Nu har den kommit ! Domen som alla väntat på och som tydliggör domares tjänstefel. Domen är oerhört viktig eftersom Högsta domstolen äntligen, en gång för alla, slagit fast vilka fel en domare inte får göra sig skyldig till.

I mål nr B 680-96 slår hovrätten en gång för alla fast vilka fel en domare inte får göra sig skyldig till. Det är en rådman vid en tingsrätt i södra Sverige som råkade ut för Överåklagare Hans Lindbergs kritiska granskning avseende flera fall av mycket grova tjänstefel. Nu har även denna dom blivit fastställd i Högsta domstolen ( B 114-99 ).

Själva domen är på inte mindre än 200 sidor, plus bilagor. Överåklagaren har på uppdrag av chefsjustitieombudsmannen Claes Eklund åtalat rådmannen för inte mindre än 29 fall av mer eller mindre mycket grova tjänstefel.

Att Claes Eklund valde att gå vidare med ett ärende mot en domare har sin förklaring. Aldrig tidigare har svenska domare blivit lika kritiserade som nu, för att inte följa gällande rättsregler, sedan Sverige gick med i den Europeiska unionen.

De viktigaste reglerna som domare ovillkorligen måste följa, återfinns i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ( i det följande konventionen ) som utarbetades inom Europarådets ram, undertecknades redan den 4 november 1950 och trädde i kraft den 3 september 1953.

Alla Europarådets 21 medlemsstater har ratificerat Konventionen - Sverige den 11 januari 1952. Men Konventionen blev inte svensk lag förrän 1995. Från och med den 1 januari 1995 gäller också EG-rätten i Sverige.

Svenska domare är även skyldiga att följa rättegångsbalken i alla mål. Desto svårare måste det vara att känna till vilka rättsregler som gäller och hur man skall döma i tvistemål, eftersom de politiska förarbetena inte längre gäller på samma sätt som tidigare, efter den 1 januari 1995.

Under de första åren efter vårt medlemskap i EU, reagerade vare sig justitieombudsmannen ( JO ) eller Justitiekanslern ( JK ) som är de myndigheter som främst skall se till att domarna sköter sitt fögderi. Nästan vilka grova rättegångsfel som helst fick passera, utan att vare sig JO eller JK vidtog några som helst åtgärder.

Åtgärden av Chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh, att låta Hans Lindberg åtala rådmannen för tjänstefel, var således en mycket välkommen och efterlängtad åtgärd, eftersom det tidigare inte funnits några ordentliga prejudikat.

Hovrätten över Skåne och Blekinge dömde i målet den 2 december 1998. Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd och fastställde hovrättens dom, så sent som den 21 mars i år. Det innebär att Sverige äntligen fått en ordentlig prejudikatdom på hur domare skall verka i rätten.

Den dömda domaren har gjort sig skyldig till de flesta fel som en domare kan göra. Domen är således värd att studera ordentligt för alla som är inbegripna i tvistemål. Domarens sätt att handlägga målen stod i ett par fall i strid med den kontradiktoriska princip som är ett grundläggande element för en rättvis rättegång ( artikel 6:1 i Europakonventionen )

I de aktuella fallen underlät han att bringa argument som anförts av den ena parten till den andra partens kännedom och därmed bereda den andra parten tillfälle att bemöta dessa argument.

Uppenbara brott mot principerna för en korrekt rättegång förelåg också när domaren meddelade dom mot någon som inte var part i målet ( ! ) eller i sina domar gick utöver det yrkande som framställts i målen.

I några fall gjorde han sig skyldig till tydliga rättegångsfel, när han avgjorde målen utan att höra vittne vars utsaga inte kunde anses sakna betydelse i målen.

I ett fall företog han vidare ett mål till avgörande utan förhandling trots att svarande i en skrivelse till domstolen tagit upp frågan om förhandling och syntes utgå från att förhandling skulle hållas.

Hans handläggning var i de ovan angivna ärendena var således vare sig förening med rättegångsbalken eller Europakonventionen. Hovrätten konstaterar också att även om domaren i de aktuella målen får antas ha handlat i syfte att avgöra målen snabbt och rationellt innebar handläggningen i många fall att svarandena berövades möjligheten att effektivt föra sin talan Och därmed en väsentlig del av det rättsskydd som de var berättigade att åtnjuta under prövningen i domstol.

Förutom att denna omfattande dom finns tillgänglig hos Hovrätten i Malmö finns hela ärendet beskrivet i Justitieombudsmännens ämbetsberättelse. Avgiven vid riksmötet 2000/01. Boken är på 650 sidor med en bilaga på 182 sidor som bara handlar om detta mål.

Såväl boken som bilagan visar således vilken betydelse nu JO anser, att det har att även de som tvistar skall ha rätt till en "rättvis rättegång" ( 6 artikeln 1§ i Europakonventionen ) Både boken och bilagan kan därför varmt rekommenderas av alla som av någon anledning befinner sig i domstolstvist, eller arbetar med tvistemål i domstol. Det gäller både advokater, jurister och domare.