Det är ingen lätt uppgift att vara granskande journalist. Det fick Hans-Göran Björk, granskande reporter på Sveriges Radio P 4, erfara när han fälldes av Granskningsnämnden för radio och TV, för sina program om Nordbanken och finanskrisen 1987-1993. I min egenskap av skribent i finansrätt och ordförande i Bankrättsföreningen har jag följt alla dessa program i radio, som jag också har inspelade.
- Jag har läst igenom hela anmälan från Nordbankens ombud Johan Eklund med diverse bilagor och alla svaren från Sveriges Radio, där bland andra chefjuristen Gunhild Frylén går i svaromål. Jag har också läst igenom justitierådet Johan Munchs och Granskningsnämndens beslut från den 31.3.1999. Om detta finns mycket att säga.
- När det gäller kravet på opartiskhet bör självfallet sakfrågorna undersökas ordentligt, när såväl Nordbanken som dessa ombud vägrat att yttra sig i sakfrågorna, innan reportagen sändes. Det har Granskningsnämnden inte gjort. I stället förlitar sig Granskningsnämnden på advokatfirmans ostrukturerade uppgifter, som dessutom inte är korrekta, samtidigt som man negligerar svaren från Sveriges Radios jurister. Siffran kring målen mot Nordbanken där Nordbanken är antingen svarande eller kärande har Granskningsnämden däremot själv försökt utreda. Det resultat som nämnden kommit fram till i detta fall är inte korrekt.
- Det är sant som Hans-Göran Björk påstår att det under den svenska finanskrisen finns cirka 2000 mål, där Nordbanken är inblandad, bara i Stockholms tingsrätt. Den siffran som nämnden, genom Anneli Ulfhielm fått tag i, som anger 272 mål - redan avgjorda och pågående, är således helt missvisande. I egenskap av justitieråd och verksam i Högsta domstolen borde Johan Munch vara lite noggrannare i sina omdömen mot journalister, innan han ger värdeomdömen i nämnden, om journalisternas arbetssätt. Eller också borde han gjort, som jag gjorde, verkställa en utredning, för att få veta den exakta siffran. Det tog en hel månads arbete, i Stockholms tingsrätt, bara för att gå igenom alla målen i tingsrätten, där Nordbanken var inblandad.
- I flera programinslag 1998-1999 gör programledaren Hans-Göran Björk i programmet P 4 Efter 12 en beskrivning av Nordbankens agerande som bland annat innehöll uppgifter att "vanliga människor som varit kredittagare i Nordbanken, mot bakgrund av Nordbankens nya värderingsmodell, kunde få sina lån uppsagda eller flyttade till Securum".
- Enligt nämnden gav programledarens uttalande uttryck för ställningstagande "som inte är förenligt med opartiskhet", även i detta inslag fann nämnden därför att inslaget i denna del strider mot bestämmelserna.
- Vad menar Granskningsnämnden med detta? Björks uppgifter är helt korrekta. Denna värderingsmodell (som är hemligstämplad) som jag har skrivit om i ett stort antal artiklar i Fastighetstidningen under 1998, existerar och är olaglig. Innan regeringen Carl Bildt och Bo Lundgren godkände denna modell, användes den på ett godtyckligt sätt av Nordbanken mot bankkunderna för att säga upp krediter. Senare lyckades den borgerliga regeringen med konststycket att få Finansinspektionen att godkänna den.
- Chefekonom Jan Herin, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) har till och med gjort en stor utredning som visar hur det gick till när Nordbanken och de andra krisbankerna godtyckligt sade upp krediter mot företagare under bankkrisen, Utredningen heter "Revisionsenkäten" och kan fortfarande beställas från SAF.
- Justitierådet Munch och gransk-ningsnämnden håller med Nordbanken, utan att bry sig om att undersöka de korrekta sakförhållandena. Dessutom har såväl Nordbanken som Nordbankens advokat i förväg blivit informerade om vad som skulle granskas och fått tillfälle att yttra sig.
- Även Nordbankens dåvarande styrelseordförande hade avböjt att lämna kommentarer. Lars Thunell som var chef för Securum under denna period har också avböjt att kommentera. Dessa avböjanden, visar hur sjuk saken är, när de direkt ansvariga för den svenska bankkrisen först avböjer att kommentera, sedan försöka skjuta på budbäraren, när programmet väl blivit sänt i radio.
- Slutligen säger Björk i ett av programmen att "det inte bara var Penser som blev snuvad på pengar utan många helt vanliga människor". Enligt Granskningsnämnden gav detta uttalade också "uttryck för ställningstagande som inte är förenligt med kravet på opartiskhet".
- Granskningsnämnden vet inte vad den talar om, när den uttalar sig om detta. Björks uttalande i dessa sammanhang är blygsamt i förhållande till vad som verkligen skedde under den svenska bank- och finanskrisen.
- 60000 friska företag (källa SCB) gick onödan i konkurs, när finanskrisen rasade som värst i Sverige, vilket orsakade en permanent arbetslöshet i Sverige på mellan 250 och 350000 människor. Den borgerliga regeringen tvingades bara under åren 1991-1994 låna upp över 500 miljarder kronor utomlands för att Sverige inte skulle kollapsa. Enligt min bedömning har Hans-Göran Björk på ett föredömligt sätt beskrivit hur dessa händelser drabbade vanliga människor och småföretagare i programmet Efter 12. De små felaktiga uppgifter, och felcitaten som trots allt förekommer i de olika inslagen, beror till stor del på att banken vägrat att yttra sig i de flesta sammanhang där man blivit tillfrågad.