Under bank- och finanskrisen ( 1987 -1993 ) fråntogs 60.000 företag och tiotusentals privatpersoner sina egendomar i strid mot artikel 1 Europakonventionen.

Bankkunder som försökt hävda sin äganderätt i svenska domstolar mot bankerna har som regel förlorat  efter rättegångar och domslut som avkunnats i strid mot artikel 6 i Europakonventionen.

När missnöjda kunder redogör  på Internet för bankernas och domstolarnas rättsvidriga agerande, dömer svenska domstolar i strid mot artikel 10 i Europakonventionen, för att förhindra att sanningen kommer fram. 
Den svenska rättsarrogansen har resulterat i en Personuppgiftslag ( Pul ), som strider mot EUs datadirektiv.

Sverige godkände redan 11 januari 1952 Europakonventionen. Efter fullständigt åsidosättande av Europakonventionens bestämmelser har Sverige slutligen den 1 januari 1995 införlivat Europakonvention i svenska lagstiftning.  Men fortfarande vägrar svenska domstolar att följa Europakonventionen. Vare sig i bankmål eller yttrandefrihetsmål. 

Bankrättsföreningen bildades för att bemöta den svenska rättsarrogansen och för att kräva rättvisa och upprättelse i tvistemål mot bankerna.

Brf Styrelse  

Rom den 4 november 1950.

Artikel 1

De höga fördragsslutande parterna skola garantera envar, som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter, som angivas i avdelning I av denna konvention.

Artikel 6

1. Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten må utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas privatlivs helgd så kräva eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle lända till skada för rättvisans intresse.

2. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyldig intill dess hans skuld lagligen fastställts.

3. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall äga följande minimirättigheter:

   • a) att ofördröjligen på ett språk, som han förstår, och i detalj bliva underrättad om innebörden av och orsaken till anklagelsen mot honom;

   • b) att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar;

   • c) att förevara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, som han själv utsett, eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för betalning av rättegångsbiträde, erhålla sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordra;

   • d) att förhöra eller låta förhöra vittnen, som åberopas emot honom, samt att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom;

   • e) att utan kostnad åtnjuta bistånd av tolk, om han icke förstår eller talar det språk, som begagnas i domstolen

Artikel 10

1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, må det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser spridas, eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

TILLÄGGSPROTOKOLL TILL KONVENTIONEN ANGÅENDE SKYDD FÖR DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA OCH DE GRUNDLÄGGANDE FRIHETERNA

Artikel 1

Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser.

Ovanstående bestämmelser inskränka likväl icke en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor eller av böter och viten.