Nyttig läsning för bankmän. Den enda möjligheten att överleva i de svindlande affärer som investmentbanker arbetar med, är att svälja alla villkoren med hull och hår och kunna se med humor på det man gör, skriver John Rolfe och Peter Troob i den öppenhjärtiga boken "Monkey business."

Titel: Monkey Business
Författare: John Rolfe och Peter Troob
Förlag: Warner Books

Efter att ha gått ut de berömda affärsskolorna Wharton och Harvard Business School lockas John Rolfe och Peter Troob in i den amerikanska bankvärlden med stora löften om ett gott liv och gyllene förtjänstmöjligheter.
Boken speglar deras egna dyrköpta erfarenheter från affärsverksamheten i den amerikanska investmentbanken Donaldson, Lufkin & Jenrette (DLJ). Rolfe och Troob menar att man befinner sig i en extremt utsatt arbetsmiljö, både när det gäller pengar, sprit, mat, och antalet arbetstimmar. Vad boken handlar om är hur det går till att skaffa kapital till bankens uppdragsgivare och kunna sälja bankens tjänster i hård konkurrens.

Stressade liv
Den självutlämnande berättelsen handlar om allt man tvingas genomgå för att passa in i denna miljö. Det utlovade förlovade landet med guld och gröna skogar visar sig vara en mardröm med 24 timmars arbetsdag, tröttsamma långresor för att kunna sälja ekonomiska lösningar både inom och utom landet. Författarna beskriver sina egna stressande liv där de aldrig hinner anpassa sig till tidsskillnaden och bara ser sina kunder, hotellrum och restauranger på sina resor. Både arbetssätt och affärsmetoder skildras med stor insikt och på ett humoristiskt sätt.
Historiskt sett arbetade investmentbanker med att ge råd åt företag kring finansiella alternativ. Kontakterna skedde på högsta nivå.
Affärsförhållandena var personliga och långvariga. Vad som hänt är att konkurrensen ökat. Enskilda investmentbanker förfogar inte längre ensamma över den unika kompetens som behövs för att ge råd och hjälpa till i finansiella frågor.
Den andra funktionen hos investmentbanker har varit och är kapitalanskaffning som sker genom att de lånar pengar eller säljer ut en del av ägandet i olika bolag. Även inom denna sektor har konkurrensen ökat. Allt fler aktörer tävlar om att få dela på en stadigt krympande marknad. Även om det fortfarande råder oligopolsituation på den amerikanska marknaden är konkurrensen mycket hård.
Därför har investmentbankerna efter hand tvingats att ändra på sin affärsidé. Från att ge goda råd, till att hitta nya kunder och ständigt skapa nya affärer i ett ständigt ökande tempo.
Det är denna miljö, som fordrar både stresstålighet och uthållighet för att kunna överleva, som Rolfe och Troob skildrar på ett roligt och avslöjande sätt.
I boken skildras bland annat hur man bär sig åt för att fastställa värden i bolag som skall säljas och vilka metoder som används. Trots alla vetenskapliga mätmetoder som görs, blir det till sist ändå marknaden som bestämmer slutpriset. Precis som i Sverige görs det prospekt som snarare bygger på drömmar än på realiteter.

Brutna löften
När det gäller emissionsprospekt ur ett svenskt perspektiv, tänker jag genast på Nordbankens nyemission 1991 som förespeglade aktieägarna stora vinster och att banken bara behövde 5,2 miljarder i nytt kapital för att utvecklas vidare, när det bara några månader senare visade sig att banken varit konkursmässig redan 1990 och genast behövde 25 miljarder för att kunna överleva.
Jag tänker också på allt vad som utlovats i de olika prospekten inför börsintroduktionen av svenska IT-företag med Framfab i spetsen. Löften som sedan inte kunnat hållas.
Dessa prospekt är, som tänkta att ge en bild av varför bolaget är det mest framgångsrika företaget i sin bransch, är många gånger allt annat än sanningsenliga. Även när det gäller riskfaktorer är prospekten ofta så luddigt utformade att de verkliga riskerna döljs i prospekten. Bara den som läser prospekten tillräckligt noggrant upptäcker riskerna.

Reklamspråk
Till slut blir John Rolfe och Peter Troob så frustrerade av sin egen miljö att bägge väljer att sluta för att få tid att kunna reflektera över både arbete och fritid. Självbekännelserna i boken är både privata och tänkvärda.
Språket är mustigt och påminner om det moderna reklamspråket. För den som tvingas gå upp i sitt arbete så till den milda grad, att det inte blir tid över till någonting annat, finns all anledning att läsa denna bok.
Frågan som författarna ställer, och som besvaras ordentligt i boken, är om det är värt alla pengarna när man inte längre får tid att njuta av all sin möda .
Boken rekommenderas därför till både bankmän som reflekterar över sin framtid, och alla arbetsnarkomaner som är öppna för andra möjligheter i livet, men som inte riktigt vet vart dom skall ta vägen.

Mats Lönnerblad
Skribent i finansrätt