[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

"Allt som kan gå i konkurs skall gå i konkurs"

Citatet i rubriken är från en intervju med Peter Smedman i P1, Studio Ett, den 28.4. apropå Securums handläggning av nödlidande krediter som tidigare legat hos Nordbanken. Peter Smedman som till vardags är VD hos Ackordcentralen, anser med rätta, att de företagare vars krediter flyttades över till Securum också drabbats hårt av ren kapitalförstöring i samband med den snabba slakten av de bolag som hamnade hos Securum i och med att Nordbanken avsade sig en del av sina företagskunder.

Studio Etts bägge inslag den 28.4. visar med önskvärd tydlighet vilken rättsosäkerhet svenska små och medelstora företag har i dagens Sverige.Redan det faktum att Sverige har 10 % mer konkurser än i Tyskland med dess mycket större befolkningsmängd, borde åtminstone sänt varningssignaler till regeringen och näringslivets organisationer för att förhindra ytterligare pålägg efter finanskrisen som "förskottsmoms" , förstärkt personligt betalningsansvar vid konkurs och åliggande om ytterligare avgifter vid sjukfrånvaro.

Men i Sverige är det av någon anledning skottpengar på småföretagare.

Av Nordbankens f d kunder som helt ofrivilligt hos Nordbankens "städbolag" Securum, fanns några "klippare" men till största delen var det seriösa företagare som fick utstå en omild behandling hos projektanställda, bonustörstande handläggare. Den enda arbetsuppgiften hos dessa var att se till att Securum så snart som möjligt, kunde omvandla kundernas tillgångar till sina egna och statens.

wibble.gif (96429 byte)En del av de bolag som hamnade hos Securum hade redan tidigare fått se sina långsiktiga utlandslån bli kortsiktiga om inte lånen sagts upp i förtid. Det var så man gjorde för att krediterna skulle bli "nödlidande". Dessutom hade redan tidigare många bolag drabbats av räntechocken på 500 % när riksbanken och Bengt Dennis och Ann Wibble beslutat sig för att "the sky is the limit" för att försvara kronan 1992. Inte många företag har förmåga att av egen kraft överleva en sådana chocker.

Vid sidan av mitt eget arbete som företagare och är jag sedan två år själv aktiv som arbetande styrelseordförande i en ideell stiftelse vars enda uppgift är att hjälpa företagare som drabbats av bankernas och bankernas "städbolags" bannbulla och att se till att svenska banker och domstolar börjar följa EG-rätten i kreditfrågor.

Jag kan därför försäkra att jag är medveten om att den svenska finanskraschen har varit och är fortfarande det största svenska problemet för svenska små och medelstora företag, som i dessa sammanhang, upplever sig själva som fullständigt rättslösa i förhållande till svenska banker, finansinstitut och domstolar.

Känslan av rättslöshet förstärks ytterligare av den behandling som seriösa företagare fått uppleva av handläggarna i bankernas "städbolag" där Securums handläggare tillhör "värstingarna" utan någon som helst empati för de företagare som helt utan förskyllan drabbats av den svenska finanskraschen och fått lämna hus, hem och företag.

Resultatet har också blivit skilsmässor, självmord och upplösning av familjer i en omfattning som Sverige aldrig tidigare varit med om.

Att i det skedet "lägga lök på laxen" och tillåta snabblikvidering av företag inom ramen för Securum är inte bara oacceptabelt det är fullständigt omoraliskt och oförsvarbart. Därför bör en utredning snarast påbörjas för att utreda ansvarsförhållandet för att detta kunnat ske och på vilka grunder bonuspoäng och fallskärmar, utdelats till Securums anställda.

Det har helt enkelt inte gått att diskutera företagens framtid med Securums handläggare som bara varit intresserade av en enda sak - att sälja företagen vidare så snabbt som möjligt och därmed erhålla egna förmåner och bonuspoäng. Det är detta jag så starkt vänder mig mot. Företagarna har som grupp utsetts till syndabockar för bankkrisen utan att för den skull vara medskyldiga, i den utsträckning som görs gällande.

Fortfarande ringer dagligen mellan 15-20 företagare och bankkunder till mig personligen, såväl i mitt arbete som till bostaden och är förtvivlade för att de har råkat illa ut och fått sina krediter uppsagda av bankerna som av någon anledning anser att deras "säkerheter har försämrats" eller drabbats av bankernas "städbolag," som tydligen inte skyr några som helst medel för att tillgodogöra sig sina kunders pengar och bolag. Att Securums "bonussystem" bidrar till många företagares fall kan jag därför intyga och att tillgångarna sålts vidare till bråkdelen av sitt värde är också sant.

Åke Hallman, f d ordförande i Securum och f d VD i Apoteksbolaget förstod också av egen erfarenhet vilket incitament "fallskärmsavtal" och bonussystem för Securums anställda skulle innebära för att snabba på avvecklingen av de "obekväma" företagare och företag man ville bli av med. Och resultatet lät heller inte vänta på sig. Jag uppskattar av finanskrisen hittills tagit död på minst en tredjedel av det svenska näringslivet. Därför förstår jag också att bankerna gärna låter sig fusioneras och den naturliga förklaringen till att de inte längre behöver lika mycket personal som tidigare eftersom kunderna helt enkelt "försvunnit".

Nu börjar det äntligen gå upp för journalister och massmedia vilken oerhörd slakt av företag som förekommit av den svenska företagsamheten före, under och efter den svenska finanskraschen våren 1990. Detta framgick också av radiointervjuerna den 28.4. Mina egna beräkningar är att totalt 60.000 företag fått sina krediter uppsagda helt i onödan på grund av finanskraschen och vi med facit i hand fått minst halv miljon arbetslösa.

Till detta skall nu läggas över 2.000 ytterligare konkurser p g a av de företag som flyttades över till Securum för att rädda Nordbanken från företagsnedläggelse och där de handplockade tjänstemännen i Securum fick bonus ( ! ) ju snabbare de avvecklade företagen, som redan tidigare drabbats av Nordbankens bannbulla. Hur många ytterligare konkurser som orsakats av Retriva och de andra bankernas "städbolag" kan jag bara gissa mig till.

Tidigare erfarenheter av bonussystem hos Kronofogdemyndigheten i Finland gjorde att Kronofogdemyndigheten som tidigare fört en tynande tillvaro plötsligt kvicknade till och beslagtog tillgångar man många gånger inte hade rätt till. Resultatet i Finland blev också att Kronofogdemyndigeten snart fick gå tillbaka till det gamla "beprövade" systemet för sitt agerande, för att skydda företagen mot plundring.

I efterdyningen av bankkrisen finns mer än 2.500 ärenden bara mot Nordbanken i Stockholms Tingsrätt, som en direkt orsak till vad som hände före, under och efter finanskrisen.

Regeringen har därför tillsatt en utredning om den svenska banklagstiftningen som skulle ha varit klar redan i december i fjol. Fortfarande har dock utredarna inte kommit med några konkreta förslag. Om detta beror på att Ulla Lundqvist som är VD i Bankföreningen, medverkar som expert i utredningen vill jag låta vara osagt.

Men vad som nu behövs är tydliga incitament för att skydda företagen och Sveriges framtid.

När det gäller en så enkel fråga som uppsägning av krediter, så tillåts bankerna fortfarande att säga upp krediter om bankerna, enligt deras mening anser att säkerheterna har försämrats.

Men vid en rättslig prövning ålåg det bankerna, redan före Sveriges inträde i EU att bevisa att säkerheterna har försämrats. Det är denna och andra självklara rättsregler följs fortfarande i de svenska domstolarna, varför företagen fortfarande kan betrakta sig som rättslösa så länge uppsägning av företagskrediter aldrig prövats i högsta svenska rättsinstans.

Nu blir det i stället med största sannolikhet Europadomstolen i Strasbourg eller EG-domstolen i Luxemburg som kommer att rätta in Sverige i leden när det gäller att följa EG-rätten, som numera är överordnad den svenska lagstiftningen. Men innan dess bör politikerna åtminstone reagera för den utslagning av små och medelstora företag som för närvarande ger bonuspoäng och premieras med generösa fallskärmsavtal.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida