Tillbaka till Innehållsförteckning |
| 9. Omvärlden
När arkiven öppnades efter Berlinmurens fall 1989 startade blottläggningen av Östtyska hemliga polisen, STASI, som hade ansvaret för statens säkerhet. Bohuslänningen skrev den 23 maj 2000: ''Stasi förstörde sina hemligaste dokument efter Berlinmurens fall, men glömde säkerhetskopian av utlandsspionagets databank. Kopian finns i CIA:s ägo och kommer att överlämnas till Tyskland. Amerikansk lag kräver dock att alla de länder vars medborgare måste ge sitt tillstånd att alla namn lämnas ut för att man ska överlämna kopian. Finlands regering har gett sitt tillstånd men har ställt som villkor att de som utpekas själva måste ta del av alla handlingar och att den finska säkerhetspolisen får delta i undersökningarna.'' (not 285)
Bohuslänningen skrev den 29 mars 2000: ''Skandalen kring de hemliga CDU-kontona tog ny fart på tisdagen, då en tidning avslöjade att den östtyska säkerhetspolisen Stasi känt till kontona så tidigt som 1976. Enligt tidningen Der Tagesspiegel samlade Stasi på sig hundratals dokument om hemliga CDU-konton i Schweiz genom att avlyssna telefoner och radiotrafik. Tysklands förre förbundskansler Helmut Kohl sade i ett uttalande att tidningens uppgifter utgjorde ''ett lågvattenmärke i smutskastningskampanjen mot honom'', och att han håller fast vid sina tidigare uttalanden. Han har hävdat att han inte kände till de schweiziska bankkonton som ska ha öppnats av partikamrater under hans 25 år som ledare för kristdemokraterna CDU. Skandalen kring CDU:s olagliga kampanjdonationer uppdagades sent förra året, men har sedan dess vuxit till att även inkludera gömda partimiljoner på konton i Schweiz, samt anklagelser om mutor och pengatvätt.'' (not 286) Dagens Nyheter skrev den 4 april 2000: ''Helmut Kohls regering förstörde kort efter Tysklands återförening 1990 mängder av dokument från den östtyska säkerhetstjänsten Stasis arkiv. Det bekräftade inrikesdepartementet i Berlin på måndagen. Dokumenten var framför allt utskrifter från telefonavlyssning. Orsaken till att de förstördes ska, enligt uppgift, ha varit att de kunde innehålla besvärande uppgifter om västtyska politiker. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hur mycket nytt om Kohlaffären som går att utvinna är oklart. Däremot sägs avlyssningsprotokollen också visa västtyska politikers förskräckande brist på respekt för kolleger, motståndare och medborgare. (not 287)
Tio år efter kommunistregimens fall i Polen skall nu även de polska medborgarna få insyn i säkerhetstjänstens arkiv skriver Dagens Nyheter i december 1998. ''Parlamentet i Warszawa har beslutat att inrätta ett Institut för det nationella minnet, som enligt tysk förebild skall förvalta alla personakter och dokument från den kommunistiska säkerhetstjänsten. För förslaget röstade 237 parlamentsledamöter, medan 157 röstade emot, huvudsakligen medlemmar av exkommunistiska Demokratiska vänsterförbundet. Varje polack som på något sätt drabbats av säkerhetsapparaten under kommunistepoken får rätt att ta del av sin egen personakt.''(not 288)
Dagens Nyheter skrev den 6 juli 2000: ''Agenterna i den Israeliska underrättelsetjänsten Mossad vägrar ge sig ut på nya uppdrag tillsvidare. Enligt dem har deras överordnade, med premiärminister Ehud Barak i spetsen, svikit deras kollega Yizhak Bental, som står inför rätta i Schweiz. Bental, som egentligen heter något annat, togs i fjol på bar gärning när han försökte installera avlyssningsapparatur hemma hos Hizbollahmilisens representant i Zurich. De senaste åren har en rad Mossadoperationer slagit fel, men i regel har Israels regering lyckats få loss arresterade agenter innan de hunnit ställas inför rätta.'' (not 289)
Sydöstran skrev i augusti 1999: ''Underrättelsetjänsten i Schweiz skakas av en skandal som lett till att dess chef Peter Regli tills vidare suspenderats. Försvarsminister Adolf Ogi sade vid en presskonferens att Regli och flera andra högt uppsatta tjänstemän har åtalats för misshushållning av offentliga medel. - men skandalen kan anta proportioner som vi aldrig kunnat drömma om där nyckelorden är vapenhandel, vapenlager, organiserad brottslighet och skapande av en hemlig militär styrka, sade Ogi. (TT-AFP).'' (not 290)
Vi vet genom en insändare i Dagens Nyheter av docenten vid Helsingfors universitet tillika styrelsemedlemmen i socialdemokratiska föreningen i Älvsjö, Seppo Isotalo, att finska regeringen lät överföra finska Säpos och finska militärens arkiv fram till 1978 till Riksarkivet. ''Arkivmyndigheten har den vetenskapliga kompetensen att reglera forskarnas tillgångar till akterna. Så har man gjort i Finland.'' (not 291)
Göteborgs-Posten skrev i april 1998: ''Efter en månads betänketid bekräftar danska säkerhetspolisen PET (Politiets efterretningstjeneste) de flesta av uppgifterna i ett uppmärksammat TV-program. ''Jo, vi har infiltrerat vänsterorganisationer, bandat offentliga möten, och övervakat fackliga organisationer, tillstår PET-chefen Birgitte Stampe. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . PET:s egen historiebeskrivning lämnar också en del frågor obesvarade som stöter andra än medlemmar och sympatisörer till små vänstergrupperingar. PET tillstår att man under 1980-talet registrerade de då aktiva fredsrörelserna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . '' (not 292) Dagens Nyheter skrev den 24 oktober 1998: ''I strid med folketingets och regeringens order lät chefen för den danska säkerhetspolisen, Pet i slutet av 1960-talet kopiera över uppgifter från hemliga och känsliga personarkiv till mikrofilm. I största hemlighet skickades dessa mikrofilmer till förvaring på den danska ambassaden i Washington. Personregistret innehöll namn på tiotusentals danskar vars enda ''brott'' var att de bedrivit fullt laglig politisk verksamhet, men på den yttersta vänsterkanten. Dessa nya uppgifter i den danska motsvarigheten till svenska IB-affären publicerades i Jyllands-Posten på fredagen. Upplysningarna är hämtade från den dåvarande justitieministern Knud Thestrups dagböcker, numera förvarade i Rigsarkivet. Thestrup var minister under åren 1968-1971. Det var 1968 beslutet togs att registren skulle förstöras. Också i Danmark diskuteras om något slags ''sanningskommission'' ska tillsättas för att kartlägga säkerhetspolisens underrättelseverksamhet. Justitieminister Frank Jensen bedömer att de nya uppgifterna är ''av allvarlig karaktär'' och menar att de stöder behovet av en grundlig undersökning av säkerhetspolisens personregistrering.'' (not 293) Göteborgs-Posten skrev om skandalen den 24 oktober 1998: ''. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Thestrup beordrade att mikrofilmen skulle förstöras. Han informerade också statsminister Hilmar Baunsgaard och utrikesminister Poul Hartling om händelsen. Men inget tyder på att folketinget fick reda på något.'' (not 294) Den 26 oktober 1998 skrev Dagens Nyheter följande: ''Danmark. Inte bara säkerhetspolisens utan också det socialdemokratiska partiets egen underrättelsetjänst samlade in uppgifter om danska kommunister. Registreringen pågick från 1945 till 1972 och enligt uppgifter i dansk radio lämnades uppgifterna vidare till såväl den danska polisens underrättelsetjänst; PET, som amerikanska CIA. Arbejderbevægelsens Informations Central, AIC, samlade under en rad år in uppgifter om kommunistsympatisörer på de danska arbetsplatserna. Det berättade den förre sekreteraren i AIC, Per Møller, i dansk radio på lördagen. LO:s ledning avvisar att det skulle ha förekommit någon form av registrering. - Jag har aldrig hört talas om den, säger LO:s vice ordförande Tine Brøndum till tidningen Politiken. - Men om det förhåller sig så att uppgifter har förts vidare till säkerhetspolisen och CIA är det mycket klandervärt, säger hon vidare. Historikern Kurt Jacobsen menar däremot att han i sin forskning har funnit belägg för att det fanns ett nära samarbete mellan AIC, den danska och den amerikanska säkerhetstjänsten. Enligt AIC:s dåvarande sekreterare, Per Møller, samlades materialet ute från arbetsplatserna till statistik som lämnades över till amerikanerna. - Den amerikanske arbetsmarknadsattachén tittade upp på en kopp kaffe och frågade hur det gick i de köpenhamnska fackföreningarna och då gav vi honom materialet, sade Per Møller, i Danmarks Radio. I dag, måndag, ska folketinget diskutera hur de fortsatta undersökningarna om underrättelsetjänstens olagliga registrering av danska kommunister ska se ut.'' (not 295) Göteborgs-Posten skrev den 28 oktober 1998: ''Den avhoppade PET - agenten Anders Nörgaards avslöjanden om den danska säkerhetspolisen blev så besvärande för PET att justitieministern var tvungen att föreslå en opartisk kommission efter det att den ordinarie kommissionen tillsatts. Den ordinarie kommissionen bestod av tjänstemän på justitiedepartementet som skulle dra upp reglerna för granskningen samtidigt som de själva kan ha varit inblandade.'' (not 296) Svenska Dagbladet skrev den 29 november 1998: ''Danska vänstersympatisörer, Natoskeptiker och homosexuella kartlades under lång tid av USA:s ambassad i Köpenhamn. Tidningen Jyllands-Posten har funnit att dokument över intima personliga upplysningar om danskar i en jämn och ständig ström har sänts till Washington där de nu påträffas i National Archives, riksarkivet. När en hög dansk ämbetsman på 1950-talet avskedades på grund av homosexualitet informerades USA:s utrikesdepartement fullständigt men inte den danska allmänheten.'' (not 297) Göteborgs-Posten skrev den 30 november 1998: ''I Danmark avslöjade Jyllandsposten att amerikanska myndigheter under årtionden med hjälp av USA:s ambassad i Köpenhamn gjort en omfattande registrering av intima, personliga och politiska upplysningar om framstående danskar, både på höger och vänsterkanten. Jyllandsposten har funnit papper, i USA:s motsvarighet till Riksarkivet, National Archives i Washington, som dokumenterar att amerikanerna samlade in pikanta informationer om danska politikers privatliv och kända personers politiska tillhörighet.'' (not 298) Dagens Nyheter skrev den 6 juli 1999: ''USA lovades fria händer att vid en krissituation föra in atomvapen i Danmark och ockupera delar av landet. Detta kan läsas i tidigare hemligstämplade dokument som nyligen släpps från det amerikanska riksarkivet och som den danska tidningen Jyllands-Posten har tagit del av. Dokumenten är visserligen bara utkast - det slutliga avtalet har inte återfunnits - men enligt utkastet saknas bara det formella godkännandet av den dansk-amerikanska överenskommelsen. Enligt utkastet, som är daterat den 17 december 1963, skulle USA ha rätt att ''införa atomvapen i Danmark och stationera dem på de platser där det anses nödvändigt''. Amerikanarna skulle dessutom ha rätt att ockupera ''nödvändiga'' områden i landet samt att slå ner civil oro eller väpnade uppror som inte danska myndigheter själva förmådde stoppa. Danskarna skulle dessutom leverera gratis arbetskraft till de amerikanska styrkorna. Av dokumenten framgår att USA satte hård press på såväl Danmark som Norge att tillåta atomvapen även i fredstid. Amerikanerna ansåg att Danmark hade ''en strategisk position helt utan proportioner till dess storlek och styrka, som själva korken i Östersjö - flaskhalsen'' och fortsatte att pressa danskarna fram till slutet av 60-talet att acceptera atomvapen också under fredstid. 1995 avslöjades det under stor uppståndelse i Danmark att det hade funnits atomvapen på Grönland under kalla kriget.'' (not 299) Svenska Dagbladet skrev i januari 2000: ''I Danmark, som också tillsätter en kommission, finns uppgifter om att information om danskar regelbundet lämnades till USA-ambassaden. Inget motsäger att Sverige deltagit i en liknande underrättelseallians med Nato-länderna.'' (not 300)
Peter Bratt skrev i en artikel i Dagens Nyheter den 19 mars 1998: ''Alla ansvariga förnekade att olaglig åsiktsregistrering förekom. Men alltfler människor vittnade om hur de stoppats i karriären och blivit nekade anställningar utan rimliga förklaringar. Böcker skrevs om saken. Regeringen beslöt att låta forskare gräva i arkiven för att söka sanningen om polisens och militärens övervakning av folket. Detta handlar inte om Sverige utan om Norge, fram till 1993. Den som berättar är stortingets vice ordförande Edvard Grimstad, centerpartiet. Han framträdde på onsdagen i gamla Riksdagshusets förstakammarsal på inbjudan av de fyra svenska partier som kräver en sanningskommission i Sverige: folkpartiet, kristdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet. Hösten 1993 kom den socialdemokratiska partisekreteraren Ronald Bye ut med en bok där han bekände vad han visste om åsiktsregistreringen. Grimstad blev ordförande i en särskild kommitté som drog upp riktlinjerna för en sanningskommission.'' (not 301) Ketil Lund, en ansedd domare i högsta domstolen, utsågs 1994 att leda en kommission som skulle skapa full klarhet kring alla uppgifter om övergrepp och åsiktsregistrering. Ytterligare två jurister, en historiker och en militär ingick i kommissionen som hade hjälp av erfarna polisutredare och historiker som granskade alla aktuella arkiv i Norge och utomlands samt förhörde 501 personer. (not 302) Stortinget stiftade en särskild lag som gav kommissionen rätt att höra vittnen och kräva in skriftliga bevis. Alla offentliga tjänstemän befriades samtidigt från tystnadsplikten. (not 303) Kommissionen avslöjar att säkerhetspolisens nära samverkade med arbetarrörelsen i kartläggningen av vänsterfolk. Slutrapporten på över 1100 sidor offentliggjordes i sin helhet. (not 304) Som mest var 49 000 norrmän registrerade i arkiven, vissa bara därför att de skrivit insändare i lokaltidningen. (not 305) ''Långtifrån allt om åsiktsregistreringen i Norge har kommit fram i ljuset. Det hävdar Torkel Hovland, den enda militären i Lundkommissionen''. ''Om det som ändå kommit fram i ljuset är hans åsikt klar: - Efter 1955 pågick registreringen i alltför stor omfattning och för länge. Många unga människor har i praktiken fått yrkesförbud. Det är det mest beklagliga. Han anser att arbeiderpartiets inblandning är speciellt obehaglig: - Metoderna som använts har varit rent stalinistiska. De har använt tjänsterna som ett politiskt redskap för regeringen och inte för landets bästa.'' ''Finn Sjue säger att det blivit lättare att andas i Norge efter Lundkommissionen. Men de hemliga tjänsterna måste hållas under sträng kontroll annars är det snart dags igen.'' (not 306) Genom den norske professorn i teologi, som blev utesluten ur det socialdemokratiska partiet på 50-talet, Berge Furre vet vi att Lundkommissionens arbete blev en ''revolution'' för det norska samhället. Forskarna fick resa till USA för att få fram vad som fanns i norska arkiv. Alla norska arkiv öppnades. 500 förhör hölls med personer i rättsliga former. ''En varböld vid den norska demokratin som var sjukt.'' När kalla kriget var slut var det viktigt att lägga det bakom sig. ''En slags nationell rensning''. (not 307)
Norska journalister och underrättelsetjänsterna I Norge har norska journalister bedrivit ett omfattande samarbete med både norska Säpo och försvarets underrättelsetjänst. Det hävdar historikerna Björn Nilsen och Finn Sjue i boken ''Skjult dagsorden. Mediene och de hemmlige tjensterne'', samarbetet skall ha pågått under hela efterkrigstiden. Bara under 60-talet ska minst 200 journalister ha stått i kontakt med någon av säkerhetstjänsterna. Nilsen och Sjue hävdar att det fortvarande finns sådana informella nätverk, där känslig information förmedlas. (not 308) Svenska Dagbladet skrev i en artikel den 11 november 1998: ''En tidigare agent för den amerikanska underrättelsetjänsten CIA avslöjar i en ny norsk bok, som kommer ut i dag, att han rekryterat norska journalister för spioneriuppdrag. En av dem var en medarbetare vid norska radions nyhetsprogram Dagsrevyn, som fick tjänstledigt för att resa till Wien på spionuppdrag, skriver författarna. Historikerna Björn Nilsen och Finn Sjue riktar i boken Dold dagordning. Medierna och underrättelsetjänsterna hård kritik mot det samarbete som pågått under efterkrigstiden mellan norska journalister och underrättelsetjänsterna.'' (not 309) Göteborgs-Posten skriver i en artikel den 12 november 1998: '' bara under 60-talet, under kalla kriget, ska minst 200 journalister på ett eller annat sätt ha stått i kontakt med någon av de två säkerhetstjänsterna Politiets overvåkningstjeneste (POT) och Forsvarets etterrettningstjeneste (FET). En del ska ha uppträtt som agenter medan andra var med i informella nätverk som försåg försvaret med information. Nilsen och Sjue hävdar att det fortvarande finns sådana informella nätverk, där känslig information förmedlas.'' (not 310)
Göteborgs-Posten skrev den 30 juli 1999: ''Den norska teledistributören Telenor har ett register över avlyssnade samtal vilket inte varit känt tidigare, inte ens för dem som haft i uppdrag att utreda säkerhetspolisens avlyssning av samtal. - Registret bör göras tillgängligt för dem som har rätt att få insyn i sina egna mappar hos Politiets overvåkningstjeneste (POT), säger nu historikern Berge Furre som var en av utredarna i den så kallade Lundkommissionen. Telenor uppges ha ett komplett register över avlyssningarna sedan 1983. Men enligt företagets presstalesman kan det också finnas register som går längre tillbaka än så.'' (not 311)
Dagens Nyheter skrev i en artikel 10 juni 1998: ''Oslo. Alla som registrerades av den norska säkerhetspolisen mellan 1945 och 1977 får rätt att granska sina akter i polisens arkiv. Det föreslår den norska regeringen, som därmed vidgar rätten till insyn. Enligt tidigare förslag skulle arkiven enbart öppnas för dem som övervakats utan laglig grund. Den så kallade Lundkommissionen avslöjade att åsiktsregistrering förekom i stor skala i strid med norsk lag under hela efterkrigstiden. Genom en mer generös hållning undgår regeringen besvärliga gränsdragningar. Bland annat den norska riksåklagaren rekommenderade en öppnare attityd. En genomgång av säkerhetspolisens verksamhet sedan kriget som två historiker gjort på justitie- och försvarsdepartementens uppdrag visar att även framskjutna socialdemokrater haft ögonen på sig. Granskningen offentliggjordes på tisdagen. Norska Säpo var till exempel så sent som 1979 osäker på om den tidigare FN- medlaren Thorvald Stoltenberg, som sedermera blev både försvars- och utrikesminister, gick att lita på. Ett skäl var att han hade flitig kontakt med en finländare som polisens källor karaktäriserade som ''Sovjets förlängda arm i socialdemokratiska partiet i Finland''. Han hette Paavo Lipponen och är i dag finländsk statsminister.'' (not 312) __________________ Not 284. Svenska Dagbladet 29 maj 2000 ledare: Låt dem inte gå fria. Om de svenskar som ingick i Stasis tjänst. Not 285. Bohuslänningen 23 maj 2000 Hasse Svens: Stasi-spioner var aktiva i Finland (FLT). Not 286. Bohuslänningen 29 mars 2000 (FLT_AP): Stasi kände till CDU-konton. Not 287. Dagens Nyheter 4 april 2000 Gunnar Jonsson: Kohls regering förstörde Stasiakter. Not 288. Dagens Nyheter 23 september 1998 (TT-DPA):Granskade får läsa hemlig akt. Not 289. Dagens Nyheter 6 juli 2000 Nathan Shachar: Jerusalem Spioner strejkar. Not 290. Sydöstran 24 augusti 1999: Militärskandal skakar Schweiz. Not 291. Dagens Nyheter 17 september 998 Seppo Isotalo: Två förslag i IB-frågan. Not 292. Göteborgs-Posten 5 april 1998 Staffan Dahllöf Danmark: ''Vi hade politiskt stöd'' Danska Säpo erkänner övervakning av vänstergrupper. Not 293. Dagens Nyheter 24 oktober 1998 Artikel av Ewa Svensson med rubriken: Danskt ''IB-arkiv'' förvarades i USA. Not 294. Göteborgs-Posten 24 oktober 1998: Dansk Säposkandal avslöjad (TT-RB). Not 295. Dagens Nyheter 26 oktober 1998 Ewa Svensson: CIA fick uppgifter om kommunister. Not 296. Göteborgs-Posten 28 oktober 1998: Bråk kring dansk kommission. Not 297. Svenska Dagbladet 29 november 1998: USA registrerade danskars privatliv (TT-RB). Not 298. Göteborgs-Posten 30 november 1998: USA övervakade kända danskar. Not 299. Dagens Nyheter 6 juli 1999 Ewa Svensson, Köpenhamn: USA fick fria händer i Danmark. Not 300. Svenska Dagbladet 21 januari 1999 Mikael Holmström: Granskningskommissionen Kommer hela sanningen fram? Not 301. Dagens Nyheter 19 mars 1998 Peter Bratt: Norge är kvitt en djup varböld. Not 302. Dagens Nyheter 21 januari 1999 Lars Johansson: Kommission gjorde norrmännen nöjda Arkiven kommer att öppnas för dem som registrerats. Not 303. Ibid. Not 304. Ibid. Not 305. Ibid. Not 306. Göteborgs-Posten 30 september 1998: Artikelserie Rätten till åsikterna införda 26,28 och 30 september 1998. ''Rapporten är en stor seger'' Finn Sjue ser kommissionens arbete som en upprättelse. Not 307. P1 Studio Ett Björn Kumm den 1 oktober 1999 om granskningskommissionen. Not 308. Bohuslänningen 12 november 1998: Norska journalister spionerade (TT). Not 309. Svenska Dagbladet 11 november 1998 TT-NTB: CIA värvade norska journalister. Not 310. Göteborgs-Posten 12 november 1998 Egil Damstuen: Norska medier anklagas för olagligt samarbete. Not 311. Göteborgs-Posten 30 juli 1999: Avlyssnade norrmän i register (TT-NTB). Not 312. Dagens Nyheter Lars Johansson: Norska Säpo öppnar arkiv. Ny attityd. Registrerade får se akter.
|
Tillbaka till Innehållsförteckning |
|
|
|
|
|
|
Hemsida |