När ett demokratiskt samhälle låter skrupelfria makthavare agera ohämmat kommer andelen destruktiva maktuttryck att öka genom ökad tillströmning av allt fler allt mäktigare och allt mer samvetslösa makthavare. Med demokratins sönderfall och kollaps som resultat.

Som illustration till denna tes en travesti på den fysikaliska relationen E=mc² .

E=c/m² där

E = Effektiva makten
E-faktorn; samhällseffekten av summa reala maktuttryck alla kategorier.
c = En konstant
som inte påverkas av eller i ekvationen.
m = Mediafaktorn
m-faktorn eller debattfrekvensen; antal offentliga samtal och debatter kring summa reala maktuttryck i samhället.

Antaganden
Enligt modellen antas E-faktorn variera omvänt proportionellt mot kvadraten på den offentliga samtalsfrekvensen på området. En utveckling mot avtagande frekvens offentliga samtal och debatter ger en progressivt tilltagande E-faktor. Och en utveckling mot ökad frekvens offentliga samtal ger en degressivt avtagande E-faktor.

Frekvensen m innefattar naturligtvis endast den andel dolda/illegala maktuttryck som uppdagas. Det "mörkas mörkertal" går inte att mäta, men ingår a priori i modellen.
I ekvationen antas således att de första fria/seriösa debatterna på området - de ”avslöjande” offentliga samtalen - har proportionellt större reducerande inverkan på E-faktorn än påföljande.
Vid en utveckling mot få offentliga samtal blir däremot resultatet ”skenande” korruption, -maktmissbruk, -laglöshet och det demokratiska samhällets kollaps.

Ett praktiskt exempel på reduktion av E-faktorn är de massmediala drevens förebyggande verkan på potentiellt brottsliga maktutövare som (tillfälligt)avstår från planerade tilltag eller tvingas till större och mer resurskrävande försiktighet. Vilket medför en samhällsvinst i sig med lägre frekvens öppna och dolda lagbrott per tidsenhet.

Eftersom E utgör den samlade effekten av alla maktuttryck - öppna och dolda - visar modellen den offentliga debattens selektiva funktion genom att endast den skadliga andelen av E; den av demokratiska samhällen icke önskvärda - samhällsfarliga - andelen maktuttryck påverkas av seriös offentlig debatt. Den samhällsnyttiga andelen maktuttryck påverkas inte eftersom inget finns att dölja och kan därför antas vara oberoende av variablerna E och m och endast avspeglas genom modellens konstant c.

Total diktatur råder.

Men redan en ”fri röst” (den andra stapeln) bryter tystnaden och reducerar radikalt maktutövningens skadeeffekter.
Två fria röster (tredje stapeln) reducerar skadeeffekterna ytterligare. Inte lika mycket som den första, eftersom effekten antas vara degressivt avtagande.
I takt med den offentliga debattens tilltagande avtar de samhällsfarliga maktutövningseffekterna och närmar sig värdet noll. Många offentliga debatter ger således en minimal E-faktor och de skadliga maktuttrycken blir försumbara.

I takt med den offentliga debattens avtagande blir däremot de samhällsfarliga maktuttrycken progressivt tilltagande. Den demokratiska samhällsordningen går snabbt mot kollaps, diktatur och/eller anarki.

Ekvationen E=c/m² beskriver således den sannolika utvecklingen av samhällsfarliga maktuttryck som funktion av den offentliga debattfrekvensen på området. Ett både förnufts- och erfarenhetsmässigt samband som varje tystad eller 'maktmedlöpande' samhällsdebattör närmare borde begrunda eftersom effekterna av dagens svenska makt & mediasymbios i förlängningen även kommer att drabba merparten massmedia.

Det talas numera ofta i Sverige om ett tvåtredjedelssamhälle där en tredjedel utstakar tillvaron för övriga två tredjedelar.
Men mot bakgrund av dagens utveckling och den aktuella symbiosen mellan makthavare och media går relationen mot ett trefjärdedels, ett fyrafemtedels eller niotiondelssamhälle och fortlöper tills en enda makthavare dikterar övriga medborgares öden.
De vardagliga följderna, för sk vanliga medborgare, som kommit i beroende av relationen diktatur/censur, kan inte vara främmande för någon mediaarbetare idag.

Slutsatser
Den här tankeutflykten har god empirisk förankring eftersom all historisk erfarenhet visar att öppen, dold eller manipulerad avsaknad av offentlig debatt kring maktens uttryck gör den Effektiva makten total och de samhälleliga skadeeffekterna därav maximala/förödande.

En logisk slutsats blir därmed att den offentliga samtalsfrekvensen i sig på området makt och maktutövning, är avgörande för allas öden.

En andra slutsats är att medias röst(er) har betydande preventiv effekt redan vid ett fåtal seriösa samtal och debatter på området.

En tredje slutsats är den ofrånkomliga nödvändigheten av att öppet tala, skriva, dokumentera, belysa, diskutera, motivera, argumentera, belägga och vederlägga - så att så många som möjligt deltar, hör och ser.
Demokratins enda skydd mot samhällsfarliga maktuttryck, vilket bekräftas av såväl modellen ovan som av den gamla devisen:

"Inget stärker Makten mer än Tystnad"

Alf Susaeg