Marc Wallenbergs självmord 1971 blev en symbolisk slutpunkt på Sveriges långa period av stabil tillväxt och välstånd. Det hävdar den amerikanske författaren Jerry Hagstrom i en nyutkommen bok om svenskt näringsliv.

Titel: To be, not to be seen. The mystery of Swedish business
Författare: Jerry Hagstrom. The George Washington University. School of Business and Public Management

Även om Wallenbergs död inte hade någon större effekt på den svenska ekonomin eller på lönsamheten i Wallenbergarnas affärsimperium betydde den tragiska händelsen att Sveriges långa tradition av stabil tillväxt och välstånd avslutades, skriver Jerry Hagstrom. Han är amerikansk författare och journalist och har skrivit en intressant bok om svenskt näringsliv och det unika samarbetet mellan storföretagen och politikerna: To be, not to be seen. The mystery of Swedish business.
   Jerry Hagstrom beskriver grundligt den svenska politiska och ekonomiska utvecklingen från 1721 och framåt på ett lysande sätt. Dessutom ger han en historisk tillbakablick, som innefattar alla de större svenska bolagen, som i dag är börsnoterade i Sverige och utomlands.

Storhetstiden slutade 1932
Den svenska storhetstiden för företagen upphörde när den socialdemokratiska eran inleddes 1932, enligt Hagstrom. Sverige blev då ett land där man hellre beskattade de rika än lät befolkningen sträva efter att själv bli rik.
   Även om socialdemokraterna tolererade storföretagen har de aldrig varit förtjusta i vare sig kapitalismen eller entreprenörer och småföretagare som försöker att bli större. Det var därför en enda familj, Wallenbergarna, till slut kunde kontrollera 40 procent av värdet på den svenska börsen. I inget annat land har en enda familj haft och har lika stor ekonomisk makt. Hagstrom är också förvånad över de besynnerligt starka banden mellan banker och företag i Sverige, som man inte hittar på samma sätt i andra länder.
   Han jämför därför Sverige med en latinamerikansk bananrepublik, förutom det faktum att Sverige samtidigt kan visa upp ett socialt ansvarstagande. I boken hävdar författaren att själva problemet inte är att Wallenbergarna kontrollerar så många bolag, utan att så få nya företag har vuxit sig stora efter 1932. Bara Tetra Pak och Ikea har kunnat växa sig stora och starka. I bägge dessa företag ligger ägandet utanför Sverige.
   Efter andra världskriget var Sverige också det enda landet i Europa som hade en oskadd industri. Många kritiker hävdar också att Sverige skodde sig på kriget dubbelt upp. Först genom att leverera varor till Tyskland under kriget. Sverige levererade så mycket som 11 miljoner ton järn per år av de 15 miljoner ton järn som tyskarna behövde under andra världskriget. Sedan fick Sverige också den unika möjligheten att med sin helt oskadda industri hjälpa till med återuppbyggnaden av Europa efter kriget.
   Under 1950- och 60-talen och i början av 1970-talet var det därför full fart på den svenska produktionen och Sverige kunde uppvisa en utveckling som saknade motstycke i resten av världen. Under denna blomstrande period brukade svenskarna skryta med att säga att "Sverige vill ha kapitalismen - utan kapitalister".

Skandal hjälpte socialdemokraterna
Det var den stora Kreugerskandalen som hjälpte socialdemokraterna att vinna 1932 års val. Skandalens verkliga orsaker hölls sedan hemligstämplade av regeringen under 68 år (förf anm). Sedan dess har socialdemokraterna dominerat den politiska arenan i Sverige. Många historiker har skrivit att den borgerliga epoken nästan helt försvann i Sverige 1932 när socialdemokraterna kom till makten.
   Det var också kollapsen av Ivar Kreugers tändsticksimperium som gjorde att hela det svenska industrisamhället omorganiserades. Den dåvarande svenska bankinspektionen hade med rätta reagerat över att bankerna ägde stora aktieposter i storbolag till vilka de också beviljade lån.
   Dåvarande Skandinaviska Banken hade beviljat närmare 40 procent av sina lån till bolag inom Kreugergruppen. Handelsbanken hade också stora utestående fordringar. Det var således Kreugerkraschen som gjorde det möjligt för familjen Wallenberg att skaffa ännu mer aktier i Kreugerkoncernen och därigenom väsentligt utöka sin ekonomiska makt. Wallenbergarna kunde på så sätt utöka sitt aktieinnehav i bland annat SKF, L M Ericsson och Svenska Tändsticksaktiebolaget.
   Saltsjöbadsavtalet som tillkom mellan 1936 och 1938 har också haft stor betydelse för utvecklingen av de svenska storbolagen. Avtalet kallades sedan för den svenska modellen.
   Saltsjöbadsavtalet hade också sina allvarliga brister eftersom det gynnade storbolagen på bekostnad av de mindre företagen. Avtalet gjorde det svårt för de mindre bolagen att växa sig stora, eftersom de helt enkelt inte hade råd med samma utgifter som storföretagen. Men författaren hävdar att det var tack vare Saltsjöbadsavtalet som Sverige kunde bestå som ett kapitalistiskt land efter Kreugerkraschen.

40 svenska guldår
Sveriges guldålder varade mellan 1933 och 1973. Under ett 40-årigt socialdemokratiskt styre kunde sedan Sverige uppvisa bättre ekonomiska resultat än resten av världen. Den stora depressionen försvann fortare i Sverige än i övriga länder. Både svenskar och utlänningar började betrakta Sverige som ett paradis på jorden.
   Utomlands betraktades Sverige under denna period som ett land som försökte befinna sig någonstans mellan kapitalismen och socialismen, det som den amerikanske författaren Marquis Childs kallade för den tredje vägen.
   Det var först när energipriserna åkte i höjden i början av 1970-talet, som Sverige började se slutet på sin guldålder. Det var även kombinationen av depressionen, kriget och socialdemokraternas negativa attityd till entreprenörer som gjorde det svårt för de mindre företagen att växa sig stora efter 1932. Den första signalen på stagnation kom när den dåvarande finansministern Gunnar Sträng presenterade sin första underskottsbudget 1959.

Allt snabbare utför
Sedan dess har det gått utför, enligt författaren. Först långsamt och sedan i allt snabbare takt. Under den dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt under 1980-talet devalverades kronan med 16 procent för att få fart på exporten igen. Genom den svenska bankkrisen 1987-1993 försvann dessutom 60 000 företag, och 400 000 människor blev permanent arbetslösa.
   Ändå är Jerry Hagstrom optimistisk. Han hävdar att framtiden för svenska företag ser ljus ut. Den enda frågan som han ställer sig är om de svenska företagen i framtiden kommer att vara kvar i Sverige.
   En fråga som jag gärna instämmer i, samtidigt som jag frågar mig vad politikerna anser att de bör göra för att förbättra den svenska ekonomin när "guldet blivit till sand" och de största företagen redan lämnat Sverige med både ägande och kapital!

Mats Lönnerblad