Riksförsäkringsverkets förre generaldirektör KG Scherman anser i en ny bok att de pengar som har tagits från pensionsfonderna på ett orätt sätt snarast bör betalas tillbaka. Med vilken rätt undandrar politikerna mer än 245 miljarder kronor från det tidigare systemet?

Bokens titel: Den nya pensionen. En reform med stora problem
Författare: KG Scherman, Sveriges Pensionärsförbund

I dag är alla överens om att pengarna i det gamla ATP-systemet aldrig räckte till och att man därför var tvungen att ombilda hela systemet. Min egen uppfattning om orsaken till att ATP-systemet kapsejsade redan i början av 1990-talet, är den svenska finanskrisen 1987–1993. Redan då minskade man det tidigare beslutade basbeloppet för att kunna möta den politiskt självförvållade krisen. Sverige hade inte längre råd att infria sina utlovade förpliktelser, som byggde på den utopiska tanken från 1950-talet, att Sverige skulle vara det enda landet i världen, som befann sig i en ständig tillväxt.

Svag övervikt för ATP
ATP infördes i Sverige 1960 efter en hård politisk debatt under hela slutet av 1950-talet, och drevs till slut igenom i riksdagen med bara en rösts övervikt (Ture Königsons, fp, som i likhet med sin sentida kollega, före detta socialdemokraten Carl Tham, konverterade till socialdemokraterna).
   Det gamla ATP-systemet baserades på inkomsterna under de 15 bästa inkomståren. För att få ut full ATP måste man ha arbetat i minst 30 år. Det gamla pensionssystemet kompletterade folkpensionen som var lika stor för alla och garanterade en viss pensionsnivå. Avgiften till systemet var rörlig och innehöll vissa tillägg för dem som hade låg ATP.
   Den politiska hanteringen av finanskrisen gjorde att 60 000 företag gick i konkurs alldeles i onödan och Sverige fick en ökad permanent arbetslöshet på 400 000 personer. Detta fick statsskulden att öka dramatiskt till 1 000 miljarder kronor, plus ränta, och förpliktelserna kring utbetalningarna av de framtida pensionerna kunde inte längre uppfyllas.
    Pengarna räckte inte längre vare sig till att uppfylla åtagandena i det gamla ATP-systemet eller till att betala amortering och ränta på statsskulden. Regeringen tog sig därför friheten både att höja skatterna så mycket som det var politiskt möjligt och att använda sig av pensionärernas pengar för att betala amortering och ränta på statsskulden.
   Hittills har detta skett i tre steg. De första två stegen bestod i att fonderna länsades på 45+45 miljarder kronor och genom det tredje steget, som togs så sent som vid årsskiftet, försvann ytterligare 155 miljarder kronor från AP-fonderna för att kunna betala ränta och amortering på statsskulden.

Inkomstrelaterat den nya melodin
Det gamla ATP-systemet kommer nu successivt att ersättas av inkomstrelaterad pension med en garanti för att pensionen ska nå upp till en viss lägsta nivå.
   För att ta reda på vad det nya systemet innebär tog jag kontakt med riksdagsmannen Bo Könberg, fp, som har varit med och utformat systemet och med KG Scherman som förutom att ha skrivit en rad debattartiklar i detta ämne (senast i den utmärkta tidskriften Moderna Tider) nu också har givit ut en bok med det passande namnet Den nya pensionen. En reform med stora problem som nyligen har givits ut av Sveriges Pensionärsförbund.
   KG Scherman, som är civilekonom och civilingenjör, har en lång karriär i svensk offentlig sektor bakom sig. I sin bok hävdar han bland annat att pensionsreformen hittills har presenterats på ett felaktigt sätt. Scherman säger också att det bakomliggande  "syftet med reformen är att i praktiken höja pensionsåldern och därigenom markant försämra villkoren." Något som de politiker jag har talat med i denna fråga bestämt förnekar.
   I sin bok skriver Scherman också att de stora pengar som har tagits från AP-fonden och förts över till statsbudgeten innebär ett uppenbart brott mot de utfästelser som gjordes 1994 och att det leder till oacceptabla följder för pensionerna.
   Scherman anser att de pengar som redan har överförts bör återlämnas.
   Den nya allmänna pensionen som har införts grundar sig enligt Könberg och Scherman på det man tjänar hela livet. 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten går varje månad till en pensionsavgift, varav 16 procent går till dagens pensionärer men också grundar pensionsrätt för inkomstpension i det så kallade fördelningssystemet och 2,5 procent (för den som helt omfattas av det nya systemet) betalas in på ett premiepensionskonto. Garantipension utgår också till dem som har haft låg eller ingen inkomst under hela livet.
   Precis som pengarna inte räckte till att uppfylla de gamla pensionsförpliktelserna har man enligt Scherman nu också upptäckt att pengarna inte kommer att räcka till det nya systemet. Risken för att pensionerna kommer att minskas ytterligare i Sverige är därför uppenbar. Att staten dessutom tillåter sig att med jämna mellanrum tulla pengar från pensionskassan gör inte framtidsutsikterna för pensionärerna ljusare.
   Därför har politikerna också inrättat en så kallad broms i det nya pensionssystemet. Bromsen innebär att pensionerna minskas ytterligare, om inkomsterna till pensionssystemet sjunker under den nivå som behövs för att betala pensionerna enligt ordinarie regler.
   Enligt Scherman kommer pensionerna i framtiden att helt bestämmas av vilka avgifter som flyter in och vilka pengar som finns i AP-fonden. Därför återstår fortfarande frågorna om hur mycket pengar som till slut ska lämnas kvar i AP-fonden och hur bromsen rent tekniskt ska konstrueras, när staten numera tillåter sig att använda pensionärernas pengar för andra ändamål.

Maning till eftertanke
Min egen uppfattning efter att ha läst Schermans bok är att han nog kommer att få rätt i de flesta av sina antaganden som han ger uttryck för i boken. Den nya pensionen. En reform med stora problem är både välformulerad och lättläst och uppmuntrar till eftertanke. Jag vill därför gärna rekommendera denna bok för alla som är intresserade av hur det går till när staten förvaltar allas våra pensionspengar.
   Med facit i hand vet vi i dag att det gamla systemet, som röstades igenom av kommunister och socialdemokrater med en röst, aldrig höll för en närmare granskning.
   Hur det kommer att gå med det nya pensionssystemet återstår att se. Men det är synd och skam att någon egentlig offentlig politisk debatt aldrig förekom innan det nya systemet sjösattes. För att inte upprepa gamla synder har socialdemokraterna och vänstern denna gång försäkrat sig om att det nya systemet har tagits fram i samarbete med oppositionen, vilket gör det svårt att kritisera det nya systemet om det inte fungerar i praktiken.