Det är inte ofta man får tillfälle att läsa intressanta böcker av domare. Domaren Thierry Jean - Pierre är ett lysande undantag. Han har skrivet en bok om den statliga franska banken Crédit Lyonnais och vad som hände i samband med den franska bankkrisen, som är värd all uppmärksamhet.

Bokens titel: Crédit Lyonnais: l´enquête
Författare: Thierry Jean-Pierre
Förlag: Éditions Fixot, Paris
Antal sidor: 246

Den franska bankkrisen inföll ungefär samtidigt med den svenska under åren 1987 - 1993. Krisen hade samma orsaker. D v s att de franska bankerna lånade ut för mycket pengar till ett fåtal stora kunder. En liten del av dessa mycket stora lån måste betecknas som "vårdslös kreditgivning". Värst av alla i detta sammanhang var den statliga franska banken Crédit Lyonnais.

När det var dags att redovisa sin kapitaltäckningsgrad den 1 februari 1990 visade det sig att banken var på obestånd. Det var den franska allmänheten som fick skjuta till medel för att banken skulle kunna räddas. Övriga franska banker klarade sig relativt lindrigt undan den franska bankkrisen. De kunde rädda sig själva undan betalningsinställelse och konkurs, med blotta förskräckelsen. Generellt sett hade de varit mycket försiktigare i sin utlåning.

För att rädda de franska bankerna i samband med krisen skedde heller inte någon lagstiftning som nedvärderade fastigheterna. I Sverige lagstiftades fastigheterna ner med över 50% !

Förutom Crédit Lyonnais fick de franska bankerna själva bära sina förluster för vårdslös kreditgivning, i samband med de dåliga fastighetsaffärerna. De franska bankerna kunde heller inte, som i Sverige, tillgodogöra sig panterna från alla de fastighetskunder som skötte sina betalningar.

120 miljarder kostade det att restaurera den statliga banken, enligt Thierry Jean - Pierre. Enligt honom utgör den franska bankkrisen och Crédit Lyonnais agerande både när det gäller att frisera boksluten och lämna krediter århundradets skandal !

Hans uttalande i boken visar, att han aldrig kan ha hört talas om effekterna av den svenska bankkrisen, som kostade det svenska samhället mer än 1.000 miljarder, plus ränta. Och skapade mer än 400.000 arbetslösa !

Verkställande direktör i Crédit Lyonnais under denna period var Jean - Maxime Lévêque. Både han och de i ledningen som varit ansvariga för bankens svindlande affärer åtalades och fälldes. Redan den 27 maj stängdes fängelseportarna bakom Lévêque för de mycket grova brott som han hade hunnit göra sig skyldig till under sin tid som VD i banken.

Jean - Pierre beskriver i boken undersökningsdomaren med hjälp av oberoende revisorer noggrant gick igenom bokföringen i den statliga franska banken. Därefter kunde man lätt konstatera vilka bristerna var i bankens bokföring, som bland annat innefattade direkt felaktiga och "uppblåsta" årsredovisningar under denna period.

Dessa var sedan lätt att jämföra med det faktiska utfallet. Det var först sedan en grundlig undersökning kring bankens affärer, som Crédit Lyonnais VD åtalas för alla de fel som begåtts. Någon sådan undersökning har fortfarande inte skett i Sverige !

Varför vi fortfarande ligger efter på denna punkt, är för att man fortfarande inte utrett oegentligheterna i krisbankerna Gota och Nordbankens bokföring under perioden 1987 - 1993 som man borde.

Jean -Pierre beskriver i också boken vilka halsbrytande affärer som banken gör sig skyldig till, med bland annat skapande av Altus Finance som skulle kunna göra alla de våghalsiga affärer som banken själv, inte kunde genomföra. Finansbolaget som skulle hjälpa till att göra Crédit Lyonnais till en världsledande bank. I stället blev det tvärtom. Bara Altus Finance redovisar så småningom förluster på 20 miljarder francs och VD för finansbolaget tvingades snabbt att avgå.

Skillnaden mellan den franska och den svenska banklagstiftningen är stor. Det var därför som förlusterna för den franska allmänheten och företagen trots allt inte blev så stora som i Sverige. De franska bankerna tvingas att följa den europeiska bankrätten, som förbjuder bankerna att säga upp krediter för skötsamma företag, som betalar sina amorteringar och räntor som de skall. Vid en jämförelse med Frankrike måste företagarna i Sverige, i praktiken fortfarande betraktas som rättslösa, i dessa sammanhang.

För att hjälpa till att täcka sina förluster kunde således inte Crédit Lyonnais säga upp krediterna för sina "friska kunder" under denna period. Därför blev också de redovisade förlusterna för banken så mycket större, eftersom banken tvingades att redovisa sina verkliga förluster.

Thierry Jean - Pierre beskriver i boken hur man var tvungen att tillsätta en oberoende sanningskommission och med hjälp av domstol utreda och komma till rätta med alla oegentligheter inom Crédit Lyonnais som skedde under perioden 1987 - 1993. Denna rapport presenterade för presidenten i oktober 1995 som bl.a. visade:

• Att Crédit Lyonnais under perioden 1987 - 1993 tagit mycket större risker än sina konkurrenter och att VD måste ställas till ansvar för de risker som banken tagit.

• Att ledningen för banken var ansvariga för de onödiga risker banken tagit

• Att man såg ytterst allvarlig på de problem som banken skapat genom sina affärer

• Att de skyldiga skulle dömas och straffas

Som ytterligare straff tvingade EU-kommissionen så småningom Crédit Lyonnais att avyttra de flesta av sina utländska filialer, som kompensation för allt statlig stöd som banken fått, eftersom detta också medförde snedvridning av konkurrensen i förhållande till övriga banker.

Den läxa som vi kan dra av den franska bankkrisen i Thierry Jean - Pierre spännande skildring är att det inte går att skydda sig mot framtida bankkriser. Men "Le pouvar de dire oui" ( styrkan att säga ja ) får aldrig betyda att man därmed blir dumdristig i sin utlåning ! När krisen inträffar är man åtminstone  skyldig att reda upp vad som har hänt i efterskott.

Det är någonting som vi fortfarande inte har gjort i Sverige !