Bankkrisen kommer förmodligen kosta svenskarna 823 kronor var - vilket är mindre än man vågat hoppas.

Mer än fem år tidigare än beräknat får vi snart sluträkningen för bankkrisen i början av 1990-talet. Kostnaderna för de missbedömningar som anställda inom Nordbanken och Gota Bank gjorde under 1980-talet har nu minskats från 63 miljarder kronor till 7 miljarder.

Ingen hade väl tänkt att svenska folket skulle äga en skyskrapa i Atlanta i USA. Men det blev följden när dåliga kreditbedömare körde Sverige rakt in landets tredje akuta bankkris i början av 1990-talet. Skyskrapan i Atlanta var bara en av de drygt 3 500 fastigheter som Nordbanken och Gota Bank lånat ut pengar på och som sedan med hjälp av den då nybildade bankstödsnämnden (populärt kallad bankakuten) hamnade i statlig ägo.

Övertog värdesaker
Mest var det fastigheter som lämnats som säkerhet, men staten övertog också miljontals aktier och andra värdesaker.

Märkligt nog är detta en fortsättning på den förra bankkrisen 1920. Då bildade nämligen staten Kreditkassan AB och den blev så småningom en del av PK-banken, som sedan blev en del av Nordbanken.

När ledningen för Nordbanken 1991 insåg att värdet på de säkerheter som var belånade var 10 miljarder kronor lägre än vad låntagarna fått utbröt bankkrisen. Eftersom det svenska betalningssystemet då plötsligt hängde på en skör tråd beslutade riksdagen att garantera banken nytt aktiekapital. 4,2 miljarder kronor betalades ut.

Men Nordbanken hade större problem än så. 1992 beslutade riksdagen därför att köpa alla aktier i Nordbanken. Securum, ett statligt bolag, köpte över bankens problemtillgångar för 50 miljarder kronor. Det var 17 miljarder mindre än vad banken lånat ut på säkerheter, mest var de fastigheter i Sverige och några i övriga Europa och USA.

Indrivande uppgift
Securum hade som uppgift att se till att den svenska staten fick tillbaka så mycket som möjligt av bankstödet.

I Nordbankens fotspår gick så Gota Bank i kris 1992. Den bankens "återvinningsbolag” hette Retriva.

Staten hade 1993 lagt ut 63 miljarder kronor på att rädda de båda bankernas åtaganden. 1995 började pengar kamma tillbaka. Då såldes aktier i Nordbanken och statskassan fick tillbaka 6,4 miljarder kronor. Förra året löstes aktier in för 5 miljarder kronor som också återfördes till statskassan. Ett minskande Retriva köptes upp av Securum och staten fick in 3,8 miljarder kronor.

Men nu, mer än fem år tidigare än man trodde, är alltså den statliga räddningsaktionen snart klar. Organisationen avvecklas. bankstödsnämnden har upphört. Gota Bank har upphört. Retriva har upphört. Securum levererade in 8,3 miljarder kronor för ett par veckor sedan och har bytt namn till VF Holding AB. Det företaget köps den 1 oktober av ett annat statligt bolag, Venantius AB. Av de nästan 700 personerna som arbetade i Securum 1993 flyttar de enstaka som är kvar i dagarna in i lokalerna där.

Sålde av fastigheter
Kungsleden AB var fastighetsbolag inom Retriva och sålde av de fastigheter som Gota Bank lämnade i samband med konkursen. Några hundra fastigheter till ett värde av cirka 300 miljoner kronor är ännu osålda och Kungsleden har placerats under det statliga bolaget Vasakronan, som bildades när byggnadsstyrelsens fastigheter fördes över till ett bolag 1993.

Ska sälja aktierna
En stor affär återstår innan sluträkningen för bankkrisen kan göras definitiv. Det är försäljningen av de 59 procent som staten fortfarande äger i Nordbanken. Värdet i dag är cirka 28 miljarder kronor. Säljs aktierna till det priset, har de svenska skattebetalarna kommit ur landets tredje bankkris på 120 år till en kostnad av 7 miljarder kronor, 823 kronor per svensk.

– Det är mindre än vad man trodde när bankkrisen startade och säkerligen mycket mindre än vad det skulle kostat om inte staten gått in, säger Per Balazsi, som är ansvarig på finansdepartementet för avvecklingen av Securum.

Många siffror är ännu osäkra i denna komplicerade historia. Även Sparbankerna fick stöd (1 miljard kronor) och andra banker hamnade i kris.

De tog sig dock själva ur krisen. Och hur mycket förlorade svenskarna när statens del i Nordbanken plötsligt blev värd noll kronor när bankkrisen startade?

Vart tog alla pengar vägen?
I framtiden kommer vi nog se många analyser och avhandlingar om vad som hände med finansmarknaden under 1990-talets första hälft. Men ännu har ingen följt kronornas vandring från de 112 miljarder som lånades ut. Många kronor återinvesterades i fastigheter, som sedan sjönk i värde. 1993 var värdena på säkerheterna redan nere i 69 miljarder. De förväntade pengarna blev luft för ägarna. De som sålde en fastighet strax före krisen tjänade på affären. De individerna är inte så många. När fastighetsmarknaden hettade investerades mycket i byggande. Så folk i byggbranschen är exempel på människor som direkt fick pengar ur de utlånade miljarderna och även ur bankstödet. Pengarna konsumerade de sedan och de gick tillhaka in i samhällssystemet.

"Snart kommer dem slutliga notan från bankkrisen. Räkna med att du har lagt ut 3000 kronor för att rädda klantiga banker.

1993 hade staten lagt ut runt 65 miljarder kronor för att rädda banksystemet och Sveriges förtroendekapital Det mesta gick åt för att rädda statliga Nordbanken och Gota-banken, men även Sparbankerna fick låna en miljard."

Citat ur text

Vare sig Avisen eller Expressen här räknat in kostnaderna för minst 400.000 arbetslösa, 60.000 slaktade företag, stort antal självmord, spruckna äktenskap och social misär för många av de drabbade till följd av bank- och finanskrisens.

De verkliga långsiktiga kostnaderna för bank- och finanskrisen kan uppskattas till minst 1000.000.000.000 kronor (1000 miljarder) sett i ett helhetsperspektiv.

BRF vädjar till Avisen och Expressen att presentera fakta för sina läsare som inte bara redovisar kalla ekonomiska fakta utan också radar upp de redan tagna socialekonomiska kostnaderna och kommande, vilka har raserat det svenska välfärdssystemet för tiotals år framöver.

BRF Styrelse