Europadomstolen står fast vid att hävda Europamedborgarnas rätt till yttrandefrihet och rättvisa rättegångar. Detta framgår av ett domslut den 18 juli 2000 i mål enligt nedan.

Förhoppningsvis kommer Europadomstolens långa arm att småningom nå fram till det svenska rättssystemet som satt i system att icke följa Europakonventionen trots att den gäller som svensk lag sedan den 1 januari 1995.

Inte minst kommer Datainspektionens tolkning av Personuppgiftslagen att ifrågasättas då yttrandefriheten inskränks enligt artikel 10 i konventionen..

Frågor om yttrandefrihet (artikel 10 i konventionen) och rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol (artikel 6:1 i konventionen)

Pelin Sener var vid den aktuella tiden ägare till och utgivare av en veckotidskrift. I september 1993 beslöt statssäkerhetsdomstolen i Istanbul att beslagta ett nummer av tidskriften på grund av att en däri publicerad artikel innehöll separatistisk propaganda. Pelin Sener åtalades för att ha spritt propaganda mot statens enhet genom att publicera denna artikel. Hon dömdes i juli 1994 av statssäkerhetsdomstolen för sådant brott till fängelse och böter. I sina domskäl hänvisade domstolen till att i artikeln en del av Turkiets territorium hade benämnts "Kurdistan" och befolkningen där hade kallats kurdiska medborgare, samt att enligt artikeln folkmord skulle ha ägt rum och "Kurdistan" skulle ha bombats och bränts och kemiska vapen skulle ha kommit till användning där.
   Med anledning av ny lagstiftning i oktober 1995 togs Pelin Seners fall upp på nytt. Sedan statssäkerhetsdomstolen i en ny dom i mars 1996 hade dömt Pelin Sener till samma straff som tidigare, undanröjdes denna dom i juni 1997 av Kassationsdomstolen. I september 1997 beslöt statssäkerhetsdomstolen att villkorligt uppskjuta avgörandet av målet mot Pelin Sener. En slutlig dom skulle meddelas först om hon i egenskap av utgivare inom en tid av tre år dömdes för ett nytt uppsåtligt brott.
   Inför Europadomstolen klagade Pelin Sener över brott mot dels hennes genom artikel 10 i konventionen skyddade yttrandefrihet, dels hennes rätt enligt artikel 6:1 i konventionen till en rättvis rättegång, varvid hon hänvisade till att en av domarna i statssäkerhetsdomstolen var en militär domare.
   Europadomstolen fann att domen mot Pelin Sener utgjorde ett ingrepp i hennes yttrandefrihet, att ingreppet grundades på turkisk lag och att det varit avsett att tillgodose de enligt artikel 10:2 i konventionen legitima syftena att skydda nationell säkerhet och allmän säkerhet.
   Den återstående frågan var om ingreppet var proportionerligt och därmed kunde anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Europadomstolen hänvisade till tidigare domar i liknande mål (målen Ceylan m.fl. mot Turkiet och Özturk mot Turkiet, SvJT 1999 s. 912 ff., samt Erdogdu mot Turkiet, SvJT 2000 s. 593) och framhöll att den aktuella artikeln var skriven av en intellektuell person, som framlade sina åsikter om det kurdiska problemet. I artikeln kritiserades regeringens politik och de turkiska säkerhetsorganens handlande mot den kurdiska befolkningen. Fastän vissa uttryckssätt hade en aggressiv ton, kunde artikeln i sin helhet inte anses förhärliga våld eller uppmuntra till hat, hämnd eller väpnat motstånd. Tvärtom mynnade analysen ut i ett krav på att den väpnade konflikten skulle avslutas. Under sådana förhållanden fanns inte tillräckliga skål för att ingripa i Pelin Seners yttrandefrihet.
   Det förhållandet att domen blivit villkorlig och beroende av om Pelin Sener inom en treårsperiod begick ett nytt brott medförde enligt Europadomstolen inte att kränkningen av hennes yttrandefrihet undanröjts, eftersom domen påverkade hennes möjligheter att fortsättningsvis publicera sina åsikter som ett led i en offentlig debatt. Hennes yttrandefrihet hade därför inskränkts på ett oproportionerligt sått, och Europadomstolen konkluderade, med 6 röster mot l, att artikel 10 i konventionen hade kränkts.
   När det sedan gällde processen inför statssäkerhetsdomstolen erinrade Europadomstolen om sina tidigare avgöranden (målen Incal mot Turkiet, SvJT 1998 s. 593 f., och Çiraklar mot Turkiet, SvJT 1999 s. 69 f.), enligt vilka det förhållandet att en av domarna i statssäkerhetsdomstolen var en arméofficer var ägnat att i mål rörande samhällsfarlig propaganda skapa tvivel om domstolens oavhängighet och opartiskhet. På samma grunder fann Europadomstolen i detta fall, med 6 röster mot l, att rättegången inte hade uppfyllt kraven i artikel 6:1 i konventionen.

Hans Danelius
Svensk Juridisk Tidskrift

The Court’s judgments are accessible on its Internet site (http://www.echr.coe.int).

Registry of the European Court of Human Rights
F – 67075 Strasbourg Cedex
Contacts: Roderick Liddell (telephone: (0)3 88 41 24 92)
Emma Hellyer (telephone: (0)3 90 21 42 15)
Fax: (0)3 88 41 27 91

The European Court of Human Rights was set up in Strasbourg in 1959 to deal with alleged violations of the 1950 European Convention on Human Rights. On 1 November 1998 a full-time Court was established, replacing the original two-tier system of a part-time Commission and Court.

1 § Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelser mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten må utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas privatlivs helgd så kräva eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle lända till skada för rättvisans intresse.

Artikel 10 i Europakonventionen

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.