[Hemsida]
[Brf-direkt] [Skicka
vykort] [Tipsa ditt nätverk]
Nollkoll på grundlagar
och avtal
Av Mats Lönnerblad - Wermlands
Tidningen - 23
februari 2004
Ett exempel på internationella avtal som inte följs
av Sverige under alltför lång tid är Europarådets
konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, skriver Mats Lönnerblad
I Sverige respekterar vare sig regering eller riksdag internationellt träffade
avtal eller avtalsrätten. Den godtyckliga politiska styrningen har blivit
en betydligt viktigare vägvisare för våra folkvalda. De anser sig
inte längre behöva följa befintliga lagar och förordningar.
I ett sådant land undermineras det rättsliga skyddet.
Den enskilde individen kommer i kläm. I dag kränks våra medborgerliga rättigheter
av två instanser: av regering och riksdag som vare sig följer träffade
avtal och den befintliga lagstiftningen. Av myndigheterna genom andra
stadgande, och direkta konfiskatoriska åtgärder, ofta gör att de
drabbade blir helt rättslösa.
Grundlagsstridiga
Men inte nog med det. Nya lagar stiftas, som kan strida mot både
grundlagen och de mänskliga rättigheterna, utan att någon reagerar.
Myndigheterna åtgärder mot medborgarna - förvaltningsåtgärder -
kan i Sverige överklagas i olika instanser upp till regeringen.
Domstolarna står då i de flesta fallen på myndigheternas sida, mot den
enskilde individen.
Regeringens egna åtgärder är däremot i Sverige i princip oåtkomliga.
De kan kritiseras i riksdagen och rentav anmälas till
konstitutionsutskottet i avsikt att föranleda en prickning av det
ansvariga statsrådet i dechargedebatten. Men denna tänkta säkerhetsmekanism
har under senare år satts helt ur funktion i vår svenska riksdag.
Utskottsmajoriteten i konstitutionsutskottet - identisk med den majoritet
som stöder regeringen - brukar lägga etiska och juridisk hänsyn åt
sidan, och träder automatiskt in och försvarar regeringens handlande och
stoppar all kritik. Någon verklig granskning av regeringen utgör därför
inte dechargemekansimen, som författningen från början avsåg. Detta är
en mycket allvarlig urartning i svensk parlamentarismen.
Avtal följs inte
Ett exempel på internationella avtal som inte följts av Sverige under
alltför lång tid är Europarådets konvention angående skydd de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. (Europakonventionen)
Avtalet undertecknades redan den 4 november 1950 och ratificerades av
Sverige den 11 januari 1952 (SÖF 1952 s 399) för träda i kraft den den
3 september 1953. Detta viktiga dokument var heller ingenting
som vare sig den svenska regeringen eller oppositionen tyckte sig behöva
följa.
Det skulle därför dröja ända fram till 1995 som Europakonventionen
skrevs in i den svenska lagstiftningen. Det skedde i samband med Sveriges
inträdde i den europeiska unionen. Hade Sverige den gången röstat nej
till EU, hade konvention, som Sverige fortfarande inte följer när det gäller
"rättvisa rättegångar", ( 6
artikeln 1 §) och tillämpningen av äganderätten, fortfarande inte
ingått i svensk lag.
Bevis för hur svenska domstolar fortsätter att kränka både EG - rätten
( som sedan 1995 ingår i den svenska lagstiftningen och självklara rättigheter
i enlighet med Europakonventionen hittar man lätt i både EU - direktiv
som har direkt effekt och därför ovillkorligen måste följas och i färska
domar mot Sverige från både EG - domstolen och Europadomstolen.
Utjämningsskatt
Att den kommunala utjämningsskatten strider mot både grundlagen och den
kommunala självständigheten, som jag tidigare starkt kritiserat,
har varit känt sedan det infördes 1996. Regeringens första förslag
om kommunal skatteutjämning underkändes av lagrådet med hänvisning
till stadgandet om den kommunala beskattningsmakten i regeringsformen.
Men regeringen gav sig inte. I stället utformade man då ett nytt förslag
som i princip bibehöll det tidigare förslaget innehåll, men i stället
för "skatteutjämning" i använde uttrycket
"avgiftsutjämning".
Då godkändes förslaget av de politiskt färgade och "extraknäckande"
justitieråden i lagrådet. Trots att utjämningsskatten inte kan
definieras som en avgift, eftersom det är fråga om en skatt. En
avgift avser ju betalning till det allmänna som kräver en direkt
motprestation. Skatt måste betraktas som ett ofrivilligt tvångsbidrag
till staten.
Bankkrisen
Vad som skedde under den svenska bankkrisen 1987 - 1993 har jag redan berättat
i två böcker: Från bankkris till börskris och Från folkhem till
fattigstuga ( Bankrättsföreningen, 2003 och 2004.) Då slogs alla rättsliga
skyddsmekanismer ur spel.
Dels följdes inte banklagen när såväl Gota Bank som Nordea (gamla
Nordbanken) var på obestånd den 1 februari 1990. I stället fortsatte
dessa banker sin verksamhet med politikernas samtycke, och dolde både de
stora förlusterna i bankerna, och när dessa förluster uppkom så länge
som det gick. Även för alla krisbankernas kunder.
Dels nervärderas alla bankkundernas fastigheter i ond tro, för att det
skulle bli lättare för de drabbade krisbankerna att plundra sina kunder.
Inte heller förekom i många av de fall jag tagit del av några
riktiga pantrealisationer, som lagen föreskriver.
Krisbankerna som dessutom hade iklätt sig ett formellt ansvar att följa
internationella kapitaltäckningsregler som gällde, utan att
bekymra sig om den saken. Det var slutligen det som utlöste bankkrisen,
med de tragiska och helt onödiga konsekvenser detta innebar för många
av krisbankernas kunder.
Sattes ur spel
Även under bankkrisen rådde "nollkoll". Alla avtal och lagar
ur spel under denna tragiska epok. Bankerna fick tillstånd att utreda
sina egna oegentligheter. De fick t o m tillstånd att behandla sina
skötsamma kunder efter eget gottfinnande.
Den fråga som jag därför vill ställa till politikerna är hur ni
tänker agera nästa gång Sverige hamnar i en krissituation ?
Kommer då moderater och socialdemokrater även nästa gång att
motsätta sig en oberoende utredning för att utreda alla olagligheter som
skett ?
Som bekant borde bankernas och politikernas handläggning av
bankkrisen, skett redan för ett år sedan, i enlighet med fattat beslut i
riksdagen. Men i stället tillsatte Statsminister Göran Persson en
politisk utredning med Erik Åsbrink som ordförande, för att
utreda förtroendet för näringslivet.
Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen
|