Ulf Olssons - Att förvalta sitt pund - handlar bland annat om maktkampen mellan Kreuger och Wallenberg. Men boken lämnar läsaren med många frågetecken.

Bokens titel: Att förvalta sitt pund
Författare: Ulf Olsson

Boken Att förvalta sitt pund innefattar ett stycke svensk industrihistoria, som också visar vad som hände efter upplösningen i den största ekonomiska maktkampen mellan två familjer i Sveriges historia: Vad som hände, sedan familjen Wallenberg genom en rad omständigheter tagit över en stor del makten från Ivar Kreuger, efter Kreugers död 1932. Boken ger emellertid inte några ordentliga förklaringar till omständigheterna kring detta.

I dag måste det anses odiskutabelt att Marcus Wallenberg varit en av huvudaktörerna när det gäller familjen Wallenbergs övertagande av stora delar av Kreugergruppen. Därför saknar jag ordentlig information om detta i boken. Senare tids forskning visar på ett tydligt sätt att Ivar Kreuger aldrig var på obestånd, och att tillgångarna efter Ivar Kreugers död först nedvärderades på ett otillbörligt sätt och sedan slumpades bort till bland andra familjen Wallenberg.

Enligt författaren professor Ulf Olsson hade Marcus Wallenberg en nyckelposition i en affärsdynasti som var på väg in i tredje generationen, där Marcus tidigt såg sig som ansvarig för släktens fortsatta position inom svenskt näringsliv.

Boken beskriver öppet hur Wallenbergarna tänker och arbetar, bland annat för att på bästa sätt förvalta familjeförmögenheten. På Marcus Wallenbergs tid gjordes det genom att den familjeägda banken (som blivit storbanken SEB) tjänade pengar eller genom att familjemedlemmarna själva investerade i industriföretagen. Men familjen investerade också med stor framgång via finans- och holdingbolag som kunde bedriva finansiella verksamheter i större skala.

Ulf Olsson beskriver hur gesällprovet för Marcus Wallenberg kom i början av 20-talet, som medförde stora omvälvningar i svenskt näringsliv. Många industriföretag gick i konkurs, företag hamnade i händerna på banker och andra fordringsägare, som i likhet med vad som hände under den senaste bankkrisen (1987–1993) passade på att ta över deras egendomar.

Aktiekurserna sjönk och det vara bara de som hade tillgång till pengar och framtidstro som kunde flytta fram sina positioner.

De som grep tillfället i flykten vid denna tidpunkt var både Marcus Wallenberg och Ivar Kreuger. Kreuger var därför den ende som på allvar hotade den Wallenbergska maktsfären under hela 20-talet och i början av 30-talet.

Eldopet för Marcus Wallenberg kom i slutet av 20-talet. Vid den tiden var Kreugerimperiets fortsatta utveckling den heta frågan. Enligt Olsson drev Marcus Wallenberg i sin egenskap av bankman, mot slutet av 1931 hårda förhandlingar med Ivar Kreugers bolag Kreuger & Toll.

Boken avslöjar också hur Marcus Wallenberg hade hemliga förhandlingar med George Murnane från den amerikanska bankirfirman Lee, Higginsson & Co under 1931, Kreugers viktigaste bankförbindelse i USA. Murname tycks ha försvarat Kreuger inför Marcus Wallenberg. Syftet med dessa förhandlingar och vad de ledde fram till, ger tyvärr boken inget bra svar på.

Ulf Olsson berättar hur Marcus Wallenberg personligen ledde Wallenberggruppens utökade aktiviteter, i spåren av Kreugerimperiets upplösning efter Ivar Kreugers död 1932.

Företag som Svenska Tändsticksaktiebolaget, SKF, Ericsson, Svenska Cellulosaktiebolaget, fastighetsbolaget Hufvudstaden och Boliden tillhörde alla Kreugersfären. En stor del av dessa övergick till Wallenbergsfären. Vad jag saknar är en beskrivning av hur överföringen kunde ske.

I boken framgår att Marcus Wallenberg i slutet av sitt liv hyllas på ett sätt som ingen annan bankman eller industrialist före honom.

Det uppenbara fel författaren gör är att han marginaliserar Ivar Kreugers ännu mer omfattande affärsverksamhet trots att större delen av denna är det som Marcus Wallenberg bygger vidare på.

I dag är det ju odiskutabelt att den ekonomiska makten i Sverige innehas av familjen Wallenberg. Men hur hade mönstret sett ut om Ivar Kreuger fått leva? Den frågan ger boken inget riktigt bra svar på.