Mats Lönnerblad Bankrättsföreningens ordförande, hävdar att Sverige har en datainspektion som försöker hindra yttrandefriheten på Internet samtidigt som tidningarna är försiktiga när det gäller att häckla makten.

1830 ÅRS revolution i Frankrike utlöstes av Karl X:s pressfientliga ordonnanser. Chartan (den franska grundlagen) försågs samma år med tillägget att censuren aldrig skulle kunna återinföras i Frankrike. I Sverige ingår yttrandefriheten sedan länge i den svenska grundlagen. Men när dåtidens oppositionstidning i Frankrike, La Caricature, utnyttjade denna grundlagsfästa frihet, svarade den franska staten med beslag och åtal.
- På den tiden reagerade de franska myndigheterna våldsammare än vad de gör i dag, när man försöker censurera innehållet på Internet i Sverige. Dagens franska motsvarighet till La Caricature är tidningen "Den fjättrade ankan". Den tidningen drabbas ständigt av åtal, men kan fortsätta sin utgivning genom de generösa tryckfrihetsbestämmelser som i dag råder i Frankrike. I Sverige finns inte motsvarande tidning. Det mesta av den allvarliga kritik som mot regeringen och riksdag finns i stället på Internet. Därför försöker regeringen med hjälp av Datainspektionen censurera innehållet på Internet!
- Sedan den franska staten dömt La Caricature till böter och dess chefredaktör Charles Philipon till fängelse åtskilliga gånger för missbruk av tryckfriheten, vidtog också senare den franska staten kraftigare åtgärder. 1835 infördes på nytt censur som chartan för alltid hade avskaffat. Vad var det då som misshagade den franske kungen till den grad att han ville avskaffa yttrandefriheten, som han fem år tidigare varit med om att införa?
- Svaret är att kungen och hans omgivning inte tålde kritiken. Vid denna tidpunkt dignade den franska allmänheten under skattebördor på samma sätt som Sverige gör i dag. Såväl domstolsväsendet som landets ledning, betraktades av den stora allmänheten som utsugare och parasiter. I sin kritik av maktutövningen åstadkom La Caricature som tidning, vad hemsidorna på Internet gör i dag i både Sverige och Frankrike. Den enda skillnaden är att i Frankrike råder fortfarande åsiktsfrihet på nätet.
- Tidningen La Caricature häcklade makten. Konungen Louis-Pilippe som tillträdde sitt ämbete 1830, beskrevs som ett päron och förrädare. Han avbildades också bildligen som ett päron av chefredaktören Charles Philipon i samband med en av huvudförhandlingarna i ett av de många tryckfrihetsmålen mot Philipon 1832.
- För detta tilltag dömdes han därför till 4200 francs i böter och tre månaders fängelsestraff för kränkning av medborgare kungens person. I Philipons tidning framställdes dåtidens maktelit som blodsugare och profitörer. Den franska domarkåren, illustrerades antingen som medaljprydda grodor eller korpar, som såg till sina egna intressen och skyddade makten. Beslutet att försöka förhindra yttrandefriheten fattades 1835. Åtgärden riktade sig framför allt mot tidningens tecknare.
- Domen klargjorde att inga gravyrer, litografier, medaljer eller snitt, inga emblem av vilket natur eller art de vara må, skulle kunna publiceras, utställas eller säljas utan föregående auktorisation av inrikesdepartementet i Paris och av prefekten i Paris.
- I 1830-talets Sverige fanns ingen opposition mot den dåvarande kungen. I dag har vi en datainspektion som försöker hindra yttrandefriheten på Internet, medan tidningarna är försiktiga när det gäller att häckla makten.
- Man kritiserar gärna Sveriges valda politiker, i hovsamma ordalag i morgontidningarna och lite kraftfullare i kvällspressen, men avstår från att kritisera felaktiga myndighetsbeslut i sakfrågor eller häckla de politiskt utsedda ämbetsmännen ämbetsgärning inom regering och domarkåren som verkställer politikernas beslut, utan att alltid tänka sig för.
- Datainspektionen låter däremot tecknarna gå fria, vilka illustrationer som än görs. Bankrättsföreningens duktige illustratör Gideon återfinns både i Dagens Industri och på vår hemsida, utan att någon reagerar på de bilder som visar hur koncernchefen i Nordbanken skjuter skarpt på bankens kunder och hur dess styrelsemedlem Jacob Palmstierna "mjölkar" låntagarna eller låntagare som fått falska annuitetslån på pengar.
- Det är när det gäller texterna som Datainspektionens chef, generaldirektören Ulf Widebäck, tror att det behövs tillstånd, för att få utöva sin yttrandefrihet på Internet.
- Dagens svenska motsvarighet till tidningen Caricature hittar man på Bankrättsföreningens hemsida http://home1.swipnet.se/~w-17959/index.html som är föremål för domstolsprövning. Första domen i målet gavs i Stockholms tingsrätt den 14 april 1999 (Mål nr B 262-98).
- Medan La Caricatures chefredaktör dömdes till böter och fängelse för sitt uppriktiga ställningstagande mot makten, dömdes Bankrättsföreningens webbmaster Börje Ramsbro till böter på 12000 kronor och han åläggs också att betala en avgift på 300 kronor till en "brottsofferfond" samt del i rättegångskostnaden på totalt 5000 kronor.
- Bägge domarna är naturligtvis absurda. Philipon kunde aldrig överklaga sin dom utan kastades i fängelse med en gång. Börje Ramsbro har bestämt sig för att överklaga domen till Svea hovrätt. Övriga i styrelsen för Bankrättsföreningen fick inga straff.
Detta trots att jag själv i egenskap av ordförande skrivit de flesta artiklarna på Bankrättsföreningens hemsida. Att jag inte blivit åtalad beror att alla mina artiklar varit publicerade i dags- och fackpress och att jag som skribent i finansrätt därigenom är straffri. Så förhåller det sig egentligen inte heller. Vad anser då tingsrätten om Bankrättsföreningens verksamhet. Eftersom det vi skriver är sant är det ju svårt att åtala för förtal där det dessutom åligger käranden bevisa förtal. Åklagare Anne-Mari Bergström valde därför att åtala tidningens hemsida för att vara ett "register". Hon anser till och med att hela hemsidan måste betraktas som ett register, vilket inte framgår av domslutet!
- Bankrättsföreningen kan inte tolka domslutet på annat sätt än att hemsidan, utan den alfabetiska förteckningen (den så kallade skampålen) inte utgör något brott mot datalagen.
- Skampålen "där förtjänta medborgare publicerades som förtjänade extra stor uppmärksamhet" togs bort från hemsidan redan i oktober 1997 efter uppmaning från datainspektion.
- Datalagen från 1973 som Stockholms tingsrätt åberopar, gäller för inrättande och förande av personregister för automatisk databehandling.
- Stockholms tingsrätt vidgar nu detta tillämpningsområde att även gälla alfabetiska förteckningar, utan automatisk databehandling. Vart är det svenska rättssamhället på väg när inte ens den dömande instansen kan tolka lagen?
- Eller vad säger rådmannen Bo Blomquist som dömt i målet och i övrigt sammanfattat vad vår verksamhet handlar om på ett föredömligt sätt? Vad Bankrättsföreningen i övrigt anser om domen kommer att framgå i Börje Ramsbros överklagande till Svea hovrätt.
- Vad Börje Ramsbro personligen drabbats av är att få sitt företag som han själv byggt upp under ett kvarts sekel praktiskt taget stulet. När han offentligt går ut och talar om att han blivit bestulen, får han i stället betala böter och pengar till brottsofferfonden(!).
- Brottsofferfondens pengar borde ju gått till Börje Ramsbro, eftersom det är han som är offret. Men i Sverige straffas företagare utan att någon reagerar. De skyldiga går fria med hjälp av domstolar och Datainspektionen.
- Undra på att företagarna flyr landet. Själv anser jag ändå att landets nuvarande statsminister Göran Persson varken är ett päron eller en förrädare, men nog börjar han likna Louise-Philippe!