Tillbaka till Innehållsförteckning |
| 8.
SÄPO
Kraven på granskning och debatten Sydöstrans kartläggning av Säpos åsiktsregistrering Dagens Nyheters artikelserie om olagliga kreditupplys- ningsregistret Debatten om åsiktsregistreringen fortsatte: Försvarets underrättelsenämndens rapport Granskningskommission tillsatt Av naturliga skäl finns inte mycket information öppet redovisat när det gäller SÄPO. (not 134) Göteborgs - Posten hade en faktaruta om SÄPO införd i samband med att det uppdagades att större delen av Göteborgs fotbollsengagerade ledare var registrerade hos SÄPO. Av faktarutan framgick följande: ''Säpos verksamhet kostar ca en halv miljard kronor, närmare 5 procent av polisens totala anslag. I dag granskar säkerhetstjänstkommissionen och registernämnden Säpos arbete. JO och JK har också möjlighet att granska Säpo. Det mesta om Säpo och dess anställda är hemligt, men huvudkontoret finns i Stockholm och mindre kontor på ett 20-tal hemliga platser i landet.'' (not 135) I boken om IB gör Peter Bratt en intervju med överstelöjtnanten Palmstierna, han var underrättelseofficer under kriget, i dag arbetar han på Militärhögskolans historiska avdelning. Palmstierna sätter in Säpo i det historiska perspektivet. Bratt skriver: ''I en intervju jag gjorde med honom förra året sade han: ''Visst samarbetade Säpo med Gestapo under kriget. Det kan verka svårt att förstå idag, men ingen kunde väl tro att tyskarna skulle bära sig åt som dom gjorde. Du ska komma ihåg att vi ju hade fått en tysk uppfostran i skolorna, tyska var ju det första språket och vi kände ju väl till den tyska kulturen. Vi litade på dem i det längsta och ville inte tro dem om några illdåd. När man byggde upp säkerhets- och underrättelsetjänsten så gjorde man ju det mot bakgrund av den stora faran som vi såg det - och det var Sovjet och kommunisterna. Och det var speciellt naturligt efter angreppet på Finland, det s.k. vinterkriget 1939-40. För övrigt är det här pratet om neutralitet bara barnsligheter. Lika mycket då som nu. Vad det gällde var att så långt möjligt tillfredsställa kraven från den starkare parten utan att riskera angrepp från den andra parten. Det gällde att satsa på rätt häst och på den som skulle vinna kriget.'' (not 136) Av en artikel i affärsvärden om underrättelsetjänster framgår arbetsfördelningen mellan Säpo och Must: ''Så här ser arbetsfördelningen ut mellan Säpo och den militära underrättelsetjänsten (som är en del av Must, den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten): Underrättelsetjänsten samlar in information i och om främmande länder, det mesta från öppna källor som media och internet, men också från attachéer, besök på intressanta platser och signalspaning. Underrättelsetjänsten får inte, efter IB-affären, arbeta i Sverige eller mot svenska intressen. Säkerhetspolisen, Säpo ska avslöja och förebygga brott mot rikets säkerhet och arbetar främst preventivt. Därför informeras årligen en rad svenskar som kan vara mål för främmande makts underrättelseverksamhet.'' (not 137) Historikern Stig Ekman gjorde för 25 år sedan en expertstudie åt 1974 års underrättelseutredning. Den sekretesstämplades då som kvalificerad hemlig handling. Under våren 2000 publicerades utredningen. Texten följer originalet men det är en stympad text. Ca 40 manussidor är fortvarande sekretessbelagda på order av regeringen. Ekmans granskning tar upp material från IB på försvarsstabens säkerhetsavdelning för åren 1968 och 1972. Frågan avser förekomsten av IB-handlingar från IB:s aktiviteter i Sverige med sikte på svenska förhållanden och åsiktsregistrering av svenska medborgare. (not 138) Se appendix 6 om den svenska övervakarstatens järntriangel. Det är Stig Ekman som har myntat uttrycket järntriangeln, dvs IB, Säpo och Fst//Säk. Förbindelserna mellan enheterna är komplicerade och att de går fram och tillbaka mellan alla tre framkommer av en artikel i Dagens Nyheter med rubriken: En triangel av järn. ''Säpo var från 1969 utsatt för kontroll av myndigheterna och dess verksamhet var känd. IB var totalt okänd ända till 1973 och hade full frihet att registrera vem som helst på vilka lösa grunder som helst, och det skedde också. Det räckte att prenumerera på en vänstertidning eller att resa till någon öststat eller att ha kontakter med någon organisation inom vänstern, som i princip var allt till vänster om socialdemokratin. Att ha partibok var för övrigt ingen garanti att undkomma registrering. Registreringen av kommunister och deras sympatisörer på arbetsplatserna utfördes först av Sapo, socialdemokratiska arbetsplatsorganisationen och arbetet leddes av partiet. 1957 anställdes Birger Elmér vid Försvarsstaben och arbetet överfördes till militären., B-kontoret. Fackliga ombudsmän anställdes för att sköta insamlandet av uppgifter. 1959 anställdes ombudsmannen Ingvar Paues som blev chef för kommunistregistreringen inom industrin: avdelning 03 inom IB. Axel Hedén, som var med om att bygga upp det hela under åren 62-67, har efterlämnat redogörelser för hur uppläggningen gick till, genom sk kommunkort över hela landet. Omfattningen av registreringen översteg Säpos. Registret bör ha omfattat 100 000 - 150 000 namn. Det påstås vara försvunnet. I praktiken, trots uttryckliga förbud, hade IB och Fst/Säk fri tillgång till Säpos arkiv och vice versa. IB sålde uppgifter om svenskar till utländska spionorganisationer, eller bytte uppgifter enligt principen ''äpplen mot päron''. IB använde olagliga metoder för att skaffa upplysningar genom inbrott, infiltration, spioneri utomlands etc. Människor drabbades genom att de blev avskedade, vägrades anställningar, stoppades i karriären, manövrerades bort i fackliga val etc. Det är omöjligt att säga hur många svenskar som konkret drabbades på detta vis men det rör sig om tusentals människor. De drabbade protesterade sällan, utan skämdes och teg. Nyckelpersoner att höra för hela området: Anders Thunborg, internationell sekreterare i Sap 1964-67, statssekreterare försvarsdepartementet 69-74, försvarsminister 83-85; Pierre Schori, internationell sekreterare Sap 1967-70 och 1977-82; Sverker Åström kabinettssekreterare UD 1972-77; Stig Synnergren, chef för försvarsstaben 1967-70, ÖB 70-78; Thage G Peterson, ansvarig för säkerhetsfrågor i statsrådsberedningen från 71; Sten Andersson partisekreterare (s) 1963-82.'' (not 139) Det som allmänheten känner till om Säpo får vi oss presenterat genom medierna. Fram till 1998 nämndes Säpo sällan i pressen. Det är en mycket märklig bild som för många av oss inte går ihop. Det mesta rör naturligtvis storföretagen, kungahuset och under senare år högerextremismen. Efter mycket kritik har Säpo lovat att bli mer öppen mot allmänheten. Exempel från medievärlden kan nämnas följande: Dagens Nyheter skriver om hur Säpo avlyssnade en dansk konsul som var oskyldig till det han misstänktes för. (not 140) Under Folk och försvar-konferensen i Sälen den 27 januari 1999 påstod Säpochefen Anders Eriksson att det går att avlyssna mobiltelefoner även om de är avstängda. Vet man någons telefonnummer kan telefonen aktiveras och utnyttjas som mikrofon. Därför bör mobiltelefoner inte tas med på möten där känslig information avhandlas varnade han. (not 141) Av en artikel i Dagens Nyheter framgår följande som kommentar till Säpochefens uttalande om mobiltelefonerna: ''Tekniker och experter på mobiltelefoner dementerar Säpochefens uttalanden om att en spion med tekniska hjälpmedel kan starta och utnyttja en avslagen mobiltelefon som buggningsutrustning.'' '' - När man använde kolkornsmikrofoner var avlyssning möjlig. De alstrade ström själva, och på kort håll kunde man med teknisk utrustning höra vad som sas. Dagens mikrofoner innehåller andra kristaller och måste strömförsörjas, säger Jan Ahrenbring på Ericsson. Även Svenska Arbetsgivareföreningens säkerhetsfolk är av den uppfattningen att det inte är möjligt att aktivera en avslagen mobiltelefon på distans.'' (not 142) Vi vet att IB samarbetade med ett antal företag, detta samarbete är väl dokumenterat i Peter Bratt och Kanger & Gummessons studier. Vi vet genom medierna att familjerna Rausing, Wallenberg, Lundberg och ett antal andra storföretagsfamiljer har skydd av Säpo. Vi vet genom Försvarets underrättelsenämnds rapport (se sid 112, denna inlaga) att Gunnar Sträng uppmanade Elmér att hålla kontakt med Marcus Wallenberg. Två av Wallenbergs direktörer arbetade med underrättelsetjänst. Vi vet genom Peter Bratts kartläggning att ett stort antal företag både privata och statliga hade anknytning till IB. Vi vet att det statligt ägda Procordia anlitade en privatdetektiv för att under flera veckors tid skugga en av sina försäljare. (not 143) Vi vet att Telias hemliga bunker som sköter avlyssning och spårning av e-mail och mobiltelefonsamtal ligger i Sundsvall. (not 144) Om Säpo och storföretagen skriver Finans Tidningen följande: ''En ny form av underrättelseverksamhet har utkristalliserats - bara under den senaste tiden'', säger Erik Sundström, ansvarig för Justitiedepartementets Säpogrupp. Underrättelseverksamheten har fått en annan roll sedan det kalla krigets slut. Den ideologiska kampen har ersatts av en kamp på världsmarknaden. ''Underrättelsetjänsten används helt enkelt för att gynna det egna näringslivet'', säger Säpochefen. Något som får SAF att blekna. ''Svenska företagshemligheter är inte bara viktiga för de enskilda bolagen, de har också ett samhälleligt intresse'', säger SAF:s säkerhetsexpert Tommy Svensson. Utvecklingen oroar Han är orolig över utvecklingen. Statliga underrättelsetjänster som spionerar för det egna landets näringsliv. Det är en trend som nu brer ut sig över världen. Både tyska och franska Säpo har nyligen avslöjat utländska underrättelsetjänster som spionerat på inhemska bolag. Finska Säpo varnar också för ett ökat ekonomiska spionage. Den finske Säpochefen Seppo Nevala är speciellt oroad över att de små och medelstora företagen inte har beredskap att värja sig mot spionaget. Finland är ett högteknologiskt land, vilket intresserar utländska underrättelsetjänster. Det gäller även Sverige. Något som får Säpochefen Anders Eriksson att se allvarligt på problemet. ''Vi har alltid en hög beredskap - men vad vi gör, det vill jag inte gå in på'', säger han.'' (not 145) Om Säpo och storföretagen skriver Affärsvärlden följande: ''I det nya ''kalla'' kriget är det information om konkurrerande företag och länder som eftertraktas hetast. Stormakterna är - som vanligt - mest på hugget. Stormakternas underrättelsetjänster används allt mer för att samla in ekonomisk information - till förmån för den egna nationens näringsliv. Företagen i dessa länder får en fördel mot nationer som Sverige, vars politiker inte vill göra det. När industrigruppen JAS/Gripen lämnar en offert till en tänkbar köpare finns en icke försumbar risk att den amerikanska konkurrenten har en kopia innan originalet lästs igenom av den tänkta beställaren. En stor del av e-posten och faxmeddelandena snappas upp av stormakternas underrättelsetjänster via ett avancerat datoriserat avlyssningssystem. En stor del av telefontrafiken avlyssnas också - även den via mobiltelefoner. Till detta läggs informationer som vanliga spioner, agenter och infiltratörer samlar in. >>Svenska företag kan som mest hålla två procent av sin kunskap hemlig<<, säger Säpos generaldirektör Anders Eriksson och tillägger: >>Då gäller det att välja vilka två procent som bör skyddas<<. För att möta detta nya hot har Säpo styrts om under 1990-talet. Att skydda svenska ekonomiska intressen - inte minst företagsintressen - har blivit allt viktigare. Men det är bara företag och myndigheter som anses vara viktiga för rikets säkerhet som skyddas. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Efter Sovjetunionens fall har spionorganisationerna världen över sökt nya arbetsuppgifter. Resultatet har blivit en omorientering från militära mål till inhämtning och analys av ekonomiska underrättelser. Naturligtvis ligger det i dessa organisationers intresse att göra sig oumbärliga. Ändå är det på sin plats att fråga sig om det är optimalt rent samhällsekonomiskt. En stor del av informationen skulle kunna samlas in av privata företag. Men ingen nation har hittills tagit detta steg. Därför ökar ekonomispionaget, på regeringarnas uppdrag och skattebetalarnas bekostnad. USA:s underrättelsetjänst styrs alltmer åt det hållet. När den amerikanska presidenten Bill Clinton den 14 juli 1993 besökte CIA:s högkvarter för att kartlägga framtida prioriteringar, fanns handelsspionage högt på listan. USA är en stark maktfaktor, och har också fördelen av att ha vunnit ett tidigare ekonomiskt slag; då Sovjetunionen kapprustades sönder. Den forna supermakten rämnade ju sedan president Ronald Reagan lanserat >>Stjärnornas krig<<. Sovjet hade helt enkelt inte råd att fortsätta kampen, utan tvingades till förhandlingsbordet. Den amerikanska attityden illustreras också av den tidigare handelsministern Ron Browns attityd till affärer. I anslutning till sitt kontor hade han ett >>war room<<. På en karta fanns samtliga tillväxtmarknader markerade, på en annan markeringar som visade potentiella affärer för amerikanska företag. Detta samordnades sedan med regeringens aktiviteter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Den franska försvarsdoktrinen innehåller numera en passus om att landets ekonomiska intressen ska värnas. Och Rysslands utrikesminister Jevgenij Primakov - som tidigare har varit chef för KGB och dess efterträdare SVR (Sluzjba Vnesjneij Razvedki) - har sagt att det inte längre finns några länder i världen, bara intressen. Lägg därtill brittisk, tysk, japansk, kinesisk, israelisk och ytterligare några nationers underrättelsetjänster, så ger det en bild av det statligt sanktionerade spionaget mot företag, däribland svenska företag. Rikets säkerhet Säpo samarbetar därför med ett antal strategiska företag, bland dem hela försvarsindustrin, Ericsson, Scania och Volvo. Men företag som inte är viktiga för rikets säkerhet får klara sig utan specialistkompetens. >>Vår uppgift är att bekämpa brott mot rikets säkerhet, inte att värna hela Sverige<<, som Anders Eriksson krasst uttrycker det. Hur ser då hoten mot svenska företag ut? Och hur jobbar underrättelsetjänsterna? I Säpos verksamhetsberättelse för 1997 konstateras att andra nationers statliga underrättelseorgan >>i tilltagande utsträckning kommer att intressera sig för andra länders privata ekonomiska aktörer - industriföretag, banker och konsultfirmor<<. Säpo räknar upp sex tänkbara uppgifter för utländska spioner i Sverige:
En konkurrent i tredje land, som kunde se den nya konstellationen som störande, fick nys om planerna. Det svenska företaget tappades på information, som sedan spreds i en desinformationskampanj. Det räckte för att den tänkta samarbetspartnern skulle backa ur. Den amerikanska underrättelsetjänsten brukar placera en eller flera medarbetare på ställen - restauranger, barer - där personer från strategiskt viktiga företag har haft överläggningar eller varit på konferens. Att bara lyssna, eller till och med samtal, brukar ge goda informationer. Personliga relationer Amerikansk underrättelsetjänst arbetar gärna med personliga relationer. Norsk säkerhetstjänst hade den senare spiondömde Arne Treholt under övervakning under lång tid innan han greps. Under en period bodde han och hustrun i USA, där han bevakades av amerikansk säkerhetstjänst. En familj i grannskapet där de valde att bosätta sig arbetade för den amerikanska statens intressen. Uppdraget var att bli goda vänner med norrmännen. Vad som diskuterades fördes vidare till säkerhetstjänsten. Liknande metoder används idag i operationer riktade mot näringslivsföreträdare som flyttar till USA. Amerikanska flygbolag kan få order att flytta om passagerare. Två nyckelpersoner i ett svenskt företag fick veta när de checkade in att de inte kunde få sitta bredvid varandra. Passagerarna i stolarna intill visade sig dock vara mycket trevliga. Efter flygresan jämförde svenskarna sina intryck. Båda hade hamnat bredvid personer som arbetade inom samma område som de själva. Amerikanarna hade styrt samtalen mot >>känsliga<< områden för svenskarnas företag. Japank underrättelsetjänst arbetar mer som ett kollektiv. Samlingsplatsen brukar vara ambassaden i respektive land. I Sverige ligger den på Gärdesgatan i Stockholm. Men med sin speciella grupp av underrättelseinhämtare samlad stänger ambassadören dörren. Därinne går man igenom företag, produkter eller personer, som den japanska staten behöver uppgifter om. Samtliga får således samma uppdrag. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Syftet är att stärka de egna företagen och på sikt nationens ekonomi. Det ger i sin tur makt vid de internationella förhandlingsborden, något som - inte minst oviktigt - ökar politikernas chanser till omval.'' (not 146) Säpochefen, tillika rotarianen Anders Eriksson, avgick våren 2000 på grund av den utsatta ställning han ansåg sig ha som Säpo-chef. Han arbetade under våren, i väntan på ny utnämning, i regeringskansliet som sakkunnig till en av de baltiska staternas justitieminister. Sammanfattning SÄPO, självständig enhet inom Rikspolisstyrelsen (RPS) med huvuduppgift att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet. Därmed avses både den inre säkerheten för statsskickets bevarande och den yttre säkerheten för nationellt oberoende. SÄPO:s verksamhet brukar indelas i säkerhetsunderrättelsetjänst, säkerhetsskydd och personskydd. Att skydda svenska ekonomiska intressen - inte rent företagsekonomiska - har blivit allt viktigare. Men det är bara företag och myndigheter som anses vara så viktiga för rikets säkerhet att de skyddas. Säpo och rikskriminalen slås samman 2000 och får en organisation som liknar det amerikanska FBI. Säpo har periodvis kritiserats starkt. Kraven på granskning och debatten Wilhelm Agrell skriver som gästkrönikör under rubriken Lögner, lögner och åter lögner följande i Sydsvenskan 1991: ''Vad Sverige behöver är inte fler halvhjärtade, förutsägbara och manipulerade utredningar. Det är en sanering av de kretsar som självsvåldigt placerat sig ovanför demokratin i hägn av den besvärjelse som kallas rikets säkerhet. Och ett slut på alla dessa lögner.'' (not 147) Den 11 december 1997 skriver Henrik Dahlsson i Östersunds-Posten : ''Frågorna hopas kring regeringens, polisens och militärens säkerhetsarbete. Nu har mikrofilmer av underrättelsetjänstens arkiv från 1946 till 1965 återfunnits. Därför måste frågorna få svar. Regeringen kan inte längre säga nej till en sanningskommission. Efter att ''säkerhetsrisken'' Torsten Leanders Säpofiler öppnades för granskning i början av november har en välbehövd debatt om svensk åsiktsregistrering kommit i gång. Sedan dess har nya fall av åsiktsregistrering upptäckts, riksdagen har debatterat frågan och justitieminister Laila Freivalds har lovat att insynen i Säpos register ska öka. Men sedan är det stopp. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . De hemliga IB-arkiven läggs nu till de kända fallen av åsiktsregistrering. De okända fallen av åsiktsregistrering väntar på att upptäckas. Hittills har 850 svenskar krävt att få veta om de är registrerade hos Säpo. Frågan är hur länge regeringen skall låta dem vänta på svar. Nu måste sanningen fram. Tillsätt en sanningskommission!'' (not 148)
I december 1997 anslog regeringen 20 miljoner kronor till ett forskningsprojekt om den militära underrättelse och säkerhetstjänsten i Sverige, från slutet av 1920-talet och fram till början av 1980-talet. Arbetet leds av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, HSFR, och ska vara slutfört om fyra år. Tre olika forskargrupper arbetar med följande områden:
I december 1997 avslöjade Sydöstran i en artikelserie säkerhetspolisens arbete fram till 1945. Polisen hade glömt hemligstämplade handlingar i ett källarrum på länsstyrelsen i Karlskrona. (not 150) 15 december 1997 skrev Peter Bratt en artikel i Dagens Nyheter om underrättelsetjänsten och om inre och yttre spionage och om hur olika maktgrupper har haft intresse av att registrera politiska fiender. Där ingår även en organisationsskiss över ''Det hemliga Sveriges organisation''. (not 151) Dagens Nyheter skriver i januari 1998: ''dåvarande överbefälhavaren Stig Synnergren erkände i ett hemligt vittnesförhör i Stockholms tingsrätt för nästan 25 år sedan att svenska agenter spionerat mot Sovjet från finländskt område.'' (not 152) Under rubriken ''Forskning räcker inte'' Säkerhetsexpert vill att nyckelpersoner löses från tystnadsplikt skriver Peter Bratt i en artikel den 28 februari 1998 i Dagens Nyheter: ''Stig Ekman är en av dem som driver kravet på en svensk sanningskommission för att kartlägga övervakningens historia. Han ledde det stora forskningsprojektet SUAV - ''Sverige under andra världskriget'' - och han var regeringen Palmes expert i 1974 års underrättelseutredning. Han säger att oavsett regeringens satsning på forskning så är det nödvändigt med en sanningskommission. Det främsta skälet är nödvändigheten av att lösa nyckelpersonerna från deras tystnadsplikt. Ett annat att epoken bör omfatta hela tiden från 20-talet till nutid och även omfatta Säpo. Regeringen har talat om 20-talet fram till 80-talet och att Säpo endast ska kunna beröras marginellt, vilket Ekman anser vara helt fel. Jag vill att man ska skriva en rad undersökningar som sen ska utmynna i en sammanfattande volym skriven för det svenska folket om hur det har blivit föremål för övervakning av ''järntriangeln''. Vad som heller inte har sagts någonting om är den övervakning som näringslivet har stått för. Kommissionen måste komma i gång snabbt. Flera nyckelpersoner är gamla och sjuka säger docent Ekman.'' (not 153) I februari 1998 kom uppgifter fram om att IB:s arkiv skulle ha förstörts. Det skulle ha inträffat vid avslöjandet 1973. Krav på ''sanningskommission'' ställs av representanter för v, mp, fp och kd. (not 154) ''Kommer svenska folket någonsin att få veta sanningen om Informationsbyråns (IB) och Säpos registrering av medborgarna'' frågar Dagens Nyheter i en artikel i februari 1998. (not 155) Gunnar Adler-Karlsson skriver i februari 1998 i en insändare till Svenska Dagbladets ledarsida: ''Vad en sådan sanningskommission naturligtvis också måste ta upp, var läget inom Sverige. Den måste studera de många individer, somliga fanatiker, andra ''nyttiga idioter'', som länge försvarade Stalins och hans efterföljares tyranni. De partier och partiledare, som i sin önskan att göra också Sverige till ett kommunistiskt paradis, inte bara stämde in i hyllningskören till den store ledaren, utan också tog emot pengar från hans knektar i öst, och möjligen till och med medverkande i något spionliknande mullvadsarbete, också de måste få ett speciellt kapitel. Berättigat nödvärn Det svenska tummandet på rättstatens grundregler bör sedan ställas i proportion till det hot som förelåg från kommunistsidan. Frågan kommer då säkerligen att resas, om inte tummandet hos oss kan bedömas under paragrafen om berättigat nödvärn. Så fram för en sådan, total Sanningskommission!'' (not 156) DN/Temo ställde i februari 1998 följande fråga till svenska folket när det gäller om en sanningskommission skall tillsättas för att utreda myndigheternas övervakning av svenska medborgare: ''Säpo och IB har anklagats för att ha bedrivit olaglig åsiktsregistrering och hemligt spioneri mot svenska och utländska medborgare. Tror Du att regeringen har gjort allt vad den kan för att utreda Säpos och IB:s agerande eller anser Du att man borde tillsätta en så kallad sanningskommission för att utreda detta? Regeringen har gjort allt den kan svarar 12 %. Man bör tillsätta en sanningskommission svarar 45 %. Regeringen har inte gjort allt, men en sanningskommission bör ej tillsättas svarar 20 %. Vet ej svarar 23%.'' (not 157) Av en artikel i Dagens Nyheter i mars 1998 framkom att Jan Guillou bakom ryggen på Peter Bratt informerat dåvarande departementssekreteraren Pierre Schori, som då arbetade för statsminister Olof Palme, om att Folket i Bild Kulturfront skulle publicera artiklarna om IB. Schori ville, enligt Guillou att de avslutande artiklarna om IB, de som handlade om Sveriges spioneri i Nordvietnam och Kina, skulle publiceras först efter riksdagsvalet i september 1974. Det val som blev så jämt att Sverige fick en lotteririksdag. (not 158) Den 13 mars 1998 besökte statsministern Karlskrona och höll där ett glödande tal inför sydsvenska socialdemokrater: ''Efter svidande valbakslag och en deppig höst framträdde i helgen i marinmuseet en agitator. En agitator som hävdar att socialdemokratisk människosyn går segrande fram över globen. Nästan alla EU -länder har regeringar med socialdemokrater i ledande ställning (undantag är Spanien och Irland). Applåderade entusiastiskt Ända sedan Jesus på sin tid höll sin Bergspredikan har människor krävt rättvisa och jämlikhet varhelst de lever på jordklotet. 101 socialdemokratiska ombud vid sydsvenska representantskapet applåderade entusiastiskt över denna agitation i lördags. (Göran Persson ville bli präst i sin ungdom). Rött Europa - Vi har alla förutsättningar för ett rött demokratiskt Europa, säger s-ledaren. - Ett blått Europa innebär rövarkapitalism. Problemet är att svenska folket i dag tycker att Bryssel är en rövarkula. Varför rösta på socialdemokrater som ska åka ner till denna kula för att delta i mygel, svågerpolitik och bedrägerier? Frågan återkom i olika varianter bland ombuden i lördags.'' (not 159) Sydöstrans kartläggning av Säpos åsiktsregistrering Den 20 mars 1998 började Sydöstrans artikelserie om det tidigare hemligstämplade material som polisen glömt kvar i ett källarrum på länsstyrelsen i Karlskrona. Sydöstran överklagade hemligstämpeln och den 19 mars hävde polisen sekretessen efter en dom i kammarrätten. Peter Ovander skriver i Sydöstran: ''300 sidor, kvartalsrapporter från Säpos arbete i hela Sverige, öppnades. Innehållet avslöjar att rädslan för kommunisterna levde kvar långt efter kriget. Inget parti eller organisation på vänsterkanten var för litet för Säpo. Mötena registrerades, vilka som var tongivande och vad som sades.''. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Allra mest intresserade sig Säpo för Sveriges kommunistiska part, SKP, nuvarande vänsterpartiet. Dåvarande partiledaren CH Hermansson finns med i varje kvartalsrapport''. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''CH Hermansson skriver i ett brev till statsministern att Säpos registrering av personer kränker den demokrati som ska värnas. Hans brev registreras. Av Säpo.'' . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Infiltrationen på mötena med vänstergrupper var inte alltid helt lyckosam. Ibland tvingades polisen anta vad människor tyckte och tänkte. När möten refereras används ofta ord som ''lär det ha förekommit politiska motsättningar. . . .'' eller ''Chrustjevs fall är säkerligen en fråga som här spelat in'' eller ''enligt uppgift''. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Det är sent 60-tal när Säpo skriver sina rapporter och runt om i världen växer kritiken mot USA:s krigföring mot Vietnam. Människor som i dag är väletablerade i samhället, som Anders Carlberg på Fryshuset, DN:s chefredaktör Arne Ruth, skådespelerskan Monica Nielsen, och författare och akademiledamoten Arthur Lundkvist, registreras.'' . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Men också lösare sammanslutningar bevakades noga. I Sundsvall arrangerade människor den 10 april 1967 en demonstration mot USA:s krig i Vietnam. De registrerades av Säpo, som beskriver en del av demonstationen så här: ''En till amerikansk soldat utklädd yngling, Ingolf Perulf, tuggade tuggummi och rökte cigaretter medan han jagade en ung vietnames. I demonstrationsrekvisitan förekom även två trummor och en gräsklippare som var maskerad till skjutvapen.'' (not 160) Den 21 mars 1998 publicerades Sydöstrans andra artikel i serien om Säpos registreringen av de svenska medborgarna.. ''Vänsterledaren CH Hermansson visste att han granskades av Säpo. Men han kunde aldrig ana bevakningens omfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - Jag kunde inte tro att partiets interna möten nedtecknades. Bevakningen påminner om gamla tider då länsman höll ögonen på August Palm och Hjalmar Branting. - Då var Sverige odemokratiskt och den unga arbetarrörelsen skulle krossas, säger han. Hans utlåtande kring Säpos verksamhet är i dag mycket hårt: - Det är makalöst och urlöjligt på en och samma gång. Och högst förvånansvärt att registrering kan bedrivas med statliga pengar. Det är faktiskt vi skattebetalare som stått för fiolerna. CH Hermansson tycker också att Sydöstrans uppgifter understryker behovet av en så kallad sanningskommission - där alla papper läggs på bordet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Flera andra namnkunniga svenskar övervakades på samma sätt. En av dem var Anders Carlberg, på den tiden ordförande i stockholmsdistriktet för demokratisk Ungdom. Inte heller han är förundrad eller häpen över avslöjandet. Men till skillnad från CH Hermansson anser han det inte särskilt anmärkningsvärt. - Eftersom jag var en politisk revolutionär så får jag väl finna mig i det. Det tycker jag inte är speciellt märkligt. Inte i mitt fall. Däremot är det för jävligt att andra som aldrig utgjort något hot finns i samma papper. Man måste skilja på det. Så Du var en verklig samhällsfara på 60-talet? - I viss mening, ja. En organiserad samhällsomstörtare. Sedan kan man diskutera om det är bra eller dåligt. Sekretessen kring de dokumenten hävdes i torsdags. Detta sedan Sydöstran överklagat hemligstämpeln. Trots att många av de som nu kan se sina namn bland handlingarnas listor vetat, att de sysslor med politisk koppling man ägnat sig åt registrerats, är offentliggörandet sensationellt. Inte minst är det stora nationella intresse uppgifterna rönt ett tydligt tecken på den saken.'' (not 161) Se appendix 7 om Säporegister. Den 24 mars 1998 skrev Sydöstran, som gjort en intervju med professor Dennis Töllborg, följande: ''Säpo beskriver människors engagemang i vänsterrörelser som Pax, Kampanjen mot atomvapen, Världsfredsrådet och Clarté och drar många gånger snabbt slutsatser att de inte är pålitliga. Unika handlingar SKP, dåvarande vänsterpartiet, är Säpos favoritobjekt och varje steg, varje initiativ partiledaren CH Hermansson tar antecknas och förs vidare till Sveriges länspolismästare. Rapporterna är tryckta i mellan 30 och 75 exemplar, varje exemplar är markerad med ett nummer och märkt med ''Intern information''. Handlingarna är unika. Det är första gången Säpo lättar på sekretessen kring den svenska åsiktsregistreringen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Professor Dennis Töllborg vid rättsvetenskapliga institutionen i Göteborg beskriver Sydöstrans avslöjande som ett genombrott för debatten och forskningen kring Säpos åsiktsregistrering. Han fick efter många års kamp i höstas läsa de handlingar som avslöjade Säpos triviala grund för att avskeda snickaren Torsten Leander på Marinmuseum i Karlskrona. - Uppgifterna som nu släppts har forskare i många år försökt få ut, journalister med för den delen. Men ingen har lyckats. Vi har begärt att få se dem, men alltid förlorat. Möjligtvis har vi fått se delar, säger han. All kraft på kommunister Kvartalsrapporten från Säpo bekräftar åsiktsregistreringen av vänstersympatisörer, något som tidigare förnekats av både regering och säkerhetspolis. - Vi har länge trott att myndigheterna ljög när man sa att man inte med kraft fokuserade på kommunister. De här dokumenten säger något helt annat och bekräftar tydligt att all kraft las på kommunister och vänsteraktiva, säger Dennis Töllborg. Han reagerar på de trivialiteter Säpos tjänstemän registrerar i sina rapporter. - Jag kan inte förstå att man la pengar och tid på det här. Att man dessutom spred trivialiteter runt om i landet, det är obegripligt.'' (not 162) Den 25:e mars 1998 publicerades Sydöstrans fjärde artikel om åsiktsregistreringen. '' Den blekingske landstingspolitikern Bertil Måbrink blev riksdagsman för vpk 1970. Han satt i 24 år men anade aldrig att också hans arbete i riksdagen var ett fall för Säpo. - Visst sa vi ibland att Säpo lyssnar och snokar överallt. Och jag kände till att de följde efter mig på möten, men inte att de bevakade riksdagen. Sydöstrans avslöjanden visar hur illa det var. - Det visar hur nipprig Säpo var, det är helt absurt. Vårt arbete är offentligt, varför ska de granska det? Om Säpo hade haft annat för sig hade kanske riktiga spioner som Wennerström avslöjats tidigare, säger han. Bertil Måbrink satt i konstitutionsutskottet, KU, vid mitten av 1970-talet när IB avslöjades. Hans uppgift var att granska IB-affären. Då möter han för första gången Säpo. - Jag skulle tala om IB vid ett möte i Hägersten. Innan mötet ser jag två herrar i hatt och trenchcoat, en sätter sig precis framför mig, den andre en bit bort. När mötet börjar får jag en liten lapp med mitt namn på, när jag viker den upp står det: ''Pass upp! Säpo sitter bredvid dig.'' - Så här långt efteråt kan jag berätta att det var en civil polis som varnade mig. Han hade känt igen Säpo-killarna. Lite senare vid ett offentligt möte vid torget i Gävle, ser Bertil Måbrink en man stå bakom ett träd och flitigt notera det han säger. - Säpo följde mig hela IB-perioden; 74, 75 och 76. Avslöjandena kring Säpos hemliga arbete är viktigt av flera skäl, anser Bertil Måbrink. - Dels därför att sådana arbetsmetoder inte ska upprepas, dels att de oskyldiga som drabbades ska få upprättelse. Det är viktigt och en styrka för demokratin att kunna rensa ut och gör upp med den skiten. - Jag har aldrig motsatt mig en säkerhetspolis. Det måste vi ha med tanke på hur omvärlden ser ut, men det måste vara rim och reson i det polisen gör. I dag sitter Bertil Måbrink själv i Blekinges polisstyrelse.'' (not 163) Journalisten Bosse Gustafsson skriver i en stor artikel i Sydöstran samma dag: ''Det märkliga var att CH Hermanssons riksdagsutspel om hyresnivåer, matpriser, och dagis intresserade Säpo i en orolig tid. Och att priset för hans bok Vänsterns väg, som bland annat handlade om ''en svältande värld'' kostade 7 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Hela valrörelsen genomfördes i en anda av optimism'' skriver Säpo. Och konstaterar att det är pris, hyresstegringar, bostadspolitik, utlandsfrågor, vidareutveckling av demokratin som är huvudfrågor. Och att slagordet är: Flera steg år vänster. Riksdagsmännen fyller år Även födelsedagar och dödsfall noteras. Riksdagsmannen Gunnar Adolfsson, Göteborg, fyllde 60 den i augusti 1966. Och Säpo skriver som om det vore till morgontidningens familjesida: ''Vid sidan av det politiska arbetet är Adolfsson även verksam som skönlitterär författare och har skrivit flera noveller, romaner och dikter.'' (not 164) Den 26 mars skriver Sydöstran: ''Säpos intresse rörde allt från logdanser och bröllop till den högsta partiledningens analyser och utspel. SKP:s agerande betraktades med misstro i rapporterna: partiets demokratiska linje kunde vara ''ett taktiskt dubbelspel''. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Halva Säpos kvartalsrapporter beskriver skp, vad som sker centralt och vad som sker ute i partidistrikten. Den interna oppositionen mot partiledningen och partiets ''propaganda'' analyseras summariskt av Säpo. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''När skp-organisationen lämnar gathuset i partihögkvarteret på Kungsgatan i Stockholm och flyttar in i gårdshuset säger Säpo att ''åtgärden lär ha föranletts av ekonomiska skäl''. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . När kommunister och massmedia kritiserar åsiktsregistreringen reagerar Säpo med kraft och kallar det ''propaganda'' och ''angrepp på säkerhetspolisen''. Vid ett tillfälle uttrycker Säpo det så här: - Främst var det Aftonbladet som i en serie artiklar underblåste de kommunistiska angreppen. Från kommunistiskt håll synes man göra allt för att försöka hålla debatten vid liv om säkerhetspolisen och dess register.'' . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . När Säpo gör en framtidsanalys av vpk och de fraktioner som väntas anser polisen att partiet riskerar en total splittring. Säpo spår att partiet efter valet 1970 ''för överskådlig tid har spelat ut sin roll i svensk politik. Ingen av de konkurrerande fraktionerna har någon möjlighet att komma över den erforderliga fyraprocentgränsen.'' Skriver Säpo hösten 1968.'' (not 165) Journalisten Bosse Gustafsson skriver i en artikel i Sydöstran den 26 mars 1998: ''Kamera i fickan Göthe Öhman var också aktiv i FNL-rörelsen och var en av dem som brukade stå utanför systembolaget och posten med insamlingsbössor. En person från polisen i Karlskrona hade i uppdrag att bevaka oss. Han syntes alltid på fredagarna utanför systemet. Jag brukade säga till honom vad jag tyckte och gör det än i dag när jag stöter på honom. Det var rent löjeväckande. Vid ett stormöte i Chapmanskolan såg Öhman och hans kamrater en person i publiken de inte kände igen. Han betedde sig konstigt. Vi tryckte upp honom mot väggen och krävde att han tömde fickorna. Där hade han en liten kamera. Till slut blev det en sport att lura Säpo. Till exempel att en fredag avstå från att komma till systemet och på avstånd roa sig med att titta på den polis som gick omkring och väntade på dem. När Gripsholm skulle komma till Karlskrona, ringde vi alla hotell och bokade rum. Vi sa att vi kom från FNL-rörelsen. Stan kryllade av poliser och Gripsholm kom aldrig till kaj. Vi tog inte Säpo på allvar. För oss var personerna från Säpo rent stolliga, säger Göte Öhman.'' (not 166) Den 27 mars skriver Bosse Gustafsson i ytterligare en artikel om åsiktsregistreringen: ''I Dag avslöjar vi de organisationer och föreningar som av Säpo betraktades som kommunistiska täckorganisationer. FNL-grupper, fredsgrupper mot atombomber, föreningen Unga filosofer. Alla var de en säkerhetsrisk. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Pacifister granskas Bland de av Säpo kallade ''pacifistiska organisationerna'' är ''Kampanjen mot Atomvapen'' en. Säpo noterar alla dess aktiviteter. Berättar om USA - fientliga flygblad, antal deltagare på möten bössinsamlingar och uppvaktningar hos amerikanska ambassaden. Några huvudpersoner som nämns är Bertil Svahnström, Kjell E Johansson, Bo Hammar, Ingemar Schmid, Rutger Fridholm. Andra pacifistiska organisationer som inte undgick Säpos lupp är; Kommitten mot nynazism och rasfördomar. Värnpliktvägrarnas centralorganisation. Några studenter i Lund bildade föreningen ''Unga Filosofer'' 1965 och när de börjar ge ut tidskriften ''Kommentar'' tre år senare blir Säpo intresserad. Säpo skriver att tidskriften i huvudsak ska handla om förhållanden i tredje världen och att den ska komma ut en gång i månaden och kosta 3:50. Även Svenska Freds och skiljedomsföreningen hade ögonen på sig. När föreningen hade en konferens i slutet av 1966 tillsammans med andra internationella fredsorganisationer, anger Säpo att Vietnamfrågan diskuterades. Säpo noterar att, förutom ordföranden, författaren Per Anders Fogelström deltog från Amnesty, advokaten Hans-Göran Franck. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I början av 1968 fick den svenske ledaren för WMB, Inge Oskarsson, enligt Säpo, 900 kronor i månaden i omskolningsbidrag från Arbetsmarknadsmyndigheten. ''Det är emellertid inte känt inom vilket yrkesområde Oskarsson skall omskolas,'' skriver Säpo som också informerar om att han sammanbor med en engelska. ''De är inte gifta men har två barn tillsammans.'' (not 167) WMB är Världsmedborgarrörelsen. Den 28 mars 1998 intervjuas kolumnisten Dr Gormander av Peter Ovander i Sydöstran: ''Gunnar Ohlander anade aldrig att det han skrev i Aftonbladet och som frilans i tidningar som Vecko-Journalen och Tidsignal skulle vara intressant för Säpo. Men det var det. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I oktober 1966 skriver Säpo: ''I Tidsignal förekommer för övrigt ofta artiklar skrivna under pseudonymen ''Dr Gormander''. Artikelförfattaren är troligen identisk med redaktör Gunnar Otto Ohrlander.'' 32 år snare kan Gunnar Ohrlander själv kommentera Säpos rapportering. - Det är anmärkningsvärt att något sådant är så intressant att Säpo skriver rapporter om det till länspolischeferna runt om i landet.'' (not 168)
Den 28 mars 1998 skriver Sydöstran i ytterligare en artikel i serien: ''Fisk beskrivs av Säpo som en ''kommunistisk täckorganisation'' som styrs av människor som ''gjort sig kända för en extrem samhällsinställning''. Hösten 1968 räknar Säpo 16 personer i föreningens ledning. Ingen blev känd som samhällsomstörtare. Däremot som skådespelare, författare, TV-producenter, journalister och konstkritiker. Alla namnen som Säpo registrerade är i dag välkända inom svenskt kulturliv.'' (not 169) Den avslutande artikel i artikelserien om Säpos åsiktsregistrering publicerades i Sydöstran den 30 mars 1998. ''En penninggåva till Röda Korset, ett brev till Tage Erlander, konferenser om skola och barn. Det var Svenska kvinnors vänsterförbund som säkerhetspolisen riktade sitt intresse mot på 1960-talet. De begåvades med en egen rubrik i Säpos kvartalsöversikter: Verksamhet bland kvinnor. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tidningen ''Vi kvinnor'' går heller inte fri från Säpos ögon. Den har snappat upp kritik från medlemmar som inte tycker om den ''ständigt försenade och oregelbundna utgivningen.'' Även kvinnornas arbetssituation är av intresse. I kvartalsöversikten från oktober - december 1966 berättas att SKV:s sekreterare, Birgitta Jansson, har slutat sitt arbete. Hennes kommande lön intresserar polisen: ''Hon lär ha sökt tjänst inom Stockholms stads förvaltning.'' Säpo vet att det är lönegrad ''Ae 23'' hon kan komma att få. När kvinnornas demokratiska världsfederation, KDV, håller sin ''Världskonferens för barnens skydd'' i Stockholm, noterar Säpo att konferensen arbetar i tre kommissioner: Analfabetism, massmedias betydelse för barnen, barndödligheten och familjefrågor.'' (not 170) Se appendix 7, Fakta/namn i Säpos register. Sydöstrans artikelserie om Säpos åsiktsregistrering fick stor genomslagskraft i riksmedierna. Så hade till exempel Dagens Nyheter artiklar om de hemliga SÄPO-dokumenten från källarrummet på länsstyrelsen i Karlskrona. (not 171) I mars 1998 får Försvarets underrättelsenämnd klartecken av regeringen att granska den militära underrättelsetjänsten. De som arbetat i säkerhetstjänsten, bland andra IB-chefen Birger Elmér, kan lämna uppgifter till nämnden, om de vill. (not 172) Dagens Nyheters artikelserie om det olagliga kreditupplys- ningsregistret Den 10 maj 1998 publicerade Dagens Nyheter den första artikeln i en artikelserie om finansvärldens underrättelsetjänst och om det olagliga register, som används som kreditupplysningsregister, och som pekar ut oskyldiga som kriminella. Se appendix 8 om vad lagen säger. ''Det olagliga registret omfattar 2 485 personer samt deras affärspartner och släktingar. Alla noteras med fullständigt namn och personnummer. Här varvas de senaste decenniernas största ekonomiska brottslingar med vanliga människor utan något kriminellt förflutet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En informell grupp personer, några av dem anställda i banker och finansbolag, upprättade registret i början av nittiotalet. De fortsätter att uppdatera det, sannolikt med hjälp av informella uppgiftslämnare hos polisen. Drivande i kretsen är en före detta bankman som ha arbetat internt med kreditupplysningar i Nordbanken. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Personerna i det hemliga nätverket hoppades kunna tjäna pengar på sina kunskaper i det ängsliga kreditklimat som följde på bankkrisen 1991-92. De såg hur banker och finansbolag hade lurats att låna ut stora summor pengar till bedragare. Så de bildade en finansvärldens egen underrättelsetjänst. Arbetet med registret är omgärdat av stort hemlighetsmakeri. När DN kommer registret på spåren möter vi en mur av tystnad, glömska och rena lögner. Medlemmarna i gruppen skyddar varandra, och de företag som använder registret vill inte erkänna det offentligt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En annan i kretsen berättar för DN hur han själv varit med om att bygga upp registret. Men när vi börjar ställa kritiska frågor ändrar han sig. Han säger nu att informationen han tidigare givit oss är lögn. I själva verket fick han registret i ett anonymt kuvert och lämnade det snabbt ifrån sig. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Där registrerar författarna tusentals människor som de anser vara kriminella eller ohederliga. Det betyder inte att de behöver ha varit föremål för någon polisutredning, än mindre vara åtalade eller dömda. Det räcker att ryktesvägen pekas ut som svindlare eller att ha suttit i samma styrelse som en utpekad för att hamna i registret. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Datainspektionens generaldirektör har inte själv sett något privat register över påstått ohederliga personer. Men Anitha Bondestam är väl medveten om att de förs ''Näringslivet är beroende av den här typen av uppgifter. De brukar tycka att sådana här register är samhällsnyttiga och bra fram till dess bankdirektören själv hamnar där'', säger hon. ''Självfallet är de olagliga om de förs på data'', säger Anitha Bondestam och förklarar hur informationen sprids till andra delar av samhället: ''Det går till så att de stora kreditkortsföretagen, bankerna och försäkringsbolagen använder informationen internt. De vet var de här registren finns, kontaktar dem som för dem och får uppgifter därifrån.'' (not 173) I en annan artikel på DN Special berättar journalisterna Ingrid Carlberg och Ewa Stenberg om hur Intrum Finans affärside´ var att överta större kreditrisker än någon annan. Det krävde kontroll av kunderna utöver det vanliga. Fakta om Intrum Finans, se appendix 9. ''Michael Forsman, vd för Intrum Finans, var en av huvudpersonerna vid kräftskivan. Han hade bjudit in några gäster som han ville presentera för sin ägare. En av dem var den före detta bankman som var med och gjorde det register DN har beskrivit ovan. Han hade arbetat med kreditupplysning i Nordbanken i 16 år och var känd för sitt breda kunnande om ekonomiska brottslingar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . När företaget ett halvår senare sökte tillstånd för att få bedriva finansieringsverksamhet hos Finansinspektionen var bankmannen utnämnd till säkerhetschef. Han är fortvarande anställd vid företaget och har till uppgift att hjälpa till vid kreditbedömning och kreditupplysning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Jag har inte givit honom i uppdrag att föra något register. Vad han sedan gör på sin fritid kan jag inte ta något ansvar för.'' Enligt Michael Forsman har bankmannen flera uppdragsgivare. Han har till exempel arbetat åt ett rekryteringsföretag där han bedömt människors karaktär. En vecka efter DN:s intervju med Michael Forsman meddelar han att bankmannen slutat sin anställning den sista maj. Några dagar senare hör han av sig igen och säger att han nu har hört sig för om registret. ''Jag ringde min kreditupplysare och frågade: Har Du något register som jag borde känna till? Nej, svarade han.'' Bankmannen vill inte uttala sig för DN. Men han berättar för sin chef om DN:s försök att hitta det hemliga nätverket och låter hälsa genom Forsman att DN ''inte har hittat den viktigaste polaren till honom''. (not 174) Den 11 maj 1998 kom nästa artikel med rubriken ''Polisen använder det olagliga registret. ''Jochum Söderströms uppdrag var att gå igenom pärmarna och se om uppgifterna motiverade några brottsutredningar. ''Registret innehöll ingen sådan information som man kunde starta förundersökningar utifrån. Det var oklart på vilken grund människor fördes in i registret'', säger han i dag. Ändå skaffade Jochum Söderström ett par månader senare en uppdaterad version av registret, men då direkt från kreditupplysaren på Dun & Bradstreet i Solna. Han ställde dessutom in de båda pärmarna i en bokhylla hos Rikskriminalens underrättelsetjänst. Där står de än i dag, bredvid gamla Gotabankens hemliga register över oönskade bankkunder. Materialet kallas numera kriminalunderrättelseregister och har också använts som ett sådant på kriminalunderrättelsetjänstens ekorotel. På några ställen har Jochum Söderström fört in egna, handskrivna anteckningar. Om en registrerad person får man veta att det ''pågår utredning i Umeå 950410''. Söderström har också satt in ett långt fax med en brottsanalys från Nordbankens säkerhetsavdelning vid en av personerna som var inblandad i fallet. Kreditupplysaren avslöjade aldrig bankmannen och de andra i gruppen som har upprättat registret för polisen. Han berättade bara att han hade framställt det med hjälp av många källor. ''Det fordras ett brett nätverk'' säger Jochum Söderström. ''Det är tveksamt om det går att samla den här informationen utan hjälp från poliser. Jag fick en känsla av att det delvis är polisiär information i registret'', säger han. Trots detta har rikskriminalen hittills bara använt registret, inte brytt sig om att undersöka om det har sekretessbrott i den egna kåren som sin förutsättning. Polisen i Östersund har också en kopia. Där har registret använts i åtminstone en brottsutredning. Systematiska läckor av sekretessbelagda polisuppgifter är annars något polisen fruktar och normalt beivrar snabbast möjligt. Skälet är inte minst rädslan för att information om polisens misstankar och pågående utredningar ska nå kriminella kretsar. Det är precis vad som har hänt i det här fallet.'' (not 175) Fakta om registret, se appendix 10. Under samma vinjett, samma dag finns två ytterligare artiklar med rubrikerna ''Känd ekobrottsling skaffade egen kopia'' och ''Hög chef i storbank stämplas som förbrytare.'' Av den senare artikeln framgår följande: ''Anders Pethrus och Staffan Wilow har en advokatbyrå i Stockholm. Även de har stött på registret. En klient som är dömd för ekonomiska brott visade det för dem i somras. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Klienten sade att registret innehöll ''hemliga uppgifter angående personer som polisen stämplar som ekobrottslingar''. Advokaterna konstaterade att registret var såväl olagligt och oetiskt: ''Rena rykten används mot personer. Jag ser exempel på skrivningar som ''känd skojarsläkt''. Dessutom registreras människor bara för att de har suttit i styrelsen i ett bolag. Det betyder inte att personen bör stoppas. Men det här kan få den effekten'', säger Anders Pethrus. ''Det finns uppgifter i registret som är direkt felaktiga. Där står personer som uppges vara dömda men som har friats i senare instans och personer som anges som brottslingar utan att de ens åtalats. Det är ingen tvekan om att det här är förtal, säger Staffan Wilow. ''Registret är dessutom ett brott mot en viktig moralisk och etisk princip, nämligen att om man blir anklagad för någonting så ska man ha möjlighet att få ge sin syn på det. Ingen ska dömas ''ohörd'', säger han. Anders Pethrus och Staffan Wilow känner till personer som har skadats till följd av att de står i registret. Men de vill inte berätta vilka och hur. Ingen vill skylta med att vara en av de närmare 2500 personer som har registrerats som ohederliga. Stockholmspolisen undersöker nu, fem år efter det att registret lämnades över till rikspolischefen, om det har begåtts några allvarliga brott i samband med upprättandet eller spridningen av registret. Kriminalkommissarie Åke Sundgren vill emellertid inte med ett ord kommentera sin utredning. Frågan är mycket kontroversiell, inte minst därför att många uppgifter i det olagliga registret kommer från en av Sveriges största banker.'' (not 176) Den 12 maj skriver journalisterna Carlberg och Stenberg i Dagens Nyheter: ''Banksekretessen förbjuder bankanställda att lämna information om bankkunder vidare. Trots det kan man i det olagliga registret läsa beskrivningar som att någon ''har haft sitt namn på samma postväxlar som Pettersson; Kurt vilka företetts NB'' (Nordbanken). Där berättas om en person som dök upp i december 1991 på Nordbankens kontor 3044 ''där han ville öppna konto och påstod att man väntade in 32 miljoner USD''. En av de drivande personerna bakom det olagliga registret arbetade under många år med intern kreditupplysning i Nordbanken. Det var han som en gång byggde upp bankens arkiv. När han slutade tog han med sig information därifrån. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Två anställda bistår Anderby på den avdelning i banken som kallas Upplysningen. Vad de sysslar med påminner mest om det som på polisspråk heter förspaning eller underrättelsetjänst. Anderby lämnar de vanliga privatkunderna därhän. Det är företagskunderna, styrelseledamöter och personer som rör sig däromkring, som synas i sömmarna. Vad är känt om deras brottsbenägenhet, om misstankar eller eventuella domar? Syns de eller har de synts i fel kretsar? Vilka revisorer och advokater anlitas? Vad har de för rykte? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tidningar, offentliga register, domar och bankens egna erfarenheter av kunden är viktiga källor för Upplysningen. Informella kontakter med folk på andra banker, med poliser, kronofogdar och tjänstemän på skattemyndigheter är andra. Det pågår ett ständigt informationsutbyte mellan banker och myndigheter, trots att där egentligen ska råda sekretess. Alla som finns registrerade har inte misskött sina skulder eller dömts för ekonomiska brott. Det har räckt med att vara nära släkt med en brottsling för att hamna i Upplysningens arkiv. ''Det spelade ingen roll om hon eller han hade gjort något. Det räckte med att man hade det påbråt. Vi chansade inte'', berättar en tidigare anställd. ''Vi gick ju väldigt långt. Vi aktade oss för allting som kunde tillföra oss förluster. Konsten är att avråda innan någon har åkt dit''. Därför har det också räckt med att polisen misstänkt någon för brott för att han skall bli registrerad. Råkar misstanken bli avskriven hos polisen står den kvar i Nordbankens register. Här ligger material ända från sjuttiotalet. En person som har betett sig ohederligt i det förflutna kan ju återkomma i branschen.'' (not 177) Se appendix nr 11 för mer fakta om bank och register. Den 13 maj skriver Carlberg och Stenberg att Nordbanken ska granskas. ''Enligt överinspektör Ulf Widebäck vill Datainspektionen utreda om banken bryter mot kreditupplysningslagen eller datalagen. Datainspektionens överinspektör har reagerat över att intern bankinformation har lämnat Nordbanken. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Suzanne Wennberg, som är professor i straffrätt vid Stockholm universitet, misstänker att Nordbankens register kan innehålla förtal och därmed vara olagligt. Människor utpekas ju som brottsliga och klandervärda, vilket är förbjudet enligt brottsbalken. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - det kan inte ha så stor betydelse att det här är avsett för internt bruk på Nordbanken. Det fordras ingen spridning hos allmänheten för att det ska vara förtal. Det räcker att förtalet når fram till någon annan än den förtalade, förklarar hon. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Datainspektionens generaldirektör Anitha Bondestam uppger dock att hon länge har känt till att olagliga register av den här typen förekommer. Ändå har Datainspektionen inte ingripit tidigare. - Ingen har anmält dem och då kommer vi ingenstans. Vi vet ju inte om de är förda på papper eller på dator eftersom de som upprättar dem inte visar dem för oss. Hon är upprörd över att polisen negligerade databrottet när den fick registret i sin hand. - Det ser jag allvarligast på. De som vi ska vända oss till om vi skulle upptäcka ett sånt här register har det alltså redan, har inte utrett det och använder det dessutom själva. Det är inte bra för respekten för lagarna.'' (not 178) För fakta om Nordbanken, se appendix 12. För fakta om privata brottsregister, se appendix nummer 13. Den 14 maj 1998 skriver Carlberg och Stenberg följande om ''sladdergrupperna''. ''Polis, skattemyndigheter och kronofogdar samverkar i informella grupper vid sidan om alla regler för att sätta fast misstänkta. De byter hemlig information med varandra utan att samarbetet syns i protokoll eller diarier. Riksåklagaren överväger att starta förundersökning mot dessa ''alltför effektiva'' tjänstemän för brott mot sekretess och registerlagar. I Kristianstad kallas samarbetet för ''sladdergruppen''. Den upptäcker en person som ser ut att leva över sina tillgångar eller någon som säljer varor för billigt. Skatterevisor, polis och kronofogde tittar först i sina hemliga register - sedan möts de i sladdergruppen och lägger ihop informationen.'' . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Vi kommer överens om åtgärder. Var och en gör sitt inom sina respektive områden. Sen diskuteras de framtagna uppgifterna vid vårt nästa ''sladdergruppsmöte'', förklarar Axel Fröjdh på länskriminalen. ''Polisen kan ju hjälpa oss genom att exempelvis idka spaning, för det får ju inte vi'', säger skattemyndighetens Jörgen Johnsson.'' (not 179) Se appendix 14 om sekretess. Av Göteborgs-Posten den 12 maj 1998 framgår följande: ''Polisen använder det olagliga registret som sprids i finansvärlden. Först nu, fem år efter det att registret visades för dåvarande rikspolischefen Björn Eriksson, har polisen inlett en utredning, skriver Dagens Nyheter. Tidningen avslöjade i söndags att ett olagligt register, där oskyldiga pekas ut som brottslingar tillsammans med storsvindlare och knarklangare, cirkulerar i finansvärlden. Eftersom registret förs på data utan tillstånd är det olagligt. Dessutom är det fullt med kränkande omdömen som kan leda till åtal för förtal. Registret strider också mot kreditupplysningslagen. Stockholmspolisen undersöker nu, fem år senare, om det har begåtts något allvarligt brott med upprättandet eller spridningen av registret.(TT)'' (not 180) Debatten om åsiktsregistreringen fortsatte: I juni 1998 sade den f.d. rikspolischefen Carl Persson i en intervju i Dagens Nyheter: ''När regeringen nu ger Försvarets underrättelsenämnd i uppdrag att hålla förhör med oss som vet något om Säpo och samarbetet med IB, då skall våra berättelser hållas hemliga. Därför vägrar jag att inställa mig frivilligt. . . . . . . Han kräver att allt om vad den militära underrättelsenämnden (IB) och Säpo sysslade med under 1960-talen och 70-talen ska offentliggöras. Alla papper om åsiktsregistreringen måste på bordet. Regeringens motargument är bara undanflykter skriver han.'' (not 181) Den 25 juni 1998 meddelades att justitieministern tillsätter en utredning som skall utreda samordningen av rikskriminalen och Säpo. (not 182) Som en liten kuriositet kan nämnas att när IB debatten återigen blommade upp våren 1998 framkom det i en artikel i Dagens Nyheter att Jan Guillou innan publiceringen av artiklarna i Folket i Bild/Kulturfront våren 1973, bakom ryggen på Peter Bratt, informerade Pierre Schori, som då arbetade för Olof Palme, om den förestående publiceringen! De kom tillsamman fram till att publiceringen skulle ske först efter valet. (not 183) Försvarets underrättelsenämnd bekräftar att IB:s inrikesarkiv brändes i början av 70-talet. ''Än har man inte ens kunnat nosa upp de regler som skulle kunna visa om det var tillåtet eller inte.'' (not 184) Den 24 juli 1998 skriver Mikael Holmström i Svenska Dagbladet att: ''Ursprunget till den hemliga svenska informationsbyrån IB och dess jakt på kommunister var inte inrikespolitiskt utan krav från USA på skärpt säkerhet i svensk försvarsindustri.'' (not 185) I Dagens Nyheter den 26 juli 1998 skriver Peter Bratt följande: ''Men den 23 juli 1998 frisläppte regeringen Persson förhör med bland annat Birger Elmér. De ägde rum i februari 1993 inför neutralitetskommissionen och har varit hemligstämplade sedan dess. Han säger där rent ut att inrikesavdelningen av hans organisation tog kontakt med partiets 22 000 platsombud över hela landet. Det sensationella är erkännandet att den socialdemokratiska partiapparaten användes av statsapparaten för att bekämpa politiska motståndare. En rad undersökningar har visat att för en överväldigande del av de socialdemokratiska arbetarna var kommunisterna det näst bästa partiet.'' (not 186) Den 29 juli framgår det av tidningarna att miljöpartisten Peter Eriksson anmält den förre statsministern Ingvar Carlsson och justitieministern Laila Freivalds till konstitutionsutskottet, KU. Bakgrunden är det frisläppta materialet om hur socialdemokratiska arbetsplatsombud på 50- och 60-talet rapporterade främst om kommunistsympatisörer. ''- Socialdemokraternas roll som angivare och kommunistjägare genom det så kallade Sapo och den militära underrättelsetjänsten har länge förnekats av ledande socialdemokrater, skriver Eriksson i sin anmälan. Han menar att det nu verkar stå klart att ledande socialdemokrater under lång tid har ljugit om de verkliga förhållandena. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Peter Eriksson är också kritisk mot att regeringen bara låter offentliggöra ''små fragmentariska bitar'' av förhör med ledande personer inom underrättelsetjänsten. Det inger inte förtroende. Han upprepar kravet på en kommission av norsk modell som ska genomlysa allt som skett på detta område.'' (not 187) Av Svenska Dagbladet den 25 juli 1998 framgår att Arne Söderström, partiombudsman för socialdemokraterna 1965-1978, inte hade en aning om att det var han som gjorde grovjobbet inom underrättelseorganisationen IB när han skickade uppgifterna om kommunister i fackstyrelserna till den facklige sekreteraren i Stockholm. (not 188) På kultursidan i Svenska Dagbladet skriver Hans Hederberg den 9 augusti 1998 angående regeringens anslag (genom ett regeringsbeslut i december 1997) till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet som fått 20 miljoner till forskning ''på den militära underrättelsetjänstens och säkerhetstjänstens historia, ''men det är inte uteslutet att säkerhetspolisen (Säpo) kan komma att beröras när det gäller förhållandet till IB''. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''På den militära sidan började forskarna sina sonderingar redan under våren. Eller rättare sagt: forskningsrådet anställde en högt kvalificerad expert, Eva Britta Wallberg, för att inventera den militära underrättelse- och säkerhetstjänstens arkiv. Hon lämnade sin rapport strax före midsommar - och den innehöll den trista nyheten att IB:s inrikes arkiv av allt att döma var förstört. Den innehöll också en annan trist nyhet, som dock inte uppmärksammades, nämligen att arkivrådet Wallberg, sedan början av åttiotalet kontaktperson mellan Krigsarkivet och militären, hade nekats tillträde till Högkvarterets arkiv. Hon försökte i sin rapport på grundval av gamla arkivlistor så gott det gick rekonstruera innehållet och diskutera den möjliga förekomsten av IB-material. Behandlingen av forskarrådets utsedda arkivexpert ger en olycksbådande antydan om hela forskningsprojektets framtida svårigheter. När Wallberg nekades tillträde, gavs uppdraget att arkivinventera i Högkvarteret med blixtens hastighet till Försvarets underrättelsenämnd, som i sin tur - likaledes blixtsnabbt - levererat en diger lunta till regeringen. Den är delvis hemligstämplad - även för forskningsrådet! Det är kanske för sent för en svensk Lundkommission, låsningarna har kanske blivit för starka och statsministern och ledaren för det största oppositionspartiet, som i varje fall delvis gett den hittillsvarande uppläggningen sitt stöd, går in i en valrörelse. Men om inte annat borde politisk självbevarelsedrift och ett visst ansvar inför historien få dem att hejda sig och fundera ännu en gång. De tvingas inse att här har skapats en undersökningsstruktur som hotar att leda till fiasko. Ett centrum är överhopat med resurser men har knappa och osäkra befogenheter, för de två andra centra är läget det omvända. Det har lagts vattentäta skott som hindrar flödet av material, dialog mellan olika typer av undersökare. Sätt samman en grupp kloka människor med brett medborgerligt anseende - det går väl trots allt att leta upp sådana även i Sverige. Kalla det gärna styrgrupp eller något annat lugnande ofarligt. Ge dem makten över informationen, publiceringen och hemligheterna.'' (not 189) Sten Andersson, fd partisekreterare (s) och f.d. försvarsminister, skrev en debattartikel den 17 augusti 1998 i Aftonbladet med rubriken: ''Med IB slogs vi mot diktaturen''. Något organiserat Sapo fanns inte men väl enskilda partimedlemmar och fackförbund som hjälpte IB med Sten Anderssons ''vetskap och välsignelse''. (not 190) Intentionen med artikeln var att lugna ned debatten - men effekten blev den motsatta. Under augusti 1998 publicerade G-P den lista som visar namnen på de 30 personer (alla med ett vänsterförflutet) sjukhusspionen hade registrerat. 14 av dessa personer gick vidare och gjorde anmälan till JK. (not 191) Dagens Nyheter skriver på ledarsidan den 20 augusti 1998: ''Med sin vägran att släppa fram en bred och förutsättningslös granskning av det förflutna har socialdemokratin därför manövrerat sig in i ett hörn. Den framstår inte som demokratins tappra försvarare utan som en skyldig i färd med att sopa igen spåren efter sig.'' (not 192) Den dåvarande moderatledaren Carl Bildt blev intervjuad av TV 4 den 11 september 1998 och uttalade sig om att ''alla ju kände till IB:s utrikesdel men att det var inrikesdelen som inte varit känd tidigare.'' (not 193) Den förre moderate försvarsministern Eric Krönmark sade i en intervju med DN den 12 september 1998 följande om IB: ''När jag tillträdde som försvarsminister 1976 fick jag beskedet av ÖB Stig Synnergren att Birger Elmér var avkopplad från IB. Men det var han inte alls. Det kom fram i samband med sjukhusaffären. Då kallade jag upp ÖB och krävde att Elmér omedelbart skulle frikopplas.'' ''Inrikesspionaget hade jag aldrig hört talas om innan det avslöjades.'' ''Elmér vägrade att samarbeta med justitiekanslern (JK) Gullnäs. Och så tillsattes den Wieslanderska utredningen för att, enligt Palmes önskemål, lägga svampen på.'' ''Man sa till mig att han satt här som konsult för att man skulle tappa honom på information, men jag gjorde bedömningen att han fortsatte som verklig chef. Och allt material från den Wieslanderska utredningen har märkvärdigt nog ''försvunnit'' sade Eric Krönmark i intervjun med DN:s Peter Bratt. 8not 194) Göteborgs-Posten skriver på ledarplats den 12 september 1998 följande: ''Vem vaktar väktarna? I en demokrati sköter oppositionspartierna den parlamentariska kontrollen av hur regeringen sköter sitt ämbete. När regeringen och oppositionen har ett gemensamt intresse av att hålla något hemligt hamnar grus i det demokratiska maskineriet. IB-affären tog i går en ny vändning. Den tidigare moderate försvarsministern Eric Krönmark erkände i Ekot att moderaterna och övriga borgerliga partier känt till IB:s existens långt innan organisationen avslöjades. IB var förankrad på högsta politiska nivå hos moderaterna, folkpartiet och centern. IB -affären och frågan om en sanningskommission har med Göran Perssons ord förstört valrörelsen. Vad han menar med det är svårt att förstå. Kanske att opinionen önskar sig något som socialdemokraterna och moderaterna - har varit ovilliga att tillfredsställa. Gårdagen blev en omvändelse under galgen för Göran Persson. Statsministern grät krokodiltårar och sade sig inte utesluta en sanningskommission, även om han inte trodde att den behövdes. Det gör den säkert inte - för valets två största partier. Mycket tyder på att den fullständiga sanningen om IB är obehaglig. En åsiktsregistrering som från början grundades i upplevda hotbilder, förbyttes så småningom i en systematisk kartläggning av meningsmotståndare. Statsmakt och partipolitik flöt ihop.'' (not 195) Den 12 september 1998 skriver Göteborgs-Posten: ''Valrörelsen har i stor utsträckning förstörts av IB. Det anser statsminister Göran Persson efter de senaste turerna kring åsiktsregistreringen. Jag är trött på misstänkliggörandet. Jag vill ägna mig åt annat och inte släpa med mig den här frågan in på 2000-talet, säger han.'' (not 196) Dagens Eko förberedde en stor sändning om IB. P1-ledningen stoppar programmet som ''gärna får sändas - men inte före valet'' (not 197). Några dagar senare avgår P1-chefen Claes Keisu. (not 198) ''Den 13 september, en vecka före valet, skulle väljarna få en chans att räta ut ytterligare frågetecken i detta infekterade och heta ämne. Bland annat har ju trycket på en sanningskommission ökat efter Sten Anderssons IB-artikel och G-P:s avslöjande av sjukhusspionens lista. Forskare, människor som jobbat inom IB, politiskt ansvariga, militärer och andra intressanta personer skulle vara med i programmet.'' - Jag är helt förstummad över beskedet. Vad ska man ha public-service till om man låter sig styras av andra intressen än att upplysa lyssnarna? I min fria spekulation kan jag inte se det på annat sätt än att ämnet är för känsligt. Eller att man inte litar på programmakarna kan göra det på ett sätt som stämmer med våra programregler,'' säger Jan Mosander en av de reportrar som jobbat med förberedelserna. (not 199) Lars-Olof Lampers, statsvetare vid Stockholm universitet, menar i en stor intervju i Göteborgs-Posten den 13 september 1998 att ''huvudpoängen är att tilltron till demokratin till slut rubbas''. Lampers liknar IB-frågan vid Frankensteins monster. Den har fått ett eget liv och går ständigt igen. Han vill ha en oberoende kommission för att en gång för alla kunna begrava den. (not 200) Den 14 september skriver Göteborgs-Posten under rubriken Pressröster: ''IB har i stort sett förstört valrörelsen, hävdar Göran Persson. Vestmanlands Läns Tidning (lib) invänder: Om socialdemokraterna hade varit mindre ivriga att mörklägga IB hade många frågetecken kunna trätas ut för länge sedan. Det är socialdemokraternas eget fel att skeletten fortvarande trängs i garderoben.'' (not 201) Av en artikel i Bohuslänningen framgår att de svenska myndigheterna kommer att intensifiera samarbetet med FBI: ''Svenska myndigheter kommer att intensifiera samarbetet med den mäktiga amerikanska federala polisen, FBI. Samarbetet riktas mot organiserad brottslighet och internationell terrorism. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sverige och USA ska berätta för varandra vad man vet om den organiserade brottsligheten och samarbeta vid ingripanden. Udden är riktad mot brottslighet med rötter i Ryssland och Östeuropa. Det kan handla om sådant som penningtvätt, utpressning, hasardspel och narkotika, enligt Freeh. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Freeh träffade justitieminister Laila Freivalds och statsrådet Pierre Schori, liksom Pär Nuder i statsrådsberedningen som är ansvarig för den aktionsgrupp som samordnar kampen mot internationell brottslighet i Östersjöområdet. FBI är intresserat av aktionsgruppen eftersom brottsligheten här har kopplingar till USA, berättar Nuder. - Amerikanska agenter har varit med som observatörer vid några av aktionsgruppens tillslag, senast ett mot illegal invandring i Tyskland, sade Nuder. Freeh hoppas kunna placera en FBI agent i Sverige. De svenska bankerna kan potentiellt utnyttjas av brottslingar för penningtvätt, enligt Freeh som dock inte sade sig känna till några konkreta fall. Utbyta hemligheter Den organiserade brottsligheten har ännu inte fåt något riktigt fast fotfäste i Sverige, enligt FBI-chefen. Det gäller att stoppa den innan den får det. FBI brukar vara en synnerligen hemlighetsfull organisation. Nu vill Freeh samarbeta och utbyta hemligheter med andra länder. Detta är en helt ny roll för FBI och de svenska värdarna var smickrade över hans intresse för Sverige.'' (not 202) I september 1998 skriver Maria Carlshamre i Moderna Tider: ''Med Sten Anderssons erkännande står det nu klart att socialdemokratin hade en egen säkerhetspolis. Utanför lagen. Utanför demokratin. Ett eget litet Stasi. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . parallellen till Östtyska Stasi ger sig själv. Och utgångspunkten var densamma: partiets totala identifikation med innehavet av den politiska makten''. (not 203) I en insändare i Bohuslänningens skriver C-A Backman, Kungshamn: ''Denna långvariga symbios mellan det socialdemokratiska partiet och staten debatteras egendomligt nog inte alls i valrörelsen. Den är troligen Sveriges allvarligaste problem inför framtiden.'' (not 204) Erik Holmberg fd lagman och grundlagsexpert skriver i Dagens Nyheter följande: ''IB:s existens kan inte rimligen ha behövts hemlighållas - varför skulle Sverige inte ha en underrättelsetjänst?'' . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Att avslöja en illegitim statlig organisation med i vissa hänseenden klart illegal verksamhet kan ses som en berömvärd yttring av medborgaranda.'' (not 205) Holmberg menar att en prövning för Bratt och Guillou är rimlig. Göteborgs-Posten skriver om ytterligare en IB-agent som har trätt fram. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Efter fyra år i Borås blev Sundgren ombudsman i Västmanland och arbetade under åren 1961-1966 för IB genom att spionera på Asea-anställda. IB hade pekat ut arbetare som agenter, skolade i Moskva. Sundgrens uppgift var att rapportera vilka som hade kontakt med dessa arbetare. Från tiden i Västerås lämnade han ett antal namn till IB.'' (not 206) 20 september 1998 var det val och socialdemokraterna bildade en minoritetsregering med samarbetsstöd i enskilda frågor av vänsterpartiet och miljöpartiet. 3 oktober 1998 skriver Göteborgs-Posten att även internt förnekades IB. ''Socialdemokraternas ledning förnekade även internt all inblandning i IB-affären och skyllde det hela på Sveriges kommunistiska parti (SKP). Det rapporterar TV 4:s Nyheterna, som tagit del av mötesprotokoll från hösten 1973. Vid två möten inom socialdemokraternas verkställande utskott sades SKP ligga bakom avslöjandet av IB-affären. Med på mötena fanns bland andra Olof Palme, Sten Andersson och Lars Engqvist.'' (not 207) I oktober avslår JK att utreda anmälningarna från personer från sjukhusspionens lista. Professor Dennis Töllborg säger i en intervju i Göteborgs-Posten: ''Ur en demokratisk synvinkel är detta ett mycket beklagligt beslut.'' (not 208) Professor Töllborg skriver följande i en artikel i Göteborgs-Posten: ''Säkerhetspolisen har en historia som internaliseras hos nyanställda genom den nedärvda tradition som äldre säkerhetspoliser representerar. Det finns med andra ord en inbyggd tröghet i systemet som befordrar att allt som tidigare definierats som säkerhetshotande verksamhet lever vidare hos kommande generationer.'' (not 209) Den 5 november 1998 släpptes utskrifterna av utfrågningarna av och samtalsuppteckningarna med de personer som hördes av Neutralitetspolitikkommissionen. (not 210) Den 5 november 1998 skriver Krister Holmgren följande på Dagens Nyheters insändarsida när det gäller Enn Kokk som av det socialdemokratiska partiet fått i uppdrag att skriva en ''vitbok'' om IB: ''Hur kan man ta socialdemokratiska partiet på allvar när de säger sig vilja utreda det kriminella spionaget och registreringen av vänstersocialdemokrater och kommunister i Sverige och ändå utser Enn Kokk att skriva vitboken om IB och socialdemokratiska partiet. Enn Kokk var vice partisekreterare. Även om han - som han säger - inte deltog i IB:s verksamhet torde han ha känt till den. Och eftersom verksamheten var olaglig borde han ha avstyrt den. Nej, om ''byken skall tvättas'' måste nog en sanningskommission av norsk modell till. Och det är bråttom.'' (not 211) I november 1998 meddelar justitieministern att polisens arbetsorganisation skall utredas. Regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning för att pröva om rikskriminalen och säkerhetspolisen bör slås samman. Anledningen är att hotet mot den grova organiserade brottsligheten har vuxit varför den vanliga polisens arbetssätt börjat likna säkerhetspolisens. (not 212) I november 1998 skrev Agneta Pleijel, som 1975 - 1979 var kulturredaktör på Aftonbladet, följande i Moderna Tider: ''IB var en olaglig underrättelseorganisation utanför demokratisk kontroll, men med starka förbindelser med regeringspartiet, berättar jag för skådespelareleverna. I år, när stenarna börjat rulla, har en grundlagsexpert och fd lagman vid namn Erik Holmberg beskrivit avslöjandet som berömvärt. De dömda borde har rätt till ny prövning. Sådan kan efter existerande bestämmelse medges om nya omständigheter framkommer. Holmberg skriver, och det är starka ord: ''Förutsättningarna för tillämpning av denna bestämmelse ökar om åtalet, vilket förefaller sannolikt, i verkligheten är en av krafter inom regeringen tillämpad politisk aktion.'' (Dagens Nyheter 15.9.98). Med andra ord: en måhända korrumperad rättegång.'' (not 213) ''Det handlar inte om socialdemokratin som politisk rörelse, utan om Makten, och om maktens sällsamma förmåga att växa in i sig själv, vilket alltid inträffar vid långa maktinnehav. Många socialdemokrater har inte haft en aning om IB:s existens, och en del av dem har, som Peter Bratt visade i boken om IB, själva blivit åsiktsregistrerade. Det handlar om att förstå i vilket land vi lever i. Kanske är konsensusen om vilka som fritt kan mobbas just så stor som Wilhelm Agrell menade i sin artikel ''Angiveri som folkrörelse'' (DN 22.8.98);, där han såg IB som en sorts korporativ massövervakningspool där makthavare av olika kulörer kunde hämta information. Tage Erlander bar ett stort ansvar för det inrikespolitiska spionaget men tycks mot slutet av sin bana ha velat finna vägar att kontrollera det. Hans efterföljare Olof Palme tycks ha varit mer intresserad av den inrikespolitiska makt som kunde garanteras via IB. Jag råkar känna till hur hänsynslöst Palme förföljde och förtalade åtminstone en av IB-avslöjarna, Håkan Isacson.'' (not 214) Den 25 november 1998 skriver Aftonbladet: ''Genom att skriva en debattartikel försökte Sten Andersson inför valet dämpa kritiken mot socialdemokraterna för partiets inblandning i IB:s inrikesspionage. Det lyckades inte, kanske därför att artikeln knapp innehöll några avslöjanden. Det gjorde däremot ett tidigare hemligt förhör med Sten Andersson som nyligen har släppts.'' '' För att kunna förneka sin inblandning i IB:s inrikesspionage bad den förre socialdemokratiske partisekreteraren Sten Andersson IB-chefen Birger Elmér att inte berätta vad organisationen höll på med. Det visar neutralitetspolitikkommissionens förhör med Andersson som regeringen nyligen har släppt fritt och som Expressen har läst. Av dokumenten framgår också att såväl förre försvarsminister Anders Thunborg som biträdande utrikesminister Pierre Schori enligt Sten Andersson var viktig informatör åt säkerhetspolisen och IB.'' (not 215) Den 27 november 1998 skriver Aftonbladet: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . '' Socialdemokratiska företrädare motiverar den hemliga underrättelsetjänsten med att Säpo, den organisation som vanligen sköter inrikesspionaget, var inkompetent. Andra verksamheter som inte håller måttet läggs ner eller organiseras om. Inte Säpo. I stället skapades en hemlig parallellorganisation. Den tycks ju inte heller ha gjort allting rätt. Människor registrerades i lönndom, fick inte jobb som de sökte, berövades möjligheterna att försörja sig. Varje säkerhetstjänst har gjort misstag. Det är ett pris man är tvungen att betala, sade Ingvar Carlsson i går. Ingen är ofelbar. Men priset kanske inte hade uppfattats som lika högt om IB varit en känd del av den statliga verksamheten - den som står under reguljär demokratisk kontroll.'' (not 216) I december 1998 skriver journalisten och författaren Bjarne Moelv följande i en debattartikel i Göteborgs-Posten: ''Sommaren 1975 arbetade jag med ett manuskript som senare trycktes hos Norstedts Förlag (Propagandaministeriet - en bok om psykförsvaret). Det var det första, vad jag vet, hittills enda kritiska arbete om Sveriges Psykologiska Försvar. Psykförsvarets skandalövning Operation Jonas, 1971, och IB-affären, 1973, visade att vänstern - av makthavarna generöst definierad som allt från centerns Åsa Nisse-marxister via imperialistiska ungliberaler till KFML(r) - buntats ihop och försetts med landsförräderistämpel, varefter den gjorts till föremål för åsiktsregistrering och övervakning. Jag fick kontakt med några IB-agenter den sommaren. De berättade om sambandet mellan psykförsvar och IB. Berättelsen blev ett kapitel i mitt bokmanus. Under det jag arbetade med att kontrollera faktauppgifterna (bland annat med Håkan Isacson, huvudkälla för IB-avslöjarna Bratt och Guillou) började Aftonbaldets Sven-Oskar Ruhmén nysta i vad han kallade ''Säpospionage'' på Sahlgrenska i Göteborg. Men det var något som inte stämde i storyn. Jag satt som sagt mitt uppe i pappren om IB:s så kallade inrikesspionage och sände omgående en debattartikel till Aftonbladets kulturredaktion. Artikeln byggde enbart på öppna källor men i en sammanställning som fungerade som sprängstoff: tidningens censurchef Gösta Sandberg desavouerade både chefredaktören Gunnar Fredriksson och kulturredaktionen som godkänt texten. Tidigt på morgonen söndagen den 16 november lyftes artikeln ut ur den ombrutna kultursidan. Senare informerades jag av kollegor om att Aftonbladets reportrar i Göteborg varit skandalen, med socialdemokratiskt styrd åsiktsregistrering, på spåren men omgående fått sitt reportage refuserat av Sandberg. Arkiven inbjuder intresserade Givetvis ledde detta till att min text uppmärksammades långt mer än om den publicerats i Aftonbladet: nu trycktes den i fem tidningar, kommenterades i övrig press, radio och TV och diskuterades i Sveriges Författarförbund. Aftonbladets redaktionsledning började nu sprida lögner till högerpressen (!) om mig och om sina egna reportrar i Göteborg: vi skulle ha konspirerat för att slussa in graverande uppgifter ur det refuserade reportaget bakvägen, via kulturredaktionen. När Svenska Dagbladet litade på Aftonbladet och skrev med egna ord vad konkurrentens redaktionsledning i förtroende meddelat, PO-anmälde jag tidningen och lögnerna kunde avslöjas. Nu arbetar jag åter sedan någon tid av och till med en sammanställning av hur åsiktsregistrering och opinionsyttring påverkar den demokratiska processen; jag väver in de olika ''affärer'' jag varit med om att offentligt kommentera och diskutera. Då aktualiseras åter debatten om socialdemokratin och IB:s inrikesspionage. Arkiven har öppnats och en ny generation journalister börjar nysta upp de lösa trådändarna. Min mer än tjugo år gamla artikel grävs fram som exempel och Gunnar Fredriksson börjar på nytt ljuga, tala vitt och brett om ''kritiken från SAP kom från odemokratiska grupper'', varför källorna måste betraktas som ovederhäftiga. Ironiskt nog har Gunnar Fredriksson under de år som gått sen sist hunnit kvalificera sig som ordförande för psykförsvaret, Styrelsen för Psykologiskt försvar. . . När han slutligen pensionerar sig, skulle jag inte bli det minsta förvånad över att se honom som frivillig enmansutredare åt SAP av psykförsvarets opinionsbildande verksamhet och samröre med säkerhets- och underrättelseorganen. Hans partikollega Enn Kokk, en gång drivande i SAP-LO:s antikommunistgrupp, ska ju utreda IB-affären för socialdemokratins räkning.'' . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''De gamla organisationerna förändras, både till namnet och till gagnet. I dag döljs strukturerna bakom finurlig beredskapsplanering och strategisk krigsplacering av nyckelpersoner, inte minst så kallade opinionsledare i folkrörelser och media, vilket innebär att vi övervakas, registreras och styrs av ett ''osynligt'' nätverk som befinner sig i permanent, yrkesmässigt mobiliseringstillstånd. Svårt att komma åt: krigsplaceringar kartlägger man ju som bekant inte ostraffat. . . Fast ändå, hittills har alla - uttryckligen: alla - avslöjanden på det här området möjliggjorts genom information ''inifrån''. Det finns och kommer alltid att finnas människor som mår illa av allt ljugande. Som inte vill göra den offentliga lögnen till sin egen livslögn. Människor som är beredda att betala vad det kostar att fylla en formell demokrati med verkligt innehåll.'' (not 217) Chefredaktör Gunnar Fredriksson skrev i Aftonbladet 6 december 1975: ''AB stoppade artikeln om SAPO därför att det inte fanns belägg för att den var sann. Endast proletären, FIB-Kulturfront, TV 2 hade så låga ambitioner ifråga om källkritik och så höga ambitioner ifråga om misstänkliggörande att man publicerade historien.'' (not 218) Överläkaren Björn Öjerskog får inte läsa säkerhetspolisens akt om honom framgår det av Göteborgs-Posten i september 1998: ''Eftersom Säpo säger nej till att låta mig läsa vad som finns registrerat om mig erkänner man ju samtidigt att de har en akt, säger Öjerskog till TT.'' (not 219) Professor Töllborg pekar på att det går att ha en fungerande underrättelsetjänst under demokratisk kontroll: ''Tvärtemot vad många påstår är det möjligt att upprätta en demokratisk kontroll av underrättelsetjänster. Det visar erfarenhet från Kanada, som har en väl fungerande kontroll över en likaledes välfungerande underrättelsetjänst'' menar professor Dennis Töllborg i en debattartikel i Svenska Dagbladet. (not 220) Vi vet genom den sjunde delen av Kekkonenbiografin, som omfattar åren 1972 - 76, och som skrivits av professor Juhani Suomi, och gavs ut den 12 oktober 1998, följande: ''Finland och de ledande socialdemokraterna fruktade 1974 att Sverige skulle avslöja gemensam spionageverksamhet som riktade sig mot Sovjetunionen och extremvänstern. Utrikesminister Sven Andersson hotade finländarna med att avslöja om de inte gick med på att tysta ner IB-affärens finländska förgrening. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Relationen mellan Sverige och Finland var sämre än någonsin på 70-talet. President Uhro Kekkonen var rasande på Olof Palme och Sven Andersson för att de uppenbart ljög för honom om IB:s verksamhet i Finland. Kekkonen hade fått klara bevis på att IB:s spionflyg fotograferade finländska militäranläggningar, avlyssnade sovjetisk militärtrafik från finländskt territorium, organiserade en CIA-ledd landstigningsmanöver i Finland och till och med spionerade på Kekkonens privatliv. Men de svenska ledarna förnekade ihärdigt beskyllningarna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kekkonen hade i alla fall förlorat förtroendet för Sverige och svenskarna för all framtid.'' (not 221) I en intervju i TV4:s Nyhetsmorgon den 26 november 1998 bekräftade den f.d. statsministern Ingvar Carlsson att han kände till den hemliga militära underrättelsetjänsten IB. ''Ingvar Carlsson försvarar IB:s verksamhet med precis samma argument som socialdemokraternas förre partisekreterare Sten Andersson gjorde i en debattartikel någon månad före valet i höstas: det fanns ett kommunistiskt hot mot Sverige och Säpo klarade inte av detta. Också åsiktsregistreringen av kommunister försvaras av Carlsson med hänvisning till ''ett parti'' vars broderparti svikit demokratin i sina länder. Att åsiktsregistreringen lett till personliga tragedier är enligt Ingvar Carlsson ''ett litet pris som man tvingats betala''. Han känner inget behov av någon särskild sanningskommission.'' (not 222) Carlssons uttalande upprör IB-listade. Göteborgs-Posten skriver: ''Ingvar Carlssons syn på IB:s åsiktsregistrering som ''ett litet pris som man tvingas betala'' retar gallfeber på flera drabbade. - Hans uttalande är ett hån mot oss, säger överläkaren Björn Öjerskog.'' (not 223) Göteborgs-Posten skriver: ''Visst kände Ingvar Carlsson hela tiden till IB. Men liksom bland andra förre partisekreteraren och ministern Sten Andersson, Olof Palme med flera framträdande socialdemokrater har han i många år hållit god min i elakt spel och nekat och slingrat sig. Nu har Carlsson till sist medgett - delvis i alla fall - att han visste hur det var. Råkar det kanske vara så att han vill förekomma vad som ändå kommer att framgå i rapporten från Försvarets underrättelsenämnd, när den presenteras av moderaten Anders Björck i mitten av nästa vecka?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Carlsson säger att han inte skäms. Det borde han verkligen göra!'' (not 224) Göteborgs-Posten skriver på ledarplats: ''När Ingvar Carlsson medger att han visste om IB, medger han också ansvar!'' (not 225) Göteborgs-Posten skriver på ledarsidan den 1 december 1998 om TV journalisten Göran Elwin som, trots att han sökt en icke skyddsklassad tjänst, hade blivit registrerad av Säpo. Vid en närmare granskning visade det sig att han som programledare i Studio S hade kritiserat just rättsäkerheten hos Säpos register. (not 226) Försvarets underrättelsenämnds rapport Underrättelsenämnden är ett parlamentariskt ''övervakningsorgan'' som ska följa vad försvarets underrättelsetjänst samt FRA, Försvarets radioanstalt, sysslar med. Tillkom efter IB-affären 1973. (not 227) Se appendix 15 om nämnder. Den 2 december 1998 lade försvarets underrättelsenämnd (FUN) fram sin rapport om IB. Birger Elmér har under FUN:s utfrågning för första gången redogjort för IB:s verksamhet och uppkomst. Han blev 1957 chef för försvarsstabens B-kontor. Birger Elmér berättade följande för underrättelsenämnden:
Reaktioner på underrättelsenämndens rapport Det framkom inte klart av rapporten att embryot till IB:s inrikesverksamhet under Birger Elmér startade flera år tidigare än vad företrädare hittills erkänt. I en intervju med Dagens Nyheter berättade Birger Elmér att det startade under Erik af Klints tid. Elmér bekräftar också att verksamheten pågick kontinuerligt, fast på en lägre nivå, fram till B-kontorets start 1957. IB-forskaren Lars Olof Lampers menar att samarbetet måste ha startat mellan 1951 och 1953 eftersom det var då af Klint var chef. Men man förstår inte av rapporten att det var så tidigt. Bakgrunden till att inrikesverksamheten startade, berättade Elmér för FUN, var att försvaret var missnöjt med hur polisen skötte personalkontrollen. (not 229) Expressen skriver på ledarsidan den 3 december 1998: ''Sverige måste göra som andra länder efter det kalla krigets slut: öppna och vädra.'' (not 230) Expressen skriver i en stor artikel den 3 december 1998 följande: ''Visste den amerikanska säkerhetstjänsten allt om Dig redan när Du sökte visum till USA? Javisst, om Du var tillräckligt ''intressant'' så hade CIA fått IB:s rapport om Dig.'' (not 231) Aftonbladet skriver på ledarplats: ''Underrättelsetjänsten var, som väntat, direkt kopplad till USA:s intressen. Stormaktens villkor för vapensamarbetet och leveranser var att arbetsplatser ''hölls rena'' från kommunister. Rapporteringen från Sverige har troligen gått rakt in i den amerikanska säkerhetsapparaten.'' (not 232) I december skriver Trollhättans Tidning: ''Det låter kanske underligt i dag, men stämningen då var också helt annorlunda. Det var mitt under det kalla kriget och USA krävde att de industrier som skulle få licenstillverka amerikanska produkter, de skulle inte vara kommunistiska. Det är inte svårt att föreställa sig vilka krav som till exempel ställdes på Volvo Flygmotor.'' (not 233) Efter det att rapporten publicerats dömdes den ut som otillräcklig av flera riksdagsledamöter. (not 234) Sveriges Radio hade ända in på 70-talet två olika åsiktsregister över de egna medarbetarna. Registren användes bland annat för att ''rena'' TV 1 från misstankar om kommunister avslöjar den f.d. TV 2 chefen Oloph Hansson i sin bok ''Intresset ljuger aldrig'' (not 235) som publicerades i december 1998. ''Det handlar om att begripa det här med nätverk. Hur organisationer fortsätter att fungera genom informella kontakter. Människor som drivs av samma övertygelse och lojalitet mot något visst ideal,'' säger IB-forskaren Lars-Olof Lampers i en intervju i Göteborgs - Posten den 4 december 1998. ''Dagen efter underrättelsetjänstens rapport är debatten om en framtida sanningskommission het igen. Lars-Olof Lampers hävdar att det är helt nödvändigt att gå vidare.'' ''Han pekar bland annat på överenskommelsen mellan ÖB, LO och SAF på 50-talet. Den blev enligt rapporten startskottet för IB:s registrering av vänstersympatisörer.'' (not 236) Expressen skriver på ledarsidan: ''I december 1973 dömdes journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt till ett års fängelse. Även deras IB-källa dömdes. Deras brott var att påtala det som staten nu erkänner var olagligt. Därmed borde domarna upphävas.'' (not 237) Samma dag skriver Expressen: ''Inför Yassir Arafats besök i dag berättar flera källor för TT att israeler och palestinier i fyra år har förhandlat i Stockholm. Törs man gissa att källorna tillhör det stora svenska parti som spelat en allt mindre roll för freden i mellanöstern, medan norrmännen tagit över diplomatin?'' (not 238) Svenska Dagbladets Mikael Holmström skriver: ''FUN förklarar inte hur ett avtal som ingåtts 1960-61 skulle kunna vara en orsak till att IB startades tre år tidigare, 1957. Curt-Steffan Giesecke var vice vd i SAF från 1954 och vd åren 1966 - 1978. Han förnekar all kännedom om en uppgörelse som i så fall skulle träffats av hans chef Bertil Kugelberg.'' (not 239) ''Förre försvarsministern Anders Thunborg uppgav inför FUN att trepartsavtalet inte alls gällde IB utan något helt annat, nämligen den hemliga motståndsrörelsen ''Stay behind'' som då sköttes av Thuledirektören Alvar Lindencrona. (not 240) ''Stig Synnergren nämnde för FUN att Rapp 1960 eller 1961 i en hemlig skrivelse skapat en enhet ''för samverkan med LO och SAF'' för att möta krav från USA. Men Synnergren nämnde inget avtal, inte heller förre IB-chefen Birger Elmér. Något avtal har heller inte påträffats eller kunnat spåras i diarier. Curt-Steffen Giesecke säger att socialdemokraterna har ett partipolitiskt intresse av att fördela ansvaret för IB
Dagens Nyheter skriver den 7 december 1998 följande om forskarnas situation: ''Problemen med att få tillgång till material kvarstår för forskarna som på regeringens uppdrag ska granska de militära säkerhets- och underrättelsetjänsterna. Om regeringen inte löser problemen kommer flera tunga forskare att hoppa av. - Om vi inte får tillgång till Säpo på ett sådant sätt att vi kan bedriva en förutsättningslös forskning så lämnar vi tillbaka pengarna, säger Stig Ekman, docent i historia som sitter i programrådet för ett av de tre forskningsprojekten. - Vi måste få se hela materialet. Vi vill inte ha papper undandragna och volymer stängda. Då är det inte fri och förutsättningslös forskning, säger Stig Ekman. Redan i december i fjol begärde professor Dennis Töllborg undantag i sekretessreglerna. Under hösten har forskarna flera gånger skrivit till utbildningsdepartementet om problemen. Det gäller att få tillgång till arkivmaterial från militären och Säpo utan att behöva vänta i månader på sekretessprövning. Det gäller också möjligheten att få höra vissa personer lösta från sin tystnadsplikt. - Det här är en politisk fråga, det är regeringens problem att lösa. De har gett oss ett uppdrag. Det är inte vi som har bett om att få titta på säkerhetstjänsten. Det krävs antingen lagändringar eller dispenser, säger professor Christer Jönsson som är ordförande i Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets programgrupp. En av punkterna på problemlistan löstes i veckan, när Underrättelsenämnden släppte en förteckning över material i militära arkiv. För forskarna återstår nu att få se själva dokumenten. Utbildningsminister Thomas Östros har uttryckt en vilja att lösa problemen, men forskarna väntar fortvarande på besked.'' (not 242) Registernämnden är ett parlamentariskt ''övervakningsorgan'' som ska hålla ögonen på Säpo. Nämnden ska godkänna när uppgifter utlämnas om enskilda personer. Tillkom efter våldsam debatt om Säpo vid slutet av 60-talet.(not 243) Efter det uppmärksammade Leander-fallet, med snickaren från Karlskrona som registrerats av Säpo och därför inte fick arbete på marinmuseet - eftersom han ansågs vara en säkerhetsrisk, fick registernämnden i uppdrag att undersöka om det fanns några liknande fall. (Torsten Leander förlorade målet i Europadomstolen om de mänskliga rättigheterna men fick 400.000 kronor i skadestånd av staten 1996). Den 22 december 1998 lades rapporten från Registernämnden fram vid en presskonferens. (not 244) Regeringen förordnade den f.d. lagmannen Carl-Anton Spak som ordförande för tiden den 1 juli 1996 - den 30 juni 1999 som en av de fem ledamöterna i nämnden. ''Säkerhetspolisens personalkontroll åren 1969 - 1973 var olaglig. Det anser registernämnden, som har utrett Säpos kontroll de senaste 30 åren.'' (not 245) ''Vi har en fin grundlag som garanterar oss grundläggande fri- och rättigheter. Men de jurister som på 70-talet utarbetade vår nya grundlag fick aldrig se regeringens topphemliga föreskrifter om vem som ska registreras och varför.'' (not 246) Reaktioner på Registernämndens rapport: Dagens Nyheter skriver den 23 december 1998 följande: ''Säpo-register olagliga Det har förekommit olaglig åsiktsregistrering hos Säkerhetspolisen efter 1973. Regeringens hemliga föreskrifter om vilka som ska registreras och hur det ska ske har varit alldeles för generella och oklara på flera punkter, konstaterar Registernämnden.'' (not 247) ''Personkontrollen Nu kritiseras samtliga regeringar från 1973 och framåt för den så kallade personkontrollen, som byggt på Säpos register. Regeringarna har varit formellt ansvariga men har lämnat över uttolkningen till Säpo i alltför hög grad, anser Registernämnden.'' (not 248) Den 23 december 1998 skriver Bohuslänningen ''Det är fortvarande inte klarlagt hur många svenskar som felaktigt kan ha drabbats av säkerhetspolisens personkontroll de senaste decennierna. Men snickaren Torsten Leander är knappast ensam. Det kan mycket väl finnas liknande fall, säger ordförande i Registernämnden som på regeringens uppdrag utrett personalkontrollen. Torsten Leander är den direkta orsaken till att registernämnden förra året fick uppdraget att titta närmare på personalkontrollen. Regeringen ville veta om det fanns liknande fall där människor på felaktiga grunder mist arbeten eller inte fått skyddsklassade tjänster de sökt. Men den frågan besvaras inte i tisdagens rapport.'' (not 249) Vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman tycker att registernämnden har misslyckats och att det ger ytterligare argument för en sanningskommission. (not 250) Regeringen ger klara order till militären att bara ägna sig åt hot mot rikets säkerhet. Underrättelsetjänsten ska bli mindre hemlig och få tydligare spelregler. ''I fjol var till och med riktlinjerna för regelverket hemliga'' (not 251) ''Regeringen har beslutat att något skingra dimmorna om vad svenska spioner får göra och inte göra'' skriver Svenska Dagbladet den 3 januari 1999. ''I ett försök att ge bredare information till allmänheten har regeringen för första gången publicerat tidigare hemliga instruktioner för den militära underrättelsetjänsten. Uppgifterna finns som bilaga till regeringens riktlinjer för 1999 till Försvarsmakten och försvarets radioanstalt, FRA. - Vi vill ta ett steg till större öppenhet i dessa frågor, berättar Ingvar Åkesson, expeditions och rättschef vid Försvarsdepartementet. Han har tillsammans med underrättelsekommittén gjort studiebesök vid flera underrättelsetjänster och kommit fram till att det är mindre hemlighetsmakeri i grannländerna. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Av den nu frisläppta instruktionen framgår att militära underrättelsetjänsten inte får ägna sig åt inhämtning av inrikesuppgifter, det tillhör polisens arbetsområde. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . underrättelsekommittén som granskar all verksamhet på området, redovisar sitt arbete i vår. Då väntas förslag till ännu större öppenhet.'' (not 252) ''IB byggde på informella personalallianser: man utbytte inte information, man pratade med varandra''. Eftersom underrättelsenämndens ledamöter inte förstått detta underkänner Kanger & Gummesson Försvarets Underrättelsenämnds utredning. Kanger & Gummesson skriver: ''Så, hur är det med Anders Björcks och underrättelsenämndens frikännande av socialdemokraterna från att ha utnyttjat IB för partipolitiska syften? När vi läser rapporten går tankarna osökt till en historia som Harald Stanghelle, chefredaktör för norska Dagbladet, berättade efter att Lundkommissionens rapport offentliggjorts: en av de mest delaktiga i Arbetarpartiets hemliga övervakning av kommunister förhördes om ett sammanträffande mellan partimannen och en chef inom säkerhetspolisen POT. ''Nå'', hade en av kommissionens ledamöter frågat. ''Lämnade Ni någon information till POT vid det tillfället?'' ''Vad då information'', svarade partimannen, ''Vi snackade med varandra om kommunisterna.'' ''Men fick Ni någon information?'' ''Vad vi gjorde var att snacka med varandra.'' För Lundkommissionen tog det tid att tränga igenom den politiska kultur som genomsyrade samarbetet mellan Arbetarpartiet och statens övervakningstjänster. Den visade sig bygga på informella personalallianser som i sin tur grundades på gemensamma intressen. Det präglade tonen i umgänget: man utbytte inte information, man pratade med varandra. Så var det också i Sverige, men det har den svenska underrättelsenämnden inte förstått. Därför hamnar den också snett i sina slutsatser. När de delaktiga inom IB och SAP förhörs utgår nämnden från att det hemliga samarbetet var formaliserat på något slags diariefört, normalbyråkratiskt svenskt vis.'' (not 253) Efter flera klagomål från forskare som fått i uppgift att granska IB och den militära underrättelsetjänsten hoppar kriminologen Janne Flyghed vid Stockholms universitet av i protest mot att han inte får tillgång till det material han behöver. (not 254) ''det har tagit för lång tid att få ut forskningsmaterialet. Vi ville titta på allt, men av olika sekretesskäl har detta inte varit möjligt! Vi krävde en efterhandsgranskning för att komma igång så fort som möjligt men nu har förhandsgranskningen av materialet lett till kraftiga förseningar. Jag hoppas att mitt avhopp kan påverka förutsättningarna för de forskare som är kvar i gruppen.'' ''Det här är ett politiskt spel. Regeringen verkar köra med nån slags lägga-locket-på-strategi. Det går inte att köpa sig fri från kritik genom att ge forskare anslag på 20 miljoner kronor och vänta sig lugn efter det.'' (not 255) Janne Flyghed säger i en intervju i Dagens Nyheter. ''Det finns risk för att vår forskning blir en del i ett mörkläggningsprojekt'' (not 256) Professor Dennis Töllborg, som har regeringens uppdrag att kartlägga svenskt säkerhetsskydd, får inte tillgång till Säpos arkiv. ''Jag har väntat i över ett år på att regeringen ska öppna arkiven men inte ens fått svar på brev, säger han.'' (not 257) Professor Dennis Töllborg hoppade senare av från det aktuella forskningsprojektet på samma grund som Janne Flyghed. Alexanddra Pascalidou skriver följande i Göteborgs - Postens helg-magasin Två dagar under rubriken ''Åsiktsregistrering tillhör kanske inte det förflutna'': ''Jag förstår ingenting! För två år sedan förvarnades jag, Michael Alonzo, Juan Fonseca och Mauricio Rojas om att vi var åsiktsregistrerade på en hemlig lista på dåvarande integrationsdepartementet. Listan skulle bestå av ett tjugotal debattörer som offentligt kritiserat regeringens invandrarpolitik. Syftet med listan var att kartlägga, misstänkliggöra och få tyst på oss. Vi skulle successivt sopas bort. Det här kan låta som tomt konspirationsnonsens för Dig, för det gjorde det nämligen för mig i början. Men det anmärkningsvärda i historien är det som fick mig att sluta tvivla, var att informationskällan var väl bevandrad i maktens korridorer. Det var redaktören Kurdo Baksi som berättade om listans existens. Baksi har i flera år sprungit i departementets korridorer och frotterat sig med invandrarministrar, tjänstemän och sakkunniga. Han vet alltid allt om alla och delar generöst med sig. Dessutom är hans syster ingen mindre än riksdagskvinnan Nalin Baksi. Med den bakgrunden framstår han som relativt trovärdig. Enligt Baksi var han själv med på listan, men han var ändå mest orolig för mig. Han påstod att man på departementet bestämt sig för att få bort mig först. På den tiden lät detta som rena skämtet för mig, eftersom jag hade ett jobb på TV som programledare på Mosaik. Inte sjutton kunde de få bort mig därifrån? Jag vet bara att jag ett år senare sparkade från Mosaik, utan någon som helst förklaring. Jag vet också att varken jag eller någon annan från den hemliga listan aldrig någonsin sedan dess har anlitats av departementet. Förutom Kurdo Baksi blir aldrig någon av oss inbjudna till diverse aktiviteter där. Misstänkliggörandet som Baksi varnade oss för skulle iscensättas genom att man hävdade att vi skapade ''etnopanik'', vad nu det kan innebära. I stället för att jobba med vettiga insatser ägnade integrationsdepartementets sakkunniga sin arbetstid åt att sitta och hitta på nya ord, skriva insändare i tidningar och misstänkliggöra kritiker. Baksi hävdade till och med att de kontaktat journalister på bland annat Ekot och bett dem granska oss. Baksi blev så upprörd över allt detta att han varnade oss gång på gång, han skrev i DN debatt, han berättade i TV och i radio. Då är det klart man börjar undra, även om departementet förnekat förekomsten av en lista. Men allt rann bara ut i sanden. Inga svar. Taktiskt rätt sätt att döda en obehaglig fråga. Och under tystnaden började en efter en på den påstådda listan att tappa fotfästet i tillvaron. Fonseca förlorade sin riksdagsplats, Alonzo slutade på departementet, Rojas fråntogs alla anslag för integrationsforskning och jag var plötsligt borta från TV-rutan. Det Baksi varnade oss för hade skett. Den enda som var kvar var han själv. Trots att det var han som läckt om listan och satt igång rabaldret. Nyligen skrev Alonzo och Fonseca i DN och krävde att den oberoende kommission som skall granska bland annat IB-affären även borde granska huruvida åsiktsregistrering av oliktänkande invandrare har ägt rum. De hänvisade till Baksis uppgifter. Men det är nu det besynnerliga inträffar. Plötsligt förnekar Baksi allt. Nej, han har aldrig sagt något om någon lista. Han dementerar allt trots att det finns bevis om vad han tidigare påstått i form av artiklar, kassettband etcetera. Då undrar man: Vad har egentligen hänt med honom? Varför ändrar han sig plötsligt? Vem är han rädd för? Var det bara påhitt alltihop? Men hur kommer det sig att allt han varnade oss för har ägt rum? Jag förstår ingenting. Jag hoppas att vi en dag får veta sanningen om vad som egentligen hände. Alexandra Pascalidou Krönikören är producent på Sveriges Television'' (not 258) Bohuslänningen skriver följande i en artikel i januari 1999: ''Ännu ett Säpo-arkiv som visar hur tusentals personer avlyssnades och registrerades på 1950- och 1960-talen har avslöjats. Arkivet hittades i ett låst skåp på åklagarmyndigheten i Göteborg. Det är Dagens Nyheter som berättar om arkivet som numera finns på landsarkivet. Enligt dokumenten avlyssnade Säpo kommunistpartiets avdelning i Göteborg från 1953 ända fram till 1966, troligen ännu längre. Bland de registrerade finns regissören Roy Andersson och författaren Gunnar Myrdal och Sture Källberg.'' (not 259) Den 20 januari 1999 skriver Göteborgs - Posten följande i en artikel: ''Socialdemokraterna och moderaterna ville inte ha en sanningskommission för att utreda förhållandena med det hemliga inrikes spionaget på de egna medborgarna utan höll emot och inte förrän den 20 januari 1999 tillkännagav statsministern att det blir en sanningskommission om den militära och civila underrättelseverksamheten i Sverige. Men Persson vill inte kännas vid benämningen sanningskommission, det skulle tolkas som att ledande socialdemokrater ljugit tidigare. Beteckningen blir i stället granskningskommission.'' (not 260) Se appendix 16 Fakta om granskningen av säkerhets- och underrättelsetjänsten. Den 26 januari 1999 skriver Göteborgs-Posten: ''År efter år avlyssnade Säpo kommunistpartiets telefoner i Göteborg. En gång i månaden godkändes avlyssningen av Göteborgs rådhusrätt som fann partiets anställda ''skäligen misstänkta för spioneri.'' ''Domstolen vågade aldrig säga nej till Säpos begäran''. (not 261) ''En offentlig ursäkt. Och alla papper på bordet. Det kräver syskonparet Sylwa Herlitz och Olof Andrén, två av de många kommunister i Göteborg som avlyssnades av Säpo på 50- och 60- talet.'' (not 262) Vi vet i dag att fem läkare som 1975 arbetade på Lilldals vårdcentral i Kållekärr på Tjörn registrerades av Säpo därför att en av läkarna var vänsteraktivist. Så hamnade nuvarande överläkaren på Uddevalla sjukhus Claes Rothelius i Säpos register. ''Nyheten avslöjades av TV 4 och i en intervju där berättade Claes Rothelius att han först bara tyckte det hela var löjligt eftersom han aldrig varit politiskt aktiv. Nu tycker han att det hela är beklagligt. - Människor kan ju ha fått sina karriärer förstörda utan att veta om det, säger han. Charlotte Wiktorsson som var medlem i kfml(r) och hade arbetat i ett palestinskt flyktingläger i Libanon, säger till Bohuslänningen att hon tror att flera av de läkare som sattes under Säpos lupp inte ens arbetade samtidigt som henne på Lilldals vårdcentral.'' (not 263) Den 11 februari 1999 skrev Expressen: ''Under årtionden har regeringen vilselett och ljugit för både riksdagen och allmänheten. Nu ska sanningen som finns kvar i arkiv, protokoll och människors huvuden fram. Det handlar om den politiska åsiktsregistreringen i Sverige. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommissionens intressantaste uppgift blir att kartlägga vilken regering som ljugit mest. Kommer Tage Erlander, Olof Palme eller Ingvar Carlsson att toppa listan?'' (not 264) Av Göteborgs-Posten den 12 februari 1999 framgår följande: ''Justitiekanslern (JK) Hans Regner friar rikskriminalen från misstankarna om att ha samlat in och använt sig av ett olagligt personregister över eko-brottslingar. Det var Rikspolisstyrelsen som begärde JK:s granskning efter tidningsuppgifter i våras om att registret - som består av tre pärmar med nedsättande omdömen om tusentals personer - också var i omlopp inom finansvärlden. JK anser inte att det var fel att ta emot pärmarna. Polisen måste givetvis ha möjlighet att ta emot tips från allmänheten, anser JK. Däremot är han kritisk till oklarheter kring diarieföringen av pärmarna hos rikskriminalen. När det gäller innehållet i pärmarna slår JK fast, att uppgifterna är för gamla för att leda till några rättsliga efterräkningar.(TT)'' (not 265) Granskningskommission tillsatt Den 25 mars 1999 tillsatte regeringen den kommission som får uppdraget att granska de svenska säkerhetstjänsterna. Uppdraget gäller både de militära säkerhetstjänsterna (försvarsstabens säkerhetsavdelning och dåvarande IB) och säkerhetspolisen. Uppdraget är begränsat till den inrikes verksamheten. Som ordföranden utsågs Gunnar Brodin. (not 266) Reaktioner på att en granskningskommission har tillsatts Dagens Nyheter, helsida med artiklar om granskningen av säkerhetstjänsten, rubriker: ''Jurister granskar politiker'' ''Efter långvariga påtryckningar kommer regeringen nu att inleda partiöverläggningar om en granskningskommission som ska syna den svenska säkerhetstjänstens verksamhet efter 1945.'' ''Många frågetecken runt utspelet'' ''Genom att undanta IB:s utrikesdel slipper man ifrån känsliga frågor runt neutraliteten.'' ''Kommissionen gjorde norrmännen nöjda'' ''Arkiven kommer att öppnas för dem som registrerats'' ''Forskare välkomnar beslutet'' ''Hur kommissionen lyckas kommer att bero på medlemmarnas kompetens'' (not 267) Svenska Dagbladet skriver på ledarplats: ''För att ta det positiva först. Granskningen ''bör sträcka sig fram till dags dato'' som Persson framhöll. Det är ytterst viktigt för trovärdigheten att kommissionens uppdrag inte begränsas i tiden fram till, så som skedde med Neutralitetspolitikkommissionen, till exempel Olof Palmes tillträde som statsminister. Den begränsningen infördes 1992 som en kompromiss mellan Bildt-regeringen och den dåvarande oppositionsledaren Ingvar Carlsson, och med inget annat syfte än att rädda ''fenomenen'' - i detta fall bilden av Olof Palme. Det är sålunda talande för Göran Perssons förhållande till Palme att han inte luftat några tankar av detta slag. En begränsning är dock ''förhållandet till främmande makt'', har Persson framhållit. Och det är en alldeles riktig begränsning. Det som är av intresse i sammanhanget är den förtäckta och många gånger förmodligen olagliga inrikesverksamheten och inte underrättelse och säkerhetstjänsternas utrikes aktiviteter.'' (not 268) Bohuslänningen skriver på ledarplats: ''Sanningskommission tillsätts - äntligen'' ''Allt måste belysas - såväl verksamheten som motiven för denna - och alla papper måste upp på bordet. Annars blir Sverige aldrig fritt från denna förfärande del av sin efterkrigshistoria.'' (not 269) ''Professor Dennis Töllborg företrädare för snickaren Torsten Leander som till slut fick upprättelse av regeringen för att han stoppades i jobbet efter uppgifter från Säpo. - Det är väldigt många människor som anser sig ha blivit utsatta för det här, rätt eller inte, och som i dag är gamla. Det är ett anständighetskrav att dessa människor får reda på vad det var som trasade sönder deras liv, säger Dennis Töllborg.'' (not 270) Trollhättans Tidning skriver på ledarplats: ''inte en dag för tidigt'' (not 271) Expressen skriver på ledarplats: ''Det väsentliga är att Sverige nu får en genomgång av säkerhetstjänsternas verksamhet'' (not 272) Lena Hjelm-Wallén, vice statsministern, uttalar sig i radioprogrammet P1 Morgon på följande sätt: ''Torgny Segerstedt var den ende som kritiserade etablissemanget och hans ståndpunkt verkar ju vara den enda riktiga i dag. Vi vet ju i dag att administration, polis, militär och hovet genomsyrades av nazisympatier.'' (not 273) Som kuriositet se nedan vad Göteborgs-Posten skrev den 17 september 1940 under rubriken ''Handelstidningen indragen'': ''Regeringen har tröttnat på Torgny Segerstedt, chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Nu straffas han för sin ständiga kritik och provokationer mot nazisterna. Censursaxen har varit framme tidigare men nu har för första gången tre hela nummer av GHT med för Tyskland komprometterande innehåll beslagits av regeringen. Segerstedt har tidigare fått flera tysksympatiserande göteborgska köpmän att inleda en annonsbojkott mot tidningen.'' (not 274) Vi vet i dag att filmregissören Roy Andersson avlyssnades och registrerades bland tusentals andra svenskar utan att han varit politiskt aktiv. Han fanns med i ett Säpo-arkiv som hittades i ett låst skåp på åklagarmyndigheten i Göteborg. ''Roy Andersson registrerades sedan han som 21-åring pratat i telefon om att åka till Kina med en kompis och undervisa i svenska och tyska. Kompisen var engagerad i kommunistpartiet. Roy Andersson har aldrig varit med i något parti och att han registrerats av Säpo kom som en nyhet för honom. - Det är lite kusligt att veta att man varit avlyssnad. Ändå är jag faktiskt inte förvånad. - Hela efterkrigstiden har varit ett övervakningssamhälle av stora mått, det förstår man mer och mer, säger han till nyhetsbyrån FLT. För att kunna avlyssna kommunistpartiets och dess ungdomsförbunds telefoner anmälde Säpo att det fanns personer misstänkta för spioneri på partiets kontor. Avlyssningstillståndet gavs av domstol och förlängdes med en månad i taget. I slutet av varje månad skickade Säpo en rapport till åklagaren med resultaten av avlyssningen som trots att den aldrig ledde till gripanden, förhör eller åtal tilläts pågå i 13 år.'' (not 275) Säkerhetstjänstkommissionen meddelar att den kommer att granska idrottsledaren Bengt Frejds Säpoakt. Säkerhetstjänstkommissionen är den granskningskommission som regeringen tillsatte den 25 mars 1999 med riksmarskalken Gunnar Brodin som ordförande. ''Varken Laila Freivalds eller Säpochefen Anders Eriksson tycker att Bengt Frejds akt är anmärkningsvärd. Men det gör Säkerhetstjänstkommissionen. Nu ska den granska fallet närmare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ''Säpo får inte registrera personer enbart för deras politiska åsikters skull. Men fram till förra året fanns en hemlig förordning som gav Säpo i uppdrag att bevaka ledare i höger- och vänsterextremistiska partier. Bevakning på 90-talet intresserar Säpochefen Anders Eriksson har tidigare hävdat, och justitieminister Laila Freivalds hävdar fortvarande, att den förordningen inte varit aktuell under mycket lång tid. Men det faktum att bevakningen av Bengt Frejd pågått så sent som fram till 1996 intresserar kommissionen.'' (not 276) Östersunds-Posten berättar om PG Bengtsson, som sedan början av 1979-talet varit aktiv som fritidspolitiker i Kpml(r) som fått läsa sin Säpoakt. ''PG Bengtsson är inte förvånad, men samtidigt chockad över de uppgifter säkerhetspolisen (Säpo) samlat i hans akt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - Alla människor som har varit med och protesterat mot något är av intresse för Säpo. Därför vill jag se hela min akt. Jag vill se hela omfattningen av det här.'' (not 277) Registernämndens ordförande Carl Anton Spak uttalar sig i en intervju i Sydsvenskan den 4 mars 2000 på följande sätt: ''Regeringen bör ge Säpo ökad möjlighet att registrera personer som sympatiserar med eller är medlemmar i högerextremistiska grupperingar. Det anser Registernämnden som kräver en översyn av förbudet mot åsiktsregistrering i Säpos digra personregister.'' ''Registernämnden menar nu att den nya Polisdatalagen måste justeras så att ingen i efterhand kan påstå att Säpo medvetet överträtt det förbud mot åsiktsregistrering som är inskrivet i Regeringsformen.'' (not 278) Säkerhetspolisen kommer att slås samman med Rikskriminalen enligt Dagens Nyheter. (not 279) Organisationsförebild kommer FBI (not 280) att vara. Expressen meddelar att Riksskatteverket, RSV, håller på att bygga upp en egen säkerhetstjänst. En av uppgifterna blir att sätta stopp för ekonomisk brottslighet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Underrättelsetjänstens register ska innehålla uppgifter som personer som dömts för grova ekonomiska brott.'' (not 281) Våren 2000 gav regeringen den svenske ambassadören i Washington Rolf Ekéus uppdraget, att från och med i höst, utreda den svenska säkerhetspolisen från Olof Palmes makttillträde 1969 fram till Berlinmurens fall 1989. Ekéus skall även se över frågan om Natoubåtar har gjort intrång på svenska vatten. Vice statsministern Lena Hjelm - Wallén vill utöka kretsen av granskare till att omfatta en hel expertkommitté. '' - Om man ska göra en genomlysning av säkerhetspolitiken under det kalla krigets två sista decennier bör flera experter göra det. Jag tycker för min del att det ska vara experter - som historiker, diplomater, försvarskunniga personer, inte politiker, säger Lena Hjelm - Wallén.'' (not 282) När debatten om den östtyske agenten ''Koenig'' tog fart sommaren 2000 uttalade sig justitieminister Laila Freivalds på följande sätt vid en pressträff: ''att det fanns ett behov av exempelvis IB för att motverka infiltration.
____________________ Not 134. Säkerhetspolisen, SÄPO, självständig enhet inom Rikspolisstyrelsen (RPS) med huvuduppgift att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet. Därmed avses både den inre säkerheten för statsskickets bevarande och den yttre säkerheten för nationellt oberoende. Verksamheten SÄPO:s verksamhet brukar indelas i säkerhetsunderrättelsetjänst, säkerhetsskydd och personskydd. Säkerhetsunderrättelsetjänsten innebär att SÄPO inhämtar information om förhållanden som kan vara av betydelse för rikets yttre och inre säkerhet samt för bekämpande av terrorism. En viktig del utgörs av kontraspionage, som syftar till att förhindra eller uppdaga brott mot rikets säkerhet, i första hand spioneri och olovlig underrättelseverksamhet. SÄPO försöker bl.a. kartlägga om främmande stater visar otillbörligt intresse för svenska säkerhetsintressen, t.ex. genom sin diplomatiska representation här i landet eller genom agentverksamhet. Till kontraspionaget hör också att kartlägga tillgången till och motverka spridningen av kärnteknologi och massförstörelsevapen, något som ökat i betydelse efter statskommunismens sammanbrott i Östeuropa. Författningsskyddet innebär bekämpning av verksamhet som syftar till att med våld eller otillbörligt tvång ändra Sveriges statsskick eller påverka politiska organ eller myndigheter. SÄPO:s intresse riktas i första hand mot olika extremistiska grupper som inte är främmande för att använda våld för sina politiska syften. Terroristbekämpningen syftar till att förebygga brott med utländska politiska motiv. SÄPO är i detta arbete beroende av goda internationella kontakter. I SÄPO:s bekämpning av terrorism är den s.k. terroristlagstiftningen ett viktigt hjälpmedel. Mot bakgrund av de terroristdåd som förövades under början av 1970-talet infördes 1973 en lag som gjorde det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in eller stanna kvar i Sverige. Numera finns terroristlagstiftningen inarbetad i utlänningslagen (1989:529). Under åren har det skett avvisning eller utvisning av ett antal utländska medborgare. Utvisningar beslutas av regeringen på grunder som oftast är sekretessbelagda, vilket lett till kritik av olika slag. SÄPO:s användning av olika spaningsmetoder, t.ex. teleavlyssning och buggning, har också väckt uppmärksamhet. Jfr terrorism. Säkerhetsskyddet är en uppgift som fullgörs mot bakgrund av de krav som riksdag och regering ställer på myndigheter inom totalförsvaret och på leverantörer till dessa myndigheter. De viktigaste åtgärderna är personalkontroll (registerkontroll) samt rådgivning i säkerhetsfrågor m.m. åt berörda myndigheter och företag. Årligen företas personalkontroll av flera tiotusentals personer. SÄPO genomför också säkerhetsskyddskontroller vid myndigheter och vissa företag. Personskyddet avser den centrala statsledningen, dvs. i första hand kungahuset och regeringen. Därutöver svarar SÄPO för samordning och säkerhetsarbete i samband med statsbesök och liknande händelser. Även utländska beskickningar i Sverige ligger inom SÄPO:s ansvarsområde såvitt avser personskydd. Organisation m. m. SÄPO:s arbete är av naturliga skäl omgärdat med stor sekretess. Detaljer om organisation och personalstyrkan m.m. är i huvudsak hemliga. SÄPO leds av en generaldirektör som är underställd RPS. Styrelsen, som innehåller parlamentariska ledamöter, har dock insyn i verksamheten och beslutar i vissa ärenden om personalkontroll, dvs. om utlämnande av personuppgifter ur SÄPO:s register. SÄPO:s årliga anslag uppgår till ca 475 miljoner kr. (1995). Personalen rekryteras bl.a. från polisorganisationen i övrigt. För personskyddsverksamheten behövs poliser med särskilda psykiska och fysiska egenskaper. Också SÄPO:s spanings- och utredningsarbete kräver ofta arbetsinsatser där tålamod och yrkesskicklighet sätts på hårda prov. Internationellt perspektiv Många säkerhetstjänster har eller har haft varierande renomme´. Gestapo i Nazityskland, KGB och dess föregångare, bl.a. NKVD, i Sovjetunionen, STASI i Östtyskland, Securitate i Rumänien och SAVAK i Iran under shahregimen är alla exempel på hur de styrande använt sin säkerhetspolis i syfte att kontrollera och förtrycka befolkningen. Bland dagens mer namnkunniga säkerhetstjänster kan nämnas FBI i USA, brittiska Security Service ( i allmänt språkbruk MI-5), tyska Bundesverfassungsschutz och israeliska Shin Beth. Historik………………………………………………………………………………………………………………………………………………… Litt,: Säkerhetspolisens inriktning och organisation, SOU 1988:16; Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet, SOU 1990:51; Carl Lidbom, Ett uppdrag (1990); D. Töllborg, Under Cover: Den svenska säkerhetspolisen och dess arbetsmetoder (1991). Nationalencyklopedin Artonde bandet 1995. Not 135. Faktaruta om SÄPO ur artikel i Göteborgs-Posten den 18 februari 2000 med rubriken ''Frejds akt ska undersökas. Säkerhetstjänstkommissionen tycker att Säpos bevakning är märklig''. Not 136. IB och hotet mot vår säkerhet Peter Bratt Gidlunds 1973 s 37-38. Not 137. Affärsvärlden Nr 17, 22 april 1998. Rubrik på första sidan: Du är övervakad Stormakternas gamla underrättelsetjänster satsar hårt på företagsspionage. Artikel Informationskriget. I det nya ''kalla'' kriget är det information om konkurrerande företag och länder som eftertraktas hetast. Stormakterna är - som vanligt - mest på hugget. S 22 - 24. Not 138. Den militära underrättelsetjänsten: Fem kriser under det kalla kriget Stig Ekman, Carlssons 2000, omslagstext. Not 139. Dagens Nyheter 28 februari 1998 artikel av Peter Bratt: En triangel av järn. Not 140. Dagens Nyheter 26 januari 1999 Mats Carlbom: Spionjakten på 60-talet. Arkivmaterial visade att diplomaten var helt oskyldig till det han misstänktes för. Not 141. Göteborgs-Posten 30 januari 1999 Jan Höglund: Säpochefen backar inte om mobiltelefoner. Not 142. Dagens Nyheter 29 januari 1999 Bengt Falkkloo: ''Omöjligt avlyssna avstängd mobil''. Not 143. Svenska Dagbladet 14 oktober 1997 artikel av Lennart Lundquist: Företag lät detektiv skugga anställd Not 144. Artikel i TrollhättansTidning/Lilla Edet Posten den 18 augusti 1999 med rubriken: Hemlig telefonavlyssning sköts från Sundsvall (TT) Not 145. Finans Tidningen den 8 mars 1998, Katja Margell: Ökat industrispionage mot svenska företag. Not 146. Informationskriget underrättelsetjänster artikel i Affärsvärlden Nr 17 22 april 1998. Not 147. Sydsvenskan 2 januari 1991 I Brännpunkt gäst Wilhelm Agrell: Lögner, lögner och åter lögner. Not 148. Östersunds-Posten 11 december 1997 Henrik Dahlsson: Sanningen måste fram. Not 149. Dagens Nyheter 5 januari 1999 Fakta/forskningsuppdraget. Not 150. Sydöstran 20 mars 1998 Peter Ovander: Säpos många älsklingar Kändisar med vänstersympatier trängs i registren som inte längre är hemliga. Not 151. Dagen Nyheter 15 december 1997 Peter Bratt Analys/Underrättelsetjänsten: En härva av hemligheter. Not 152. Dagens Nyheter 21 januari 1998 Anders Hellberg: IB-affären Finland bas för svenskt spionage. Not 153. Dagens Nyheter 28 februari 1998 artikel av Peter Bratt: En triangel av järn. Not 154. Göteborgs-Posten 3 december 1998: IB-affären steg för steg. Not 155. Dagens Nyheter 28 februari 1998 Torbjörn Sohlström: Folket vill veta sanningen. Not 156. Svenska Dagbladet 28 februari 1998 Brev till ledarsidan, Sanningskommissionen Sanningen och inget annat, insändare Gunnar Adler-Karlsson. Not 157. Dagens Nyheter 28 februari 1998 DN/Temo om sanningskommission. Not 158. Dagens Nyheter 17 mars 1998 Torbjörn Sohlström: Guillou avslöjade IB i hemlighet. Publicering först efter valet: Schori förhandlade med Guillou om när artiklarna skulle släppas. Not 159. Sydöstran 15 mars 1998 Hans Bülow: ''Låt inte högern ta över EU''. Not 160. Sydöstran 20 mars 1998 Peter Ovander: Säpos många älsklingar. Kändisar med vänstersympatier trängs i registren som inte längre är hemliga. Not 161. Sydöstran 21 mars 1998 Martin Hult: ''Makalöst och urlöjligt'' CH Hermansson förvånad och upprörd över att registreringen var så detaljerad. Not 162. Sydöstran 24 mars 1998 Peter Ovander: Sydöstrans avslöjande ett viktigt genombrott. Professor i rättsvetenskap glad att Säpos sekretess nu hävts. Not 163. Sydöstran 25 mars 1998 Peter Ovander: ''Säpo var helt nipprigt'' Måbrink minns männen i trenchcoat. Not 164. Sydöstran 25 mars 1998 Bosse Gustafsson: Inte ens riksdagsmännen slapp Säpos bevakning. Nya avslöjanden visar att ingen uppgift var för liten för att registreras. Not 165. Sydöstran 26 mars 1998 Peter Ovander: Vänsterns minsta steg bevakades. Not 166. Sydöstran 26 mars 1998 Bosse Gustafsson: ''Säpo var rent löjeväckande'' Göte Öhman minns bevakningen. Not 167. Sydöstran 27 mars 1998 Bosse Gustafsson: ''Förtäckta kommunister'' Enligt Säpo var fredsivrare, FNL:are, atombombsmotståndare suspekta. Not 168. Sydöstran 28 mars 1998 Peter Ovander: Spritt, språngande. . . Säpo ''Jag tar mig för pannan'', säger den välkände Dr Gormander. Not 169. Sydöstran 28 mars 1998: 16 misstänkta samhällsomstörtare. Not 170. Sydöstran 30 mars 1998 Bosse Gustafsson: Den 8 mars såg Säpo rött På 1960-talet bevakades även traditionella kvinnofrågor. Not 171. Dagens Nyheter 21 mars 1998 Torbjörn Sohlström: Kända namn registrerade Säposkåp öppnat. Dokument avslöjar de hemliga aktiviteterna på 60-talet. Vpk hårdbevakat. Not 172. Svenska Dagbladet 21 mars 1998 Annika Engström: Svenskar får läsa Säpos handlingar. Not 173. Dagens Nyheter 10 maj 1998 Ingrid Carlberg & Ewa Stenberg: Olagligt register förtalar oskyldiga. Finansvärldens underrättelsetjänst: Det räcker att pekas ut ryktesvägen för att hamna i registret. Not 174. Dagens Nyheter 10 maj 1998 Ingrid Carlberg & Ewa Stenberg: Intrum Finans utnyttjar listan. Not 175. Dagens Nyheter 11 maj 1998 Ingrid Carlberg & Ewa Stenberg: Polisen använder det olagliga registret. Not 176. Dagens Nyheter 11 maj 1998 Ingrid Carlberg & Ewa Stenberg: Hög chef i storbank stämplas som förbrytare. Under samma vinjett: Känd ekobrottsling skaffade egen kopia. Not 177. Dagens Nyheter 12 maj 1998 Ingrid Carlberg & Ewa Stenberg: Registrets kärna kommer från Nordbanken. Not 178. Dagens Nyheter 13 maj 1998 Ingrid Carlberg & Ewa Stenberg: Nordbanken ska granskas Finansvärldens hemliga personregister. Datainspektionen vill utreda om banken bryter mot lagen. Not 179. Dagens Nyheter 14 maj 1998 Ingrid Carlberg & Ewa Stenberg: ''Sladdergrupper'' byter hemligheter. På samma uppslag: Svår balansgång i gråzon mellan lag och brott. Not 180. Göteborgs-Posten 12 maj 1998. Not 181. DN debatt ''Jag vägrar svara om IB'' Carl Persson ställer ultimatum för att infinna sig till förhör om IB och Säpo. Carl Persson: DN Debatt 22 juni 1998. Not 182. Göteborgs-Posten 25 juni 1998 Planer på svenskt FBI. Laila Freivalds vill samordna Säpo och rikskriminalen. Artikel av Jan Höglund. Not 183. Dagens Nyheter 17 mars 1998 Torbjörn Sohlström: Guillou avslöjade IB i hemlighet Regeringen fick förhandsinformation. Dokument från Svea Hovrätt har nu 25 år efter IB-rättegångarna släppts. Dagens Nyheter 17 mars 1998 Torbjörn Sohlström: Publicering först efter valet Schori förhandlade med Guillou om när artiklarna skulle släppas. Not 184. Göteborgs-Posten 9 juli 1998 Ledarsidan: Brända bevis väcker oro. Not 185. Svenska Dagbladet 24 juli 1998 Mikael Holmström: Krav från USA bakom IB. Not 186. Dagens Nyheter 26 juli 1998 Analys/IB-affären Peter Bratt: Persson offrar sina företrädare Socialdemokraternas mörkning av kontakterna med IB håller inte längre. Not 187. Göteborgs-Posten 29 juli 1998 (TT): KU-anmälan om Sapo-uttalanden. Not 188. Svenska Dagbladet 25 juli 1998: IB-informatör visste inget. Not 189. Svenska Dagbladet 9 augusti 1998 Hans Hederberg: Regeringens förbryllande turer hotar leda till fiasko. Not 190. Göteborgs-Posten 13 september 1998: IB genom åren. Not 191. Göteborgs-Posten 13 september 1998: IB genom åren. Not 192. Dagens Nyheters ledarsida den 20 augusti 1998: IB leder till maktapparatens baksida När kommunisthotet bleknat kvarstår bilden av socialdemokratiskt maktmissbruk. Not 193. TV 4 11 september 1998. Not 194. Dagens Nyheter 12 september 1998 artikel av Peter Bratt: Eric Krönmark kräver sanningskommission. Not 195. Göteborgs-Posten 12 september 1998 Ledare: Lägg IB-korten på bordet. Not 196. Göteborgs-Posten 12 september 1998: ''IB har förstört valrörelsen'' (TT). Not 197. Dagen Nyheter 28 augusti 1998 Bengt Falkloo: Partihänsyn stoppar program Radiojournalister upprörda Programledningen ställer in diskussion om IB-affären och sjukhusspionen som skulle sändas veckan innan valet. Not 198. Göteborgs-Posten 13 september 1998: IB genom åren G-P Fakta. Not 199. Göteborgs-Posten 28 augusti 1998 Peder Svensson: Känsligt radioprogram stoppas. Not 200. Göteborgs-Posten 13 september 1998 Söndag Reportage artikel av Peder Svensson IB spökar än: ''Monstret måste begravas'' Not 201. Göteborgs - Posten 14 september 1998: Skeletträngsel Not 202. Bohuslänningen 17 september 1998 Thomas Höjeberg: Ökat samarbete med FBI Not 203. Moderna Tider September 1998 Maria Carlshamre: (S)TASI I SVERIGE. Not 204. Bohuslänningen 19 september 1998: S låter ändamålet helga medlen Insändare av C-A Backman. Not 205. Dagens Nyheter 15 september 1998 Erik Holmberg: Prövning för Bratt och Guillou rimlig. Not 206. Göteborgs-Posten 18 september 1998 (TT) Riksdagsman: Jag var IB-agent. Not 207. Göteborgs-Posten 3 oktober 1998 (TT:) IB förnekades internt inom S. Not 208. Göteborgs-Posten 24 oktober 1998 Peder Svensson: JK vill inte utreda registrering Personerna på sjukhusspionens lista överväger nu att driva fallet vidare. Not 209. Göteborgs-Posten 2 oktober 1998 Dennis Töllborg: Tjuv och polis för vuxna. Not 210. (SB 1992:01). Not 211. Dagens Nyheter 5 november 1998 Läsarnas DN: Enn Kokk fel man att skriva vitbok. Not 212. Bohuslänningen 24 november 1998 Artikel av Lillemor Melstad: Rikskrim och säpos roller synas Kampen mot organiserad brottslighet skärps. Not 213. Moderna Tider november 1998 Agneta Pleijel: Någonting är ruttet. Not 214. Ibid. Not 215. Expressen 25 november 1998 Mikael Bergling: Så tvättade han inte IB-byken. Not 216. Aftonbladet 27 november 1998 Lena Mellin: Skandalen ingen vill bry sig om De visste men höll tyst i 25 år. Not 217. Göteborgs-Posten 2 december 1998 IB-affären Bjarne Moelv: Avslöjande bör gå före kommission. Not 218. Moderna Tider november 1998 Agneta Pleijel: Någonting är ruttet. Not 219. Göteborgs-Posten 11 september 1998 Ulf Nyström: Registrerad nekas Säpo-akt. Not 220. Svenska Dagbladet 24 september 1998. Under strecket Dennis Töllborg: Demokratisk övervakning av övervakare är möjlig. Not 221. Dagens Nyheter 13 oktober 1998 Stefan Lundberg: Kekkonen öste galla över IB-affären. Not 222. Svenska Dagbladet 27 november 1998: Carlsson bekräftar att han kände till IB (TT). Not 223. Göteborgs-Posten 27 november 1998: Monica Sahlback: Carlssons uttalande upprör IB-listade. Not 224. Göteborgs-Posten 28 november 1998: Ledarsidan Högt pris för IB. När Ingvar Carlsson medger att han visste om IB, medger han också ansvar! Not 225. Göteborgs-Posten 28 november 1998: Högt pris för IB. Not 226. Göteborgs-Posten 1 december 1998: Affären Elwin skadar tilliten Innebörden i den lagstiftning som reglerar Säkerhetspolisens verksamhet måste respekteras om den skall vara ett skydd mot övergrepp. Not 227. Dagens Nyheter 12 december 1997 Peter Bratt: En härva av hemligheter Fakta/nämnder. Not 228. Bohuslänningen 3 december 1998: Fakta om IB (TT). Not 229. Svenska Dagbladet 14 december 1998: Listning redan före IB (TT). Not 230. Expressen 3 december 1998 Ledare: Låt Strömholm leda kommissionen. Not 231. Expressen 3 december 1998: IB-affären Den oheliga alliansen. . .och nu försvaras s av moderaterna. Artikel av Per Wendel. Artikel av Mikael Bergling: Näringslivet och socialdemokraterna hjälptes åt med IB. Not 232. Aftonbladet 3 december 1998 ledare: Björck - och nu en rejäl kommission. Not 233. Trollhättans Tidning 4 december 1998 ledare Torbjörn Håkansson: Kommunistskräck rättfärdigade IB. Not 234. Bohuslänningen 3 december 1998: LO, SAF och försvaret bakom IB Motivet var att säkra vapen från USA. Not 235. Göteborgs-Posten 4 december 1998 Artikel av Thomas Björkman: Åsiktsregister stoppade kommunister på TV. Not 236. Göteborgs-Posten 4 december 1998 Artikel av Peder Svensson: Flera frågor kring IB obesvarade. Not 237. Expressen 5 december 1998 Ledare: Häv IB-domarna. Not 238. Expressen 5 december 1998: välkomna. Not 239. Svenska Dagbladet 5 december 1998 Mikael Holmström: SAF-direktör förnekar avtal om IB. Not 240. Ibid. Not 241. Ibid. Not 242. Dagens Nyheter 7 december 1998 Annika Ånnerud: Forskare hotar att lämna IB-granskning. Not 243. Dagens Nyheter 15 december 1997 Peter Bratt: En härva av hemligheter. Not 244. Personalkontroll den 1 oktober 1969 - 30 juni 1996. Rapport till regeringen av registernämnden beslutad den 16 december 1998. Not 245. Expressen 23 december 1998 Peter Kadhammar: Riktiga spioner fick vara i fred. Not 246. Ibid. Not 247. Dagens Nyheter 23 december 1998 Annika Ånnerud: Säpo fick lösa tyglar. Not 248. Ibid. Not 249. Bohuslänningen 23 december 1998 Peter Wallberg & Björn Ewenfeldt: Inga nya Leander-fall Rapport visar att Säpos registrering stred mot grundlagen. Not 250. Ibid. Not 251. Göteborgs - Posten 24 december 1998 Jan Höglund: Spionerna blir mindre hemliga. Nya regler ska ge ökad insyn i försvarets underrättelsetjänst. Not 252. Svenska Dagbladet Sune Olofson 3 januari 1999: Regler för spioner avslöjas. Not 253. Dagens Nyheter 11 januari 1999 artikel av Thomas Kanger och Jonas Gummesson: Den avgörande frågan ställs inte. Not 254. Svenska Dagbladet 5 januari 1999 Annika Engström: Missnöjd forskare hoppar av IB-granskning. Not 255. FinansTidningen 7 januari 1999, Katarina Hugo: 3 minuter med… Janne Flyghed. Not 256. Dagens Nyheter 5 januari 1999 Två artiklar av Sigrid Bøe: ''Säpo är huvudaktören'' Kritik mot IB-projektet. Säkerhetstjänstens alla delar måste utredas, menar historiker. Forskare lämnar utredningen. Not 257. Göteborgs-Posten 5 januari 1999 Per Nygren: Regeringen hindrar IB-utredningar. Not 258. TVÅDAGAR 2 januari 1999. Not 259. Bohuslänningen 26 januari 1999 Nina Odermalm: Nytt Säpo-arkiv avslöjat Tusentals personregistreringar från 1950- och 1960-talen upptäcktes i Göteborg. Not 260. Göteborgs-Posten 20 januari 1999 Artikel av Ulf Nyström med rubriken: Regeringen granskar IB. Not 261. Göteborgs-Posten 26 januari 1999 Per Nygren: Säpo avlyssnade kommunister Göteborgs rådhusrätt gav klartecken varje månad - år ut och år in. Not 262. Göteborgs Posten 26 januari 1999 Anne Johansson: Syskon kräver offentlig ursäkt Vill höra ett förlåt. Not 263. Bohuslänningen 27 januari 1999 Artikel med rubriken: En vänsteraktivist gav fem namn i Säpos register. Not 264. Expressen 11 februari 1999 Analys Per Wendel: Vem ljög mest? Nu ska hela sanningen fram. Not 265. Göteborgs-Posten 12 februari 1999: JK friar polisen från eko-register. Not 266. Dagens Nyheter 26 mars 1999 artikel av Annika Ånnerud: IB-granskare utsedda Säkerhetstjänsten Ny lag kan ge kommissionen unika befogenheter. Not 267. Dagens Nyheter 21 januari 1999 Dick Ljungberg: Inrikes Jurister granskar politiker; Peter Bratt: Många frågetecken runt utspelet; Lars Johansson: Kommission gjorde norrmännen nöjda; Annika Ånnerud: Forskare välkomnar beslutet. Not 268. Svenska Dagbladet 21 januari 1999 Ledare: Kontroll av kontrollanter. Not 269. Bohuslänningen 21 januari 1999: Sanningskommission tillsätts - äntligen. Not 270. Bohuslänningen 21 januari 1999 Gunilla Winsnes, Thomas Andersson o Mats Gustafsson (FLT): Säkerhetstjänsten ska granskas. Not 271. Trollhättans Tidning 21 januari 1999 Ledaren: Äntligen en kommission. Not 272. Expressen 21 januari 1999 Ledaren: Granskning. Not 273. Intervju med vice statsministern Lena Hjelm Wallén i P1 Morgon den 11 januari 2000. Not 274. Göteborgs-Posten 17 september 1940. Not 275. Bohuslänningen 26 januari 2000 Artikel (FLT) av Nina Odermalm med rubriken: Nytt Säpo-arkiv avslöjat Tusentals personregistreringar från 1950- och 1960-talen upptäcktes i Göteborg. Not 276. Göteborgs-Posten 18 februari 2000 Susan Ritzén & Karin Robach: Frejds akt ska undersökas; Jan Höglund: Säpo förnekar intresse för idrotten; Mathias Inde: Mannen till vänster i centrum; Annika Andersson & Magnus Jönsson & Magnus Lundquist: Artister begär ut Säpoakter. Not 277. Östersunds-Posten 28 februari 2000 Kerstin Eriksson: Hans liv finns i Säpos arkiv Not 278. Sydsvenskan den 4 mars 2000 av Erik Magnusson: Säpo bör få registrera extremhögern. Not 279. Dagens Nyheter 20 april 2000 artikel på ledarsidan med rubriken: Nya hotbilder kräver nytt Säpo. Not 280. FBI, Federal Bureau of Investigations. USA:s federala säkerhetspolis. FBI upprättades 1908 och har sitt huvudsäte i Washington, D.C. Byrån är en avdelning av justitiedepartementet. Utöver att ansvara för landets inre säkerhet har FBI till uppgift att genomföra utredningar när federala intressen berörs, med undantag för de verksamhetsområden som det finns speciella organ för. Organisationen utreder spioneri, sabotage, förräderi, utpressning och andra grövre brott. FBI biträder federala och statliga myndigheter med främst vetenskapliga men också andra utredningar. Byrån är känd för sin moderna utrustning och sitt signalements- och fingertrycksarkiv. Medlemmarna i FBI kallas G-men. Under åren 1924-72 var J.Edgar Hoover chef. Litt: L. Fabrizio, The FBI National Academy (1990); William W. Keller, The Liberals and J. Edgar Hoover (1989); R.J. Lamphere, The FBI-KGB War (1986). Nationalencyklopedin, Bra Böcker AB, Sjätte bandet 1991. Not 281. Expressen 22 maj 2000 Christer Sparv: RSV registrerar ekobrottslingar. Not 282. Svenska Dagbladet 10 juni 2000 Bitte Hammargren: Expertgrupp ska syna neutraliteten. Not 283. Svenska Dagbladet Mats Eriksson: Freivalds vill inte avslöja ''Koenig''. |
Tillbaka till Innehållsförteckning |
|
|
|
|
|
|
Hemsida |