[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

"Staten har lagt sig till med denna perverterade näsa som sniffar skattepengar överallt", skriver Helena Rivière på Svenska Dagbladets ledarsida den 10 april apropå boendeskatten, som jag själv i min egenskap av skribent i finansrätt, skrivit åtkilliga artiklar om i såväl fack- som dagspress.

Jag delar helt Helenas åsikter. Mitt svar utgör därför inget debattinlägg utan snarast ett konstaterande att hon har rätt i sak. I det läge som Sverige befinner sig i dag, då den svenska kronan sjunker som en sten mot omvärlden, är det tyvärr inte bara skattepengar som staten "sniffar upp" och lägger beslag på.

Regeringen har också olagligen beslagtagit 255 miljarder kronor från AP-fonderna. Man har använt sig av pensionärernas pengar för att kunna amortera och betala av på den helt självförvållade svenska statsskulden.

Dessutom tillämpar staten en utjämnningspolitik mellan kommunerna som gör att välskötta kommuner snart blir lika dåligt skötta som de sämst skötta kommunerna, ( som jag också skrivit om i pressen ) eftersom välskötta kommuner i dag tvingas betala stora till summor pengar till andra kommuner i strid med både EG-rätt och grundlag.

Alla dessa konfiskatoriska åtgärder beror på någonting.

Någonting i dessa fall är att den dåvarande regeringen Bildt under regeringsperioden 1991 - 1994 lät krisbankerna säga upp krediterna för friska företag så att stora delar av Sveriges näringsliv slogs ut. Hela Sverige höll på att försättas i konkurs. 60.000 friska företag försvann. Sverige ökade sin statskuld med astronomiska 1.000 miljarder kronor, plus räntor på mellan 70 -80 miljarder, per år som nu måste betalas.

Även socialdemokraterna tidigare bidragit till den ekonomiska krisen genom en vårdlös ekonomisk politik under 80-talet, som en kommande utredning vars innehåll läckte ut till media i morse gör gällande. Det gör emellertid inte den ekonomiska ansvarsfrågan, för vad som hände i samband med bankkrisen mindre för Moderaternas huvudansvarige Carl Bildt, och den f d "bankministern" Bo Lundgren.

De måste betraktas som de huvudansvariga till att bankkrisen fick det omfattande förlopp i Sverige. En bankkris som genom sitt rasande förlopp höll på att knäcka hela landet.

"Fastighetsskatten berättar om en omvandling av Sverige till en beskattningsmaskin där det har blivit svårare att leva andas och hoppas," skriver Helena och undrar samtidigt vem som skall bo kvar i husen när det som blivit bortkörda genom ett konfiskatoriskt skattesystem inte klarar av att bo kvar längre.

Svaret på den frågan är, att när ett borgerligt parti som Moderaterna som säger sig förespråka fri företagsamhet i Sverige börjar tillåta att bankerna slår ut friska företag, i den stora utsträckning som skett, kommer inte skattepengarna att räcka långt i några sammanhang.

Det är därför som pålagorna och skatterna hela tiden ökar utan att människorna förstår varför. När det inte längre finns några företag kvar finns det heller inga som kan se till att Sverige klarar sin försörjning.

Det har fortfarande inte våra politiker förstått som fortfarande inte kompenserat alla de företag som drabbades och som underlåter att utkräva ansvar mot dem som skapade Sveriges genom tidernas största finanskris.