I Sverige går det fortfarande inte att få ett rättsförhållande ordentligt fastställt i kreditmål. Enligt EG-rätten och Europakonventionen är denna rättighet en självklarhet och finns därför inskriven i Europakonventionen om de Mänskliga rättigheter som numera också gäller som lag i Sverige.
Därför beslutade regeringen vid regeringssammanträde den 1 juni 1995 om en ordentlig översyn av rörelse- och tillsynsregler på bankområdet.
Bakgrunden till översynen var också att kreditgivningen skett på "alltför lösa grunder" så att såväl finansbolag som banker redovisat stora kreditförluster under perioden 1989-1993.
Det var därför som staten intervenerade, i syfte att säkra stabiliteten i betalningssystemet och såg sig tvingad att göra ett temporärt åtagande, om stöd till de svenska bankerna.
Med utgångspunkt från en kartläggning av de erfarenheter som dragits av finanskrisen och regeringens syn på skyddsintressena för bland annat bankkunderna, var det därför naturligt att se över rörelseregler för banker och kreditinstitut så att dessa regler harmoniserar med EG-rätten och den svenska lagstiftningen.
Det är också därför som vi inom Bankkunderna nu väntar otåligt på Banklagskommitténs betänkande som skulle ha varit klart den 31 december 1996. Vad kommittén har åstadkommit och hur resultatet ser ut av den nya föreslagna lagstiftningen, vet vi fortfarande inte. Men det är en självklarhet att den svenska bankrätten måste harmonisera med den europeiska bankrätten som gäller som lag i Sverige från den 1 januari 1995, men ännu inte kunnat tillämpas hos oss.
Det kan väl knappast vara rimligt att den svenska finanskrisen som redan krossat 60 000 företag och skapat en permanent arbetslöshet på mellan 250 000 och 500 000 arbetslösa, inte ska åtgärdas i tid och att Sveriges nya banklagstiftning hela tiden fördröjs.