Statsskuldspolitiken ska inte användas för att bedriva valutapolitik; det är Riksbankens område. Dessutom skulle det inte fungera. Hur kan de som säger att Riksbankens interventioner inte biter samtidigt tro att amorteringar på stats skulden påverkar kronan?

LO-ekonomerna Dan Andersson och Albin Kainelainen vill att regeringen ska ompröva styrningen av stalsskuldsförvaltningen (3/9). Statsskuldspoliliken måste användas ”som en del av den ekonomiska politiken”. Regeringen bör styra valutaskulden så att amorteringarna inte "stör kronkursens utveckling".
   Deras syfte är att skapa utrymme för lättare penningpolitik. Vi ger oss inte in i den diskussionen. Vårt syfte är att visa att deras förslag om statsskuldspolitiken är oklokt.
   Först vill vi notera att målet för statsskuldsförvaltningen enligt lag är att minimera kostnaderna, med beaktande av risk och penningpolitikens krav. statsskuldspoliliken ska alltså inte användas för att bedriva valutapolitik.
   Det är självklart, eftersom ansvaret för tillämpningen av valutapolitiken, också enligt lag, vilar på Riksbanken.
   Tanken att regeringen ska ge direktiv till Riksgäldskontoret för att försöka styra kronkursen strider således mot gällande lagar.
   Vi håller heller inte med författarna om att statsskuldspolitiken borde hanteras på detta sätt. Det skulle dels skapa oklarhet om ansvarsfördelningen mellan Riksbanken och regeringen, dels göra det omöjligt att hantera statsskulden på ett effektivt sätt.
   Sedan 1999 styrs statsskuldsförvaltningen av riktlinjer från regeringen. Dessa bygger på förslag från Riksgäldskontoret som skickas till Riksbanken så att penningpolitikens krav kan vägas in. Beslut fattas årligen, men regeringen anger inriktningen för de kommande tre åren.
   En huvudpunkt är att staten bör minska valutaskulden. Skälet är att valutaskuld ger större risk utan långsiktiga kostnadsfördelar.
   Staten har sina intäkter i kronor. Hur mycket staten måste betala för räntor och amorteringar påverkas därför av kronans växelkurs, och att denna kan svänga är ovedersägligt.
   Givet målet att minimera kostnaderna med beaktande av risk finns det således goda skäl att minska valutaskulden. Den uppgår nu till närmare 400 miljarder kronor. Det motsvarar en tredjedel av statsskulden, en långt större andel än i andra industriländer.
   Regeringen angav i fjol att inriktningen är att amortera valutalån i en takt om 35 miljarder kronor per år under de kommande tre åren. Sett i relation till skuldens storlek är det en försiktig takt.
   Riksgäldskontoret kan avvika med ±15 miljarder i syfte att begränsa kostnaderna. Kontoret gjorde i december bedömningen att det var dyrt att amortera, eftersom kronan var undervärderad, och drog därför ner amorteringstakten.
   I juli beslutade regeringen att sänka riktvärdet till 25 miljarder för 2001 för att ge kontoret möjlighet att ytterligare minska amorteringarna. Eftersom kronan försvagats än mer, har kontoret valt att utnyttja det tillgängliga intervallet; vi amorterar 10-15 miljarder kronor i år.

En viss ödmjukhet är på sin plats. Vi är många som länge väntat att kronan ska stärkas, men utvecklingen har gått åt motsatt håll.
   Ju mer amorteringarna minskas, desto mer valutarisk finns i statsskulden. Men tror vi att kronan ska stärkas, är det värt att ta viss risk. Det centrala är att amorteringarna styrs av statsskuldspolitiska hänsyn.
   Andersson och Kainelainen tycker att man bör använda amorteringarna för att påverka kronan.
   Vi anser alltså att det vore principiellt fel, men det finns också skäl att tro att det inte skulle fungera.

Bäst är chansen att lyckas om de uppfattas som signaler om kommande ränteändringar. Riksbanken följde i så måtto läroboken i somras, men effekterna var likväl övergående.
   Mot den bakgrunden är det svårt att förstå tron på att ändringar i statens valutaamorteringar ska fä effekter på kronkursen. Det handlar om väl kända transaktioner, fördelade jämnt över året i en marknad som omsätter mångmiljardbelopp varje dag. Och självklart ger de inga signaler om räntepolitiken.

Thomas Franzén
Rikgsgäldsdirektör

Copyright