1. Utlösande faktor
”Utlösande faktor bakom den djupa fastighetskris som låg bakom bankkrisen var avregleringen av kreditmarknaden 1985, som genomfördes i en situation med hög inflation och ett skattesystem som stimulerade till omfattande låntagande.”

Kommentar
Ovanstående är korrekt på den punkten att kreditmarknaden avreglerades, hög inflation och att skattesystemet stimulerade till omfattande låntagande. Men det var inte fastighets-kunden som beviljade krediterna till sig själv och fastighets-kunden var ej heller bekant med de kapitaltäckningsregler som skulle börja gälla fr o m den 1 februari 1990.
   Eftersom bankerna fick omvärdera sina säkerheter efter de nya reglerna så blev det med automatik ett behov av att förstärka aktiekapitalet i förhållande till balansomslutningen och med hänsyn till de ca 350 miljarder som var korta valutalån så fick bankerna ett problem med att förlänga valutalånen hos de internationella bankerna. Alltså ett akut likviditetsproblem.
   Enkelt uttryckt man hade inte haft någon ekonomisk handlingsplan till den nya verkligheten och det kan man inte lasta fastighets-kunden för att planeringen var undermålig.

2. Därmed inleddes
”Därmed inleddes en spekulation i främst fastigheter.”

Kommentar
Ovanstående är korrekt men eftersom bankerna/finansbolagen godtog de värderingar som utfördes så kan man inte belasta fastighets-kunden för den investering som utfördes - fastighets-kunden uppfattade naturligtvis att om krediten blev beviljad fanns en seriös långsiktig analys grundad på de inlämnade uppgifterna samt med en av banken godkänd värdering .

3. Priserna på de fastigheter
”Priserna på de fastigheter som omsattes tappade efter hand all kontakt med den faktiska avkastningen. En traditionell spekulationsbubbla växte fram.
   Som alla bubblor brast också denna. Fastighetspriserna sjönk dramatiskt - ofta mer än 50 procent.”

Kommentar
Eftersom man var bekant med att förändringen av riskklassen gällande fastigheter skulle ändras fr o m 1 februari 1990 med 50% så var det naturligt att värdet sjönk med motsvarande - men fastighets-kunden hade troligtvis inte blivit informerad om att så skulle ske.
   Om det hade varit bekant hade säkert många långsiktiga fastighetsaffärer ej blivit av och därmed hade kundproblemet ej uppstått.

4. Därmed ökade
”Därmed ökade kreditförlusterna i finansbolag och banker kraftigt. Det innebar i sin tur att säkerheterna för ett stort antal banklån hade ett betydligt mindre värde än vad som förutsattes när lånen beviljades.
   Detta påverkade självfallet också värdet på banksäkerheter i form av fastigheter, vilket ledde till omfattande kreditförluster när många låntagare inte kunde fullfölja sina förpliktelser gentemot bankerna.”

Kommentar
Eftersom man även fick förändrade kapitaltäckningsregler gällande finansbolag fanns där inget större intresse att finansiera finansbolagen utan det var mer naturligt att ta in finansbolagets portfölj i banken. Finansbolagen hade oftast finansieringen på 85% och däröver av fastighetsvärdet och blev med en gång en blancokredit i banken vilket påverkade bankens kapitaltäckningsgrad negativt.

5. Det urholkade
”Det urholkade bankernas egna kapital, vilket innebar att de för att uppfylla kapitaltäckningsreglerna endera behövde kapitaltillskott eller var tvingade att banta sina balansräkningar. Det ledde i sin tur till uppsägning av en del krediter med fastigheter som säkerhet.”

Kommentar
Den som gör en utförlig analys kommer säkert fram till att merparten av finansiering som ägde rum via finansbolagen blev kreditförluster i banken.

6. Lönnerblads tes
”Lönnerblads tes är att en del banker medvetet och med regeringens goda minne ska ha ägnat sig åt att säga upp krediter endast för att vissa företag ”inte passade in i bankernas strategi”. Det är ett påstående som inte stämmer med verkligheten.”

Kommentar
Jag tror inte Lönnerblad menar detta utan att politikerna hade inte den naturliga inblicken och handlade till viss del panikartat på bankernas önskemål om kapitaltillskott utan att dra långtgående slutsatser om den påverkan man får på samhällsekonomin. Alla med inblick i den finansiella världen tror jag säkert skulle vara villiga att pröva med en annan diskussionsmodell, t. ex. att Riksgäldskontoret hade tagit upp ett lån på 70 miljarder och återställt bankernas egenkapital. När Lönnerblad menar ”Inte passade in i bankernas strategi” så tror jag Lönnerblad menar det brev som Nordbankens ansvarige skrev till sina chefer.

7. Det kan naturligtvis
”Det kan naturligtvis inte uteslutas att beslut om uppsägning av lån i enskilda fall fattats på tveksamma grunder. I den mån felaktigheter har inträffat fanns och finns det möjligheter att ta upp detta inom ramen för en rättslig process eller genom påpekanden till Finansinspektionen.”

Kommentar
Även här visar den f.d bankministern Bo Lundgren att han inte har den insikt om dels att få prövat sakligt och dels den arrogans som visas när man inte är villig att ställa sig i ledet och acceptera rättsövergrepp. Här borde Bo Lundgren visa resning och inbjuda ett antal olika företagare som blivit drabbade från norr till söder på ett symposium där det ges utrymme för att föra en saklig debatt om de brister som finns och den fara som det kan medföra inför framtida roller som avser bl a entreprenörskapet.

8. Till det kommer
”Till det kommer att det inrättades en etisk nämnd dit den som kände sig felaktigt behandlad kunde vända sig. Det var också möjligt för låntagare, som bedömde att marknadsvärdet var högre än vad banken menade, att i stället för att låta banken ta säkerheten i anspråk kräva en exekutiv auktion.”

Kommentar
Samma svar som kommentar punkt 7.

9. Den borgerliga regeringen
”Den borgerliga regeringen vidtog i början av 1990-talet ett antal åtgärder för att försöka dämpa prisfallet på fastigheter. Fastighetsskatten på kommersiella lokaler slopades, snabba försäljningar av de fastigheter som tagits i anspråk när bankkunder inte kunde infria sina åtaganden undveks och bankerna tilläts inneha fastigheter längre än de maximalt tre år som tidigare gällde.”

Kommentar
Helt klart med facit i hand kan alla med inblick bedöma att det inte var korrekta åtgärder som infördes i förhållande till den brist på egenkapital som behövdes. Här ber jag att man läser Nya Nordbankens utredning och själv gör den analysen.

10. Jag tror
”Jag tror att de flesta kan föreställa sig vilka prisfall som skulle ha uppkommit på marknaden om dessa fastigheter sålts ut inom en treårsperiod. Hade staten inte ingripit hade flera banker gått omkull, vilket hade inneburit att inte bara några utan alla krediter sagts upp. Den borgerliga regeringens insatser, i samverkan med socialdemokraterna, gjorde fastighetskrisen mindre djup och innebar att privatpersoner inte förlorade sina sparpengar.”

Kommentar
Varför inte utföra en seriös utredning om det som inträffade i förhållande till om man valt en annan modell?

11. Vårt sätt
”Vårt sätt att arbeta har också uppmärksammats internationellt. Ett exempel är den amerikanske centralbankschefen Alan Greenspan, som i ett tal för ett par år sedan konstaterade att den snabbhet och kraft som präglade åtgärderna i början av 1990-talet var en starkt bidragande orsak till den snabba återhämtningen i den svenska ekonomin.”

Kommentar
Jag är inte övertygad om att centralbankschefen Alan Greenspan har all den information som är behövlig för att kunna göra en långsiktig bedömning om den ”skada” som uppstod p g a bankernas problem med egenkapitalet.

12. Det var inte
”Det var inte bankernas kredithantering i början av 1990-talet, utan en orimlig ekonomisk politik och en spekulationsbubbla under 1980-talet, som låg till grund för den ekonomiska krisen.”

Kommentar
Här kan man inte svara alldeles för enkelt eftersom man bör utföra en analys över vilka politiker som fanns inom bankernas styrelser, bankinspektionen och ledande personer inom Finansdepartementet. Det kan vara så enkelt att man inte haft den inblick om vilket scenario som kunde inträffa om bankerna inte klarade gällande kapitaltäckning och att man inte förstod att de internationella bankerna skulle ställa sig tvekande till förlängning av den betydande korta valutafinansiering som var till bl a fastigheter och aktier.

Avslutningsvis ber jag att partiledare Bo Lundgren tar på allvar att den enda vägen till en fullständig lösning på 90-tals problematiken är att debatten innehåller den verklighet och information som var rådande från den 21 november 1985 till den 1 februari 1990.

 Lars Traneflykt