När våra högsta svenska domare i Arbetsdomstolen, Högsta domstolen och Regeringsrätten i Stockholm, inte vet vilka avtal de själva skrivit på och vilka regler som gäller för dem i deras yrkesutövning, finns alla skäl i världen att också börja ifrågasätta deras yrkesmässiga kompetens, i andra frågor.

Beträffande de avtal som gäller finns det inte tveksamheter. Angående våra domares bisysslor är det bara att läsa innantill vilka regler som gäller under från Arbetsgivarverkets regelverk. Så här står det ordagrant: ’’Arbetstagaren är skyldig (min kursivering) att lämna uppgift till arbetsgivaren huruvida och i vilken omfattning han innehar eller avser att åta sig bisysslor. Arbetsgivaren får besluta att arbetstagaren helt eller delvis skall upphöra med en bisyssla eller att han inte får åta si g en bisyssla som inverkar på tjänsteutövningen’’.

I EG-domstolen, som i brist på Författningsdomstol i Sverige numera utgör den högsta rättsinstansen även för Sverige med en lagstiftning som är överordnad den svenska lagstiftningen, tillåts inga som helst ’’extraknäck’’. Detta borde vara en förebild för våra svenska domare, eftersom jäv annars lätt uppkommer.

Domstolsverket har således skyldighet att infordra uppgifter om vilka extraarbeten alla våra svenska domare i högsta rättsinstans har och publicera dessa uppgifter så att den svenska allmänheten får ta del av, i vilka fall jäv förekommit eller förekommer. Detta om Domstolsverket nu tar jävfrågan på allvar.

I enlighet med anställningsförordningen (1994:373) i ò 3 framgår också att ’’besked om bisyssla när det gäller chefen för förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart under regeringen prövas av regeringen’’.

Tydlig lag
I lagen (1994:260) om offentlig anställning framgår också under rubriken ’’bisysslor’’ att: ’’en arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba hans förtroende för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende’’.

Under särbestämmelser för det statliga området framgår också att: ’’En myndighet skall informera sin arbetstagare om vilka bisysslor som enligt myndighetens bedömning inte är förenliga med 7 ò lagen (1994:260) om offentlig anställning’’.

Dessutom skall myndigheten på begäran av en arbetstagare (ò 12) lämna ett skriftligt besked huruvida en bisyssla enligt myndighetens bedömning är förenlig med 7 ò lagen (1994:260) om offentlig anställning.

I SFS 1996:377 framgår också att besked om bisyssla enligt 12 ò anställningsförordningen (1994:373) lämnas av regeringen när det gäller justitieråd och av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet när det gäller kanslichefen.

Med anledning av TV-programmet Striptease som på ett förtjänstfullt sätt tog upp problemet med ’’extraknäcken’’ för våra svenska domare i Högsta svenska rättsinstans finns bara detta att tillägga. När ordförande i Högsta domstolen före programmet låter sig intervjuas i Aktuellt, och påstår som talesman för sina kollegor att domarna ’’inte kände till sina skyldigheter’’ i detta avseende är han inte trovärdig.

Bestämmelserna är glasklara och måste följas. Jag hoppas därför att Domstolsverket omgående utreder frågan och att ’’extraknäcken’’ publiceras för att fastställa omfattningen. Om inte någonting nu görs, visar detta att regeringen anser att våra svenska domare i högsta rättsinstans, i själva verket står över lagen, i dessa sammanhang. Och då är det regeringens skyldighet att svara på frågan: Varför tillåts dessa domare att tillskansa sig förmåner i strid med gällande avtal?

Domstolsverket
Vad vår nuvarande justitieminister Laila Freivalds anser vet vi redan. Hon anser att: domarna måste ha ’’särskilda förutsättningar att själva avgöra om en bisyssla är förtroendeskadlig’’. Citatet är från en riksdagsdebatt i ämnet från 1991 och sedan dess har det heller inte hänt någonting mer i denna viktiga fråga. Våra domare i högsta rättsinstanser fortsätter oförtrutet med sina ’’extraknäck’’ och de principiellt viktiga mål som borde avgjorts i högsta svenska rättsinstans blir allt färre!

Från min horisont menar jag dessutom att det inte är regeringens sak att våra domares ’’extraknäcker’’, utan domstolsverkets. Detta för att våra svenska domare skall kunna agera självständigt och fjärma sig från all form av politisk påverkan.