Harry Rasky och Leonard Cohen blev under en turné 1978 misstänkta för att tillhöra Bader-Meinhof-terroristerna. De befann sig på en Burger King-restaurang när soldater med maskingevär stormade in. Händelsen inträffade när Harry Rasky var med för att regissera dokumentärfilmen The song of Leonard Cohen. Nu har han även skrivit en bok om Leonard Cohen.

Titel: The song of Leonard Cohen
Författare: Harry Rasky
Förlag: Mosaic Press, 2001

Burger King-dramat slutade lyckligt. Trots att man i samband med razzian inte kunde visa upp några ordentliga identitetshandlingar, lyckades man snart ändå övertyga militären om att man inte var några terrorister. Ingenting kunde vara mer feltänkt eftersom Leonard Cohen vare sig i sina dikter eller privat visat några större revolutionära tendenser, under alla sina år som författare, poet och sångare.
   Även om Leonard Cohen tidigt försvarade Castros Kuba, i samband med det misslyckade försöket vid invasionen i Grisbukten, när CIA och 1 300 exilkubaner 1961 försökte invadera Kuba, har han i övrigt aldrig varit politiskt aktiv. Vid sina besök i landet såg han snart vart Kuba var på väg. Vid sitt sista besök på Kuba blev Cohen tvungen att fly från landet. I en av sina poesisånger skrev han sedan om Castro och Kuba:

Parachuting Acid into diplomatic coctail parties
Urging Fidel Castro to abandon fields and castles
Leave it like a man
Come back to nothing special
And silver bullet suicides
And Messianic occean tides
And racial roller coaster rides
And other forms of boredom advertised as poetry.

Den enda politiken i Cohens liv är nog kärlekens politik. Utan att skämmas erkänner han både smärta, skuld och ensamhet. Många av hans dikter och sånger är också religiösa i sin mest djupa och mystiska form.

Ensamma människor
Mer än tjugo år efter turnén tillsammans med Leonard Cohen skriver Harry Rasky en bok om Cohen, med samma titel som i filmen. I boken lyckas han fånga både personen och poeten Leonard Cohen på ett träffande sätt.
   I boken jämför Leonard Cohens mentor, den kanadensiske poeten Irving Layton, Cohen med de sångare som skrev ballader på 1100- och 1200-talen. Han anser att Cohens dikter och sånger har den dramatiska kvaliteten, det hot och den sorgsenhet som fanns i skotska ballader från denna tid och i engelska ballader från tolvhundratalet. Själv ser Cohen vissa likheter mellan sig själv och den kanadensiske sångaren M A Gerin-Layjoies känsla för tillvaron och livet som 1837 kom i uttryck på franska i sången "Un Canadien errant" som Cohen också tolkar på franska.
   Irving Layton menar att Leonard Cohen är en trubadur som är utmärkande för vår tid. Vi får alla betala priset för ångest, frustration och olycka. Leonard Cohen har också fått betala priset. Men han låter sig inte bli fångad som en krympling för evigt i denna känsla.
   I vår tid, när det inte längre är så lätt att kalla på Gud eller ödet eller kommunismen eller socialismen eller nationalismen för att hjälpa oss, är människan helt ensam. Hon måste arbeta fram sin egen frälsning. I sin diktning visar Leonard Cohen denna möjlighet till frälsning. Han gör det med stor känsla.

Manodepressiva sånger
Leonard Cohen kommer ursprungligen från Montreal i Kanada. Han har skrivit fyra poesiböcker: Let us compare mythologies (1956), The spice-box of Earth (1961), Flowers for Hitler (1964) och Parasites of heaven (1966). Men det var först när han publicerade sin femte bok och första roman, Beautiful losers (1965) samtidigt som han började komponera musik till sina dikter och började skriva sånger som han blev ordentligt uppmärksammad.
   Många av Cohens sånger är manodepressiva. Dessa dikter och sånger börjar med en stor smärta för att sedan arbeta sig fram till en sorts euforisk känsla. Hans uttrycksförmåga tycks befria honom från känslan av sorg, smärta och melankoli. Myten Leonard Cohen gör att det är svårt att göra en rättvis tolkning av honom som person. Harry Rasky jämför honom i boken med Cary Grant, som under sin storhetstid lär ha sagt att han gärna ville vara som Cary Grant, och att han önskade att han vore det.

Bibeln viktig
För Cohen spelar bibeln en stor roll i berättandet. Men han varken moraliserar eller låter sig slås ned. Vare sig när det gäller att skildra ett pågående förhållande, eller när det är fråga om uppbrott. Cohen är en av de få poeter som lyckas åstadkomma ett slags profetisk kvalitet i sina sånger. Som när han inför den judiska försoningsdagen skriver en sång som känns som om den kommer direkt från bönen i kyrkan. Verserna kan tolkas som olika möjligheter att dö. De artiga frågorna väcker en tanke att det är döden som lämnar sitt visitkort.
   Leonard Cohen visar medkänsla när han betraktar vad som händer. Om misslyckandena är spektakulära är han magnifik när han lyckas. Som i sången The window. Jag vill därför gärna rekommendera Harry Raskys bok som en första introduktion till Leonard Cohens arbeten.

Why do you stand by the window
abandoned to beauty and pride?
The thorn of the night in your bosom,
the spear of the age in your side;
lost in the rages of fragrance,
lost in the rags of remorse,
lost in the waves of a sickness
that loosens the high silver nerves

O chosen love, O frozen love
O tangle of matter and ghost.
O darling of angels, demons and saints
And the whole broken-hearted host
Gentle this soul.

Själv delar jag inte Leonard Cohens världsåskådning. Men efter att ha läst Harry Raskys bok och ha tagit del av några av Cohens mest betydelsefulla verk måste jag erkänna att det finns mycket att beundra i hans arbete. Leonard Cohen visar ett intellektuellt mod och vilja att riskera allt. När han lyckas blir resultatet fantastiskt.

Mats Lönnerblad