I min senaste bok: "Från folkhem till fattigstuga" och i åtskilliga artiklar i både riks- och fackpress har jag redan tidigare berättat hur lätt det är för banker och myndigheter att stjäla tillgångar från företagare. Hur dessa företagstjuvar fortfarande går fria, trots att det redan är bevisat hur det gick till när krisbankerna plundrade sina kunder på alla tillgångar under den svenska bankkrisen 1987-1993.

Men det är fortfarande få personer utanför "den inre kretsen" som känner till hur bankerna och myndigheter i förening använder sig av kronofogdemyndigheten, konkursförvaltare och Patent- och Registreringsverket (PRV) i Sundsvall, för att kunna beslagta tillgångar från trilskande företagskunder.

I dag heter chefen för Patent- och Registreringsverket Gun Hellsvik. Hon har tidigare varit riksdagskvinna och verksam i riksdagen för moderaterna, som berömmer sig över att stå på företagarnas sida. Hon har till och med varit justitieminister under en kortare period. Även PRV hjälper i dag banker och myndigheter att försätta skötsamma företag i konkurs, som av någon anledning tvistar med banker eller myndigheter.

Det som händer med kunder som processar mot banker eller myndigheter allt för länge och till slut verkar få framgång i de olika rättegångarna som blev följden av bankkrisen (2 000 rättegångar mot Nordea/gamla Nordbanken bara i Stockholms tingsrätt) är att man förr eller senare beslagtar bokföringen i de trilskande bolagen, och i stället den vägen försöker sätta bolaget i konkurs. Det sker genom att anklaga företagen för oegentligheter, för att slippa ifrån vidare processer. Sedan behåller man alla handlingar så länge som möjligt, utan att vidta några som helst åtgärder. Så småningom får den drabbade företagaren som processar ett brev från Patent- och Registreringsverket som hotar att försätta företaget i konkurs, eftersom företagaren inte har lämnat in någon årsredovisning.

I ett fall som jag känner till har man behållit alla handlingar i över ett år, utan att kunna peka på några felaktigheter i bokföringen. Företaget i fråga har nu blivit ansatt med både hot och kraftfulla uppmaningar från PRV att lämna in sin årsredovisning, vilket naturligtvis är omöjligt så länge företaget inte förfogar över några handlingar.

I det aktuella fallet har man till och med beslagtagit alla varorna och flyttat bort varorna från företagaren, till den närmaste konkurrentens lager. Så att han inte heller skall kunna bedriva någon försäljning över huvud taget. Självfallet är konkurrenten glad. Men den drabbade företagaren som bara följt myndigheternas anvisningar, kan inte bedriva några som helst affärer.

I ett annat fall som jag känner till, blev företagaren på samma grunder försatt i konkurs av PRV. I det fallet låg banken bakom konkursen. Banken råkade i tvist med sin kund sedan banken själv beslagtagit hela köpeskillingen från en försåld fastighet och ville slippa ifrån en dyrbar process i efterhand.

Nu har det gått sju år sedan den händelsen inträffade. Banken lyckades med sitt uppsåt. Kunden blev försatt i konkurs innan avtalet mellan bank och kund hann prövas i tingsrätten. Bankkunden som blev försatt i konkurs förlorade inte bara sitt företag. Han förlorade också sin talerätt i domstol.

Fortfarande sju år efter händelsen är detta ärendet därför inte prövat i någon rättsinstans, vilket på ett uppenbart sätt strider mot 6 artikeln 1 § i Europakonventionen om att alla har rätt till en "rättvis rättegång", och inom skälig tid.

Med en sådan utstuderad teknik som jag redovisat i bägge fallen är det således lätt att knäcka företagare. Den fråga jag därför vill ställa till Gun Hellsvik som är chef för PRV är vad hon tänker göra åt problemet? Är hon över huvud taget medveten om att PRV sedan länge används i ond tro, för att försätta skötsamma företagare i konkurs, och av banker och myndigheter som av olika anledningar inte själva har "rent mjöl i påsen"?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt