Ett bankärende av stort principiellt intresse har för inte så länge sedan varit föremål för domstolsprövning i högsta svenska rättsinstans.

Mål nr T 3029/93 handlar om anställda i en koncern som, efter kreditprövning, beviljades lån för förvärv av konvertibla skuldebrev i en planerad emission. En del anställda beviljades kredit mot säkerhet och en del utan.

Kreditvalutan utbetalades därefter till företaget innan banken mottagit de konvertibla skuldebreven för kredittagarnas räkning. Hovrätten anser att banken varit skyldig att göra detta. Banken borde också ha granskat emissionsprospektet i eget och kredittagarnas intresse, men inte heller detta skedde.

Efter att ha rådfrågat Ulla Lundquist, VD i Svenska Bankföreningen, frångår HD gällande rätt och åsidosätter dessutom bestämmelserna i Bankrörelselagen. I prejudikatdomen från den 10 januari 1996 får ordet säkerhet plötsligt ny betydelse. Högsta domstolen menar i denna dom att det inte är nödvändigt för banker att inhämta säkerheterna innan pengarna betalas ut!

Enligt 2 kap 13 par i banklagen (1987:617) får kredit endast beviljas om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra förbindelsen, dvs i enlighet med lånevillkoren erlägga ränta och amortering. Dessutom krävs säkerhet i fast eller lös egendom eller i form av borgen. Banken får avstå från säkerhet om det kan anses obehövligt eller om det annars föreligger särskilda skäl. Bestämmelserna har till syfte att skydda banken från förlust eller med andra ord skydda de medel allmänheten genom inlåning eller på annat sätt placerat i banken.

Så säger lagen. Men när lagen skall tolkas av Högsta domstolen blir meningen plötsligt en helt annan. HD menar till skillnad från hovrätt i detta mål att det går att betala ut lån innan banken fått avtalad säkerhet. Domskälet är att det inte är ovanligt att så sker (!) och att Ulla Lundquist på Bankföreningen tycker att det är riktigt.

I denna märkliga dom deltog justitieråden Gregow, Knutsson och Lind. Den fråga jag vill ställa till ordföranden i Högsta domstolen Anders Knutsson och hans bägge kollegor är därför: Känner ni inte till att Ulla Lundquist är jävig? Hon agerar ju flitigt som bankernas advokat i banktvister.

Senast det skedde var i Göteborg för bara några veckor sedan. Då tog hon sig till och med för att riva sönder bevis mot banken i ett stort ärende. Hon varken kan eller får därför fungera som HD:s remissinstans! Visste ni inte det? Och nu när ni vet det: är ni då villiga att ge de drabbade resning i målet?