades bort från sitt företag den 3 december 1993.

Fallet togs först upp i Stockholms tingsrätt och sedan i Svea hovrätt. Bägge rättsinstanserna fällde Bankrättsföreningens webbmaster, som försvarades av advokaten Percy Bratt.

Vändningen kom först i Högsta domstolen (HD), med samma försvarare av Ramsbro som i tidigare rättsinstanser, som med ändring av hovrättens dom ogillade åtalet i dom 2001-06-12. Riksåklagaren hade bestritt ändring. Men HD justerade gärningsbeskrivningen enligt följande domskäl, här i en starkt förkortad version:

Bankrättsföreningen har inrättat en webbplats på Internet på vilken Ramsbro publicerat ett antal personuppgifter. Under rubriken Välkommen har angetts att Bankrättsföreningen är ett forum för bankers, finansbolags och enskilda kapitalisters skadegörelse för, under och efter den förra bankkrisen.

Vad vi beskriver är de miljardrullningar som med sin brottsliga inslag, ännu inte nått sin kulmen under denna globala bankkris. Genom internet förmedlar Bankrättsföreningen kunskap, erfarenheter och råd för att förhindra en upprepning av denna genom tiderna största svenska samhällskandal i sitt slag. Allt för att folk skall kunna skydda sig mot skrupelfria banker och samvetslösa nätverkskapitalister som har satt i system att roffa åt sig ytterligare makt och medel på entreprenörers, uppfinnares och samhällets bekostnad.

HD ansåg således att Ramsbro inte skulle dömas till ansvar för den åtalade gärningen. Vid denna bedömning saknade domstolen även anledning att pröva i vad mån målet även på annan grund skulle kunna finnas skäl att ogilla åtalet.

Medan Bankrättsföreningens webbmaster tvingades försvara sig i tre rättsinstanser under drygt tre år för att till sist vinna målet, har bankerna hittills gått helt fria, trots att det Nordeas Svarta Bok som Svenska Dagbladet nyligen granskat i ett stort antal artiklar visar att bankernas olagliga register har en helt annan dignitet än Bankrättsföreningens relativt oskyldiga hemsida, där vi bara berättar sanningen vad hände under förra bankkrisen och vad som fortfarande sker.

Därför anmälde jag i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen Nordeas Svarta Bok till polismyndigheten redan år 2000-03-20, innan Ramsbro helt friades från brott mot datalagen 2001. Men till skillnad mot åtalet mot Bankrättsföreningens webbmaster tog Datainspektionen bankerna i försvar och såg inget hinder mot de register som jag tagit del av som både strider mot datalagen (PUL) och som dessutom är grovt ekonomiskt förtal av helt oskyldiga företagare. Konsekvenserna för de oskyldigt drabbade är till och med mycket värre än det olagliga IB-registret.

Men att min anmälan till polisen föranledde inga som helst reaktioner från vare sig polis eller Datainspektionen eller Riksåklagaren, vilket nog beror på att den helt statsägda Nordbanken som bytt namn till Nordea, bara skickade in en handskriven lista och påstod att det inte fanns några dataregister.

Nordea tillåter sig också att ljuga när de svarar Datainspektionen genom att påstå att uppgiftssamlingen är helt pappersbaserad och att någon databehandling inte förekommer. Kriteriet för att söka information är endast ett, nämligen företagsnamnet eller personnamnet och att det finns inte någon kopplig mellan namnen. Att det finns starka kopplingar mellan de olika namnen som finns på listan är lätt att avgöra för alla som kan läsa innantill.

Mot bakgrund mot denna lätt bevisbara lögn fattar Datainspektionens överinspektör Ulf Widebäck ett raskt beslut genom att redan dagens därpå, 1998-05-28 mot bakgrund av den lögnaktiga redogörelsen att avskriva hela ärendet.

Mot den bakgrunden menar jag att utredningen borde tas upp på nytt eftersom alla de som drabbats av Nordeas Svarta Bok fortfarande inte fått någon upprättelse och att med en dags varsel efter svar från Nordea lägga ner en utredning som borde ägnas större uppmärksamhet än hela vad IB-registret fick visar också hur lätt myndigheter har att gå bankernas ärenden vilka stora brott som än begås mot bankernas kunder.