Indonesien inställde den 27.1.1998 betalningarna av företagens kortfristiga utlandsskulder. Eftersom den indonesiska valutan rupiahn fallit med nästan 80 procent mot dollarn bara på ett halvår, var det nästan omöjligt för de indonesiska företagen att betala räntor och amorteringar på sina utländska lån.

I detta prekära läge kallade de indonesiska bankerna in Stefan Ingves, som tidigare var andre vice riksbankschef i Sverige och som varit chef för bankstödsnämnden under bankkrisen, för att hjälpa de indonesiska bankerna att hantera sina problem.

Att den svenska Bankakuten fick stor internationell uppmärksamhet är riktigt, men kanske inte riktigt på det smickrande sätt som Stefan Ingves och tidigare förste ordförande Odd Engström inom Bankakuten föreställde sig. Utländska bedömare är fortfarande förvånade, för att inte säga chockade över Sveriges sätt att hantera de svenska företagarna före, under och efter den svenska bank - och finanskrisen.

Vad man inte förstår är hur medlemmarna i Bankakuten kunde tillåta bankerna att säga upp krediterna för tusentals fastighetsägare och företag, som hela tiden skött sina betalningar, utan anmärkningar. Hur den svenska bankakuten sedan tillät Securum, Retriva mfl att på rekordtid konfiskera tusentals bolag som var friska. Bara för att bankerna skulle kunna återfå sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

Om samma missgrepp hade skett inom Indonesien, efter råd från Ingves kunde detta land också se fram mot en ännu värre arbetslöshet och accelererande utlandsskuld. Detta skulle inte varit något att sträva efter för ett land som från 1998 genomgick sin värsta ekonomiska kris någonsin.

De indonesiska bankerna hade nästan upphört att fungera sedan allmänheten tagit ut alla sina besparingar. Om de indonesiska bankerna också tillåtits att begå avtalsbrott, på samma sätt som i Sverige, och plundra företagen genom att kräva omedelbar återbetalning av alla lån, skulle hela Indonesien som land gått i konkurs.

Med facit i hand 3 år senare, vet vi att man inte lyssnade på Stefan Ingves råd i Indonesien. Landet håller nu sakta på att återhämta sig. Men det sker inte på samma sätt som i Sverige där politikerna tillät bankerna att plundra friska företag för att rädda ett kollapsat banksystem.