18. Sverige som ombud för USA Genom att öppet visa sig tillsammans med USA legitimerar regeringen Persson det som för de tidigare svenska socialdemokratiska regeringarna (Erlander, Palme, Carlsson) varit tabu och därför oerhört känsligt. För de tidigare s regeringarna har samarbetet med USA, som jag visat genom denna studie, i allra hösta grad existerat - men bara i det dolda. Genom att öppet agera tillsammans med amerikanske presidenten och som fredsmäklare för Israel - Palestina, tycks den sittande regeringen göra det som tidigare inte varit känt för svenska folket - legitimt och numera uppenbart. Sedan den stora Förintelsekonferensen (26 - 28 januari 2000) gick av stapeln i Stockholm har Göran Persson profilerats som den store statsmannen på den internationella arenan. Han är numera fredsmäklare i mellanöstern tillsammans med justitieministern Laila Freivalds. Eftersom det är USA som har tagit på sig rollen som fredsmäklare skulle Göran Perssons entré på arenan aldrig kommit till stånd om det inte var för att president Clinton och hans administration bestämt sig för att vår statsminister skall ha den rollen. Uppenbarligen för att förvilla och försöka dölja den skandal som är under uppsegling alltsedan undertecknad börjat informera alla Sveriges riksdagsledamöter om vilka övergrepp det socialdemokratiska partiet satt i system i samarbete med USA och dess osynliga regering CIA. Vi vet att Sten Andersson sedan lång tid tillbaka agerar fredsmäklare för Palestinierna, som han uttrycker det, men det är naturligtvis på uppdrag av USA. Genom att säga fredsmäklare för palestinierna tänker ingen på varifrån uppdraget kommer. Vi svenskar har nog aldrig kopplat ihop det demokratiska partiet i USA med vårt socialdemokratiska parti. Det har i alla fall aldrig, mig veterligt, funnits en öppen debatt om detta samarbete. Nu vet vi genom intervjun med Pär Nuder att så är fallet. (Not 467). Den 11 juni 2000 besökte USA:s försvarsminister William S Cohen sin svenske kollega Björn von Sydow i Stockholm för att diskutera den säkerhetspolitiska situationen i Baltikum. Hetaste frågan för den amerikanske försvarsministern vid det nordisk-baltisk-amerikanska försvarsministermötet i pingsthelgen i Vilnius i Litauen var de baltiska staternas gemensamma önskan om att bli medlemmar av Nato när försvarsalliansen tar sitt nästa steg mot en utvidgning. (not 497) Vi vet att IB:s målområden var 1. Finland 2. Baltikum 3. Polen 4. Östtyskland. Det rimliga är att svenskarna sitter på kontakter och information som är mycket intressant för USA, efter Berlinmurens fall. Vi vet ju att Rotaryorganisationen numera finns i alla dessa stater. Vi vet att Sverige utbildar jurister och domare från dessa stater och vi vet att bankerna etablerat sig i dessa stater, även om sättet att gå tillväga många gånger är ifrågasatta. (not 498) Vi vet att Pierre Schori är Sveriges representant vid EU, och kommer senare att flytta över till FN, att Jan Eliasson av regeringen har utsetts till svensk ambassadör i Washington (not 499), med start i augusti 2000 och att Anders Thunborg är vår ambassadör vid Vatikanen. Dessa tre män är barn av Olof Palmes anda. De sitter på nyckelpositioner som är svåra att förstå om man inte förstår deras nära koppling till den svenska underrättelseverksamheten. Kanger & Gummesson skriver i boken om Kommunistjägarna: ''Låt oss nämna några namn på personer som medverkade till rekryteringen av folk till IB, och som i en del fall själva var krigsplacerade i IB: Bland partiexpeditionens folk fanns Sten Andersson, Sven Aspling, Anders Thunborg, Pierre Schori, Nils-Göran Damberg och Björn Wall, den nuvarande partikassören. Thage G Peterson, förre statssekreteraren och landshövdingen Karl Fritiofsson, löneministern Bertil Löfberg var andra namn. Inom fackföreningsrörelsen fanns Arne Geijeer, Gunnar Nilsson, och förre Metallordföranden Bertil Lundin. Successivt infördes även andra än socialdemokrater, såsom företrädare för näringslivet, men krigs-IB hade hela tiden en skarp socialdemokratisk profil.'' ''Medlem'' i Krigs-IB blev man genom att Birger Elmér krigsplacerade den aktuella personen där, något som alltså ofta skedde på förslag från partiledningen eller regeringskansliet. Konkret gick det till så att Elmér vände sig till Fst/Säk, som i sin tur kontaktade värnplikstsverket. Där placerades personen i fråga i personalreserven, men ''öronmärktes'' för Krigs-IB i händelse av att denne behövde inkallas. Birger Elmér hade en lista över alla som var krigsplacerade vid IB. En kopia fanns vid IB:s sektion 01, den administrativa enheten. Krigsplaceringen innebar olika saker, beroende på om det var fred- eller krigstid. I händelse av krig, ockupation eller statskupp var det meningen att dessa personer skulle stanna kvar på sina arbetsplatser, och i hemlighet rapportera till Krigs-IB:s ledning om fiendens aktiviteter och om stämningar bland folket. Krigs-IB hade då funktionen av en underrättelsetjänst åt den regering som representerade det svenska folket. Någon aktiv motståndsrörelse, ett ord som närmast förknippas med människor som kämpar med vapen i hand mot en ockupant, handlade det inte om. När Sten Andersson 1988 hävdade att Krigs-IB var en latent ''motståndsrörelse'' gjorde han sig skyldig till en politiskt betingad överdrift. Förberedelser för en sådan organisation fanns också, men det var inte Krigs-IB. Att Krigs-IB i huvudsak bestod av socialdemokrater har sin givna förklaring. IB var som helhet en socialdemokratisk inre angelägenhet, och därför hölls även Krigs-IB ''inom familjen''. Dessutom var en stor del av de personer som var aktuella för en underrättelsetjänst av detta slag socialdemokrater - partiet hade ju suttit nästan oavbrutet i regeringsställning sedan 1932 och var i det närmaste synonymt med statsapparaten. Det fanns ytterligare ett skäl: ett nätverk av detta slag skulle få en oerhört stark ställning sedan en eventuell ockupant drivits ut och ett oberoende Sverige med alla dess institutioner skulle byggas upp igen. Socialdemokraterna ville säkra sina positioner i ett sådant läge - det gällde att vara lite framsynt. Det var vaga besked om denna underrättelsetjänst och ''ockupationsregering'' som Stig Synnergren gav JO när han ville få denne att sluta rota i sjukhusaffären 1975. Vad Synnergren inte nämnde till JO Thyresson var Krigs-IB:s funktion i fredstid. Krigs-IB var nämligen i verksamhet även när Sverige åtnjöt fred och oberoende. Organisationen hade en egen budget - 1974/75 var den 675.000 kronor. (Not 115) Den fredstida funktionen var dubbel: dels rörde det sig om en form av politiskt mygel. De människor som var krigsplacerade i IB gjorde sina repövningar i Krigs-IB. Det innebar helt enkelt att de stannade kvar på sina ordinarie arbetsplatser - vilket i sin tur betydde att partiet kunde dra nytta av dessa personer också när de skulle >>öva<< på den plats de var krigsplacerade. Men i praktiken arbetade de bara vidare med sina vanliga arbetsuppgifter. Många av dem deltog dock i viss utbildning - det var dit merparten av budgetanslagen gick. Det var en sådan kurs Leif Andersson hade varit på i Göteborg 1975 och det var sådana kursdeltagare JK Gullnäs frågade efter när han skrev till nye ÖB Lennart Ljung i mars 1979. Krigs-IB:s andra fredstida funktion var att fungera som en inrikes underrättelsetjänst åt IB. De krigsplacerade hade alltså i princip samma funktion i fredstid som de skulle ha i krigstid. De skulle iaktta och rapportera om händelser i samhället och om enskilda personer. Skillnaden var dock inte obetydlig: i krigstid skulle de spionera på fienden. I fredstid rapporterade de om svenska folket. Personerna i Krigs-IB utgjorde en icke obetydlig del av det stora kontaktnät som Birger Elmér byggde upp över hela Sverige och som vi redogjorde för i ett tidigare kapitel. De stod helt enkelt ständigt till IB:s och Elmérs förfogande, så långt nu värnpliktslagen och de själva tillät. På detta vis samlade IB såväl samhällets s-märkta toppar som arbetsplatsernas gräsrötter i sitt stora underrättelsenät. Krigs-IB var en aktiv del av denna breda inrikes verksamhet. Det var samtidigt den hemligaste delen - eftersom den hade en direkt militär funktion i händelse av krig. Krigs-IB var IB:s innersta kärna. Kort sagt - ett utmärkt gömställe för registreringen av kommunister efter förbudet 1969.'' (not 500) När man förstår bakgrunden är det också lättare att förstå de nyckelposter dessa personer numera sitter på. En gåta för mig har varit Anders Thunborg som svensk ambassadör vid Vatikanen. Men efter att ha läst om IB:s nära kontakt med den katolska kyrkan och dess underrättelsetjänst så blir även det logiskt. Peter Bratt skriver i boken IB och hotet mot vår säkerhet: ''Inom den katolska kyrkan har ordern idag stor makt dels p.g.a. det ekonomiska inflytandet och dels p.g.a. dess organisation som en ''stat i staten'' i kyrkan med en delvis hemlig uppbyggnad.''. . . . . . . . . . . ''Ett exempel på den katolska kyrkans maktställning i vår tid är att Vatikanens utrikesminister var företrädd vid Säkerhetskonferensen i Helsingfors 1973.''. . . . ''organisationens högkvarter finns i Bryssel på 8, avenue d´Hacht under täckmantel av ett missionssällskap. IB:s kontaktman och en av ledarna för ordern hette tills helt nyligen Laszlos Varga. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I Kina och Sovjet reser de som medlemmar i officiella statliga och andra delegationer som affärsmän och där det är möjligt reser de som enskilda turister eller köpmän exempelvis. I länder som Polen Tjeckoslovakien och Ungern arbetar de öppnare och mer obehindrat eftersom den katolska kyrkan har en stark ställning där.'' (not 501) Genom att en IB-agent försökte få den då åsiktsregistrerade kommunisten Harald Holst att pricka in hemliga militära mobiliseringsförråd på en karta försökte IB att mana till spioneri. Holst säger i en intervju: ''Men i dag tror jag att det inte bara var han som ljög för att kunna motivera sin lön från försvarsstaben. Jag tror att provokationen var planerad redan då jag blev inkallad. Repmånaden var till för att försöka sätta dit mig för spioneri. På det sättet skulle militären kunna visa upp ''Bevis'' för att deras misstankar mot kommunister var sanna och att åsiktsregistrering och yrkesförbud var nödvändiga, säger Holst.'' (not 502) Undertecknad har haft liknande erfarenheter av repmånad/särskild övning för befäl vars syfte varit logiskt endast om man tillfört antagandet att undertecknad som värnpliktig fänrik (utbildning vid Kadettskola och Reservofficerskurs 1) varit registrerad av IB som spion. Det bör noteras att givetvis Nordbankens och SÄPO:s registeranteckning om att jag skulle ha begått grova brott blir fullt logisk om det skulle förutsättas att jag utövat spioneri. Eftersom registeruppgiften som jag fått kännedom om inte innehåller någon precisering är detta alternativ fullt möjligt, och särskilt troligt med hänsyn till att de olika illegala styr- och registeråtgärderna är helt olagliga och synes regelmässigt skyddas av militära sekretessregler. Med den tillgång som den ansvarige för Nordbankens och SÄPO:s register, fd lagmannen Carl-Anton Spak, har av hemliga militära register är det logiskt att sådana grovt felaktiga antaganden utgör starten på de omfattande och ytterst kvalificerade förföljelser som vi utsatts för med början 1989. Sverige är unikt i Europa. Genom att vårt land inte ockuperades och inte bombades under andra världskriget finns alla byggnader, institutioner och material kvar (utom de hemliga register som bränts förstås). Den 3 juni hade president Clinton och Göran Persson ett kort möte inför Perssons resa till israel, där han ska träffa den palestinske presidenten Yassir Arafat och Israels premiärminister Ehud Barak. (not 503) Wilhelm Agrell har i lögner, lögner och åter lögner presenterat det övergripande problemet enligt följande: ''Vad Sverige behöver är inte fler halvhjärtade, förutsägbara och manipulerade utredningar. Det är en sanering av de kretsar som självsvåldigt placerat sig ovanför demokratin i hägn av den besvärjelse som kallas rikets säkerhet. Och ett slut på alla dessa lögner.'' (not 504) Den 13 mars 1998 besökte statsministern Karlskrona och höll där ett glödande tal inför sydsvenska socialdemokrater: ''Efter svidande valbakslag och en deppig höst framträdde i helgen i marinmuseet en agitator. En agitator som hävdar att socialdemokratisk människosyn går segrande fram över globen. Nästan alla EU -länder har regeringar med socialdemokrater i ledande ställning (undantag är Spanien och Irland). Applåderade entusiastiskt Ända sedan Jesus på sin tid höll sin Bergspredikan har människor krävt rättvisa och jämlikhet varhelst de lever på jordklotet. 101 socialdemokratiska ombud vid sydsvenska representantskapet applåderade entusiastiskt över denna agitation i lördags. (Göran Persson ville bli präst i sin ungdom). Rött Europa - Vi har alla förutsättningar för ett rött demokratiskt Europa, säger s-ledaren. - Ett blått Europa innebär rövarkapitalism. Problemet är att svenska folket i dag tycker att Bryssel är en rövarkula. Varför rösta på socialdemokrater som ska åka ner till denna kula för att delta i mygel, svågerpolitik och bedrägerier? Frågan återkom i olika varianter bland ombuden i lördags.'' (not 505) Göran Perssons tal är ett exempel på vilka prioriteringar det svenska socialdemokratiska partiet har. Med de fakta som framlagts i denna inlaga är det uppenbart att det svenska socialdemokratiska partiet inte längre kan hålla dolt att det använt Sverige som redskap för att hjälpa USA för att gynna demokraternas/socialdemokraternas planerade totalitära makt över världen. Att Sverige som land skadas är ett underordnat problem för det svenska socialdemokratiska partiet. Att den hemliga domarstyrningen är en viktig ingrediens i denna ohämmade maktutövning är uppenbart och bör stämma varje domare till eftertanke. ___________________ Not 497. Svenska Dagbladet 9 juni 2000 Bitte Hammargren: USA:s försvarsminister besöker Sverige. Not 498. Dagens Industri 23 december 1997 Juris Kasa & Mosse Wallén: Osnyggt spel hävdar kritiker om Merita-förvärv i Lettland. Not 499. Finanstidningen 10 mars 2000: Jan Eliasson till USA som ambassadör. Not 500. Kommunistjägarna Kanger & Gummesson Not 115. 1974/75 års statsbudget, försvarsdepartementets anslag F 20: >>Insatsberedskap m.m. Internprogram 6.<< Att >>internprogram 6<< avser Krigs-IB framgår av en promemoria i 1974 års underrättelseutredning (UU 74). IB:s egen budget samma budgetår var på 6.000.000 kronor (>>internprogram 3<<). De totala omkostnaderna för IB var dock större, IB fick bland annat disponera lokaler gratis. Not 501. IB och hotet mot vår säkerhet s 143-144. Not 502. Göteborgs-Posten 13 december 1998: Per Nygren IB-agent manade till spioneri ''Regeringen sprider förtal om att jag var en säkerhetsrisk''. Not 503. Svenska Dagbladet 4 juni 2000 Persson mötte Clinton Not 504. Sydsvenskan 2 januari 1991 I Brännpunkt gäst Wilhelm Agrell: Lögner, lögner och åter lögner Not 505. Sydöstran 15 mars 1998 Hans Bülow: ''Låt inte högern ta över EU''.

Tillbaka till Innehållsförteckning

Tack besöket och välkommen åter! Hemsida