”Det är bara en tidsfråga innan den första svenska banken flyttar utomlands”, hotar ekonomiprofessor Åke E Andersson och Finansförbundets ordförande Lillemor Smedenvall med i Dagens Nyheter ( DN Debatt den 1.10 )

Svenska fackförbund som själva sedan länge är vana vid kartellbindningar sig emellan, har svårt att förstå EU:s attityd till de krav som EU ställer på ökad konkurrens inom den inre marknaden. Redan tidigare har EU dömt ut dryga böter mot bolag i olika branscher. Senaste exemplet är SAS kartellbildning, som styrelsen för SAS in i det längsta försökte förneka att de överhuvudtaget var inblandade i. Men där till slut hela styrelsen fick avgå, efter en opartisk utredning om styrelsens ansvar i denna fråga, som leddes av Justitierådet Johan Munch.

Att svenska banker sedan länge har en oligopolställning i Sverige är de flesta överens om.

Det var nog därför som de flesta ekonomijournalister inklusive jag själv tyckte det var bra att EU ställde krav på bankerna för fusionens genomförande. Vilka krav som ställdes, vet jag fortfarande inte lika lite som någon annan, eftersom de berörda bankerna valde att hemligstämpla alla EU:s krav.

Sedan Sverige gick med i EU gäller EU:s alla konkurrensregler även i Sverige. Det borde därför aldrig ha kommit som någon överraskning för vare sig SEB eller Föreningssparbanken vilka krav som EU skulle komma att ställa för fusionens genomförande. Inom EU är det förbjudet för storföretag att gå ihop och bli så stora att de får total dominans på marknaden. Det är också förbjudet att ta ut samma pris på en vara eller tjänst, eller att upprätta orimliga avtalsvillkor.

Sedan länge domineras Sverige genom de fyra storbankerna. De svenska bankerna ungefär samma priser för sina avgifter och tjänster. För den som i likhet med mig har haft tillfälle att studera bankernas avtalsvillkor, vill jag gärna påpeka att det inte är mycket som skiljer mellan de olika svenska storbankerna av i dag. Frågan som också måste ställas är om inte nuvarande avtalsvillkor också strider mot den europeiska bankrätten och EG-direktiv, som borde ha implementerats i Sverige för länge sedan.

Precis som inom alla andra branscher är det bankerna själva som ställer villkoren för sitt agerande på marknaden. Bankrättsföreningen och Bankkunderna, som jag själv företräder i min egenskap av ordförande, har svårt att agera eller få gehör för våra krav emot Bankföreningen som representerar storbankerna, och dessutom fungerar som remissinstans till Högsta domstolen i juridiska frågeställningar.

För oss bankkunder spelar det därför inte så stor roll om bankerna flyttar utomlands. Vårt inflytande redan i dag, hur de svenska bankerna styrs, är minimalt. Vi har också svårt att göra vår röst gällande, både beträffande bankernas avgifter och övriga villkor.

Däremot har den europeiska bankrätten, EG-rätten och Europakonventionens inflytande över svensk rätt, stor betydelse för hur svenska bankkunder kommer att bemötas i fortsättningen.

Vi anser således att det bara är bra för små länder att få ökande konkurrens även inom banksektorn, och anser inte att EU drivits av några ”snävt nationella motiv” för att stoppa fusionen mellan SEB och Föreningssparbanken. Jag tror inte ens att EU försökt stoppa fusionen !

För att få veta vilka krav som EU ställer skulle det i stället vara intressant om Finansförbundet vill verka för att kraven offentliggörs nu sedan fusionen ställts in.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen